– Jävla bingospelare!

Ett ofta använt skällsord när pokerspelare blir utdragna. Därför kände jag några uns av mindervärdeskomplex när jag i förrgår begav mig till Häggenås, utanför Östersund. Samtidigt som mina bloggkollegor befann sig i Las Vegas för att inhalera de underbara känslor som WSOP sprider omkring sig, skulle jag i stället medverka i Sveriges största bilbingo. Jag skulle kunna skylla på att jag har varit i Vegas två gånger det senaste året och att jag är trött på stället. Men det skulle givetvis vara en lögn.

När vår husbil sakta makade sig in till sin plats på Häggenås bilbingo undrade jag därför av naturliga anledningar vad i hela friden jag gjorde där?

Vi var inte ensamma. Tusentals, och åter tusentals bilar rullade så småningom in på området. Det var svårt att förstå vad som lockade så. Hur kunde människor åka över ett helt land för att spela bingo? Vissa hade till och med valt att lämna de egna landsgränserna, norrmän fanns det gott om.

Det kändes lite som en freakshow att vandra runt bland bilarna och kolla på folk. Pensionärer satt redo med fem, sex brickor var. Redo att ta sig an utmaningen. Ungdomar körde dit i Volvo 240:s för att dricka folköl. Barnfamiljer hade med sig fika och diskuterade hur många lotter var och en skulle få. Alla samlades de under en gemensam dröm om storvinsten.

Jag förstod fortfarande ingenting. Hur många tusen var det nu igen? Och alla älskade de att spela bingo. Vilka tokar.

Plötsligt slog det mig att vi pokerspelare måste se exakt likadana ut för utomstående. Vi kan åka över ett helt jordklot för att spela kort. Alla åldrar och samhällsklasser träffas för att njuta av spelet, umgås och drömma om storvinsten. Och det måste se förbaskat dumt ut. Sen kan vi hävda att poker avgörs av skicklighet och bingo enbart av tur. Våra sammankomster ser ut att vara exakt lika mycket circus.  

Mitt bingoface är inte helt olikt mitt pokerface. Jag vill dock tro att mitt pokerface är mer lönsamt, då jag inte ens var nära att få trycka ner biltutan och deklarera någon vinst under de timmar jag satt och duttade.

Jag är fortfarande rätt avis på mina vänner som befinner sig på andra sidan Atlanten. Å andra sidan, bilbingon bjöd på en del insikter och en ny unik upplevelse. Och Vegas står väl kvar ett par månader till.

I fortsättningen ska jag tänka till två gånger extra innan jag vräker ur mig ”förbannde bingospelare” till fiskarna när de drar ut mig. Bingospelare är trots allt våra halvbröder på något vis.

Då har vi kommit fram till sista delen där jag tänkte ge instruktioner till ett ”fusktrick” jag lärde mig via en bok om kortmagi från femtiotalet.
Innan vi börjar vill jag dock påpeka att jag är fullt medveten om att det här med fusk är ett känsligt ämne och det är just därför jag tar upp det. Dels för att jag finner historia och kuriosa runtomkring det hela intressant men också för att jag som sagt börjar lära mig några ”sleights” (rena fingefärdighetsövningar) och inte vill att någon ska tro att jag har kunnat utföra dylika saker någon längre period. Har faktiskt inte ens spelat livepoker sedan jag började öva rent praktiskt. Men också som jag sa i det inledande inlägget; det är bra om folk lär sig att känna igen mönster och rörelser när fusk misstänks. Kommer säkert fler inlägg med fler beskrivningar vad det lider.

Nåväl, det här tricket kräver ingen som helst fingerfärdighet och är perfekt att visa upp medan ni väntar på den där eftersläntraren som alltid är tio minuter sen till turneringen. Så ta fram en kortlek och prova medan ni läser!

Det hela går ut på att visa publiken hur man fuskar i poker genom att dela kort till sig själv från botten av leken. Man delar ut fem givar och visar sedan upp att man har fått fyra kungar på hand.
Därefter samlar man ihop leken och visar tricket igen men denna gång i en rasande fart och ingen upptäcker att man ger ifrån botten. När man delat ut korten visar man återigen upp sin hand men den här gången har man inte fyra kungar på hand utan fyra ess!

