Ola vs Spelmonopolet del 5

av Ola Brandborn

Om ni har hängt med i mina tankar så här långt så har ni säkert förstått att jag inte anser att staten både kan vara tillståndsgivare och samtidigt monopolaktören (via statligt ägda Svenska Spel), det blir så uppenbart att något är fel när monopolet inte är bäst på den punkt som är själva existensberättigandet för monopolet. Nåja, ska inte tjata mer om det…

Vi måste vara pragmatiska nog att inse att den egentilga orsaken till monopolet stavas p-e-n-g-a-r. 

Det statliga spelbolaget Svenska Spel redovisar en vinst efter finansiella poster på 1.287 miljoner kronor för årets tredje kvartal, vilket är oförändrat jämfört med samma kvartal i fjol. Spelintäkterna, brutto, steg med 1,1 procent till 5.408 miljoner kronor, medan det netto blev en nedgång på 0,7 procent till 2.379 miljoner kronor. Källa: Dagens Industri i dag.

Finansminister Anders Borg gick från Monopolmotståndare till monopolkramare samma sekund som han öppnade Svenska Spels årsredovisning. Vi kan lätt inse att det kommer inte vara möjligt med en helt avreglerad spelmarknad, staten vill garanterat ha sin del av kakan.

En framtida reglerad spelmarknad borde därför innebära att alla bolag som är lika bra, eller bättre, på spelansvarsfrågor än Svenska Spel har rätt att ansöka om licens. I kraven till licensen ingår också att man skeppar in ett antal pengar till staten varje år, beroende på hur stor andel svenska kunder man har. Hur ska denna licensavgift tas ut då?

Det första man tänker på är att låta bolagen (obs bolagen, inte spelarna) betala en avgift på spelarnas uttag från sajten. Detta är dock inte en rättvis avgift, av flera skäl – det mest tydliga är att en spelare kanske sätter in 100 kronor på en sajt och vinner en stor tävling, och plockar ut massor med pengar. Spelarens vinst är stor, men omsättningen på sajten är marginell, det är inte rimligt att sajten ska betala en massa avgiftspengar till Sverige i detta fall (det skulle snabbt och effektivt döda alla stora flerbordstävlingar hos mindre aktörer).

En rimligare uttag av avgiften är då baserat på spelarens omsättning på sajten (helt enkelt en andel på rejken i ett pokerfall) men det kan bli väldigt krångligt att administrera och följa upp ett sådant system, speciellt om flera länder än Sverige är inblandade. Dessutom tenderar ett sådant system att främst drabba spelaren i form av försämrade bunusar eller andra förmåner.

Inte efter spelet och inte under spelet, hur ska vi då sätta avgiften? Före spelet kanske? Japp, det är det bästa förslaget – en licensavgift på 1-3% på alla pengar som en spelare från ett visst land sätter in på en spelsajt går till respektive lands kassakista. Relativt enkelt att administrera, och rättvist. Dessutom är det enkelt att lagstifta att denna avgift inte får drabba spelaren (en spelare från land x ska ha samma behandling som en spelare från land y, oavsett vilken avgiftssats land x och y har.

Jag är ingen förespråkare av skatter i allmänhet, men en reglerad marknad med skatter eller avgifter i rimliga mängder är bättre än ett kommande totalförbud.

Fördelen med mitt förslag är att man inte behöver göra som Italien och Frankrike och lite andra länder gör, att låsa spelet till pokerrum öppna bara för det egna landets invånare. En sådan lösning fungerar i casinomiljö, men i pokerfallet (och exempelvis bingo och sportbörser) är likviditeten i pokerrummet av största betydelse, det måste finnas många motståndare att spela mot. Dessutom är en sådan lösning som Italien och Frankrike kör en väldigt dyr och resurskrävande byråkratisk modell, som gör att bolagen inte tjänar tillräckligt med pengar.

Med pokerrummen licensierade i Sverige så skulle sajterna kunna verka i Sverige, och skapa arbetstillfällen (och därmed ytterligare skatteunderlag) i Norrlands inland i stället för på Malta, Gibraltar och Cypern.

