Det var precis den tiden på året då vintern övergick i vår i Monte Carlo. Man gick omkring där på Monacos strandpromenad och småfrös men samtidigt kunde man inte låta bli att glömma bort kylan då man passerade en av de stora lyxjakterna som oljeshejkerna låtit ankra upp. En sån där gick inte ens att drömma om, de var som små finlandsfärjor med personal och hela konkarongen. Men vackert var det.

Jag hade, och har väl fortfarande, en hatkärlek till detta lilla land. Dels för att det aldrig kunde bestämma sig om det skulle vara kallt eller varmt när man var där, men också för att en macka kostade 400 spänn och att den ändå var jävligt god.

Det var på en av dessa resor till Monaco jag träffade på Joe Hachem. Han var nybakad WSOP-vinnare och kuskade runt på touren med de andra världsmästarna och gav intervjuer. Den här gången var det min tur, men vid det här laget hade man vant sig vid sällskapet och kände sig inte lika starstruck som tidigare.
Man visste dock att det skulle bli en del spänning och hisnande spel på den här resan. Det var alltid här i Monte Carlo de spelade sit’n’go-turneringar med inköp på $10 000, kinapoker om $1000 per poäng och så vidare. Det var highstakes överallt och själv hasade man runt som en uteliggare och letade efter inplastade mackor för halva priset.

En turnering skulle man dock få spela och det var den traditionstyngda mediaturneringen. Jag hade ju en tredjeplats från Köpenhamn att försvara och med erfarenheterna från den fylleslaskturneringen med bra pris så hade jag stora förhoppningar om inte bara vinst utan också en enkel vinst.
Det var samma gamla journalistgäng som på alla andra EPT och man hade börjat lära känna varandra lite. Rättare sagt; man visste vilka man skulle undvika vid pokerbordet helt enkelt.

Turneringen tog sin början. Min fotograf fastnade genast i baren med en väldigt mycket äldre dam som vägrade låta honom gå och köpte in drink efter drink. Fotografen påminde lite om Dybban – för snäll för att säga nej och fann sig därför i att bli milt antastad. Eftersom jag inte hade någon iPod så dög det skådespelet alldeles utmärkt som tidsfördriv medan man väntade på spelbara händer.

Till slut blev det finalbord och självklart var jag med. Det var även de danska fyllona och de var lika fulla nu som i Köpenhamn. Hur fasiken de nu hade haft råd med det när en öl kostade 150 spänn. Det kanske fanns fler damer i andra barer, tänkte jag.
Spelet gick långsamt men jag hade en bra stack så jag hade råd att vara tight en stund till. När jag sitter på stora mörken är det lagt fram till knappen och han ställer rakt ut med en halv medelstack. Lilla mörken lägger sig och jag tittar ner på A-2. Det kostar ca 25% av min markerstapel att ta syn. Jag tittar bort mot knappen och där sitter ingen mindre än Joe Hachem och flinar. Jag hade inte ens märkt att det var han. Jag synar utan att ta blicken ifrån honom och slänger upp mina kort. Joe smilar ännu bredare och slänger upp A-J.
Som den gudabenådade turspelare jag är så drar jag givetvis ut. Tvåan landar fint på turn och Joe skakar på huvudet. Han är uppriktigt förbannad. ”I’m sorry” försöker jag medan jag jublar inombords. ”No, you’re not” svarar Joe syrligt. Och han hade rätt. Jag hade turat in skryträttigheter för att ha slagit ut en världsmästare. Hur det hade gått till spelade väl ingen roll, att det överhuvudtaget hade hänt var viktigare.

När vi till slut bara är tre kvar så ställer jag in med 9-9 och får syn av A-A. Essen står och killen som slår ut mig, en total nybörjare, ber om ursäkt. Jag är inte ledsen. Jag säger till honom att han såklart måste syna mig med A-A på hand. ”Men du slog ju ut världsmästaren, det var ju jätteduktigt gjort” säger han. Jag förklarar inte, killen ska ju strax börja spela heads up, men jag vet att det var det som var mitt pris för den här tävlingen – att ha slagit ut världsmästaren.

