EPT Snowfest i Hinterglemmm är över. Bodde på ett superfräscht hotell nära pisterna och bara 100 meter från casinot. Nära till allt viktigt och riktigt bekvämt….precis som jag vill ha det. Kom ner dagen innan tävlingen och hade en skön solig skiddag med mina två bröder.

På kvällen träffade jag James Sudworth och Vladimir Geshkenbein, mina två galna PKR Team Pro kompisar (bild över). Vi åt en grym stek och drack några öl innan vi gick till casinot och reggade oss för Main Event, dag 1B.

Dag 1 blev en riktigt jobbig pokerdag. Jag byggde länge stabilt stacken men tvingades senare göra ett par megafoldar där jag förlorade stora delar av min stack. Största smällen var med AQ topp, Qh Jh 5 på floppen. En tight kille synade min 75% bet både på floppen och turn. På river kom A för topp tvåpar och jag mötte en stor reraise…..bluff eller en bra hand, kanske stege…nej troligen set. Crying fold och inget flyt på hela dagen som avslutades med bara 11 bb kvar. Kom på vad som var felet..hade glömt mina favoritsolglasögon hemma i Sverige…!

Var inställd på en jätterush andra dagen och funderade starkt på att ta på mig mina rosa skidglasögon men gjorde inte det och åkte enbart därför ut tidigt dag 2… Helt otroligt besviken för jag var helt säker på att gå djupt i pengarna. Jag har insett att jag alltid är säker på det och blir lika chockad varje gång jag åker ut….vet faktiskt inte om det är ett bra eller dåligt tecken.

När jag lämnat casinot var det läge för ännu en strålande solig skiddag med sorbetsnö. En nyvunnen amerikansk kompis, Byron, som bokstavligen inte kunde åka 10 meter utan att ramla hängde på och det tog evigheter att transportera ner honom för backarna men han var grymt trevlig och väldigt tacksam.

På natten festade alla som inte var kvar precis heeeeeela natten. Vi var som vanligt väldigt få tjejer ibland tvåhundra pokerkillar så jag, Liv Boeree och någon mer tjej hade ett hårt arbete med dansen…..Både Anton Wigg och Kevin Stani m fl höll ett högt tempo!

Fortsättningen innebar en del soft skidåkning och att heja fram teammate Vladimir ”Beyne” Geshkenbein till finalbordet där han hade stor show. Även om han bara är 22 år är han alltid fullständigt cool och han körde över bordet rätt rejält med sin lucky monkey, vodkalime, hyperaggressiva spel och sitt trashtalk. Michael Tureniec blev inte glad när hans bluff synades ner och han fick höra ”There you go, back to Sweden”… På natten firade vi Beynes Euro 390.000 vinst.

En solig vecka i alperna är över och nyss hemkommen till Sverige är jag tillbaka till mitt online grindande och med ett färskt kontrakt för ytterligare 6 månader som Team PKR Pro.

När jag bodde i London hängde jag mycket på den berömda klubben Gutshot. Klubben är föredömligt skött och de har även en liten restaurang med vällagad mat. Nu vet jag inte om de fortfarande har öppet men ta en tur förbi 44 Clerkenwell Road i närheten av Old Street (tubstation Barbican) om du besöker London och kolla läget.

Ägarna bakom Gutshot var inblandade i en rättstvist 2006 gällande lagligheten, ungefär samma problematik som i Sverige, men blev friade. Det var ganska mycket ståhej i Londons tidningar när det hände kommer jag ihåg. Skattebetalarnas pengar hade inte använts optimalt för att samla in bevis kan man kanske säga. Inte mindre än tio konstaplar från London Metropolitan hade fått gå en kurs för att lära sig spela poker. De skulle gå in under cover på Gutshot och, hör och häpna, SPELA poker! Inte direkt Black Ops men de ville försäkra sig om att inte väcka misstanke genom att spela dåligt.

