Liten sammanfattning

av Jens Jadbäck

Dags för ett litet måndagsinlägg i väntan på att man ska få summera året någon gång i mellandagarna.
2011 var ett händelserikt pokerår där Full Tilt-raset och efterförljande spekulationer var det som gjorde djupast avtryck, men hur gärna jag än vill tjuvstarta med någon form av årskrönika så måste jag hålla mig. Jag begränsar det här inlägget till händelser i och kring Superbloggen. Alltid retar det någon.

Jag lär mig otroligt mycket av att blogga, att tvingas möta reaktioner på det man skriver, oavsett om de är bra eller dåliga. Jag är inte så ödmjuk alla gånger men försöker alltid att ta till mig andras slutledningar – om inte i stridens hetta så när jag läser det igen några dagar senare.
Jag vet att den här bloggen gör skillnad. Jag vet att monopolets företrädare följer den och jag vet att också vissa riksdagsledamöter läser. Det är på sitt sätt smått fantastiskt att man lyckats nå ut så pass långt ändå, men samtidigt lite skrämmande. Debatten tar sig vidare ut och lever sitt eget liv vilket ju är precis det som är syftet, men samtidigt skrämmande eftersom man kanske berör människor på gott och ont utan att veta om det. Jag blir fortfarande förvånad över det.

På sensommaren i år satt jag på en pokerklubb och lirade cashgame. Jag var lite trött och sliten och inte så socialt upplagd som jag brukar vara. Det var två andra spelare som höll låda och till slut började de prata om Superbloggen och den för tillfället pågående debatten om monopolet. Ett klassiskt upplägg; den ene var mot monopolet och den andre var helhjärtat för – vilket ju i sig är en otroligt absurd ståndpunkt när man debatterar mitt under pågående spel på en illegal pokerklubb.
Jag satt bara och lyssnade och utgick ifrån att de skulle dra in mig förr eller senare. Efter ca fem minuter gick det upp för mig att de inte visste vem jag var. De kände inte igen mig. Kanske inte så konstigt då det var en klubb jag aldrig tidigare varit på och sedan vinjettbilden togs har jag gått ner en del i vikt, har andra glasögon och lite mer skägg.
Jag satt och mös medan jag lyssnade på den alltmer hetsiga diskussionen som trots uppskuvat tonläge ändå höll sig någorlunda saklig.
Även om jag av monopolisten fick motta en del dagsedlar bakom min rygg (fast ändå mitt framför näsan) så var det kul att se att debatten lever.

Vidare är det också intressant att se hur många andra bloggar handlar om det vi skriver i den här bloggen. Hade ju ett skyttegravskrig med William Thorsson för några månader sedan, en debatt jag hellre hade tagit öga mot öga eftersom det stundtals var lite oklart vad Thorssons ståndpunkt egentligen var, (något en monopolanställd och tillika överförfriskad gubbe försökte förklara för mig på stan en sen lördagkväll, men han sluddrade mer än Thorsson slant på tangenterna).

Vi får se vad 2012 för med sig, jag vet med säkerhet att debattens vågor kommer att gå höga i denna blogg (av anledningar ni snart får veta). Själv har jag också ett och annat på lager, verkar bli en del resor nästa år och jag hoppas verkligen att någon bloggläsare har klonken med sig och kan haka på.

För er som gillar siffror kan jag meddela att Superbloggen i skrivande stund har 579 inlägg, 6026 kommentarer och i snitt drygt 2500 unika läsare om dagen.

jens_8bit.png
jens.jadback@nordicbet.com

Poker på Kungliga Operan

av Dan Glimne

I går var jag på Operan i Stockholm och såg premiären på Giacomo Puccinis ”Flickan från Västern” – världens enda klassiska opera där det spelas poker. Inte sedan 1937 har Operan satt upp detta stycke, kan tilläggas!