Nästa dag skulle jag intervjua Joe Hachem och han skulle inte visa sig från sin bästa sida…

Fortsättning följer…

jens.jadback@nordicbet.com

Så var det dags för avslöjandet hur jag valde att spela handen. Som tidigare påpekat spelade jag väldigt, väldigt löst på bordet och tre- och fyrbetade nonstop. När jag satte mig vid bordet satt en annan kille och skötte min roll (personen som jag spelade potten mot), men efter att ha blivit tre- och fyrbetad en handfull gånger på ett varv började han sitta tyst. Han gav mig ett flin efter min fjärde trebet eller så och jag antog att han var lagom irriterad på min superlösa approach.

Eftersom jag vet att han vet hur slaskig jag är kommer han att spela fler marginella händer mot mig preflop för att träffa nåt okej och sedan låta mig bluffa bort min stack. 10-7 suit är en underbar hand i mitt tycke, oavsett position. Den är svårläst och får lätt bra action om det kommer en lurig bräda.

När floppen kommer 2-3-10 med färgdrag är det under omständigheterna en av de bättre floppar jag kan be om. Jag checkar floppen av flera anledningar. Främst gör jag det som ett stumt: ”Jag vet att du vet att jag slaskar och jag vet att du kommer att ge hård action även med marginella träffar.” Genom att kontsatsa kommer han sannolikt inte att syna bakom med en A-9 (eller läge) suit, Q-J, K-J och så vidare. Och skulle jag kontsatsa och han höjer så har jag dödat min hands värde. Genom att checka floppen säger jag rakt ut till honom att jag sitter med skit och att jag är relativt säker på att han kommer att ge action – och att jag hellre sparar mina slantar. Som om jag vet när det är dags att dra i handbromsen. Jag menar, jag är ju ingen maniac på riktigt… Han satsar, vilket han gör med en betydligt bredare range än om jag hade kontsatsat. Nu kan han ta en stab med allt från 4-4 till 9-9, alla tior, färgdrag och överkort. Fine. Jag checkhöjer honom på flopp. Han synar för att se turn och misstänker sannolikt att jag är på ett försöka-stjäla-potten-enkelt-försök. När han bara synar min checkhöjning vet jag att han inte har ett färgdrag. Den hade han veteligen och till hundrafemtontusen procent ställt med. Det är inget att spara på, framförallt inte om han dessutom har överkort.

När turn kommer en trea vet jag att han inte sitter med en trea. Jag har svårt att se hur han skulle komma dit med en trea. Så fiskig är han inte. Chansen att han har ett fyrtal är exponentiellt mycket mindre än att han skulle ha ett set om turn blankat. Jag väljer att checka turn. Genom att checkhöja floppen, vilket är ett starkt spel, och sedan checka turn ur position säger jag mer eller mindre till honom att jag 1) antingen är tom eller 2) sitter med ett färgdrag. Han synar för att se en turn, turn blankar och han fångar min kladdiga hand i kakburken. Jackpott tänker han. För att återknyta till ovanstående argument så bör han veta att jag vet att han inte kommer att ge upp potten på turn om han själv spelat handen så starkt. Hans checkhöjningssyn i kombination med hans vetskap om min lösa spelstil är mer än nog för att han inte ska ge mig nån kredd. Jag måste välja en annan linje.

