Som jag skrev i början på veckan så kunde du med lite (o)tur se Paf-anställda runt om på stan skramlandes bössor för Sjöräddningen på förmiddagen.

Dagens outfit: Byxor från Dressmann, jacka från Dressmann, reklamössa från Paf och insamlingsbössa från Sjöräddningssällskapet.

Insamlingen gick väl sådär, vi fick ihop en hel del mynt från blandade personer men sedlarna lyste med sin frånvaro, tills vi kom på att man kanske skulle besöka en av stans pokerklubbar. Där gick det bättre, pokerspelarna stoppade både tjugor och hundralappar i bössorna! Vem har sagt att pokerspelare är själviska? Well, jag har väl sagt det, men jag är inte sämre än att jag kan ångra mig. Bra gjort!

Efter lunchen så besökte vi ett ålderdomshem och sjöng julsånger i två omgångar. Publiken bestod av pensionärer mellan 80 och 104 (två över 100) och de kallade oss för ungdomar, skönt att höra när man passerat 40-strecket. Det togs emot väldigt bra, till och med några av pensionärerna som började gråta – jag hoppas att det var för att de gillade vad de hörde och inte för att de var så musikaliska så de tyckte att vi misshandlade Stilla Natt.

Pafs spelverksamhet bildades av ett antal ideella föreningar på Åland (typ Rädda Barnen och Röda Korset) och då och då ska vi anställda påminnas om vårt ursprung. Jag tycker det är ett riktigt bra, och udda, initiativ.

Hade filat på ett inlägg för att kommentera Svepofs floppade SM men såg nu när jag läste igenom kommentarerna att Ola redan förklarat saken på ett förtjänstfullt sätt. Dvs att ”konflikten” kring SM handlar om äganderätten och inte vem som är bäst arrangör. Den saken är ju som synes redan avgjord. I alla fall för i år.

Över till något roligare då. Det har varit en mycket lyckad helg i Toronto med Mix Megapols Grabbplan. Det har varit hockey, öl och sidebets så det har stått härliga till. Det bästa är när man en resa i livet får ha variansen på sin sida och komma hem med plus. Missade ett fatalt tärningskast dock men mer om det senare.

Det var 60 laddade grabbar som samlades på Arlanda på fredagsmorgonen för avfärd mot Toronto. Ciceroner på resan var Adam Alsing och Håkan Loob, förutom de sponsorer som anordnade aktiviteter på resan, däribland vi. Förutom matchen mellan Toronto Maple Leafs och Boston Bruins var det mycket som skulle hinnas med.

Hockeyns Hall of Fame kan jag verkligen rekommendera. Äh, Toronto som stad var ett oväntat hett resmål överlag faktiskt. Mycket bra shopping, intressanta människor och en väldigt speciellt planerad stad med kulvertar under hela centrum.

Inför matchen hade jag och kollegan samt en kvalare fått in en hel del pengar på vinst för Boston. Håkan Loob trodde stenhårt på Toronto och jag gav honom 2,60 i odds på skämt eftersom de stod i 3,15 på de flesta sajter. Han tog det direkt. Han kallade det till och med ett ”nötodds” (ett uttryck vi lärt honom knappt en halv minut tidigare). Vi skrattade rått åt honom och tog glatt emot hans satsade tusenlapp.
Dessvärre slutade matchen 2-2 då Toronto kvitterade 49 sekunder från slutsignalen. Det  blev ett antal tusen i hålet men Loobens tusenlapp värmde gott då Adam Alsing hypeat hans bettingskills under hela resan.

Boston gör 2-1 och Loob ser inte glad ut…

Nästa dag var det dags att bege sig till Niagarafallen. Vi försov oss såklart så det blev till att hyra en bil och försöka hinna ifatt gruppen. Vi var tre man som påbörjade den tolv mil långa resan mot fallen. Trötthet och tristess kan få en till att göra dumma saker. Vi bettade på färger på bilar, spelade 99, sten-sax-påse och allt vi kunde hitta på.
Till slut kläckte jag den fullkomligt idiotiska idén att när det var 5 km kvar skulle vi slå en tärning. Om det blev en fyra så skulle vi vända om och köra de 12 milen tillbaka till Toronto utan att ha sett Niagara. Det blev givetvis en fyra. Med oss i bilen hade vi dessutom tidernas mest vidskepliga kille så vi fick snällt köra av på första avfart medan han skrek att man minsann måste lyda tärningen, annars sker det olyckor.
Det fick bli ett roligt besök på ett vattenland istället.

Stanley Cup!

Allt som allt en mycket trevlig resa med god mat och roliga kvalare (som alltid)!