Föreställningen var ytterst gedigen och fick stående ovationer efteråt: Nina Stemme i den kvinnliga huvudrollen som Minnie, John Lundgren som sheriffen Jack Rance och Aleksandrs Antonenko som boven Dick Johnson gör alla habila insatser, och det är en dramatisk historia som framförs. Dessvärre saknas i stycket någon aria som riktigt fastnar, som den svindlande vackra ”O Mio Babbino Caro” ur Gianni Schicchi eller ”Recondita Armonia” ur Tosca för att nämna några av Puccinis mästerverk, men även så är det underhållande!

Pokerspelet då? Det spelas kort redan i första akten av ”Flickan från Västern”, där miljön är ett guldgrävarläger i Kalifornien, men utan att det specificeras vad är min gissning, efter de repliker som fälls, att man inne på saloonen ägnar sig åt hasardspelet faro som då – i mitten av 1800-talet – var väl utbrett. Pokerspelet äger emellertid rum i slutet av andra akten, då Minnie i sin stuga desperat försöker få Rance att släppa Johnson varför hon föreslår att de ska spela poker om saken: vinner Rance ska han inte bara få ta hand om Johnson utan Minnie måste också ge sig till honom; men förlorar Rance måste han släppa både Minnie och Johnson.

De kommer överens om bäst av tre givar mörkpoker, med ett köp – tydligen var Puccini förtrogen med detta spel. Under tiden ligger den avsvimmade och skottskadade Johnson över bordet där Minnie och Johnson ska utkämpa sin duell med leken i händerna.

Något satsande som sådant förekommer inte i spelet, utöver vad utgången ska bli. Redan i förväg har man dock fått se Minnie i smyg hala upp nattlinnet och smyga ned fem kort ur leken innanför strumpebandet som hon har på sig.

Minnie vinner den första given, med högre kort än vad Rance har – ingen sitter på ett par eller bättre. Den andra given vinns dock av Rance, med ett par. Inför den tredje och avgörande given vet Minnie om att nu gäller det allt, och efter att korten delats ut och köpet gjorts – men innan händerna visas – tillkännager Rance triumferande att han har tre kungar på handen och att segern strax är hans.

Den desperata Minnie låtsas få ett svimningsanfall, och ber om att Rance skyndsamt ska hälla upp en whisky åt henne. Rance gör det gentlemannamässigt, och medan han för ett ögonblick har ryggen vänd mot Minnie stoppar hon undan den pokerhand hon just då har i en ficka på morgonrocken, lyfter blixtsnabbt upp nattlinnet och drar fram de fem kort hon tidigare stoppat innanför strumpebandet:

 BILD OPERAN.jpg

Foto av Alexander Kenney, återgivet ur programbladet

Efter att Minnie fått en klunk av whiskyn smäller så Rance upp sin triss i kungar, men Minnie kan vända upp något ännu bättre: en kåk, med tre ess och ett par – vilket par får vi dock inte veta. Bestört erkänner sig Rance besegrad och lämnar bittert Minnies stuga, ut i snöstormen utanför, medan Minnie jublande kastar korten i leken så att de virvlar över scengolvet innan ridån så går ned i pausen inför den tredje akten.

Det är synd att poker här förknippas med fusk – men Puccini ville väl inte förlita sig på turen, utan skapade extra dramatik som dessutom visar att Minnie är så förälskad i Johnson att hon gör vad som helst för deras kärlek.

I pausen efter den första akten kommer en kvinna ur Operans personal överraskande fram till mig och frågar om jag möjligen är ”pokerspelaren Dan Glimne”. Det kan jag förstås inte neka till; och det visar sig att hela föreställningen direktsänds i radions P2. De vill intervjua mig i nästa paus, och jag tackar förstås ja. Där blir det några frågor om föreställningen och om pokerspelet som sådant; bland annat ställer intervjuerskan frågan om Minnie utan fusk hade haft chansen till en bättre hand än vad Rance har i sista given, och jag svarar sanningsenligt att den hade varit ytterst liten. Jag hinner också kommentera det faktum att det inre drama som poker utgör, speglat som det är även i andra scensammanhang som till exempel teaterpjäsen ”Omaka par”, sällan kan ges rättvisa inför en passiv åskådare som inte deltar i själva partiet. Efter att jag pratat färdigt avlöses jag som intervjuoffer av populärhistorikern Herman Lindqvist.