Jag var på plats när under cover uppdraget genomfördes. Det var en söndag och turneringen spelades som NLHE med inköp på £100.
Det var fullsatt på Gutshot, som alltid. Några stammisar men också en del nya ansikten. Jag hade varit där en del och man började känna igen de flesta. Vid mitt bord satt ett par knäpptysta, sjukt tighta spelare. Är rätt säker på att de var snutar såhär i efterhand faktiskt. Rent tekniskt uppträdde de som totala nybörjare och borde i rimlighetens namn i så fall ha spelat £20-turren som gick av stapeln bara några timmar tidigare.

Det var egentligen inte insatsstyrkan jag skulle skriva om. De var ju bara där för att samla in bevis och sedan göra den riktiga busten vid ett senare tillfälle. Vid mitt bord satt det också en yngre herre, skulle väl tippa på att han var mellan 20 och 25 år gammal. Han förde ett jäkla liv, höll låda precis hela tiden. Jag ska villigt erkänna att han tiltade mig lite grann. Och det är ok, i min värld får man trashtalka hur mycket man vill så länge det inte är slag under bältet, personangrepp eller liknande. Han skötte sig fint de första två timmarna. Vi andra som satt vid bordet bara tittade på varandra och skakade på huvudet och tänkte att om vi hade varit på The Vic så hade han varit utslängd för längesen.

Killen slaskade givetvis hejdlöst. Hans taktik gick endast ut på att tilta motståndarna, något speltekniskt geni var han knappast. Till slut lyckas han få in ett tvåpar med 7-4 mot A-A. Han får in degen och hans tvåpar står. Killen ställer sig då upp med sina kort i näven och skriker över hela lokalen; ”I busted aces! I rule! You suck! I am the best player ever!”. Inte ok. Nu började folk säga till honom att lugna ner sig vilket givetvis bara gjorde honom ännu drygare. Han yrade på om hur enkelt han skulle vinna turneringen och hur dåliga vi andra var. Det var inte omöjligt, han var chipleader och vi var redan halvvägs igenom startfältet.

Själv hade jag en ganska bra stack. Låg väl i alla fall i top tre. Jag hade spelat lugnt och säkert. Drygkillen tappade naturligtvis sakta men säkert på grund av sin slaskiga spelstil och snart var jag om honom utan att ha varit i en enda pott mot just honom.
Jag höjer upp med K-Q från mittenposition och får syn av drygpelle i small blind. Alla andra har lagt sig. Floppen kommer K-Q-2. Han checkar och jag betar ut. Han synar. Turn är ytterligare en K. Tackar. Han checkar igen och jag betar. Då går han all in. Tackar för det, syn. Han slänger upp essen, jag slänger upp nöten. Han bara gapar. När river har fallit kan jag inte hålla mig. Jag reser mig upp med min kung och min dam och skriker för allt vad jag är värd;  ”I busted aces! I rule! You suck! I am the best player ever!” Först blir det tyst. När drygpellen reser sig och de fattar att det är honom jag bustat utbryter stort jubel och applåder.

Här borde historien ha slutat men det gjorde den inte. Efter att drygpelle varit ute och tagit lite luft och samlat sig kom han tillbaka in i lokalen. Han började raila mig. Han stod där vid avspärrningen och påpekade hela tiden hur dåligt jag hade spelat K-Q handen och att jag inte förtjänade att vinna. 3-4 timmar efter att han bustat var det dags för finalbord. Han stod där fortfarande, nu nästan med gråten i halsen eftersom jag nådde finalbord som chipleader.
Ytterligare ett par timmar senare åker jag ut som trea och nu börjar jag bli riktigt orolig. Killen står i ett hörn och pratar lågmält med en kompis. Vad ska det här jävla psychot göra? Tänker han råna mig? Jag hämtar ut min vinst och precis när jag kliver ut på gatan kommer det en taxi. Jag hejdar den och åker iväg. Phew!