Jag har en del kvar i min spelmonopolsbloggserie, om ingen kommer med någon intressant vinkling jag inte tänkt på att ta upp, men denna del kommer dröja ett litet tag, jag har nämligen inte fått svar på de frågor från ATG som jag ställt än. Kommentera gärna om det är något mer ni vill ha min syn på!  

  ola_8bit.png

Taggar ola brandborn

Mörker…

av Jens Jadbäck

Nu är höstmörkret över oss och just den här hösten känns det extra mörkt. Jag hatar att gnälla men det känns som att hela Sverige har visat sitt rätta jag. Rasister i riksdagen är en sak och att hycklarna i pokersverige är mångdubbelt fler än jag i min vildaste fantasi hade vågat föreställa mig en annan.

Kommentarerna i denna blogg har fått mig att vakna. Haja till. Nästan chockas om jag ska vara ärlig. Inte bara kommentarerna här förresten – detsamma gäller i många andra bloggar. De senaste veckorna har varit… omtumlande?

Det är så mycket som har hänt så att jag knappt vet var jag ska börja. Vi kan väl börja med vissa kommentarer i denna blogg då. Det som faktiskt skrämmer mig är att folk inte tänker längre än två rader framåt. I första stycket kan man gnälla över exempelvis reklam och att det inte hör hemma i den här bloggen medan man i andra stycket berömmer yttrandefrihet och det fria ordet. Jag förstår faktiskt inte hur det går ihop. Vem är vi bloggare skyldiga att skriva något för? Jag vet inte med de andra men jag har inga krav från min arbetsgivare. Inte heller från Aftonbladet. Jag skriver precis vad jag känner för och jag står för det. Jag skriver om mitt liv. Min arbetsgivare är en del av mitt liv. Det jag gör för dem är en del av mitt liv.

Vi är inte skyldiga någon att skriva något precis som man inte är skyldig att läsa. Om man har åsikter om vad som borde skrivas i bloggen så är man givetvis välkommen att framföra dem, men det uppskattas om det tänks efter före. Man kan inte gnälla på reklam och sedan be om en freeroll. Det kallas dubbelmoral nämligen, och jag är sjukt allergisk mot det.
När vi ändå är inne på att tänka efter före så är det också så att yttrandefrihet inte råder i kommentarsfältet. Vi har väldigt högt i tak men sådant som bedöms som spam, rena personangrepp eller annan typ av nonsens raderas och det är inte alltid vi själva som gör det. Vi är ett antal personer som har tillgång till kommentarerna och vi hjälps åt att godkänna dem.

Ännu mer dubbelmoral…

…har jag sett under förra veckan när folk som tidigare sagt sig vara motståndare till monopolet nu helt plötsligt försvarar att Casino Monopol tar sig rätten att anordna SM.
– Vissa vänner klickar ”gilla” på Svenska Spel på Facebook.
– William Thorsson börjar jobba för monopolet.
– Pokerforum.nu tar emot Svenska Spel som partner.

Det kan låta konstigt men jag blir uppriktigt ledsen över sånt. Hur kan folk överge sina principer på det viset? Är det så enkelt att ge upp?

Att nätpokerspelare som faktiskt riskerar hela sitt levebröd inte bryr sig är ganska svårsmält, men att gå ifrån det till att faktiskt uttryckligen ge stöd åt monopolet är… i brist på bättre ord – upprörande. Jag kan köpa att man tycker att SM på Malta var kasst, att det är fiskigt på Svenska Spel, att Casinot ligger närmre hemifrån än Malta osv, men att försvara spelmonopolet är… Jag blir uppriktigt sagt förbannad. Och hur löjligt det än låter så mår jag dåligt över det. Det visar på en bristande förståelse och en grov antiliberalism som faktiskt är skrämmande.

Vidare så är det väldigt sorgligt att nivån bland bloggarna sjunker allt djupare. Häromdagen tyckte Mattias Andersson att det var en bra idé att kalla mig för könsord. Jag blir inte direkt ledsen för det men det är nedslående att se att vuxna människor bete sig på det viset. Att bloggkriga är en sak men att sänka sig till den nivån är en annan.

Allt detta på bara två veckor… Årets höst är sannerligen extra mörk…

jens_8bit.png

 

Det är fult att säga hora

av Simon ”Dybban” Lindell

Ja, det är väl typiskt. När man för första gången någonsin är lite kritisk mot någon så är man det mot en av de snällaste pokerspelarna som finns. Eller jag tror att han är snäll, han ler snällt på alla bilder i alla fall. Sanningen att säga har jag aldrig träffat Oskar Silow.

Tråkigt nog har jag nu fått honom att börja skriva fula ord. Det har jag aldrig sett svärmorsdrömmen göra innan. Det kan väl inte vara bra reklam Oskar?