Så här går det till:

1. Innan du kör igång måste du förbereda leken. Man måste ha de fyra kungarna i botten av leken och de fyra essen på toppen. Detta kan du åstadkomma genom att helt enkelt förklara att man kan fuska genom att dela från botten och helt öppet gå igenom korten och föra varje kung till botten av leken. När du stöter på ett ess för du det till toppen genom att snabbt låta det glida på baksidan av leken.
Det är inte alls svårt och ni har säkert gjort manövern flera gånger när ni sorterat kort. Det viktiga är bara att man inte sprider ut korten som en solfjäder och noggrant placerar korten, det är ju lite för uppenbart.

2. När leken är preparerad så delar du ut fem händer med fem kort i varje, du delar till dig själv sist (så klart). När du ska ge kort till dig själv tar du helt öppet ett kort från botten av leken, nästan demonstrativt.
När alla kort är utdelade vänder du på din hand och visar upp de fyra kungarna.

3. Nu berättar du att du ska visa hur man gör det ”på riktigt”. Tag dina egna kort och samla sedan ihop de andra fyra högarna med kort i tur och ordning – utan att störa ordningen på korten! Lägg hela bunten överst och börja dela ut korten igen men den här gången gör du det snabbt och precis som vanligt, helt utan bottengiv.
När du delat ut fem händer så för du ihop dina kort och vänder dem så att det understa kortet visas. Det bör vara en kung. För den åt sidan för att ”smyga fram de andra kungarna”. Ett ess borde nu uppenbara sig. Se först förvånad ut och sprid sedan hela handen. Fyra ess lär väl också duga? 

jens.jadback@nordicbet.com

I min jakt på trolleritrick hittade jag ett amerikanskt forum med massor av diskussioner. Inga avslöjanden men väl saker som en historienörd som jag själv kan gotta ner mig i under timmar varje kväll. En av undersektionerna i forumet hette ”Cheats”. Jag brydde mig aldrig om att klicka in där, det var ju inte fusk jag var ute efter, mer presentationsvariationer för korttricks, boktips, recensioner av kortlekar och annat geekgodis.
Jag tog upp förekomsten av forumdelen med en trollkarlskompis och tyckte det var ganska oetiskt att sådant förekom bland i övrigt seriösa magiker. ”Cheats” var en hel genre inom korttrolleriet visar det sig. Det visste man väl kanske redan, särskilt med tanke på den tidigare nämnde fuskaren Seth Engström, men att det var så utbrett?

Nu måste jag väl i och för sig direkt påpeka att det oftast handlar om fusk i demonstrationssyfte, som ett trick där det hela presenteras som underhållning eller som enstaka nummer i en större rutin med vanliga korttrick. Men återigen, det finns människor som är galet duktiga på sånt här och som inte drar sig för att använda sina kunskaper – ännu en gång måste jag lägga fram världsmästarfuskaren Seth Engström som bevismaterial 1 A.

Som den historienörd jag är forskade jag vidare i ämnet och fann ett exemplar av den amerikanska tidsskriften ”Popular Science”. Januarinumret från 1962 närmare bestämt. Där beskrevs i ett reportage de olika metoderna fuskarna ute i landet använde sig av. Tesen var att det säljs en hel del fuskrekvisita i USA medan spel vid tidpunkten endast var lagligt i Nevada vilket därmed måste innebära att det fanns en hel del amerikaner som fuskade mot sina vänner och grannar under söndagens microstakes-homegame.

Bilderna ovan visar en klassisk situation som förekommer på de allra flesta pokerklubbar ute i landet. Spelaren till höger om given kuperar den blandade leken men fullföljer inte. Han sätter bara ner den övre halvan av leken bredvid den undre på bordet och låter given fullfölja kuperingen. Bilderna visar hur given då relativt enkelt och oupptäckt kan föra ihop leken så att den åter hamnar i ursprungsläget, dvs som den var innan kupering.