Jag såg inte till killen på Gutshot några fler gånger men varje gång jag kom dit var det alltid några som kom ihåg den där kvällen och vi fick oss ett gott skratt i baren. Några gratis bira blev det givetvis också som tack för hjälpen från killen som åkte ut med A-A mot drygots 7-4.

jens.jadback@nordicbet.com

Finalbordet i EMOP Estoril bestod mestadels av killar med pokerföretag på bröstet, sponsrade eller inkvalade spelare. En person stack dock ut från mängden, Patric Mattsson. Hans röda luvtröja hade texten ”Sponsrad av Åkerlund Grund och Bygg” på ryggen.

Grund och Byggs investeringen fick god avkastning, då Mattsson slutade fyra. Nu är bara frågan om fler icke pokerrelaterade företag kan komma att sponsra pokerspelare i framtiden? Varför inte ha ”Go å glá kexchoklad” tryckt på magen?      – Ja, varför skulle man inte kunna bli sponsrad med några lådor kexchoklad? som Pokermagazines gode Jäger sa.

Kanske den dagen då man kan köpa in sig i pokerturrar med godis…

Nu är jag precis hemkommen. Då jag inte orkar gå in på några längre detaljer just nu nöjer jag mig med ett par citat från helgen.

”Jag var helt död. Jag kunde bara spela par. Hade jag prövat en damtia hade jag fått tänka alldeles för mycket…”

Dregen om sitt spel i sidoeventet dagen efter en blöt utekväll.

”Alltså, jag bestämde mig för att om jag skulle fortsätta med pokern så skulle jag hålla Barcelonaklass. Och nu känner jag mig faktiskt som en av världens bästa pokerspelare.”

Peter ”Nalle” Hedlund berättade att han var rätt nöjd med sitt spel i turneringen. Tyvärr blev hans AK utdragen av en A5 precis innan finalbordet. Men en av världens bästa pokerspelare kommer säkert igen.

”Den där portugisen håller ju på att skita på sig så fort han spelar en pott. Han blir lättbluffad.”

Min bild av en ung inemsk förmåga sittande mittemot mig under Main Event tycktes till en början klockren. När jag till sist fick reda på varför det var så mycket publik runt just mitt bord, fick jag revidera min analys en aning. Den unga mannen är en av Portugals mest kända highstakes cashgamespelare. – Jaså, var det inte Dybban de ville se?

Nalle Hedlunds stämma ekar över Casino Estoril. Han är upprörd eftar att ha lyckats spilla ut sin 80-euros drink över pokerbordet. Eftersom han redan tidigare fått varningar och tvingats sitta ut en runda blir straffet nu ännu hårdare. Nalle får sitta ut en hel blindsnivå. Jag vet inte om han är mest arg över drinken eller de missade händerna? Hur som helst, EMOP är hett.

Jag var dock inte riktigt lika het. Spillde inte ens ut en 3-euros öl. Ännu mindre samlade jag på mig marker. Jag vill inte bli en ny Micke Norinder och klaga på kalla kort varje inlägg. Men allvarligt talat. Det här vara nog det värsta jag varit med om. Efter ett par timmar såg K9o ut som ett monster. Eftersom mina medspelare var mycket synglada väntade jag bara på en hand, eller jag borde väntat, istället förväntade jag mig någon slags respekt för mina höjningar. Men någon respekt fick jag då inte. Så fladdrade jag upp AK. Nöt, tänkte jag. Det blev till och med träff med en kunghög flopp, nötternas nöt, tänkte jag. Keramiken åkte in och en medelålders portugis slowrollade mig med ett set. Tack, bock, adjö.

Min nya familj är dock helt fantastisk så det känns överväldigande att vara här ändå. I 24h tar man inte i hand, man kramas, som chefen Niclas säger. Och jag gillar att kramas. Min teamkamrat Dregen måste vara världens gulligaste och trevligaste rockstjärna. Han skulle nog hata att jag beskriver honom som gullig, men det skiter jag i. Förresten, ni som vill bli en del av vårt proffsteam, åka runt Europa och spela pokerturrar gratis har chansen att vinna en plats nu. Intresserade kan kolla här.