”Sponsor: en person eller ett företag som ger ekonomiskt stöd i utbyte mot reklaminsatser och dyl.

Jag förstår att din avsikt var att röra om i grytan och du var tvungen att överdriva ditt inlägg lite för att det skulle bli intressant. Men nästa gång du kallar mig för hora kanske du ska kolla alla fakta och ordets definition i ordboken först.”

Själv hittar jag inte ordet hora en enda gång i den här texten.

Oskar, förlåt om du tog illa upp. Jag ville inte vara elak. Och jag vet att du inte nämner ditt bolag i 90 procent av alla inlägg.

Du var vänlig att själv räkna ut att du bara nämnt bolaget 16 gånger de senaste 28 inläggen. Ok, jag ”överdrev”. Men det var en så uppenbar överdrift att jag tar för givet att läsarna förstår att jag överdrev.

Det är klart att alla ska få göra så mycket reklam de vill för sin sponsor. Inga konstigheter. Jag skrev faktiskt aldrig att det var fel att göra reklam. Vad fararo, jag skulle kunna tatuera in en glassgubbe på armen om jag fick de rätta stålarna av GB.

Oskar menar att det är viktigare för pokerbolagen att deras sponsrade spelare syns än att de gör bra resultat. Är det så? Och hur länge kan man i så fall klara sig som pokerspelare genom att bara synas?

Vad jag egentligen ville få ut med min retsticka till text var att jag tycker det är tråkigt att läsa blogginlägg, efter blogginlägg, där det görs massa reklam. Mest för att det känns opersonligt och mindre trovärdigt. Men fel och tråkigt är helt olika saker. Personligen är jag helt övertygad om att du, Oskar, gör bättre reklam om du fortsätter att skriva intressanta texter istället för att bröla ut pokerbolagets namn i 90 procent, förlåt, 35-75 procent, av alla inlägg. Vi vet vilka du är sponsrade av nu. Och ”less is more”.

Då kommer säkert någon skrika: ingen tvingar dig att läsa! Nej, jag vet. Men jag gillar ju att läsa pokerbloggar. Och Oskars blogg är en av de få som jag följt under en längre tid. Så jag vill att den ska vara så bra som det går.

Åh, herregud. Jag kallade väl ingen för hora nu igen va? För jag har blivit uppfostrad att inte säga det ordet. Inte ens till killar.

Men varsågod för reklamen Oskar. Var ska jag skicka mitt kontonummer? Nej, kallade jag mig själv hora nu?

simon_8bit.png

Regarding Lina Olofsson…

av Erik ”Valterego” Rosenberg

Såg att det bloggats om Lina Olofssons besök på en svensk gymnasieskola, och att bloggen sedan blivit lite promotad av en viss innelista på en svensk sajt. Jag tänker inte ge mig in i någon pajkastning, men vill klargöra vissa direkta felaktigheter som fanns i nämnda blogg. Det är nämligen så att jag är skurken bakom den så kallade PR-turne som Lina påståtts börja i Västerås.Sanningen är att det var precis tvärtom, att belysa riskerna med att spela, och de moraliska ställningstaganden man ställs inför.

Så här ligger det till: Min fru är lärare på en svensk gymnasieskola. I kursen ”Etik och moral” skulle man ha en paneldebatt på temat ”Får man göra vad som helst för att vinna?”, och bjuda in olika representanter för idrotter och spel. Frun var dock inte arrangör, men kollegor till henne.

Då poker oavsett vad vi tycker om det är spritt på de svenska skolorna ville ha man ha representant även för detta, och frågade mig om jag kände någon. Jag mailade ett tiotal olika personer och flera etablerade och namnkunniga pokerspelare tyckte syftet var lovvärt.Det var uttalat att man skulle prata om etik och moral, och det handlade inte om någon promotion av spelet öht.

Efter en viss överläggning blev det Lina som fick uppdraget (Stars var alltså inte inblandat på någon punkt). Hon kom dit, tillsammans med representanter för hockey, friidrott, fotboll, ridsport och bob, och man pratade cirka 1,5 timme där Linas effektiva taltid torde legat på 5-10 minuter. Hennes arbetsgivare nämndes NOLL gånger vid namn.