Titta på första bilden; det är knappt ens man ser att ett ess är översta kort på en stillbild, i verkligheten går det på mindre än en sekund!
Fortsättningen på bildserien blir att given skjuter det översta kortet (dvs esset) en liten bit åt sidan för att undvika att ge det till motspelaren som då hade fått par i ess. Istället drar han fram det näst översta kortet (som på bild 2) och ger sedan esset till sig själv.

Nåja, intrumentet på bilden ovan är väl inte så vanligt förekommande vid ett pokerbord någonstans i världen men den får vara med som kuriosa.

I nästa del ska jag lära er ett litet demonstrationstrick som ni kan göra nere på klubben. Jag lovar att ni slipper blanda fler gånger efter det!

jens.jadback@nordicbet.com

– Jag var inte i behov av dem.

Sug på den meningen ett tag. Jag var inte i behov av dem. Det låter som om det handlar om ett par gamla tennisracket, tråkiga Wii-spel, eller omoderna chinos på väg till Estland. Det låter som om det är något man enkelt kan avvara, låna ut till en polare. Kanske slänga. Men om jag säger att det är Viktor Bloms ord, så förstår ni att det handlar om cash. Runt 70 miljoner kronor. Jag vet inte om jag tycker det är coolt eller helt efterblivet att en 20-årig pojke från lilla Ed kan säga så om 10 miljoner dollar.

I en fräsch artikel av Dagens Nyheter berättar Blom om att det var alldeles för kul att spela poker för att sluta på topp, säkra framtiden, efter miljonvinsterna på Full Tilt. Utmaningen var för stor. I efterhand vet vi också att den blev extremt kostsam. Det är människor med en sådan inställning som till slut har chansen att bli legender. Och det är människor med en sådan inställning som kan förlora mer än bara pengar. Som Stu Ungar. En död legend.

Eller handlar allt endast om synen på pengar? Om hur vi Svenssons ser på pengar. Om Viktor Blom har 80 miljoner. Varför kan han då inte få spela bort 70 av dem? Eller 79. Han kommer nog ha det lika bra ändå. Man kan inte mer än äta sig mätt. På något sätt verkar det inte vara pengar som driver Blom, utan utmaningen att bli bäst. 

– Det var inte kul. Men jag mådde fortfarande bra, och pengar är ju inte allt, beskriver han storförlusterna mot Hastings och hans polare.

Han mådde fortfarande bra. Varför skulle han inte göra det? Han var ju ändå inte i behov av dem. Och saker man inte är i behov av kan man ju lika gärna ge bort. Om det så handlar om urblekta chinos. Eller 70 miljoner kronor.

Jag har alltid varit intresserad av historia och särskilt historian bakom ett ämne jag är involverad i av andra skäl än just historia. Hängde ni med? Poker till exempel. När man tänker på poker i historisk mening får man oftast upp en bild av en rökig saloon i 1800-talets amerika. Lika ofta tänker jag på en bild från 30-talets Sverige där några grovarbetare sitter runt en sten i skogen och spelar poker. Var har jag sett den bilden? Glimnes Pokerhandboken?

Historisk poker

Hur som helst, vi har nu haft två turnéer med PokerAllsvenskan där vi besökt sammanlagt nästan 30 pokerklubbar ute i landet. Med på resan har vi haft magiker, illusionister, trollkarlar – vad man nu ska kalla dem. Daniel Karlsson och David Persson alternerade mellan föreställningarna med klassiska uppträden med rep, bollar och givetvis kort. I Nynäshamn hade dock båda fått förhinder och vi plockade in en tredje kille vid namn Erik Nordvall. Han sägs vara en av landets främsta kortmagiker. En amerikan i gamblingmiljö hade kallat honom ”mechanic”, dvs en fingefärdig kortfuskare. Nu spelar inte Erik poker och det ska vi vara glada för tror jag. Han var otroligt skicklig med korten!

Anledningen till att vi valde illusionister är för att det känns som att de ändå har viss koppling till pokern. Fuskandet och trixandet är en del av pokerns historia och att känna till det hjälper oss att upptäcka det om vi någon gång skulle bli utsatta själva. Det händer inte bara i filmerna – de flesta av landets pokerspelare har väl hört talas om när världsmästaren i kortmagi Seth Engström besökte den klassiska klubben Sviten och ”ställde upp” som dealer i ett heads up-parti med höga insatser. Inget fusk har bevisats men varför skulle en sådan snubbe vara där och bara dela ut kort? Gratis dessutom. Jag skriver det igen: killen är världsmästare i kortmagi.