I dag träder jag in i en ny roll. I dag är jag blott en vacker accessoar, en stöttepelare i bakgrunden. I dag är jag en klockren ”fotbollsfru”. Mitt älskade resesällskap har nämligen tagit sig till dag 2 i sidoeventet. Så nu ska en stolt pojkvän åka till casinot och hänga på railen.

I dag fortsätter dag 2 i EMOP Estoril. Den som vill följa den eminenta rapportören Jägers liveuppdateringar kan göra det här. Må bäste svensk vinna!

Lite då och då kommer det mail från Superbloggens läsare som undrar över olika saker; allt ifrån vanliga frågor rörande poker och resor till vad man tycker om andras bloggar och åsikter. I morse hade jag fått en länk från en anonym avsändare som pekade mot Håkan Hallstedts blogg. Hallstedt är alltså generaldirektör på Lotteriinspektionen. Hans blogg är dock hans privata och skall respekteras som sådan och inte tas som intäkt eller ställningstagande från LI.

Jag var tvungen att ringa upp Hallstedt för att verkligen få bekräftat att det var hans blogg. Det var det. Ska jag vara ärlig så kände jag mig lite som Robert De Niro i filmen Heat. Han sätter sig på ett kafé med Al Pacino som spelar snut och de snackar man to man om sina livsval. En snut och en brottsling. En av dem kommer att förlora men de respekterar ändå att den andre bara gör sitt jobb. Okej, nu överdrev jag kanske lite, det här är ändå Sverige och idag fick man deklarationen… Back to reality med andra ord.

Hur som helst så länkar Hallstedts blogg vidare till nättidningen Voltaire som nyligen haft ett temanummer om spel. Artikeln En giv i cyberspace fick både mig och Hallstedt att lyfta på ögonbrynen, men av helt olika anledningar. Hallstedt fann att beskrivningen av penningtvätt var intressant medan jag förfasades över de kluster av sakfel som radas upp gång efter annan i artikeln. Men vi tar det från början.

Dag Öhrlund intervjuar alltså ”Chris” från Upplands-Väsby, eller ”Dancer632” som han heter när han spelar poker på nätet. Chris beskriver hur han tvättar pengar via Caymanöarna, letar upp engelska pubfyllon att gula, chipdumpar till kompisar, sover till lunch och så vidare. Man trycker alltså på att Chris överlag verkar ha en ganska dekadent livsstil.
Allt det här kan mycket väl stämma men samtidigt upphör man aldrig att förvånas över journalisternas eviga iver att ständigt stigmatisera utövarna av spelet poker. Sajterna demoniseras och jag vill inte ens tänka på vilken barnamördare jag skulle framställas som om jag blev intervjuad i Voltaire. Varför gör man så? Varför söker man inte fakta istället?

Ett av de mest slående styckena i artikeln beskriver hur det fungerar i en chat på en nätpokersajt:

För några är chatten slutet på spelet.
   ”Det finns folk som tappar kontrollen och skriker ’kuk’ eller otidigheter mot en motspelare”, berättar Chris. ”För dem är det game over. Någon trycker på en abuse-knapp, de blir utkastade, blir av med sitt konto och deras pengar beslagtas.”

Är det någon som verkligen har upplevt det här? Jag utgår givetvis ifrån att Chris är felciterad men är det inte intressant på vilket sätt citaten alltid, alltid vrids? Så fort det handlar om poker så tror man det värsta. Sorgligt nog är det inte bara skjutjärnsjournalister som har en sådan inställning….

Det positiva med det här är att Hallstedt delade min uppfattning om artikeln. Han såg samma sakfel som jag och hans intresse gällde endast beskrivningen av penningtvätten. Det hedrar honom måste jag säga. Jag hade mänskligt nog förutfattade meningar om hans åsikter om artikeln, precis som jag antar att skribenten Dag Öhrlund hade om ”Chris” och hans liv. Jag kollade dock upp var personen i fråga faktiskt står. Det kanske andra också borde göra?

jens.jadback@nordicbet.com

Fick igår ett grymt speltips av vår f.d bloggkollega Ola Brandborn. Jag tjongade hårt och imorgon är helgens budget säkrad.

