Jag beundrade proffsens närvaro och kyla. Skrattade när kändisarna strutslikt stoppade huvudet i sanden och körde in keramiken på chans. Hemma i föräldrarnas gamla slitna skinnsoffa, hedrat vare dess minne, låg jag. Och vägrade missa ett enda avsnitt av Pokermiljonen.

Vilka tider. Pontus Gårdinger utnyttjade sin ”one time” helt perfekt och vann sin enda turnering någonsin (?). Ken Lennaard knaprade uppåttjack och gick bärsark med en anka. Rocklegenden Dregen spelade tightare än Doyle Brunson när han sover. 

Så här i efterhand har jag förstått att spelen jag bevittnade ofta höll tämligen låg klass. Strukturen på själva pokerturren var inte heller någon höjdare. Men det spelade ingen roll. Då njöt jag bara av att få se folk spela poker. Många med mig blev förälskade, och ville själva pröva på detta dynamiska spel.

Det var länge sedan jag såg ett program om poker i tv-tablån. Syns man inte finns man inte. Just nu är vi skapligt osynliga. Vi tynar bort, försvinner i perifrin. Och värre blir det.

High Stakes Poker läggs ner. Alla pokerprograms kejserliga ledare. Där har vi fått bevittna de bästa. Att följa ett highstakes cashgame är så mycket mer givande, rent pokermässigt, än att följa finalbordet i WSOP. Det är därför med sorg i hjärtat, ja en relativ pokersorg då, jag tar del av nyheten att det inte blir något mer av den varan. Och vårt dynamiska älsklingsspel försvinner lite till. Det är en skam att vi har mindre tv-tid än Keno. 

Här har vi ett problem betydligt större än pokerförbundets vara eller icke vara. Hur ska vi få fler människor att få upp ögonen för pokern? Hur når vi på bästa sätt ut med budskapet om pokerns charm? Hur vänder man trenden med allt mindre utrymme i tv och övrig media, vilket i sin tur resulterar i färre spelare?

Ett pokerförbund, eller liknande, kan ju vara bra att ha för de redan bitna. Men förbundet i sig gör knappast pokern mer folklig. Det kan dock något så simpelt som ett tv-program göra. 

Bara ett snabbinlägg: beträffande vännen och kollegan Simons tidigare inlägg här i superbloggen om att det lönar sig att vara snäll har jag skrivit om en ”riktig” bubbelförsäkring på

http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/vad-sags-om-en-bubbelforsakring-1.227143

och dessutom berättat om klädpoker som både konstinstallation och social och ekonomisk kritik på

http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/kladpoker-konst-och-samhallskommentarer-1.227144

och ska avrunda med att visa den här inspirerande tatueringen

som bars (på insidan av höger underarm) av brittiskan Dawn Cooke som vann Maria Poker-damturneringen under Unibet Open i Riga. Hmm, man kanske skulle låta sig hudgraveras själv, efter tjugo år i branschen? 🙂

Återigen tack till alla er som analyserade Q-10-handen. Som vanligt ges nya perspektiv på knepiga lägen och jag växer en tum som spelare för varje gång.

Här följer mina tankegångar och vad jag gjorde:

På river ställde han dubbel pott efter att ha checkhöjt turn. Som sagt är han en vilde, men lika bluffbenägen som han är, lika duktig är han på att ta betalt när väl han träffar nåt. Ingen ger honom någonsin kredd, vilket han förstås utnyttjar. Som jag skrev i förra inlägget så satt han med fina stackar på samtliga bord. Det kan ha varit någon annan som spelat på hans konto, risken finns.

När jag synar hans checkhöjning på en icke-dragig turn på brädan 2-10-10-A mer eller mindre säger jag till honom att jag har en tia. När han ställer river så bör han veta att gemene spelare på $1-2 aldrig viker en tia. Vi har inte tillräckligt mycket historia för att han ska veta hur jag kommer att agera i detta läge. Jag börjar ana ugglor i mossen och misstänker att han vill att jag ska syna, trots att jag har en tia. Eftersom han checkhöjde turn tror jag att han har en färdig hand såsom A-10, A-A eller 2-2. Frågan är om han hade checkhöjt turn med händer som 10-8, 10-9, 10-J, och så vidare, eftersom spelet skriker styrka.