Jag vågar påstå att de delar av lärarkåren som var där, 60-70 närvarande elever samt de andra representanterna för idrotterna skriver under på att INGEN har fått en mer glamouriserad eller förskönande bild av poker efter den paneldebatten. Däremot kanske en något mer nyanserad.

Lina gjorde ett bra jobb med att belysa de moraliska problemen med att spela poker. Jag var där och såg hela debatten, och den bild som målas upp i bloggen känner ingen av de jag pratat med som också var närvarande igen. Jag skulle vilja att fler som spelar poker går ut i skolorna och berättar om baksidorna med att spela. Som med allt annat handlar det om att ha torrt på fötterna och att argumentera med fakta, och inte tro på allt som sägs.

Att påstå att det skulle vara en promotionturné för poker är dessutom kränkade mot den arrangerande skolan och personerna bakom.

erik_8bit.png

Pokerböckernas shitlist

av Erik ”Valterego” Rosenberg

I senaste bloggen listade jag vad som i mina ögon är det mest läsvärda som givits ut i fråga om pokerlitteratur. Då lovade jag också att återkomma med en sammanställning över the big no-no’s i samma kategori. Här är jag nu, och med mig har jag pokerböckernas shitlist. Fem titlar som inte bör läsas annat än som ren underhållning att skratta åt, och jag vågar till och med sticka ut hakan och påstå att en del av det som står i dessa böcker kan vara direkt skadligt att försöka applicera på ditt spel.

Nåväl, nu kör vi utan inbördes ordning:

Ken Warren:The Big Book of Poker

 Jag recenserade den här för Poker.se långt innan jag började jobba där. Istället för att uppfinna hjulet igen plockar jag ut ett stycke från recensionen som jag tycker sätter fingret på en del av problemet med det här undermåliga försöket att bidra till pokervetenskapen.

”Det finns så mycket negativt med den här boken att jag inte riktigt vet var jag ska börja. De rena felaktigheterna i råd och taktik är så klart värst, men det är i konkurrens med bland annat oförmågan att hitta rätt nivå. Tips och taktik blandas högt och lågt. Dessutom har Ken tendenser att presentera spelsjälvklarheter som om han klurat ut dem själv. Till exempel det faktum att det inte är utfallet på en enskild hand som avgör om ett spel är korrekt. I boken låter det som om pokeretablissemanget pre-Warren trott att vinnande händer vid showdown alltid är bra spelade, och förlorande dåliga.”

Lou Krieger: Pokerboken – spela för att vinna

Pokerboken är ännu ett försök av ett svenskt förlag att få sin bit av kakan i pokerboomen. Denna gång är det ICA Bokförlag, av en händelse min gamla arbetsgivare (,. Denna hade jag dock inget finger med i. Det största problemet med Kriegers bok är tyvärr översättning. Det är tydligt att det hela vägen från förlagets sida saknats pokerkunskaper. Man har helt enkelt – felaktigt  – tänkt att det räcker med god förlagskunskap och en duktig översättare. Tyvärr hjälper inte det när översättaren uppenbarligen helt saknar insikt om poker. Istället för att ta reda på vad vetertagna svenska termer för amerikanska motsvarigheter är har man hittat på egna, vilket resulterat i att fackvokabulären i boken pendlar från löjeväckande till oförståelig.

Översättning är något som ofta varit ett problem när det handlat om svensk utgivning av pokerlitteratur. Den som lyckats absolut bäst – även om jag får sägas vara en smula partisk – är min vän Joel Hinz som översatt titlar av såväl David Sklansky som Rolf Slotboom. Ett bra exempel på en författare som både är riktigt duktig på hantverket och insatt i ämnet.

Peter Arnold: Poker – Texas Hold’em och andra spel

Peter Arnold vill få med så mycket i sin bok att det mest skrapas på ytan överallt. Boken gavs ut i pokerboomens själva begynnelse, vilket märks då han ägnar 50 sidor åt mörkpoker (varav 20 åt udda varianter), 26 sidor åt stötpoker och 14 åt Texas Hold’em. Dessutom känns det som att Arnold inte riktigt kan bestämma sig för om han ska skriva en crash course, ett riktigt teoretiskt verk eller en samling fun facts. Det blir ett mishmash som inte gör någon lycklig. Den här boken brukar försöksdumpas på bokreorna, och kostar det dig mer än 20 kronor att komma över den tycker jag du ska låta bli.