Nu på fredag bär det av direkt till NordicBets SuperWeekend i Tallinn. Hoppas bara att jetlaggen försvunnit tills dess. Rekordmånga kvalare faktiskt, ser ut som att vi fyller upp alla 200 platser. Har dock inte hunnit ladda, först blir det sova. Sedan hinner vi med 2-3 dagars tjafsande om monopolet också ifall någon känner sig manad. 😉

Häromdagen satt jag hemma tillsammans med en mycket trevlig norrländska och hade grindkväll. När jag efter ett toabesök kom tillbaka till pokersoffan våndades hon över ett svårt beslut då hon blivit reraisad på turn i en stor pott. Det var ett så pass avgörande beslut att hon tagit ”time” för att begrunda.

Då kom elefanten dybban och lyckades av misstag sätta sig rakt på hennes mus (nej, inga snuskiga tankar nu). Min röv lyckades hitta en reraise och motståndaren blixtfoldade.

Inte visse jag att poker spelas bäst med röven. Så tänk på det nu när det är juletider. Ta lite extra ”Janssons” på julbordet, man vet aldrig när en stor bakdel kan komma till nytta.

I morgon kommer ni se Paf-anställda över hela stan stå och skramla med insamlingsbössor. Själv kommer jag och HeFo stå vid Götgatsbacken 9:30 – 11:30 och vårt speciella insamlingsområde är Sjöräddningen.

Har ni tid och någon krona över så kom förbi så kan vi lätta er börda.

Så här ser min dator ut. den är egentligen en inskjuten bisats i den här historien då det är helt mitt eget fel. Det här är till skillnad från Dybbans ingen pokerskada utan en förflyttningsskada som inföll när jag tryckte tummen mer eller mindre genom LCD-skärmen i ett försök av logistik. Jag ringde till försäkringsbolaget och sa i stort sett uttryckligen ”Jag är en jävla tomte”. ”Tur att du har drulleförsäkring” sade de. Ny skärm kommer till jul ungefär, till det facila självriskpriset 1 500 SEK.Under tiden får jag kompa med en 17″-fetskärm som jag med risk förr min ryggs väl och ve kånkat ner från vinden.

Anyhow, nu gällde det jävlighet som inte var direkt självförvållad. Härom dagen skulle jag ta ett bad. Det är nöten en kall vinterkväll. När jag sätter i foten är det som om någon drar in ett par knappnålar i fotsulan. Det är snorkallt. Totalt befriat från varmvatten. Vad i h-e? Går runt och kollar, inga fel hittade. Inga driftsavbrott rapporterade till Mälarenergi. Ringer driftscentralen. Nej, ska inte vara några problem. Har du värme i elementen?

Ungefär här börjar jag inse att vi har något större problem än brist på varmvatten. Det är sjutton jävla minusgrader ute och elementen börjar kallna. Klockan är nio på kvällen. Sagt och gjort. Killen i luren ska försöka guida mig att felsöka mitt elsystem och min värmeväxlare. Så fort han sagt första meningen får jag dra i handbromsen. ”Hold your horses. Tala som om du skulle förklara för ett mycket litet barn.” Jag har vissa kvaliteter och talanger. Teknik och el är dock inte ens i närheten av att vara en av dem.

Bara någon dag innan havererade tumlaren som gått som en schweizerur resten av året. Igår sa grannen att ena lyktan på bilen hade pajat. Och så vidare….

Nåväl, varför berättar jag det här? Jo, därför att julen har en märklig förmåga att ta fram det sämsta i människors ekonomi? Har man något som man vet har den minsta tendens att haverera kommer skiten att haverera i december. Det är Murphys lag i sin mest förädlade form.

Det blev ännu värre än jag befarat. 542 slutade deltagarantalet på i SM Main Event, arrangerat av Svepof/Unibet. Det är så klart en katastrofal siffra. Jag hoppas det här blir början på något nytt. Och inte början på slutet.

Det har tjatats mycket om att det här skulle vara det riktiga SM:et. Men det här var banne mig inget riktigt SM. Det kändes inte så. Om inte ens arrangörerna behandlar det som ett SM, hur ska vi spelare kunna göra det då?

SvS lyckades med det Svepof/Unibet sög på. Få fram en SM-känsla, skapa snackisar och framför allt locka spelare (Mer än fyra gånger fler). Att SvS utklassade med sitt SM beror inte på monopolet. Det beror helt enkelt på att de har gjort ett bättre jobb. De har varit nyfikna, hungriga och påhittiga. Och inte skapas väl sånt av monopol?

Jag kan, med viss aktning, presentera en mycket värdig vinnare av räkmackan. ”Viffft” gissade att antalet spelare i main skulle bli 570 stycken. Han gjorde det dessutom i ett tidigt skede. Har vi hittat någon som kan ta över efter avlidna siaren, bläckfisken Paul, tro?