Jag valde efter många om och men att vika och behålla mitt dubbla inköp. Det kommer att komma bättre lägen att vinna en 400bb-pott. Rätt eller fel? Vad tycker du?

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Jag kommer köpa dig en kortlek. Med orden:
– Gör vad du vill, men bli aldrig pokerspelare. Du blir slav under mammon. Jag har sett så mycket elände. Hör du vad jag säger?
Ändå kommer jag köpa dig den där kortleken, sitta där vid köksbordet och visa mina knep. För jag vill lära dig allt jag kan. Och jag kan inte så mycket annat.

Du är inte född än. För att vara ärlig är du inte ens påbörjad eller planerad. Ändå går jag runt och tänker på den där kortleken som jag inte ska köpa. Men som du ändå kommer att få. För att jag är jag. Du är du.

Och sedan, om en dag långt bort, kommer du att komma hem och berätta att du vill bli det samma som jag. Med orden:
– Vad är rätt om ingen gör fel. Pappa gråt inte mer.

Är jag en vettvilling som tänker så här? Köper du kortleken eller inte? Blir du stolt eller gråtfärdig när ditt barn knackar på dörren till framtiden och vill följa din gamla trasiga kartbok? 

Fuck. Det är svårt. Kanske är det dags att köpa en ny kartbok? Men ni vet hur det är när man har lärt sig att leva med något. Vissa sidor är håliga, vägar suddiga, namn bortskrapade. Det gör att man kör fel ibland. Ändå. Det är min kartbok. Jag gillar den för vad den är. Och jag har alltid varit lite för sentimental för att slänga saker jag gillar.

Vad är rätt om ingen gör fel. Men jag hoppas du hör vad jag säger. Unge.

Jag kan inte motstå frestelsen att visa dagens fräckaste keps här i vimlet på Unibet Open i Riga; och den sitter på vännen Stefan ”Kortkall” Hjorthall, som innehar ett tidigare SM-tecken i poker online:

Härligt med folk som har så gott självförtroende att de vågar sticka ut lite och bjuda på sig själv… och kepsen är faktiskt vunnen i en sportfisketävling, om nu någon undrar!

Okej, dags att ta tag i det här nu. Tyvärr krockade ju SM i Riga med SuperWeekend i Tallinn så jag var själv inte på plats och har därför inga synpunkter på arrangemanget som sådant. Har inte heller hört något negativt om det hela, snarare tvärtom. Avvaktar dock ett par veckor till så att monopolet hinner ut med sina tentakler och kan locka några moraliskt mindre nogräknade bloggare att smutskasta spelarnas SM med en påse silverpenningar.

Men, deltagarantalet känner vi till. 58 spelare. Det är inte ok. Inte någonstans. Det kan skyllas på mycket och både sajter, spelare och förbund har sina ursäkter men nu är det dags att plocka fram det alla egentligen tänker. Visst kunde sajterna engagerat sig mer och skickat spelare ”för sakens skull” och visst kunde spelarkollektivet kanske av principskäl ansträngt sig mer för att hitta till Riga men sanningen är ju att förbundet har gjort ett förbannat dåligt jobb att marknadsföra den här turneringen. Det är under all kritik och även om jag gillar Murat och hans kollegor så borde de röstas bort vid nästa årsmöte (om det ens blir något, eller om man får veta att det blir något).