Men det blir fler föreställningar av ”Flickan från Västern” på Operan, så varför inte unna dig och en närstående en underhållande kväll i trevlig miljö?

byline.jpg

7000 spänn i timmen

av Simon ”Dybban” Lindell

Och här rimmas det för fulla muggar. Då mina kollegor, och gode Mike, lyckats trycka fram rim av den högre skolan tänker jag inte gå i fällan att försöka matcha detta med min talanglöshet. Jag kom aldrig så mycket längre än ”Ära vare gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden.” Och. ”Jesus ligger i sin krubba, här får du en bandyklubba.”

Pokermässigt är jag inne i en liten svacka just nu. Har haft en dålig månad helt enkelt. Gårdagens besök på Casino Cosmopol gjorde inte saken bättre. Varken turneringen eller cashgamet gick min väg. När jag turnar set får någon motståndaren hålstege. När jag får AA floppar motståndaren toppset. När man är en synfisk som jag själv blir det dyrt då.

Försökte i stället tjäna tillbaka lite pengar genom att agera personlig servitör åt Mats Iremark, som i vanlig ordning vann onsdagens deepstackturre.

– Simon, kan inte du fixa mig en kanelbulle? ropade han till mig från finalbordet där jag satt och tjurgrindade.
Jag var inte alltför sugen på att lämna mitt game.
– Jag vill ha lön. 7000 kr i timmen ska jag ha!
– Ok då.
Tyvärr var jag lite för kvick i vändningarna. Jag arbetar snabbt, för snabbt. Men 120 kronor drog jag in i alla fall. Kan man inte dra in stålar vid borden, så får man skinna motståndarna utanför…

Och när jag själv förlorar har flickvännen visat sig vara i riktigt vass form. Hon har bland annat vunnit ett schysst livepaket till Salzburg och klonkat diverse nätturrar. Efter ännu en bra plusdag från hennes sida i går var jag tvungen att böja mig för tanken att hon kanske är bättre än jag. Det tog emot, men jag ville ändå fråga henne om råd. Hur ska jag göra för att börja vinna turrar igen?

Hennes svar. Enkelt. Men genialt.
– Du börjar med att försöka dubbla din stack. Och när du dubblat, så dubbla igen.

Tack och bock.
Det kommer säkerligen hjälpa mig till topp.

Ursäkta ”rimmet”. Min talanglöshet ville visst visa sitt fula tryne ändå. Olyckor kommer sällan ensamma…

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Och här kan ni läsa lite inside om när Dregen, i min egen anda, småljuger i Musikhjälpen.

byline.png

SNG-analys

av DÖDARN

Idag en sittning jag spelat

Nåt inköp jag tappa’, jag måste ha felat

Marginalerna små

jag långsiktigt klå

En suck-out är grå

Hjälp mig svåra lägen förstå

Sit and gos är en skön omväxling till cash games och turneringar. De känns som en blandning av de båda och ger mig dessutom lite träning inom ett gebit jag ständigt jobbar på: heads-up-spel.

Jag brukar multitabla $50-100 sit and gos. Följande utspelade sig på en $55 sit and go.

Bakgrund

Någon djupare read av min motspelare hade jag inte. Jag hade inte mött honom förut och det var redan i tredje blindsperioden som följande hand utspelade sig (första är 10-20, andra 15-30 och tredje 20-40). Blindsen höjs med såsidär tre fem minuters mellanrum. Mitt enda intryck var att han var ”normalaggressiv”. Ingen tok, men heller ingen passiv mupp. Mer bas än så hade jag inte, därför spelade jag mer systematiskt till en början för att bättre pinpointa hans spelstil för att så småningom hitta luckor att vända till min fördel.

Startstackarna är 1,500. När handen började hade jag 1,420 och han 1,580.