”Viffft”, lämna din mail i en kommentar här under så får vi planera in lämpligt tillfälle att imundiga 200 gram handpillade. Det ska bli trevligt!

Efter en grindhelg i misär drar jag nu ner till CC för att finna lyckan där i stället. Helgens tilt sammanfattas bäst med att jag för första gången i min karriär pajade en dator. I en olycklig reflex drog jag musen rakt in i skärmen så att den sprack. Det kändes väldigt genomtänkt. Poker berör tydligen. Förutom SM Main Event då…

Som ett hugg i hjärtat. Jag har inga barn, men jag kan tänka mig att det är så det känns att se sitt barn misslyckas. Som att följa sin son under en fotbollsmatch och se honom bli bortgjord, tunnlad, och förnedrad. De andra föräldrarna klagar i smyg bakom min rygg.”Vafan gör ungen på planen egentligen? Ut med honom!”.

Jag kom i sista sekund på att jag skulle bli svensk mästare i heads up igår. Tio minuter innan utsatt tid anmälde jag mig till hu-eventet. Jag trodde det var ett skämt när det endast var 120 deltagare anmälda, och ett tak på 128 spelare satta av arrangörerna.

Försöker Unibet/Svepof ens locka folk? 120 deltagare skulle jag SJÄLV kunna dra ihop om jag fick någon dag på mig. Det här är helt enkelt inte godkänd.

Jag tänkte först att det då skulle bli ännu enklare för mig att vinna guld. Men vad hjälper det när man åker i första matchen? All in på turn med två par mot toppar. Utdragen dock. Men jag höll i ganska länge så jag kan säkert räkna mig som topp 100 i svenska mästerskapen i heads up. Inte det sämsta. Eller ok, det var inte heller godkänd.

Men ni vet hur det är. Man älskar sina barn villkorslöst. Hur många gånger de än blir lurade upp på läktaren under en fotbollsmatch, så kommer jag att finnas där och trösta. Det går säkert bättre nästa gång. Fast det är klart. Efter ett par år av ideliga misslyckanden och hånskratt från de andra föräldrarna kanske jag kommer att fråga.

– Du vet väl att du inte behöver spela fotboll om du inte vill? Ska vi dra ett streck över det här och testa något nytt gubben?

Nu får Lotteriinspektionen (LI) däng igen. Denna gång i Regeringsrätten. Tvisten handlar om huruvida Lotteriinspektionen kan utdöma vite mot de medier som låter olika spelsajter annonsera (mer specifikt publicering av odds). LI har krävt Expressen och Aftonbladet på 150 000 kr i vite ett antal gånger sedan 2004 men frågan är nu alltså slutligen avgjord i Regeringsrätten och blir därmed prejudicerande.

– Det är mycket glädjande att Regeringsrätten har kommit fram till det självklara att en statlig myndighet inte kan förbjuda en tidning att publicera odds från utländska spelbolag som handlar om såväl sport som politiska händelser. Förutom att uppgifterna är rena nyheter är det också relevanta sakuppgifter för läsare, säger Per-Anders Broberg, biträdande chefredaktör på Expressen.

Åtal mot chefredaktörerna kvarstår men har ännu så länge bara passerat tingsrätten och skall upp i hovrätten.

Regeringsrätten slår liksom kammarrätten helt väntat fast att tryckfihetsförordningen ska väga tyngre än lotterilagen. Så sjukt skönt att grundläggande rättigheter har företräde, hade nästan förlorat hoppet helt om det här landet.

Mer att läsa här.

Jag firar med att åka till Toronto över helgen med Mix Megapols grabbplan. Tyvärr lär det vara kallare där än här…

Förra veckan hade jag förmånen att få vara på plats och liverapportera när Kent Lundmark på ett imponerande sätt bärgade hem den välförtjänta segern i EPT Barcelona. Jag träffade Kent första gången under EPT Köpenhamn för ett knappt år sedan, och sedan dess har jag både stött på honom och kommit i kontakt med hans namn här och där. Det är nämligen så att namnet Kent Lundmark brukar dyka upp rätt ofta när man pratar med etablerade spelare om vilka som är dagens och morgondagens svenska turneringsstjärnor.

Den riktigt stora klonken för Kent har låtit vänta på sig fram till nu, även om det faktiskt imponerar att ta sig till finalbord i både SM och Nordic Masters samma år (dessutom slutade han tvåa i sistnämnda!), plus att bli bäste svensk i Pokerstars Caribbean Adventure.

Just för att den riktigt stora livevinsten inte funnits har Kent varit ett rätt okänt namn för de breda massorna, något jag tror han trivs alldeles ypperligt med. I likhet med kamraten Kristoffer ”Sumpas” Thorsson tycker han inte om att stå i fokus utan verkar föredra att verka utan att synas.