Andrew Kinsman: Internetpoker – hitta rätt i pokerrummen

Ett försök att nischa sig på min ära. Andrew Kinsman slog till 2003 och tänkte sig ett verk för att guida nätspelarna i djungeln. Problemet är uppenbart; den lär ha varit inaktuell redan 2004. En inte obetydande del av boken tar upp specifika pokerrum, med siffror på trafik etc. Till och med för de som fortfarande existerar (t ex PokerStars) är informationen passé med många år. Andra rum, som Paradise Poker, Tribeca, Pokerroom (före Ongame-tiden) och Truepoker hör bara hemma på ett virtuellt nätpokermuseum.

Den här boken skulel behöva totalrevideras någon gång per år för att vara riktigt allmängiltig. Som det är idag är det ett hyggligt läsvärt dokument för den som vill sätta sig in i synen på nätpoker som den var för 6-7 år sedan.

Phil Hellmuth Jr: Spela poker som proffsen

Det bästa med den här boken är nestor Dan Glimnes klanderfria översättning. Det näst bästa är Hellmuths illa dolda självgodhet som precis som i alla andra fall han har ett finger med totalt tar över. Hellmuth har många poänger, men att ge råd om hur man spelar poker bör han bevisligen ge fan i. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, utom med att säga att om du vill lära dig poker, låt inte Hellmuth göra det, i alla fall inte i skriven form.

Avslutningsvis vill jag säga att jag verkligen inte är rätt person för att lära folk att spela poker, men jag i alla fall bidra med ett gott råd. Om du undviker de fem böckern ovan, och istället tittar en smula på de jag rekommenderade i mina förra bloggpost så är du en bit på väg.

erik_8bit.png

Förslag till SM – Operation Overlord

av Jens Jadbäck

Eftersom jag denna vecka stångat mig blodig mot monopolkramare i de egna leden (ja, de finns!) så tänkte jag nu komma med ett förslag till hur man kan arrangera SM nästa år. Monopolkramarna hävdar som främsta argument att man ändå vill ha ett SM i Sverige och det kan de få!

Det är visserligen lite meckigt och kanske lite riksfyllt men vilken frihetskämpe har haft det lätt i den här världen egentligen? Syftet är givetvis att minimera riskerna…

För det första måste SM vara ganska hemligt. Vi behöver alltså ett kodnamn för SM. Mitt förslag är ”Operation Overlord” eftersom det är talande på flera sätt. Vidare kommer aktörer och platser hädanefter också att benämnas med kodnamn. Precis som i lumpen! Det här blir sjukt kul – häng med!

Andreas%20Karlsson-F%c3%b6rsvarets%20bildbyr%c3%a5.jpg
Foto: Försvarets bildbyrå

Operation Overlord bör givetvis förläggas till huvudstaden (den behöver inget kodnamn). Det svider för en skånsk lokalpatriot att erkänna det men let’s face it, Stockholm har bäst förutsättningar, särskilt när det kommer till min briljanta plan.

I Stockholm finns en mängd konkurrerande lokaler som är lämpliga för Operation Overlord. Vi benämner de två mest centrala och framstående som Adam och Bertil. 
Jag räknar med ca 300 deltagare i operationen och dessa delas upp i fyra grupper. Dag 1a och 1b spelas samtidigt – den ena på Adam och den andra på Bertil. Samma förfarande 24 timmar senare för dag 1c och 1d. Den ena på Adam och den andra på Bertil – simultant.

Dag 2 får man förlägga på antingen Adam eller Bertil, kan eventuellt avgöras medelst lottning eller löfte om byte nästa år, delning av intäkter eller vad som helst. Samma sak med dag 3 (eller finalbordsdag).

Det fina med det hela är två saker varav den ena dock är osäker.
1. Om Adam eller Bertil skulle utsättas för en räd så kan spelet fortgå vid den andra platsen. En skön synergieffekt är dessutom att polisen i så fall kommer att sköta chipcounts – säkrare kan det inte bli! Återsamlingsplatser kommer i värsta fall också att finnas på ”Caesar” och ”David” ifall Adam och Bertil skulle utsättas för ett samordnat angrepp.

2. Inga kontanter i lokalerna givetvis. Ola hade ett förslag om att man anordna frirullar och sedan får betta på ”top 10”, ”Vinnare” etc. Detta går att förfina med specifika odds för varje placering. På något sätt borde det gå att begränsa varje spelare till, säg 30 bets med en enhet på varje top 30-placering som vid vinst motsvarar en normal prisstruktur.