Preflop

Han höjer knapp till 80. Med 7-7 synar jag i stora blinden. Floppen kommer 5-5-8 regn. Jag checkar till honom varpå han kontsatsar 120. Då jag är säker på att jag matematiskt täcker en större del av hans range väljer jag att checkhöja direkt för inte vill jag ge några gratiskort. Jag ser flera fördelar med en floppsyn. Först och främst kommer han aldrig att ge mig kredd för en femma. Om han spelar tillbaka så är han oftare tom än solid. Jag har svårt att se en okej spelare slå tillbaka redan på floppen med en naken åtta eller ens 9-9+. De flesta skulle troligen syna min höjning och i sådant fall slå tillbaka på turn. För de flesta som slaskar på med en flopphöjning i dessa lägen är på bluff-/semibluffstigen och  kommer att veva de flesta turns. Varje vettig spelare vet att det är ett bra mjölkläge att låta flopphöjaren göra bort sig på senare gator. Han synar.

Turn

Turn kommer 10. Inga färgdrag finns, utan brädan är fortfarande regnbåge. Jag checkar och han checkar bakom. Jag checkar av flera anledningar, främst av levlingsskäl. Har han någonting kommer han aldrig att vika om jag vevar vidare. Är han tom är han tvungen att ge upp. Inget större värde där. Om han floatsynat floppen, vilket är sannolikt med tanke på brädan och den ”ofarliga” floppen, så får jag mer värde ut av att checkhöja honom på turn. Jag får in mer pengar/värde och har fortfarande fold equity. Om pengarna ändå åker in så har jag en betydligt större fördel om det sker via en checkhöjning än om jag leder ut turn själv på grund av hans bluff- och floatrange på flopp. Han ger mig inte kredd för mycket på floppen och vill stjäla tillbaka det som han anser är hans på senare gata.

River

River kommer en kung – ett inte så bra kort för min del, eftersom den täcker många överkortsfloatkombinationer. Jag ställer mig tveksam till huruvida han skulle värdesatsa en åtta på river i position. En tia hade han med största sannolikhet skyddat på turn. Jag checkar till honom och han satsar 480. Det ligger 1,240 i potten. Om jag synar och förlorar har jag 560 kvar. Viker jag så har jag 1,040 kvar. De två olika stackarna kommer att betyda hela olika förutsättningar för duellens utgång och chanser.

Vad ska jag göra och varför?

/DÖDARN

Superbloggen-DÖDARN.png

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Fortsättning på julklappsrim

av Dan Glimne

Kunde inte låta bli att dikta ihop fortsättningen på Micke Tidermans dikt nedan…

… men klockan nu ringer, och Jens han väcks;

plötsligt hans hopp om en julklapp släcks.

Jadbäck inser till sist, den dummern,

att allt som hände var blott uti slummern.

Vaknar i folkhemmet, ett likt igår…

Spela poker helt fritt? Nej, DET ingen får!!

För viftande, varnande pekfingrars skock

förmanar och kuschar vår medborgarflock.

Vilt Jens förbannar nykterister och sossar

och alla de övriga gråtrista gossar

som vill ha ett fogligt och slätkammat folk

utan supar och gambling och fester och skolk,

som handlar på Konsum och ansluts till LO,

bor i HSB-bostad där de röstar på – åjo –

Juholt, och som en sista myndighetsbonus

i nåder så tillåts bli begravda på Fonus.

Det var bättre i drömmen än att vara bland dom!

”… jag tror”, säger Jadbäck, ”att jag somnar om.”

byline.jpg

Julklappsrim!

av Jens Jadbäck

Fick ett underbart roligt litet rim så här i juletid av profilen Micke Tiderman, men känd som MikeTime.

MikeTime.jpg

Tomten kommer med klappar i säcken
frodig och frejdig, vickar på häcken
Till Jadbäck han frikostigt nu delar ut
ett från regeringen nyligen taget beslut
Jennez öppnar paketet och ler
tänker ”märkliga saker i Sverige nu sker!”
Monopolet är bara ett minne blott,
nu får alla som vill faktiskt sälja en lott
Herr Jadbäck nu i ett glädjerus,
öppnar buteljen och höjer sitt krus
Mot himlen han plirar, ser vår Fader där ovan
faller på knä, skriker ”TACKAR FÖR GÅVAN!”
Vår Herre han tittar på Jennez på gatan,
suckar och mumlar ”…tacka du satan..”