På ett svenskt spelbolag (som börjar på B och slutar på N) kan man hitta oddset 1,15 på att Håkan Juholt blir vald till ny sossekung på socialistkongressen imorgon. Ett galet överodds som borde spelas till max av flera anledningar. Bedömningen är att det enda som kan stoppa Juholts seger är antingen pedofilanklagelser eller en hjärtinfarkt. Till oddset 1,15 är den risken värd att ta med alla pengar man kan.

Vår välgörare!

Det är hyggligt sannolikt att Juholt blir vår näste statsminister vilket innebär att våra plånböcker kommer att vara betydligt lättare än de är idag. Med andra ord: det här är en förtida skatteåterbäring så gör det bästa av den!

jens.jadback@nordicbet.com

Följande handanalys är baserat på min egna logik och är på intet sätt någon form av definitivt facit, utan rätt och slätt hur jag själv resonerade mig igenom handen. Hylla, såga, håll med eller motivera hur du hade spelat handen annorlunda. Vissa aspekter fick jag utelämna, annars hade artikeln blivit tre gånger så lång.

I en cash game-sittning på ett sexmanna $1-2-bord utspelade sig följande hand. I sen position höjer jag till 7 med K-Q off. Det viks till stora blinden som synar. Vi har båda fulla inköp. Han (jag relaterar till spelaren som ”han” för följdriktighetens och läsflytets skull) har varit aktiv i många potter och verkar spela ett relativt färgglatt spel. Däremot är frågan hur bra koll han faktiskt har på sin GTO (Game Theory Optimal). Många av hans spel känns våghalsiga och inte helt genomtänkta. Han ger inte riktigt skenet av att han vet vad han sysslar med. Snarare är det som om han sticker ut hakan för att se vad som händer om han gör si eller så.

Den faktiska handen var inte suited.

Floppen kommer den ofarliga 2-2-6 regnbåge. Inga stegdrag, inga färgdrag och en tvåa är så gott som uteslutet, för så dålig kan han inte vara. Att höja med en tvåa, såväl som FI eller som trebetsmove kan jag köpa för då vore inte den konkreta handen det primära utan draget i sig; att bygga momentum och ta potten på plats – en byggsten mot ett större ändamål och större stack.

Han checkar floppen till mig och jag kontsatsar 12 dollar i 15-dollarspotten, vilket överlag är tvunget om man ämnar få gröna siffror i slutet av månaden. Framförallt är det obligatoriskt på en flopp som denna. Först och främst är chansen stor att jag redan leder statistiskt. Att sitta passiv och dela ut gratiskort vore idioti. Alla kort som inte är en tvåa, dam eller kung är potentiella skrämselkort eftersom han kan sitta med vilka kombinationer som helst. Skulle jag checka och en dam eller kung kommer på turn är chansen liten att jag får betalt av någonting sämre. Kanske jag kan mjölka ur en eller två semiklena bets om han också träffar, men har en underlägsen kicker. Om jag kontsatsar flopp, får syn och turn kommer en dam eller kung är min hand plötsligt betydligt starkare. På floppen kan jag sannolikt ha representerat ett random pocketpar under damer eller kungar varpå han mycket väl kan tro sig kunna använda den turnade kungen eller damen som skrämselkort mot mig i nåt tafatt Kalle Anka-move. Eftersom han inte är dummare än att han förstår att floppen sannolikt inte träffat för mig heller är chansen stor att han floatar i hopp om att jag ska spela passivt på senare gata varpå han kan stjäla potten från mig. Detta hade å andra sidan aldrig någonsin fungerat om jag checkat flopp och satsat vidare om damen eller kungen turnat. Med ett pocketpar såsom 5-5, 7-7 eller liknande kaliber hade han må hända synat en turnsatsning men fattat galoppen på river och kommit undan alltför lindrigt.