Seth Engström

Jag skriver det här eftersom jag själv börjat intressera mig för korttrolleri. Efter att ha sett herrar illusionister på klubbarna så många gånger beslutade jag mig för att ta reda på ”hur fan de egentligen gjorde”. En helt ny värld öppnade sig för mig och jag har plöjt några böcker om kortmagi och dessutom spenderat otaliga timmar på magiforum det senaste halvåret.

En sak kan jag säga och det är att det är riktigt svårt att faktiskt utföra ett fusk så som exempelvis Seth Engström gör, dvs ge exakt ”rätt” kort till ett antal spelare. Att kontrollera ett kort i leken går med några timmars träning, men det är som sagt bara ett enda kort. För att kunna kontrollera flera starthänder eller till och med en flopp krävs oftast att leken är ”stackad” – dvs iordninglagd på ett visst sätt. Detta gör man inte medan man blandar om man inte är otroligt skicklig. Den vanligaste metoden är helt enkelt att man förbereder en likadan lek som används på klubben och byter ut den när man ska dela.

Nu hoppas jag att jag slipper dela fler gånger när jag besöker en klubb. I nästa del kommer jag att gå in på några metoder som fuskare använder som ni bör hålla ögonen öppna efter.

jens.jadback@nordicbet.com

Under mitt hittills sjätte besök i London i år andades jag åter samma luft som den numer Londonbosatte legenden Viktor Blom (metaforiskt talat, pervo!). Vad är oddsen att springa på honom i en åttasiffrig stad ägandes skiten ur dansgolvet på det lokala haket i Marylebone? Att herr Blom är en erkänd tiltbox betyder inte att det är kroniskt. Numer äldre och visare har han kokat ihop en alldeles egen avtiltningskur. Eftersom det inte går att implementera den fantastiska dokumenteringen direkt i bloggen får ni helt enkelt genomlida den oerhörda ansträngningen och klicka HÄR.

Summan av kardemummam: Om Blom-vaskern någonsin gular kan han alltid bli gympainstruktör på Friskis. Vilken energi!

/DÖDARN

Jag fyllde 21 för två månader sedan så nu har jag äntligen åldern inne att spela i World Series of Poker i USA. Min tapet i mitt eget grindingrum är det närmaste jag har varit Vegas än så länge.

Jag har bokat hotell i 3 veckor fr om 19 juni och ska spela 5-6 events. Det skall finnas bra värde på cash gameborden så det blir självklart en del cash game live också. Om jag vinner skulle jag vara den yngsta spelaren någonsin att vinna ett armband i USA och den första svenska tjejen. Det hade ju känts helt okej men mitt mål först och främst att gå djupt i ett eller två events och att komma hem med en bra vinst

.

Vi bor över 40 st från PKR, där jag är Pro, på det nyaste hotellet i Las Vegas och där kommer festandet att bli något alldeles extra misstänker jag. Med 40+ värme kommer jag nog att spendera en del tid i poolområdet på hotellet med kalla drinkar.

Som professionell pokerspelare känns det inte en dag för tidigt att komma till pokerns huvudstad så att utforska Vegas är i sig också något att se fram emot. Jag tycker det är upplagt för en svensk klonk i Main Event i år. Vi har en rad spelare som har vad som behövs för att nå finalbordet. Det skulle också innebära att vi kunde få en ny riktigt känd svensk fixstjärna ute på tourerna. OK, Viktor Blom då men det behövs absolut en till! Jag tror dessutom att pokern i Sverige skulle få ett rejält uppsving om någon svensk vann Main Event.

William Thorson har varit där och nosat tidigare, Martin Jacobsson har haft bra flyt ett tag och Christer Björin är alltid bra på WSOP eller varför inte ett November Nine med tre svenskar, Anton Wigg, Micke Tureniac och jag själv?