I slutändan handlar det om, för mig, att SM skall tillhöra spelarna och inte staten. Vi måste få utse vår svenska mästare precis som riksförbunden gör i alla andra sammanhang. Till och med Svenska Westernskytte Förbundet klarar ju av att ha någon sorts sammanhållning och ett årligt uppskattat SM. Men inte pokerspelarna.
Pokerspelarna har blivit bortskämda, vana vid att matas med silversked och få otroliga bonusar, skyhög rakeback, addade paket och övervärden. Ett förbund kan inte leverera sådant. Längre. Var det inte övervärde på de första SM-turneringarna i Tallinn förresten? Hur som helst, man kan tycka att pokerspelarna är griniga men det är trots allt så att det är sådant de förväntar sig. I online-SM lämnas det fortfarande övervärde även om det inte är i samma utsträckning som förr. Men inte i live-SM. Varför? Borde inte det vara prioriterat att fixa det? Som bekant ger fler spelare fler spelare, eller mer kortfattat ”likviditet föder likviditet”. Om turneringen har många spelare så är det också fler som vill spela, det är inga direkta nyheter. Och eftersom SM inte direkt är samma fiskfyllda akvarium som andra turneringar så hade ett övervärde, om än blygsamt, otvivelaktigt dragit fler spelare.

På SuperWeekend slutade deltagarantalet på 164 med en kölista på över 30 namn. Folk åkte dit på vinst och förlust för att sätta sig på kölistan(!). Nu låter det som att jag vill slå på egen trumma, och självklart gör jag det, men jämförelsen är ändå intressant. Nu var det även danskar, norrmän och finländare i vår turnering men ändå över 80 svenskar med hangarounds, in alles ca 120 svenska pokerspelare med tillräcklig motivation att företa sig en resa motsvarande den till Riga.

Så vad ska man göra? Jag vet inte. När det kommer till förbundet alltså. Kanske är det som någon skrev, att varumärket Svepof är förstört, att det inte går att rädda. Inte på grund av helgens SM men på grund av den sorgliga historia och det förfall som Svepof genomgått de senaste åren.
Kanske är det dags att starta något nytt? En spelarallians som inte är ett förbund utan bara en förening för att tillvarata medlemmarnas intressen och anordna en årlig turnering med övervärde. En grupp som kan föra talan för sig själv och ingen annan. Vars enda syfte är att göra något bra för sina medlemmar och struntar i resten.

Hur tycker ni att ett SM borde se ut? Inköp? Spelplats (inte Sverige)?

jens.jadback@nordicbet.com

Mums filibabba! Nu är det äntligen åter dags för en efterlängtad handanalys. Följande hand utspelade sig på en online-cashgame-sittning igår. Nivån var den kanske inte särskilt upphetsande $1-2, men det är ändå en hand att ta upp för diskussion. För, handens utspelande skulle kunna ske på vilken nivå som helst.

Bakgrund

Det är sexmannaspel. Jag spelar fyra bord. På samtliga bord sitter den aktuella motspelaren med stackar växlandes från $350 till $900. Han är anledningen till att jag sitter ner på borden till att börja med, då jag har notes på honom om att vara överaggressiv. Alltid har jag sett honom som en fisk, men inte ärketypen fisk. Lite koll har han och han utnyttjar sitt lösa spel med att ta rejält betalt när väl han träffar någonting smaskigt. Det finns två grundscenarion. Antingen har han en bra kväll och vinner bra, eller också är det någon annan som spelar på hans konto, för idag har han betydligt mer kontroll och momentum än han någonsin haft förut.

Jag har ökat min stack och sitter med $440. Själv har han $800.

Preflop:

Från cut-off höjer han till $7. Direkt efter, på knappen, synar jag gladligen med Qh-10h. Denna typ av händer spelar sig som bäst med djupare stackar. Vi blir ensamma om att se floppen.

Floppen:

Floppen kommer A-10-2, regnbåge. Han kontsatsar $12 och jag synar bara.

Turn:

Turn kommer 10 och fyller min triss. Han checkar till mig och jag tänker att det är dags att börja ta betalt av ett ess. Jag satsar $20 varpå han fort slår om till $68. Jag synar.

River:

River kommer 7 och ingen möjlig färg eller stege har fyllts. Han tänker en stund och ställer sedan all-in i en $177-pott. Det kostar mig ytterligare $350 att syna.