Givetvis kan jag ha en kung eller en dam om en av dessa skulle uppenbara sig på turn, men genom att satsa på den låga floppen öppnar det upp min range rejält eftersom jag säger till min motspelare att jag redan har en relativt stark hand. Därmed är det mer sannolikt att en kung eller dam stjälper min hand än förbättrar, kontra att checka floppen och börja veva när ett klätt kort eller ett ess träffar brädan.

Min förvåning när fjanten checkhöjde mig till 42 kom knappast som ett brev på posten. Att han har en tvåa är verkligen uteslutet, den hade han aldrig någonsin höjt med på floppen, vilket å andra sidan vore ett snyggt spel, faktiskt (men det förstår de inte på dessa låga bord). Likaså ger han mig gärna gratiskort om han sitter med pocketsexor. Att floppen hjälpt honom till en solid hand är alltså ”omöjligt”. Baserat på hans spelhistoria vet jag att han heller inte har knektar eller högre. Dem slår han alltid om pre vid möjlighet, framförallt ur position.

Det finns två sannolika möjligheter med hans höjning, framförallt eftersom det är suspekt stor. Antingen är det en blockhöjning för att se var han står. Har han 3-3, 4-4, 5-5, 7-7 eller kanske 8-8 får han reda på sin hands värde om han slår om. Hade han höjt mindre, exempelvis till 24-36-intervallet, hade jag dragit öronen åt mig och handen hade plötsligt blivit mer svårspelad. Likaså kan han ha suttit på ett halvsvagt ess där han också ville testa floppen med en ”pressande höjning”. A-K och A-Q är uteslutna, för de hade han högst sannolikt kontrahöjt pre för att ta kommandot.

Min slutsats gällande hans hand är att han är tom alternativt har ett mediokert pocketpar. Om han försöker sig på en move/bluff kommer hans turnsatsning att binda honom till potten med svaga ess som redan har mig slagna och jag kommer själv att sluta med skägget i brevlådan. Med ett lågt pocketpar kommer han sannolikt att checkvika om han inte förbättrar till åtminstone ett hålstegdrag (kombinerat med sina två setouts). Syn är alltså det klart sämsta beslutet. Hans höjning är så pass stor att jag måste höja till minst 110 dollar för att sabba hans pottodds tillräckligt för att ett vik ska vara solklart. Men, skulle han ställa är jag ändå pottbunden med mina överkort. Valen är enkelt: ställ eller vik. Baserat på min analys av hans sannolika händer är det inte hjärnfysik att skicka in pengarna. Med 3-3, 4-4, 5-5, 7-7, 8-8 eller esshög kommer han omöjligen att kunna syna. Även om han med esshög misstänker att jag jävlas med honom är chansen stor att jag har ett högre ess än han har och han kunde knappast vara i sämre skick om han fick in pengarna med A-10 mot min potentiella A-K.

Så, vad hände då? Jo, jag ställde hans flopphöjning och han vek.

Han må ha försökt lägga en byggsten mot någonting större, men han glömde en viktig ingridiens – murbruk. Hans löjliga lilla torn var inte särskilt svårt att sparka ner.

En analys om hur jag anser att han borde ha spelat handen ”optimalt” kan du läsa här (”Hur Borde Han Ha Spelat?”)

/DÖDARN

Regga konto på ComeOn! och skriv in LUX33 i bonusfältet så får du 33% rakeback och upp till 600 dollar i insättningsbonus! Tro mig, med 70% amerikaner är där bra värde.

Det har slagit mig att många som simmar runt i pokerankdammens bajsfyllda vatten samtidigt tror att denna ingrodda plaskbassäng är det som brukar kallas ”pokersverige”. Så är det emellertid inte även om ankdammen naturligtvis är en del av pokersverige.