Jag checkar och han börjar fumla med sina marker. Han satsar slutligen 3,000 och har nu 5,000 kvar bakom. Eftersom hans range till större delen är slagen och jag via mitt spel uppmuntrat honom att slaska med 4-4 till 9-9 och även med nakna överkort har jag fått honom dit jag vill. Om jag skulle ha lett ut på turn är risken stor att han synar. Då kommer så gott som alla riverkort vara skrämselkort. Det vill jag förstås inte. Nu har jag lurat honom att satsa. Hur kontrade jag då? Jo, jag checkhöjde honom en gång till och ställde honom all-in. Jag har nu checkhöjt honom både på floppen och på turn – ett mycket förnedrande spel i den bemärkelsen att han inget annat kan än att känna sig ÄGD och sönderläst. Han såg märkbart förvrängd och uppgiven ut. Hans turneringsliv stod nu på spel. På mindre än en timme hade han gått från table captain och bordets chipleader till blödande vessla – allt tack vare DÖDARN. Även om han skulle råka ha en tia (10-8, 10-9, 10-J, 10-Q, 10-K eller 10-A) så finns chansen att han viker flera av dessa (troligen inte 10-K och A-10), men för att knyta ihop mitt huvudargument om hur jag vet att han vet att jag vet att han måste ha nåt bra så kan han lika väl tro att jag har en av de många kombinationer som slår han 10-9 eller 10-J. Jag kan lika gärna ha spelat J-J+ eller ett set på samma sjuka vis. Han kan aldrig veta. Oavsett så är sannolikheten betydligt större att han är semitom (överkort) eller har 4-4 till 9-9. Vad han gjorde? Jo, han foldade…

Detta är pokerkonst och kanske en av de tio vackraste händer någonsin som jag är som stoltast över hur jag spelat. Hela handen kändes kristallklar och det var aldrig någon tvekan om hur jag skulle spela. Handen är i mitt tycke elitpoker – kreativ, svårläst och värdemaximerande. Om jag bara kunde spela så här alltid. Fler sådana stunder, tack…

/DÖDARN

William Thorsson, duktig pokerspelare och ansikte utåt för monopolet har tänkt till i konkurrentblaskan. Han angriper mig i sin senaste blogg, fegt nog utan att kalla mig vid namn, men jag är inte riktigt med på vad poängen är. Det svamlas en hel del och upprepningarna är många, vad är det William vill ha sagt?

Citat ur Thorssons blogg:
”Och spelare som Turenic och Wigg är 2 svenska spelare. Som alltså stolt kan representera Svenska Spel, men bara för att dom nu anslutit (precis som jag gjorde för ett år sedan) som ambassadörer/experter så tror väl inte ”pappskallarna” att Turenic och Wigg ska sluta spela EPT, WSOP, WPT, EMOP, WSOPE, Partouche Poker tour etc etc etc och endast spela turneringar på www.monopolet.com eller på kasino cosmopol?”

Vad i hela friden är det här? Jag undrar faktiskt om Thorsson vet vad ett monopol är? Det han skriver på fullaste allvar är ju ”självklart kommer vi att spela på andra ställen än där monopolet tycker att vi ska spela”. Och nej då, det var ingen som trodde att ni inte skulle göra det, det är bara det att det är precis det som är ett jävla hyckleri.
Det du säger, William Thorsson, är att Svenska Spels filosofi är fel. Att det inte är så att spel är så farligt att endast staten får portionera ut det i mellanmjölksförpackningar. För annars hade du väl inte spelat någon annanstans?

Vet du vad William? Jag säger samma sak. Precis det är vad jag säger. Jag har heller aldrig sagt något annat.

Vidare kommer följande fullkomligt briljanta stycke:
”Och poker är väl inte bara innanför Sveriges gränser? Pokerstudion som jag setts nämnas i någon kommentar gör väl ett jättebra jobb som åker runt och rapporterar. INGEN annan gör ju det..? Tycker pappskallarna det är bättre att ingen gör det än att pokerstudion gör det då? Det är väl bara att välja att inte titta isåfall? Eller ska jag inte få rapporter till EPT etc bara för att inte JJ etc vill ha den? Haha alltså man vet knappt om man ska skratta eller gråta..”

Jag har aldrig sett pokerstudion och har heller aldrig kritiserat programmet. Jag väljer att inte titta, precis som du säger att man kan göra. Det verkar som att du propagerar för någon sorts valfrihet här?

Vet du vad William? Jag säger samma sak. Precis det är vad jag säger. Jag har heller aldrig sagt något annat.