När Kent vann skämtades det bland vännerna på railen att han framgången skulle stiga honom åt huvudet. Humorn ligger i att det kändes väldigt orimligt, Kent känns som ödmjukheten personifierad. Ett sympatiskt drag i synnerhet när det kombineras med stor fallenhet för något som man kan göra grova pengar på.

Kent representerar den nya tidens hyperanalytiska spelare som lutar sig tillbaka på hundratusentals spelade onlinehänder, empiri och beräkningsbara strategier. Att framgångarna kommer för den här typen av spelare känns inte som någon slump.

Så här skrev jag på den här bloggen i maj i år:

”Jag har stora förväntningar på den nya generationen spelare som senaste året tagit klivet från nätturneringarna till liveborden. Jag tror att namn som Jakob Carlsson, Jimmy Östensson, Per Linde, Kristoffer Thorsson, Anton Wigg, Adam Grünwald, Kent Lundmark och Adrian Bussman har goda förutsättningar att lyckas riktigt bra i Las Vegas i år, och flera av dessa är jag övertygad om att vi kommer att få se djupt i resultatlistorna.”

Övr raden fr v: Kristoffer ”Sumpas” Thorsson, Jakob ”Mendieta19” Carlsson, Simon Persson
Nedr raden fr v: Per Linde, Kent Lundmark, Jimmy Östensson och Adrian Bussman

Flertalet av dessa ingår i den löst sammansatta grupp av vänner som kallar sig Team 3000; många av de spelare som kommit fram i Sverige de senaste åren har gjort det i grupp där flera inom kort tid nått stora framgångar, och det är inget undantag här heller. Jag ser en stor del av ovan nämnda grupp som det absolut översta skikt av turneringsspelare vi kan hitta i Sverige, såväl online som live. Redan innan mitt inlägg hade Anton Wigg, Jakob Carlsson, Kristoffer Thorsson, Per Linde och Jimmy Östensson vunnit eller nått finalbord i flera av de riktigt stora turneringarna. Under andra halvan av året radades framgångarna upp för flera av spelarna.

Kristoffer Thorsson slutade fyra i WPT London i augusti

Jimmy Östensson vann Omaha-SM på Casino Cosmopol, och gick djupt i prestigeturneringarna Master Classics och Partouche Poker Tour

Adrian Bussman vann PLO-eventet under Master Classics of Poker

Kent Lundmark slutade sjua i main event i SM på Casino Cosmopol. Sedan inkasserade han i och med segern i Barcelona Sveriges största liveturneringsvinst sedan Kristoffer Thorsson vann Master Classics för ett år sedan.

Utöver detta finns mängder av ”mindre” livecashar och stora onlineframgångar för dessa spelare. I mina ögon är de ovan nämnda personer de som tillsammans med några övriga namn (Martin Jacobson för att nämna en) kommer att dominera svensk turneringspoker de närmaste åren. Den nya tidens stjärnor är redan här.

Med detta sagt vill jag också lägga in en brasklapp om att jag inte alls tror att man måste vara under 25 år och ha dominerat turneringspokern online för att lyckas i den moderna livepokern, även om det underlättar. Det finns spelare som har en sådan spelförståelse, talang och / eller förmåga att följa med i utvecklingen att de länge tillhört toppskiktet och kommer att fortsätta göra det. Mikael Thuritz, Mats Gavatin och Chris Björin är tre exempel på världsspelare som levererar resultat om och om igen, trots att motståndet byts ut och spelet förändras och utvecklas.

Ja, nu är online-SM i poker snart igång. Det ”riktiga” säger de flesta. Det är det moraliskt korrekta alternativet, pokerförbundets egna SM, köpt av Unibet. 

Jag tycker det ska bli jäkligt spännande att se om detta SM får fler deltagare i Main Event på Söndag, än vad Svenska Spels Main Event hade. 2309 personer anmälde sig då. Jag hoppas verkligen att Unibet och förbundet lyckas skrapa ihop fler. Annars blir det rätt så jobbigt. Typ pinsamt. Typ doh!

Det skulle nämligen innebära att staten, Svenska Spel för att vara exakt, är bättre på att marknadsföra (och arrangera?) ett SM i poker än marknaden, det  vill säga spelbolagen. Och då skulle det bli upp och ner vända världen. Kaos i huvudet för en del.

Eftersom jag inte vill att några av mina vänner, som tror på den öppna marknaden och kapitalismen som någon slags religion, ska få det jobbigt i skallen så hoppas jag att det deltar över 2309 personer på söndag. Alltså, några av mina polare riskerar en blodpropp. Och jag vill ju inte att nån ska dö heller…

Hur många deltagare tror ni det blir? Den som gissar närmast bjuder jag på en räkmacka på kasinot i Göteborg. De innehåller 200 gram handpillade räkor. Ett värstingpris med andra ord.