Nu väntar jag bara på själva klappen…

God jul på er!

jens_8bit.png
jens.jadback@nordicbet.com

Annorlunda ögonblick nr 81 inom poker

av Dan Glimne

En del pokerspelare är kända för att då och då ogenerat försöka hustla varandra med ett kreativt sidovad eller två – men sällan har det gjorts flagrantare än i följande fall, som är taget ur verkliga livet:

Under en paus i en större turnering någonstans i Europa passar finske storspelaren Ilari Sahamies och en kompis till honom på att smita in på herrarnas. Kompisen avviker in i ett bås, medan Sahamies ställer sig vid raden av urinoarer – och, som slumpen dikterar, hamnar vid sidan om ett känt europeiskt proffs. Det resulterar i att de två tar en procentandel av varandra i det pågående evenemanget. Därefter lämnar proffset herrarnas, och Sahamies kompis kommer stormande ur båset och börjar skälla:

”Hur f-n kunde du byta procent med honom?? Han är ju redan utslagen ur turneringen!!”

”Spelar ingen roll”, svarar Sahamies oberört medan han tvättar händerna, ”jag köpte ju aldrig in mig i den…”

Det gäller som sagt att se upp! Och vill du möta mig och hela det övriga gänget av Unibets europeiska ambassadörer, så går en ”Ambassador Bounty Special”-turnering i kväll klockan 19.30 på Unibet – och det är en freeroll! Du hittar den under ”Tournaments” och ”Special”. Lyckas du slå ut någon av oss ambassadörer vinner du en speciell korg fylld med läckerheter, lagom till julen, förutom att det ligger 500 € i prispotten!

 byline.jpg

Pokerns död?

av Jens Jadbäck

Diskussionerna om pokerns död fortgår. Vad beror det på? Är det för att proffsen är elaka mot nybörjarna? För att forumen dör? Nej, pokern dör inte på grund av de sakerna. Faktum är att pokern inte alls ligger för döden.

Är det färre som spelar poker i dag än för fem år sedan? Ja, tveklöst. I absoluta tal ganska många färre dessutom. Det betyder dock inte att pokern håller på att dö ut. Det är lätt att glömma hur enorm boomen var för 6-7 år sedan. Det krävdes inga genier för att räkna ut att den inte skulle hålla i sig. Diskussionerna redan då löpte längs samma röda tråd som idag bland våra grinders; ”passa på att grinda medan det fortfarande finns pengar att tjäna”. Självfallet kommer uppmaningen allt oftare idag eftersom det ju faktiskt inte är samma fiskstim som simmar runt i haven längre.

cardreaper.jpg

Man får inte glömma att spelarpopulationen måste vara uppbyggd som en pyramid med en bred bas av fisk som hela tiden matar nivån över sig själv. Med boomen kom en sådan stabil och stor bas. I sakens natur ligger också att en sådan bas kommer att försvagas allteftersom spelare försvinner på grund av försvunnen bankrulle, tappat intresse eller vilken annan anledning som helst. Basen måste alltså hela tiden förnyas, med andra ord; nya spelare måste in – helst fisk. För att vara ännu tydligare: nybörjare.

Det för oss tillbaka till boomen. De som ville prova gjorde det mitt under brinnande boom, fullkomligt bombarderade av reklam, Pokermiljonen, WPT, Kanal 5’s ”Poker”, med vansinnigt mycket mera. Pokerflugan svepte över landet och lämnade ingen oberörd och framförallt inte oinformerad. Alla kände ett pokerproffs och alla köpte ett pokerset på Teknikmagasinet och körde några trevande homegames på prov. Med riktiga pengar! Det kittlade säkert för de flesta men till slut så tröttnade man och ställde markerna i förrådet tillsammans med Den försvunna diamanten och ett gäng andra spel man för länge sedan tröttnat på.