Precis det du nämner är det jag jobbar för. Jag vill att du ska kunna ha flera rapporter från EPT att välja på, flera sajter att välja mellan när du ska spela. Men vet du vad William? Din arbetsgivare är inte riktigt på samma linje. Nej, de vill ha motsatsen, de vill ha mindre valfrihet.

Du vet väl om att ett monopol är raka motsatsen till valfrihet? Din arbetsgivare vill inte att vi ska ha någon valfrihet. Din arbetgivare motarbetar vår valfrihet. Din arbetsgivare begränsar oss. Din arbetsgivare ser till att polisen gör tillslag mot våra pokerklubbar. Din arbetsgivare ser till att göra det förbannat svårt för människor som inte bor i storstäderna att spela livepoker. Du, William Thorsson, stödjer den linjen med ditt engagemang. Du, William Thorsson, som påstår att du vill påverka… Vad gör du?

Så jag vet om jag ska skratta eller gråta. Jag väljer det sistnämnda.

Jag avslutar med ditt sista stycke här William:
”Min åsikt och min slutplädering är att jag tycker att alla borde tänka mer, och försöka hitta sig själva. Och inte falla i trappen att följa för mycket ”pappskallar” som drar ner er i trappen att vara gnälliga och negativa.. Positiv energi är vad det mesta handlar om..”

Jag håller med dig. Låt folk tänka själva och låt dem sedan välja själva. Tvinga inte ner dem i den gnälliga och negativa gropen som är det statliga monopolet. Låt folk få välja själva. Snälla William, låt var och en bestämma för egen del. Sluta stödja de som vill begränsa vår valfrihet, ge oss sämre odds och plocka bort alla övervärden. De som vill spela hos staten ska få göra det, men vi som inte vill det ska väl också få slippa utan att behöva bli trakasserade av polisen? Håller du med eller inte William Thorsson?

jens.jadback@nordicbet.com

Igår spelade jag ett €300-sidoevent. Jag gick in med planen att spela väldigt löst och slaskigt med syfte att antingen bygga upp en rejäl stack fort eller busta. Lite allt eller ingen-mentalitet. Detta kunde jag motivera eftersom jag köpte in för egna pengar och ville prova en mer oortodox strategi inom tävlingspoker.

Innan det gått ens ett varv hade jag byggt upp mig från 10,000 till 24,000. I en av händerna hade jag brutalt dragit ut med KQ i ruter mot KK (där jag ställde honom all-in på A-hög flopp efter att han trebetat pre och slaskade in en runner-stege för en 14k-pott). Nån hand senare fembetsställde jag en ung, slaskig kille all-in pre med damerna. Han vek och jag slapp visning. Folket vid bordet har sett mig som veckans maniac.

Efter en timme av extremt löst och aggressivt spel får jag 10k-7k i tidig position. Blindarna är 75-150. Jag slår upp till 400 och ovannämnda ungslask (som jag fembetsställde) synar. Floppen kommer 2s-3r-10s. Jag checkar av flera anledningar som jag kommer att regogöra för senare. Han leder ut för 750 varpå jag svarar med att checkhöja till 2,325. Han synar och turn kommer 3h. Jag började handen med drygt 18,000. Han började den med 11,000. Vad ska jag göra på turn?

/DÖDARN

I staden Huddersfield i norra England är upprymdheten stor då ateisten Donald Chapman upptäckte en bild av Big Bang på en skiva rostat bröd. I en exklusiv intervju med tidningen The Huddersfield Express förklarar Donald Chapman, 36, att han skulle äta frukost när han först såg det ovanliga mönstret på brödbiten.

”Jag skulle just börja bre på smöret när jag såg ett litet hål omgärdat av en svartbränd ring” berättar Chapman. ”Sedan såg jag till min förvåning att riktningen och spridningen på smulorna rörde sig utåt från det svarta hålet. Det var helt identiskt med de kaosdynamiska och ickelinjära mönster som följde Big Bang. Det är begynnelsen av världen!”