Har hört en hel del om hur det är i Vegas så jag har stora förväntningar men jag är tacksam för alla råd jag kan få från er som varit där tidigare. ·

Vad tänka på när jag spelar turneringarna? ·

Var spela cash game och vad tänka på? ·

Vad skall jag inte missa vid sidan av pokern? ·

Vad skall jag undvika?

Nu går planet strax…….Vegas Baby, here I come!

En viss sida publicerade igår en intervju med Svenska Spels varumärkeschef Martin Bengtsson. Eftersom sidan promotar monopolets hyckleri och dessutom låter statens lakejer försvara sitt absurda agerande så länkar jag inte av principskäl, men det är säkert enkelt att googla.
Jag övervägde dessutom att inte skriva det här överhuvudtaget eftersom jag inte vill ge idiotin uppmärksamhet men jag känner ändå att jag måste föra upp det hela till ytan.

Vi börjar med följande utdrag ur intervjun med Martin:
”Det inte alla känner till är att vi har väldigt hårda restriktioner kring vår poker gällande marknadsföring. Det vore självklart bättre för oss om vi fick samma villkor som våra konkurrenter. Då hade det blivit åka av!” säger Martin med ett smile. ”Men med hänsyn till detta så känner jag mig jäkligt stolt över att vi ändå lyckas vara marknadsledande, ett bevis på att vi gör rätt saker.”

Jag vet knappt var jag ska börja… Det hade alltså varit bättre om Svenska Spel inte fick marknadsföra sig alls i Sverige? Är det så du menar Martin? Och visst hade det i så fall blivit ”åka av”, dock inte på SS marknadsavdelning utan i en kriminalvårdsbuss till närmsta tingsrätt.
Att ni är marknadsledande är heller inte ”ett bevis på att ni gör rätt saker” – ni har ju för tusan hakar monopol på marknaden!

På frågan om vad han själv tycker om monopolet svarar han så här:
”Min åsikt är enkel. Regler och lagar ska följas och det är bara att rätta sig efter dem. Det är inte vi på Svenska Spel som skriver dessa och jag tycker att det är lönlöst att drömma om något annat just nu”, säger han ”Det är bara att ta tjuren vid hornen och skapa utifrån de förutsättningar som finns.”

Förutom (den omedvetna?) ordvitsen i slutet kan man ju med fördel också önska sig en djupare och längre intervju med lite rakare svar. Om man nu till varje pris bör följa regler och lagar så borde monopolet avskaffas eftersom Svenska Spel knappt på någon punkt uppfyller kraven för undantag från EU’s regler? Är det så du menar Martin?

jens.jadback@nordicbet.com

Ibland är det skönt att göra något helt annat. Det blir lätt så att man tänker, lever och äter poker dagarna i ända och då kan det vara bra att ta ett par steg tillbaka och andas ut.

När jag flyttade till Stockholm hade jag nästan bara ”pokervänner” här men allt eftersom tiden flyter fram så träffar man nya människor som har poker som ett sekundärt intresse eller kanske inte alls. Man tvingas att prata om något annat än kortspel och man måste därmed formulera tankar runt mer vardagliga saker.
Jag tycker oftast att det ger en förnyad glöd när man väl hamnar vid ett pokerbord nästa gång. Klart att man måste analysera sitt spel mellan sessionerna och så vidare, men om man kan koppla bort tankarna på implicta odds och fiskiga syner ett tag så får hjärnan vila lite och orkar arbeta mer vid nästa tillfälle.

I helgen var jag på ett bröllop utanför London. Inte en enda pokermänniska så långt ögat nådde (såvitt jag visste i alla fall). Obeskrivligt skönt att ha kul med människor i vars värld en flopp är antingen ett misslyckande eller en höjdhoppsstil.

Pokerointresserade pojkar på bröllop

Efter hemkomst var det dags att fira min 31:a födelsedag. Sjukt att man är 30+… Nåväl, Lisa plockade med mig på restaurangen ”Och himlen därtill…” som ligger på 25:e våningen i skatteskrapan (oh, the irony) på söder i Stockholm. Tredje bästa restaurangen jag någonsin varit på och det är långt ner till fyran. De enda som slår ”Och himlen därtill…” (av de restauranger jag har besökt) ligger båda i Las Vegas – Joël Robuchon och Bradley Ogden med en Michelinstjärna vardera. ”Och himlen därtill…” är omnämnd i Guide Michelin men utan stjärna. Kan inte vara långt ifrån dock. Väl värt ett besök om ni firar något extra i Stockholm!