Tvåan är alltså osäker om det går att genomföra rent juridiskt. I annat fall är det ett ypperligt tillfälle för Svepof att driva sin sak i domstol. Problemet är att någon måste ta smällen men det fallet går nog att dämpa med ekonomisk ersättning. Jag kan ställa upp för en rimlig summa som får förbestämmas och öka exponentiellt efter eventuell rättslig påföljd.

Slut. Frågor?

jens_8bit.png

Oskar, får jag köpa dig?

av Simon ”Dybban” Lindell

Allting går att sälja med mördande reklam. En del pokerbloggare tror verkligen på det talesättet. Jag vet inte om de älskar att göra reklam för sitt pokerbolag eller om de enbart bloggar för att göra reklam?

En text kan vara underhållande och intressant även om det finns ett reklamsyfte med den. Men jag personligen har svårt att ta den på allvar. Reklamtexter kommer sällan från hjärtat, utan plånboken.

Är det du som tycker det här, eller är det ditt bolag? Ingen vet.

Här kommer listan på pokersveriges största reklamare.

1. Oskar Silow.
Oskar lyckas i sin blogg på Expressen få med sin sponsor i 90 procent av alla inlägg. Ibland länkar han två, tre gånger i samma text till pokerbolagets hemsida, trots att hans alster är relativt korta. Får han betalt varje gång han publicerar namnet? Det börjar nästan bli skrattretande faktiskt. Och det är synd för Oskar verkar vara en sympatisk människa som har en hel del att komma med. Nu försvinner det relevanta bakom en pokerlogga.

2. Ola Brandborn.
Ja, jag vore ytterst oetisk om jag lämnade ute min bloggkollega. Ola är en mästare på att marknadsföra sitt eget bolag. Han lyckas allt som ofta påpeka sin arbetsgivares förträfflighet. Han kanske har rätt, jag har ingen aning.

3. Jens Jadbäck.
Det är faktiskt så att även Jens är en reklampelare av stora mått. Han tar alla chanser han kan få till lite smygreklam. Jens är dock mer inne på att all reklam är bra reklam och grottar inte ner sig så mycket med att försöka få sitt bolag att framstå som moder Teresa. Jag vet inte om det gör honom mer eller mindre trovärdig?

Bubblare. William Thorson.
Jag tycker faktiskt att William är värd ett litet plus i kanten. Inte minst vad det gäller hans texter angående SM, där han på de flesta punkter vill ändra sin nya arbetsgivares arbetssätt. Jag tror personligen att det kommer bli svårt, och i vissa fall omöjligt, att driva igenom det han vill. Men intentionen är god.

Intressant i sammanhanget är att tänka på vilken sorts reklam som faktiskt bär frukt. Och vilka personer tycker ni gör bäst reklam för just sitt bolag? Personligen håller jag Dan Glimne högt. Han lyckas alltid skriva intressant och tänkvärt och nämner i stort sett aldrig sin arbetsgivare i texterna, förutom de som publiceras på egna hemsidan så klart. På något sätt litar man på Dan.

Själv har jag precis kört i gång en egen pokersida, Fagbet, tillsammans med några vänner. Den ska jag marknadsföra stenhårt här nu. På Mattias ”Pokerstar” Anderssons blogg kan ni läsa mer om vårt arbete. Det går mest ut på att vi gillar olika, fast även lika. Eller som Lapproffe uttryckte det:  ”Vi ollar olika.” Vårt kännetecken blir rosa sjalar med vår logga som bärs under turneringar av våra Team-spelare. Den som slår ut oss får sjalen som bounty.

olla_111094868.jpg

Den här sajten är mycket bättre än alla andra. Jag lovar. Alltså, jag lovar. Undrar vad Oskar, Ola och Jens ska ha för att hålla med?

simon_8bit.png

Ola vs Spelmonopolet del 4

av Ola Brandborn

Den här artikeln kommer röra upp en shitload av upprörda kommentarer. Bring it on, en diskussion behövs verkligen.

Först och främst, alla bolag i den här branchen hycklar mer eller mindre, det ligger liksom i branchens natur där vi vill att folk ska spela just i det egna företagets casino. Jag anser att Paf, bolaget jag jobbar på, ligger i absoluta toppen vad gäller speletik och spelansvar, men jag säger inte att vi är fläckfria – lyfter du på tillräckligt många stenar så kommer du kunna kritisera oss för något, säkert med rätta.