Efter det att upptäckten rönt uppmärksamhet på löpsedlar runt om i hela England har lokala hotellägare översvämmats av bokningar från ateister som vill komma till Huddersfield för att få en skymt av den vetenskapliga reliken.
”Jag har alltid varit ateist och att få min icke-tro bekräftad på en skiva rostat bröd är helt makalöst” sade en av gästerna på Huddersfield Arms Hotel.

Till mångas förvåning har UK Atheist Association bett sina medlemmar att ignorera storyn, trots dess enorma potential att sprida mindre tro. ”Med tanke på vad de religiösa redan tror så är ju detta enkelt att sälja” klagade en missnöjd aktivist som var på väg till Huddersfield ändå eftersom ”att se är att inte tro” som han uttryckte det.

Källa

jens.jadback@nordicbet.com

Vi bodde på samma gata. Jag brukade möta honom när han spatserade med barnvagnen. Han hade en speciell sävlig stil, med ett ständigt leende på läpparna. Sympatisk. Omöjlig att tycka illa om, till skillnad från några av de andra dryga hockeyspelarna, som envisades med att stöta på min flickvän ute på krogen. Ibland önskade jag, i smyg, att jag fick leva hans liv. I bibelbältet Jönköping är hockey också religion. Kinnarps arena är templet. HV71 består av små jesusar. Men det finns bara en gud. Stefan Liv.

Som liten blev han bortadopterad och fick komma från Polen till Sverige. Själv har Liv berättat att han vill ha ”hur många barn som helst”. Han fick två pojkar.

Inte så lång tid innan min farfar dog sa han:
– Jag skulle kunna dö lycklig nu. Jag har uppnått allt jag kunnat drömma om i mitt liv.

Då var han ändå bara något över 60. Men han förstod att det inte går att dö mer än lycklig. Det skulle inte vara synd om honom om han gjorde det. Däremot skulle det vara synd om oss som blev kvar och skulle sakna.

Några månader senare dog han i en hjärtattack. Lycklig.

Stefan Liv var i en annan situation. Han ville se sina barn växa upp. Han ville älska några gånger till med sin fru. Han hade mer att uppnå än sina OS- , VM- och SM-guld.

Vi brukar klaga på våra hockeyspelare som inte vill vara med i VM. Vi kallar dem för lata divor som inte ställer upp för sitt land. I våras tackade Liv nej till hockey-VM. Han sa till Pär Mårts att han skulle umgås med sina barn. Det känns inte så divigt längre. Stefan Liv ville vara med dem som betydde mest. De där man vill krama om när något hemskt händer. I efterhand var det ett beslut mer värt än alla guld i världen.

Jag tror, att när Stefan Liv klev på JAK-42D igår gjorde han det som en lycklig man. Hela hans personlighet skrek ju det. Men det är synd om oss som blev kvar och saknar. 

Om 100 år hänger tröja #1 fortfarande i taket på Kinnarps arena. Och målvakten har säkert en fin staty någonstans. Minnet om hur älskad denna man var i Jönköping kommer alltid finnas kvar. Stefan Liv dog inte i går. Gud kan inte dö.

Herman och Harry har mycket att vara stolta över. Och de vet att pappa valde dem före hockey-VM…

Det verkade vara ganska uppskattat när jag skrev om kortmagi för några veckor sedan och därför tänkte jag blanda in lite mer magi i den här bloggen framöver. Oroa er inte, det kommer fortfarande bli monopolhat och allting annat som har fått er att älska den här bloggen, tänkte bara att det är kul att blanda upp lite.

Trolleriet har blivit en allt större hobby för mig och jag vill gärna utvecklas ännu mer. Svensk Magisk Cirkel kommer under hösten att hålla i trolleriutbildningar i fem svenska städer och jag ska definitivt vara med! Lärare är bland andra Daniel Karlsson och David Persson som många av er säkert känner igen från PokerAllsvenskan både 2010 och 2011. Haka på i höst du också – jag lovar att vi kommer ha skitkul!