Utsikt över Stockholm från 25:e våningen

Fick förresten en rolig hälsning på facebook från den ständigt skarpa HeFo:

Det var en ung tjur ifrån Lund,
Som jag ibland tyckt var lite rund,
Om inte runt bålen,
Så kan det vart alkoholen,
Som formade foten en stund

Om ett par veckor är det dags för Las Vegas. NordicBet har sin uppsamling på Caesar’s Palace den 5 juli om någon är sugen på att droppa förbi. Bara att maila och anmäla intresse på mailadressen nedan.

jens.jadback@nordicbet.com

Egentligen ger jag inte säskilt mycket för mumbo-jumbo-peptalk eller andra slaka klyschor. Hur ofta får man det inte bankat på sina stackars trumhinnor om hur bra och hyggligt det är med fokus? Ett faktum som underskattar mottagarens intelligens. En självklarhet som korkade människor upprepar i ett tafatt försök att verka bildade bara för att de hört andra säga det före dem.

Men, som alla andra slokörade uttryck är det lätt att anamma dem utan att alls reflektera över innehållet. Vad menas egentligen med att vara fokuserad när man spelar och varför skulle det hjälpa en att vinna pengar?

Tänker man inte längre än näsan räcker blir den inte sällan blodig efter att man sprungit in i väggen med trynet före. Om du är ute och kör en kringelikrokväg i 150 i din plågade stackars Ford Fiesta kommer du med stor säkerhet att göra kaninerna sällskap i diket om du fäster blicken din på motorhuvens påklistrade Mercedesstjärna. Fäster du å andra sidan blicken på slutet av vägen lär du köra som Gud själv bakom partyratten (”fiesta” = fest).

Nog med hemmasnickrade metaforer och till poängen. När självförtroendet är på topp och inga störmoment plågar ens redan sävliga sinne före en sittning sätter man sig ner med planen på att vinna. Är det inte fascinerande hur man vissa dagar vet (!) om att man kommer att vinna sin sittning; när förlust är avlägset och otänkbart. Visst kan man åka på en bad beat och en och annan käftsmäll, men en svala gör ingen sommar. Sen kommer dagar då allt är tvärtom, precis tvärtom. Med en klump i magen sätter man sig för att spela med förhoppningen om att inte dö för mycket. Det som inte dödar en stärker en (det som inte dödar rullen stärker den knappast dock) och ibland krävs att man gasar sig ur en motgång.

Är det ibland korrekt att spela fast att man vet att man kommer att torska? Kommer känslan att försvinna bara för att man väntar i några veckor eller kommer den att förbli och man blir ringrostig på köpet? Om man varit en duktig pojke eller flicka och offrat tillräckligt många smådjur i Fru Fortunas ära räcker det med en klonkafton för att sudda ut den äckliga osäkerheten och komma i mode för slakt.

Det är min personliga åsikt att man ibland måste spela i motvind, trots att man har en dålig känsla inombords, under förutsättning att man spelar för att göra sig kvitt denna känsla och komma in i rätt vinnarstämning. Kan man lära sig att spela bra när maggropen drar ihop sig har man roffat åt sig ett ganska stort allmänövertag och vet lättare hur man ska hitta tillbaka till scratch.

Ett enkelt och effektivt sätt att överlappa vinnarkänslan och fokus till nästa sittning är att sluta ett pass när man är ”nöjd” istället för att droppa ett bra plus. Springer jag bra en dag spelar jag vidare tills jag tappar ett eller maxmax två inköp. På så vis har mjölkat ur en bra sittning samt börjar nästa pass med flaggan i topp, otiltad och ointresserad av att slaska bort föregående pass vinster på oansvarigt spel.

Mina två ören.

/DÖDARN

ComeOn.com Spela Poker!