Mycket här i livet styrs av det som populärt kallas ”slumpen”. Saker och ting händer, det ena leder till det andra och efter tusen och åter tusen vägval genom hela livet så hamnar man till slut där man är när man läst klart den här meningen. Så var det också med denna blogg – många händelser i världen ledde fram till den och inte minst hur korten föll vid ett pokerbord.
Det hela började i ett stort garage någonstans utanför Örebro. Forumprofilen MikeTime arrangerade en av sina populära liveturneringar dit småbarnsfäder och allsköns forumiter vallfärdade. NordicBet sponsrar eventet då och då och just den här gången fanns ett paket till SuperWeekend addat.
Denna gång ville vi göra något annorlunda än att bara låta vinnaren få paketet. I de flesta fall får ju vinnaren en rätt så trevlig vinst i form av en hel del kontanter ändå. Jag snackade ihop mig med Mike och övriga arrangörer och vi enades om att ”lotta ut” paketet. Vi gjorde så att jag skrev ner en placering på en lapp, i det här fallet nummer 23, och gav till kvällens kassör. Den spelare som åkte ut på 23:e plats skulle få SuperWeekend-paketet men turneringsdeltagarna var alltså ovetande om detta.
Själv åkte jag väl som vanligt ut i ett tidigt skede genom att springa in i nötterna med en vältajmad bluff som ingen skulle kunna syna utan nötterna. Men inte blir man ledsen för sådant i ett garage på Närkeslätten – en tidig sorti innebär endast en kortare resa till Värdestaden vid cashgamebordet där man kan lära ut roliga spel från stockholmsklubbarna såsom Sviten Special och 3 Card Brag.
När jag hade suttit där ett par timmar och precis var på väg att scoopa hem en pott i en giv sjukortsomaha med fyra floppar kom en av arrangörerna springande. ”Plats 23 har åkt ut!” flämtade han efter språngmarschen på fyra meter. ”Han står där borta, det är Dybban!” fortsatte han och pekade mot dörren in till turneringslokalen medan han hämtade andan lätt framåtlutad med ena handen på låret. ”Vem är Dybban?” undrade jag. ”Han står där borta…” sade han igen, den här gången knappt hörbart då hans lungor helt verkade ha upphört att fungera. (Om du läser det här så måste du sluta röka).
Jag stegade fram till den tanige gossen som med glansig blick stod och betraktade bordet han just fått lämna. ”Var det du som åkte ut på plats 23?” frågade jag. Dybban tittade frågande på mig. ”Är det du som är Dybban?” undrade jag då. ”Ja” svarade han osäkert. Jag förklarade att han vunnit paketet och han studsade upp och ner som en skolpojke första dagen på sommarlovet. Kul att se!
Några månader senare var det dags att bege sig mot Tallinn där SuperWeekend skulle gå av stapeln. Ett par dagar innan hade Eyafjat…. den isländska vulkanen fått sitt utbrott och flygtrafiken i norra Europa var inställd. Jag fick snabbt ringa runt till de spelare jag skulle ha med mig och höra om de ville åka båt över. Det var bara Dybban, Optikern samt tre VIPs och David från Aftonbladets pokerredaktion som ville det, de andra fick ha sina paket till godo.
Vi räknade kallt med att kunna ta flyget hem på söndagen eftersom alla rapporter vid tiden för avfärd visade att vulkanutbrottet skulle vara över och ordningen återställd inom ett par dagar. Så blev det emellertid inte.
Poker med m&m’s i brist på marker på båten. Dybban och David längst bort i bild.
Vi spelade våra turneringar i Tallinn och hade skoj, men när det var dags för hemfärd tog det stopp. Flygen gick fortfarande inte och båtarna var överbokade sedan länge. Vi var helt enkelt strandsatta i Tallinn. Jag fick tag på enstaka båtbiljetter och kunde skicka hem spelarna en efter en medan dagarna gick. Dybban och Optikern höll humöret uppe och var alltid de som avstod plats på nästa båt till förmån för de som hade familjer att åka hem till. Jag försökte underhålla de strandsatta så gott det gick och vi spelade poker på hotellrummet och i casinot om dagarna och försökte äta och dricka gott i de få dugliga restauranger vi kunde finna på kvällarna.
Det blev många roliga anekdoter och gänget blev rätt så sammansvetsat tack vare situationen vi befann oss i. Vi började så smått prata om en gemensam blogg. En blogg som skulle blanda alla möjliga ämnen och ha flera skribenter så att det blev ett bra flöde. ”En Superblogg!” inflikade David snabbt medan han tuggade i sig en bit finare kött. Men vilka skulle det vara förutom jag och Dybban? Jag propagerade starkt för att ha med Ola Brandborn som jag gjort gemensam sak med flera gånger tidigare. Han brukar ha lite andra infallsvinklar än jag själv och de brukar vara både precisa och intressanta. Erik ”Valterego” Rosenberg togs också upp som en bra del av mixen med sina intervjuer. Även Lina Olofsson blev tillfrågad men kunde/fick inte på grund av sitt jobb på Stars. Lite synd då vi verkligen ville ha med en tjej i uppställningen.
Lisa och ”Optikern” spelar strandsatt poker på hotellet.
Vi filade ytterligare på upplägget medan vi väntade på hyttplatser på båten. Till slut, efter fem dagars väntan i Tallinn, kunde vi slutligen angöra Stockholm. Vi var överens om vad vi ville göra. Vi hade bestämt på förhand att vi skulle tjafsa lite för att skapa ”drag under galoscherna” för att citera dårfinken Ian Wachtmeister. Men mest av allt skulle alla våra olika infallsvinklar i pokervärlden göra bloggen intressant och det tror jag att vi har lyckats med…
Vi närmar oss nu 500 inlägg med stormsteg och nästan 5500 kommentarer för att inte nämna de ”satellitbloggar” som skriver om oss när deras egen inspiration sinar… Kul! Att vi dessutom lyckats ersätta både Ola och Erik med riktiga superskribenter gör ju inte heller saken sämre. No offence mot Ola eller Erik dock, ni är saknade!
jens.jadback@nordicbet.com