För mer info:
http://www.svenskmagiskcirkel.se/magiutbildning/

jens.jadback@nordicbet.com

Oh yeah, nu ska det handla om staten igen. Inte specifikt om hur fel det är med monopol utan om en intressant betraktelse man kan göra i dagarna.

Svenska Spel har alltså ett policybeslut om att inte sponsra spelare. Förmodligen vill man inte officiellt bidra till ökat spelande. Att låta bli att sponsra spelare med längre kontrakt är ganska smart ur en ren företagsekonomisk synvinkel men det skiter ju staten givetvis i. De behöver nämligen inte bry sig så mycket om hur de gödslar med sina marknadsföringspengar, resultatet lär slå nya rekord ändå. Det är inte så svårt när man har landets största marknadsföringsbudget alla kategorier och dessutom monopol.

Hur som helst, det statliga monopolet frångår nu sitt policybeslut och anställer Michael Tureniec och Anton Wigg med ”konsultarvode” – underförstått ”pengar att köpa in till turneringar med”.
Inte bara är det en förlustaffär för Svenska Spel (vilket ju i och för sig är bra), de kringgår alltså fullt medvetet och helt öppet sina egna regler. Hyckleri tror jag att sådant kallas.

Att det statliga monopolet helt struntar i sitt uppdrag och pissar på sina egna regler har vi ju fått se bevis för ett oräkneligt antal gånger, så det i sig är väl kanske inte så nytt. Det som gör hela den här historien lite mer saftig än vanligt är att det ryktas att Tureniec dessutom ligger i konflikt med Skatteverket. Sheriffen av Nottingham har vänt upp och ner på stackars Tureniec och kommer nu att snoka igenom hans affärer ända från 2008.

Staten kommer att vända ut och in på alla hans fickor, de kommer leta i varje vrå, kolla upp varje bankkonto och slutligen förmodligen ta väldigt bra betalt för besväret. Den ena handen vet precis vad det är den andra gör(?) för att parafrasera Blå Tåget.
”Vi ska cementera att det är vi som är svensk poker” säger Svenska Spels varumärkeschef Martin Bengtsson som kronan på verket. Tror inte att jag är ensam om att kräkas lite i munnen när jag hör sådant…

Jag känner varken Wigg eller Tureniec men har bara hört gott om pojkarna, det ska ärligen sägas. Och de har väl säkert sina skäl. Jag hade inte sovit gott i alla fall.

jens.jadback@nordicbet.com

Kan man dansa på ett disco och vara nykterist? Absolut. Även om jag själv aldrig dansar nykter, så är det fullt möjligt.

Kan man semestra på Kuba utan att sympatisera med kommunismen? Mer än självklart. Inte ens om man finner sig gilla folket, stämningen eller de låga priserna på rom behöver man i samma andetag försvara kommunismen. Inte en chans.

Är man automatiskt drogliberal för att man besöker Amsterdam? Nej. Bara för att det finns caféer som serverar knark betyder inte det att man röker på själv. Eller tycker det är ok att dessa caféer finns.

Sen nyheten om att SM ska spelas i Riga har moralpaniken spridit sig bland vissa pokerspelare. Tydligen ska det ligga en strippklubb vägg i vägg till kasinot. Och. Det finns bilder på lättklädda tjejer inne på killtoan. Herregud. Ett sånt SM kan man ju inte stödja. Då är man automatiskt en kvinnoförnedrande mansgris. Eller?

Samtidigt är det ingen som klagar över att VM spelas i Vegas. Stan som har flest inneboende strippor i hela världen. Stan där prostitution är ett av de vanligaste sätten att försörja sig. Stan där man garanterat, allltid, har en lättklädd kvinna någonstans i närheten. Men Vegas är ju Vegas. Klart man måste åka dit om det nu spelas VM.

Men vad är då skillnaden med att SM spelas i Riga, bredvid en strippklubb?

De som tycker att de pokerspelare som åker till Riga också stödjer en kvinnoförnedrande kultur tycker jag ska tänka om. Själv åker jag till Riga för att jag älskar att spela poker, och träffa nya (påklädda) människor. Dessutom är det, ur sina bästa vinklar, en vacker stad.