Att intresset för poker minskat successivt de senaste åren beror inte på någon enskild faktor. Boomen är över, så är det bara. Fisken som med adrenalinstinn hjärna och darrande hand klickar bort sin första insättning om $50 är borta. Av naturliga skäl, inte för att någon kallade honom för ett mongo i chatten en kväll. Det är en fullkomligt naturlig utveckling.

Minns ni OS i Nagano? Curlingdamerna tog guld och även herrarna placerade sig fint. Hela landet jublade och curling var helt plötsligt något som alla villa prova på. Under samma år ordnades det företagsevent med curling, julbord med curling, ungarna vallfärdade till ishallarna för att börja spela curling. Överallt var det curling. Curlingboom helt enkelt!

curling.jpg
Även denna boom är över.

Idag är det inte lika många som bryr sig om curling. Ungarna tjatar inte om att få en curlingsten i strumpan. Varken en sopkvast eller ett pokerset kommer att bli årets julklapp. Men vet ni vad? Det är helt ok. Det är en naturlig utveckling. En ”fluga” är något som är tillfälligt populärt. Som curling. Eller poker.
Vad är då det fina kråksången? Att det trots allt finns en och annan unge som sopar isen framför en glidande sten efter dessa år. Även fast ingen vallfärdar till isen så är curlingen mer populär nu än den var när curlinglandslaget satte sig på planet till Japan.

Poker är fortfarande många hundra gånger större än den var för 20 år sedan. Ett hundratal klubbar lever och mår bra där ute i landet. Inte lika bra som under boomen men ändå helt ok med alla omständigheter i beräkningarna.
Onlinebranschen sanerar så sakteliga sig själv. De som inte erbjuder kunderna något utöver det vanliga försvinner. Fisken är inte längre en nybörjare som vill prova på i hopp om att bli proffs. Fisken är någon som spelade en del under boomen men nu bara kör högst sporadiskt. Sätter sig på casinot eller klubben efter firmafesten eller kanske gör en liten insättning när frugan och barnen är borta över helgen.

Ni som läser det här är troligen några av de som fastnade. Förhoppningsvis för att det är en kul hobby eller för att det kanske till och med blivit ett jobb. Kanske kommer det en ny boom om några år, kanske inte. Kanske kommer curlinglandslaget att krossa allt motstånd om fem år och alla curlingbanor blir bokade för ett halvår framåt igen. Kanske inte.

Vi som är kvar fram tills dess då? Vi nördar oss kvar för att vi vill bli bättre. För att vi fortfarande tycker att det är kul. När vi inte tycker att det är kul kommer vi att sluta. Men inte än. Vi är som ungarna som fortfarande kasar oss fram på ett ben och sopar isen trots att inga busslaster med föräldrar står och hejar. Trots att vi inte är så många som när vi började.

jens_8bit.png
jens.jadback@nordicbet.com

Nobelpriset i poker

av Dan Glimne

… delades inte ut i år heller, men väl några pokaler till ett antal närvarande vinnare i Svenska Pokerförbundets online-SM! Den avslappnade kvällen igår lördag inleddes med en middag på anrika restaurang Tennstopet – där lite av spelhistoria skrevs en gång genom att man 1957 hängde upp Sveriges första darttavla – varpå det firande sällskapet sedan drog iväg till en av Stockholms medlemsklubbar för att ”göra upp” i en freeroll sit-and-go sponsrad av SvePof med de respektive priserna 500 euro, 300 euro och 100 euro. Jag fick min vanliga placering, trea…

SM-VINNARE SnG.jpg

Här ovan ses vi under pågående spel – och uppe till vänster i bilden ses en del av prispokalerna som sedan delades ut för SM-prestationerna! Och senare på kvällen, när jag är på hemväg, går jag på Västmannagatan förbi denna förskola med ett så träffande namn:

FÖRSKOLA SATELLITEN.jpg

Undras om de som driver förskolan månne har gett spelet poker en blinkning, och ser namnet som en fingervisning om att man här redan i unga år ”kvalificerar sig” till större och viktigare ting senare i livet? 🙂

Jag håller på att föreslå Unibets svenska avdelning en turnering vid något tillfälle, där – förutom bounty på mig då – förstapriset ska vara att jag kommer hem till vinnaren som då har bjudit in ett gäng vänner, och så lagar jag en middag medan jag underhåller med poker- och gamblinghistorier varpå vi kör ett litet homegame. Låter det som en kul idé?

byline.jpg

Stackdjup

av DÖDARN

I tidigare handanalyser har det slagit mig att åtskilliga röster inte anser att stackdjupet är av relevans (huruvida man spelar med 100 eller 200 bb), att man inte får sky sig från att skyffla in en stor stack. Jag har tänkt på detta länge och utrustad med ingenting annat än min egen logik och sunda förnuft håller jag inte med. Tankarna som presenteras i denna artikel är inte definitiva utan en invit till diskussion.

Jag är medveten om att jag är en fossil som inte hänger med i dagens snabba och speltekniska cash game-utveckling. Läsare som anser att enbart erkända cash game-grinders av dagens mid- och highstakes-mått bör uttala sig om tekniska analyser kan sluta läsa nu. Jag tänker inte ta en diskussion om att jag inte bör yttra mig i områden som är mig alltför främmande numer. Denna artikel är, som redan påpekat, ett sätt att skapa meningsutbyte och förhoppningsvis vidga flera vyer och öka spelförståelsen för både dig och mig. Om inte annat kan du få en inblick i en cash game-gäddas logiska syn på fenomenets helhet.

Exemplen som följer är medvetet gjorda extrema för att lättare statuera en poäng.

stora stackar.jpg

Givetvis ändras dynamiken i spelet beroende på hur djupa stackar man spelar med. Att därmed säga att man ska spela exempelvis en A-K likadant med 100 bb som med 200 ter sig inget annat än ologiskt. Ska man då spela A-K likadant med 50 som med 500 bb? Med 50 bb är det ett autoställ med storslicket. Som mest blir det ett fyr- eller fembetsställ enligt dagens ringa höjningsstrukturer. Med samma höjningsstruktur blir det med 500 bb ett åttabetsställ (2,5 bb, 7, 20, 50, 130, 280, 500 för en åttabet). Jag är medveten om att en tre- och fyrbet blir av ännu lösare karaktär om man spelar med stackdjup om 500 bb, men oavsett borde man dra öronen till sig, oavsett stackdjup om man ens blir sex- eller sjubetad. Slår verkligen ens storslick någonting alls? Med 50 bb slår den en stor del av motspelarens range samt har en god fold equity som står för en markant del av värdet. Jag har svårt att se många lägen där en spelare sexbetsviker någon hand, knappt ens skit eftersom större delen av dennes stack är pottbunden (280-kategorin i enlighet med den ungefärliga skalan ovan – det vill säga 280 bb investerade av 500).

Att dö 50 bb är en struntsak (vare sig man spelar med 50 bb- eller 500 bb-upptag) för det går fort att ta igen med tanke på att de klena stackdjupen lättare får in medelmåttiga händer. Men, att tappa 500 bb i ett djupt spel kommer att ta avsevärt mycket mer tid, svett och tårar att nöta ihop igen. Ju djupare stackar, desto svårare blir det att få in pengarna bra. Med 50 bb får folk in en färg med 4-5 suit oavsett gata (så länge inte ett fjärde färgkort kommer). Ens med 150 bb är det ett svagt spel att få in det med en 4-5 suit-färg. För vad ska man egentligen slå? Ju senare gata, desto svagare spel.

Är det ens ett korrekt spel att få in pengarna med en damhög färg med 200+ bb djupa (fortfarande gällande en färg där båda spelarens kort används för att fylla färgen och ett fjärde färgkort inte dyker upp på brädan)? Scenariona förutsätter tänkande och bra spelare i enlighet med dagens rådande trender.