Ankdammen är det väl egentligen ingen som har gett sig på att avgränsa eller definiera. Ankdammen verkar mer eller mindre vara pokerbloggosfären.”Mindre” därför att ett antal bloggare skickligt styr undan för algerna och slammet som obönhörligen kommer flytande mot dem (jag är för övrigt inte en av dem). ”Mer” eftersom vissa forumiter ibland ger sig in i leken och i stort sett regelbundet ägnar sig åt pajkastning.

Jag vill med detta inlägg inte lägga någon värdering i något av allt det här. Jag simmar ju själv runt bland ankskit och gamla uppblötta, mögliga krutonger. Ibland kommer det en jättekorv som man inte hinner se och så krockar man. Då skriker man ju naturligtvis också för vem blir inte förbannad när någon kastar skit på en?

Vi ankor i den ingrodda dammen är ganska lika. Vissa sväljer mer skit än andra medan andra kastar desto mer. Det vi har gemensamt är att vi vill synas. För att citera min gamle kollega Valterego: ”Om man bloggar vill man självklart bli läst”, och så är det ju definitivt. Vi har alla tillskansat oss utrymme och i sammanhanget kan det vara stor skillnad på läsarantal men i det stora hela är det obetydligt. Det intressanta är vad man väljer att presentera för sina läsare. Vissa väljer i princip enbart att smutskasta andra i ankdammen medan andra faktiskt försöker underhålla eller skapa något; ett varumärke, förändring eller bara ett monument över sig själv.

Man kan gapa hur mycket som helst om hur obetydlig vår ankdamm är – den blir inte mer obetydlig för det. Pokersverige är däremot en annan sak. Pokersverige är inte obetydligt, det är en folkrörelse. Pokersverige består av alla de som spelar poker i någon form. Och pokersverige driver ankdammen.  Utan pokersverige hade det inte varit ett sådant kvackande i dammen. Pokersverige är det som ankorna har åsikter om, vars väl och ve man försöker peka ut riktningen för. Vissa försöker skriva böcker, andra bloggar och somliga försöker engagera sig i förbund och klubbar. Förvånansvärt många gnäller bara på hur övriga försöker engagera sig istället för att själva försöka göra något. Är det korkat eller bara svenskt? Kanske både och?

Som ung hade jag ett enda mål. Jag ville bli fotbollsproffs. Vill man bara något tillräckligt mycket så blir det så, trodde jag. Det var fel.

15 år gammal fick jag för första gången plats i startelvan i Eksjös A-lag. Det var en tidig omgång i svenska cupen och motståndarna var division 2-laget Myresjö IF. Nerverna satt utanpå kroppen när tränaren berättade att jag skulle börja på topp. Efter taktiksnacket tog han mig åt sidan för lite peptalk. Han avslutade med orden:
– Och så sitter en talangscout från Allsvenska Örgryte på läktaren för att kolla på dig Simon.

Örgryte var, och är, mitt stora favoritlag i fotboll. Att veta att deras scout skulle bevaka mig var gigantiskt. Han kunde lika gärna representerat Barcelona. När jag snörade på mig mina svart Puma King, kletade in vaderna i tigerbalsam och vandrade ut på vår anrika ”arena” Ränneborg trodde jag att min dröm i princip redan var verklighet. Jag var på väg att bli proffs.

Matchen gick dock åt pipan. Vi spelade i fyran och hade så klart svårt mot ett meriterat motstånd. Myresjös tvåmetersbackar lärde mig hur gräs smakade. En nick som smekte ribban var det enda jag presterade. Vi förlorade med uddamålet.

Jag väntade i veckor på det där samtalet som skulle öppna dörren för min dröm. Men Örgryte hörde aldrig av sig. I dag lirar jag i division 6, mest för att hålla kärlekshandtagen i schack.