Jag tror att alla människor, även pokerspelare, har möjligheten att göra egna val. Bara för att något finns tillgängligt, i detta fall en strippklubb, så betyder väl inte det att vi lämnar våra moraliska principer hemma? De som gillar att gå på strippklubb kan göra det även i Göteborg, Stockholm, och snart till och med i en liten hednisk by utanför Eksjö.

Jag önskar ofta att pokern kunde slita sig loss från alla klyschor, som de storbystade tjejerna som kommer in med pengar på silverbrickor när ett finalbord når heads up. Men vi får inte glömma att klyschorna inte är det samma som spelet poker.

Ibland tycker nykterister som gillar att dansa att det är värt att gå till en bar för att svänga på rumpan. Bara för att det är så himla kul. Att dansa. Det behöver inte vara mer invecklat än så.

Åter igen stort tack för alla välslipade kontraanalyser och svar. Ni får mig att växa minst en tum som pokerspelare efter varje analys. Nya, intressanta och välformulerade tankegångar är uppenbarligen ett utmärkt sätt att utveckla sitt pokertänk.

Det rådde mer delade resonemang inför denna hand än från tidigare händer. Somliga av er menade på att det optimala spelet torde vara att fembetsställa tillbaka eftersom jag matematiskt bör ha hans range täckt. Andra ansåg det visare att kallsyna och ta ett floppbaserat beslut.

Inledningsvis kan jag avslöja att jag vek på den kunghöga floppen (med tre klöver, min hand inte innehållandes ett klöver).

Vore han tom får jag inget värde av att fembetsställa pre eftersom han fortfarande kan slinka undan. Om jag bara synar däremot tvingas han att bluffa sig ur alla missade lägen, vilket ger mig extravärde. Har han ess eller kungar kommer pengarna att åka in på en låg flopp ändå. Har han A-K måste han kontsatsa på en låg bräda vilket ger mig extra värde. Eftersom en större del av hans range kommer att vara A-A, K-K eller A-K så tar jag hellre en preflopsyn med 25% av hans stack för att skyffla för värde om floppen kommer ”ofarlig”.

Som en vis läsare skrev i kommentarsfältet så finns det en övervägande typ av spelare som inte utökar sin trebetsrange särskilt mycket ens på tilt. Han skulle mycket väl kunna vara en av dem.

Mot en lös randomspelare är fembetsstället automatiskt. Fast å andra sidan har jag mer och mer börjat att syna bakom med Q-Q+ för att balansera mina suited connectors och därmed göra det enklare att floata och stjäla med dessa de gånger jag missar (eftersom mina motspelare vet om att jag mycket väl kan ha lurspelat ett högt pocketpar).

En viktigt psykologisk aspekt är att han är back en del på kort tid. Jag vill inte gambla med honom, för jag vill hålla en järnrem om honom. Det sista jag vill är att dubbla upp honom. Med en dubbel stack kommer han att börja hushålla. Hans tilt avtar och hans momentum kommer fort igen. Bluffade han mig med sin fyrbet följd av floppkontsatsningen så vann han fortfarande bara ett fjärdedels inköp. Men, ha i åtanke att det kan vara minst lika tiltande att inte få action med sina ess eller kungar i hans sits. Så länge han ligger kring ett inköp kommer han att vara betydligt mer gamblingsbenägen och för honom att bränna iväg ett inköp till känns fem gånger mer sannolikt än att han skulle bränna iväg ett 100 bb-inköp med dubbla inköp.

Så, med matematik och statistik i andra hand baserade jag mitt syna pre och folda flopp-beslut på de psykologiska aspekterna. Jag ger honom hellre en liten pott än att gambla i en stor. Så länge han ligger kring ”startstack” kommer han att ge betydligt mer action än han borde på grund av sin lösa natur. Detta lönar sig förstås långsiktigt för mig.

/DÖDARN