Med säg 1,000 bb, är det korrekt att sjubetsställa all-in med K-K på brädan K-5-5-3-3? Vad ska motspelaren ha som denne anser det vara säkert att stoppa in 1,000 bb på river? Efter din fyr- eller fembethöjning kommer denne att förstå att du inte sitter med nåt semiskit. Du skulle aldrig fortsätta höja tillbaka med en naken femma, inte med 5-3, K-3 eller K-5 och förstås inte med äggen. Scenariot förutsätter förstås en tänkande motspelare, skolad i dagens hårda nätskola. Så vad återstår egentligen? You do the math. Med någon av de ovanstående registerhänderna skulle höjningarna sluta vid en fyr- eller fembet för pottkontroll. Inte vill man väl få in pengarna med ens K-K där? Med K-K borde man sikta på att bygga en 500-800 bb-pott. Blir det en 1,000-2,000 bb-pott (ni sitter med 1,000 bb var, därav en 2,000 bb-pott) bör man inse att ens nötkåk är på djupt vatten. Vore ni 100 bb djupa får man gladligen in pengarna med någon av ovanstående händer, även ens en naken femma.

Kan man sammanfatta det med att ökade stackdjup kräver proportionellt ökade handkrav? Är det då korrekt att med 200 bb få in pengarna preflop med A-K, även om man ”har råd” att förlora pengarna?

Stu Ungar lär vid tillfälle ha vikt A-A på en bräda i stil med A-4-4-2-2. Spelet var fixed limit och han var uppe mot två motspelare. Höjningarna upphörde aldrig då det var ocappat på river så länge folk fortsatte att höja. Han vek slutligen sina ess för att se 2-2 kämpa mot 4-4. Principen är densamma. Vore det cappat till max tre till fem höjningar på river skulle han aldrig vika sina ess. Men, nu var fallet annorlunda och han fick tillräckligt med information för att veta värdet på sina ess. Att fortsätta kriga bort tjogvis med bbs vore ”katastrofalt” för hans sittning och det skulle bli en brant uppförsbacke att hämta igen sig från med tanke på fixed limits långsamma struktur. Det är inte många bb/h som ens en duktig fixed limit-spelare kan förvänta sig att tjäna i timmen.

Torskar man ett inköp om 1,000 bb är man troligen lagom tagg på att fortsätta. En preflophöjning och en kontsatsning motsvarar cirka 0,4 procent av ens stack jämfört med 4 procent om man vore hundra bb djup.

Förstås är det svårare att få in pengarna ju djupare man är. Med 1,000 bb bör man vara glad över att vinna några hundra bb under en sittning, även om det bara motsvarar en bråkdel av ett inköp. Med 50 bb ”räcker” det inte med att vinna en bråkdels upptag. Då behöver man volym.

Då all-in-lägena minskar i proportion med ökade stackdjup medför varje bad beat större konsekvenser. Plötsligt blir det en smärre katastrof att förlora några potter i rad på oförtjänt stryk, medan det med 50bb är det strunt samma. Som short kommer gott om lägen att reparera skadan och en vanlig timme kan utan problem swinga tre fyra upptag eftersom man får in pengarna avsevärt mycket enklare ju färre bb man har.

Att som 50 bb-spelare förlora tio raka upptag för en total av 500 bb är osannolikt. Att som 500 bb-spelare förlora sina 500 bb kommer att hända tusenfaldigt oftare eftersom samtliga dessa 500 bb riskerar att hamna all-in i vilken given hand som helst. Svängningarna ökar därmed markant för 500 bb-spelaren kontra 50 bb-spelaren.

Djupstackat spel innefattar fler dimensioner och är betydligt komplexare. Det kräver mer skicklighet än shortstackspel. Ju vagare ens spelskickligheter är, desto färre bb bör man spela med. Ju bättre man är, desto mer tjänar man på att spela djupstackat – ju djupare, desto bättre. Men, man bör vara beredd på hårresande svängningar.

/DÖDARN

Superbloggen-DÖDARN.png

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Sida 166 av 223