En dröm fick punka…

I dag drömmer jag andra drömmar. Som att få chansen att representera ett proffsteam i poker. Och spela roliga turneringar ute i Europa. Örgyte ringde aldrig. Men det gjorde 24h Poker. För några dagar sedan tog vi i hand på att jag ska hänga med och spela EMOP-serien i sommar som Team Pro. Det kommer att bli fantastiskt kul!

Redan på onsdag drar jag iväg till Lissabon för min första turre. Det är dessutom en spännande stad som jag aldrig besökt tidigare. Och förhoppningsvis får jag träffa några av er där nere?

……och en annan tog fart. Med start, här, i Lissabon.

Vill man bara något tillräckligt mycket så blir det så, trodde jag. Kanske hade jag inte helt fel ändå…

Vissa dagar spelar man som gud själv hade gjort med en kortlek i handen. Varje värdesatsning synas ner av nåt aningen sämre, varje bluff undgår ertappning och stålet omvandlas till koppar, järn och bomull. Sen kommer kontrapunkten till dessa dagar; dagar som hade inneburit med värdighet om man legat kvar i sängen dagen ut ätandes chips och fritterad kyckling (en helt vanlig grindervardag med andra ord). Dagar då varenda finger knipsas av i den delikata kakburken, när motspelarna har auto-fold intryckt när deras radar vittrar fara och när ingen hand är god nog för att stå pall.

Bad beats kan inte styras över. Å andra sidan tenderar bad beatsen att bli fler när man förlorar. Mer angelägen att få in pengarna med allt från bra händer till tveklägen är det som bäddat för smash. Spelandes sitt absoluta A-game har man ofta den goda tendensen att faktiskt spela händerna istället för att skicka in såsen när första bästa undanflykt uppstår.

Väl erhållet momentum bör vårdas ömt. Det är en skör men ack så dyrbar tråd som inte duplicerar sig själv på begäran. Jag har upptäckt vissa saker som bygger momentum, för momentum är något som byggs över flera skeenden och potter och är inte nåt som skapas ur tomma intet över ett ögonblick. Att plocka en och samma spelare på ett antal inköp, utan att i gengäld dela med sig av sin stackkaka, är ett bra sätt att sätta sig i respekt. En hackkyckling får dra lasset för din exponentiella psykologiska vinning. Likaså är det bra för imagen att ha fyra eller fler inköp på ett shorthanded- eller fullmannabord. Sitter du och laddar om inköp efter inköp blir det plötsligt svårare att komma undan med att torka dina blodiga händer på den vita skjortan, för det syns och det stinker. Men, det enligt mig effektivaste sättet att bygga ett solitt momentum på är att tajma in översatsningarna väl (over bets, det vill säga en satsning större än potten).

Översatsningar är ett delikat område inom cash games som synnerligen kan bidra med en gummibandseffekt utan gråskala. Några dåligt tajmade sådana i början av en sittning och man kan lika gärna call it a day, för uppförsbacken man skapat sig blir fort ett brant och svettkrävande projekt att kravla sig uppför. Utan rutin är det lätt hänt att finna sig själv i fosterställning om man inte packar ihop pokerknytet när det dåliga momentumet tar fart. Dåligt momentum kan bara elimineras med hjälp av en dubbel dos bra momentum. Däremot krävs endast hälften så mycket dåligt momentum för att omvandla pokervinet till pokervatten.

En översatsning innebär inte automatiskt att det måste vara i form av ett ställ utan gäller för alla pottstorlekar och kan därmed vara även i små, limp-checkade potter. Att få in några sådana smalbenssparkar gör underverk för framtida onda sessionsplaner, för alla vet vi väl att det är svårt att slåss hoppandes på ett ben. Översatsningar är pokerns optimala svar på manipulation, åtminstone har detta varit min melodi genom alla år. Underskatta inte momentumets härliga manipulationskraft.

/DÖDARN

Regga konto på ComeOn! och skriv in LUX33 i bonusfältet så får du 33% rakeback och upp till 600 dollar i insättningsbonus! Tro mig, med 70% amerikaner är där bra värde.