Galet spel kan sägas! Mot en reg eller stabil spelare vore valet betydligt enklare. Han har visat några all-in-bluffar redan, men lika så all-in-stål.

Vad ska jag göra och varför och vad är hans range?

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Ännu en gång råkar jag ut för det; anländer till Arlanda med pokervinster på fickan och vill växla in dessa till svenskt klingande mynt och sedlar, men får ett blankt nej. I söndags blev det att jag råkade gå till ett Forexkontor i Terminal 5, och när jag lägger upp sedelbunten framför tjejen på andra sidan glaset blir hon märkbart nervös och frågar var jag fått alla de där pengarna ifrån. Jag svarar vänligt som det är, att jag vunnit dem på poker.

Kan du bevisa det? frågar tjejen, fortfarande misstroget. Jag visar upp såväl passet som bilden på utbetalningskvittot som jag har i mobilen:

Dessutom ber jag henne, fortfarande lika vänligt, att gå in på till exempel www.poker.se för att övertyga sig själv.

Men jag får nobben; enbart en bild i mobilkameran räcker inte anser hon; och nej, hon tycker inte hon har tid att gå in på nätet för att titta efter. ”Vi har våra regler.” Jag får lomma iväg till SEB:s kontor i samma terminal, och där är det ett helt annat och mycket tjänstvilligare bemötande: jag kan utan omsvep och efter uppvisande av samma bild få mina pengar växlade och direkt insatta på ett av mina konton.

Och, upptäcker jag, jag fick på köpet en bättre kurs. Faktum var att det blev nästan en hel tusenlapp extra på kontot, tack vare att jag fick nobben hos Forex och fick gå till SEB.

Sensmoral: kolla växlingskurserna först, innan du omvandlar dina pokervinster till svensk valuta. Det kan löna sig.

Om man ska överleva som pokerspelare gäller det att försöka lämna känslorna hemma. Att tänka på sitt eget bästa vid pokerborden. Och inte ge bort något i onödan.

För någon vecka sedan satt jag på ett finalbord under en 500-rebuy turre på CC i Götlaborg. Vi var sex spelare kvar och jag ledde stort, med en stack dubbelt så stor som tvåan. Den magiska bubblan höll på att spricka då det var fem prisplatser. En trevlig man ställer då den försynta frågan:

– Ska vi inte ha något bubbelpris?

Själv är jag givetvis inget stort fan av ett bubbelpris när jag leder så stort. Jag skulle tappa mycket värde på det. Varför? Ingen vill självklart åka hem utan cash i fickan när man ägnat en lång kväll och natt åt poker. Då foldar man hellre ett varv extra än att trebeta chipleadern med A6o när det korrekta läget uppstår. Med ett bubbelpris skulle jag inte kunna sno mörkarna lika lätt, då motståndarnas värsta ängslan över att åka ut skulle försvinna.

Jag funderade en sekund på att säga nej, vilket jag rent affärsmässigt borde. Men jag hade helt enkelt inte hjärta. Så vi fixade fram ett skäligt bubbelpris.

Någon hand senare reraisar jag all in med AK för att stirra in i AA. Sedan går någon bluff fel. Ytterligare något varv senare inser jag förstummat hur jag i en blindsfight fått in alla markerna med K10 mot AK. Och är ute. Som sexa.

Det gjorde lite ont. Men jag fick ju med mig ett bubbelpris. Visserligen låg det bara på en tiondel av vad jag hade hoppats vinna. Ändå betydde det en hel del för mig. Det visade att det alltid kan löna sig att vara snäll. Även vid ett pokerbord.

Det är inte bara poker och andra kortspel som enstaka gånger bokstavligen talat har spelats på liv och död, utan även schack. På min blogg

http://www.algaspel.se/Blog.aspx

kan du läsa en del om det ämnet, och samtidigt också studera några förunderliga olika schackvarianter varav ytterligare en ses här:

Trevlig läsning!