Det är ju populärt med listor, här kommer fem kännetecken på att en spelsajt misslyckats med sitt spelberoendearbete. Har man en eller kanske två punkter på sitt ansvar så är det nog inte så farligt, men lyckas man pricka in alla fem så bör man se sig om efter en ny policy. Alla punkter är skrivna ur ett pokerperspektiv, eftersom det här är en pokerblogg, men kan enkelt konverteras till exempelvis casino eller sportsbetting:

Punkt fem: Bonusar
Det är skillnad mellan bonus och bonus såklart – bonusar behövs som marknadsföringskanal, och som sådan är den legitim, men bonusar ska helst vara små, tidsbegränsade, helst ”up front” (att du får pengarna direkt) och framför allt sporadiska – du ska inte få en ny bonus så fort den gamla är slut.
 
Punkt fyra: Extrema Jackpots och liknande
Det är dokumenterat att chansen till extrema storvinster är något som triggar ett spelberoende, både när du spelar och även när du vunnit den.

Punkt tre: Rakeback
Skillnaden mellan bonusar och rakeback är tydlig: Rakeback triggar ett spelberoende väldigt lätt, genom ”jag måste spela 20 bord tio timmar per dag så jag tjänar mina pengar på rakebacken”. Helt plötsligt spelar du inte poker för att det är kul längre, på ett eller kanske två bord, utan det handlar om att trycka in så hög volym som möjligt, hoppas inte förlora för mycket på själva spelet, och få en slant tillbaks på de avgifter man betalt.

Punkt två: Rake-races
Rake-races triggar spelberoende ännu tydligare, ”jag måste spela en miljon bord så att jag kommer upp på förstaplatsen på den där listan och vinner det fina förstapriset”. Detta kan enkelt också jämföras med casinopromotions där du exempelvis är med i en utlottning där du får fler lotter ju fler tryck du gjort på maskinen. För att förtydliga, det är inget fel med en casinopromotion eller pokerpromo där du får en lott om du spelat exempelvis 50 rejkade händer eller spelat tio tryck på maskinen – då är det lika för alla spelare – men du ska inte få fler chanser ju mer du spelat!

Punkt ett: Casino VIP-managers
Om företaget har någon person med titeln Vip-manager på visitkortet, speciellt om det är Casino Vip manager, så har man per definition misslyckats med sitt spelmissbruksarbete. Nu menar jag inte riktiga Vip-managers, vars uppgift är att ta hand om exempelvis sponsrade kändisar, profilspelare eller umgås med satellitkvalare på liveturneringar, utan om Casino Vip-managers vars uppgift är att smörja hjulen för de största förlorarna på exempelvis slotsmaskinen.  

Notera att Svenska Spel, som jag i tidigare artiklar kritiserat så hårt, faktiskt bara är med på ett ställe i listan (alla deras absurt stora jackpotts på Jocker och Lotto som exempel). Stor kram till SvS för detta.

 

Listan är dock bara själva ”symptomen” att det kanske inte står helt rätt till med spelansvarsarbetet i företaget. Det duger inte att som spelbolag ”skapa” spelberoende och sedan lasta över ansvaret på samhället. Det är helt enkelt inte acceptabelt! If you break it, you pay, måste vara grundföresatsen. Det jag kritiserar Svenska Spel för är nämligen att de tjänar så otroligt mycket pengar, och ger så lite till spelmissbruk. Fast, de ger betydligt mer än de flesta konkurrenter… På vissa sajter kan man inte ens stänga av vissa produkter, att inte ha funktionen att du kan stänga av exempelvis casinospelen och pokern och bara ha tillgång till sportsbetting är inte acceptabelt. Du ska även kunna sätta gränser för ditt spelande i förväg, hur mycket du vill spela för under en period som du själv fastställer.

Det arbete vi på Paf gör för att ”reparera” är att vi dels startat och finansierat ett forskningsprojekt inriktat på spelproblem och spelmissbruk lett av professor Barbro Gustafsson, dels har vi en världsunik spelvårdsförsäkring för våra kunder i Sverige och Finland för de som diagnostiseras för spelberoende tillgång till professionellt stöd genom behandling med kognitiv beteendeterapi. 

Mycket av vårt arbete sker dock i det fördolda, i preventivt syfte. Vi vill ju helt enkelt att försäkringen inte ska behöva utnyttjas! En casinospelare som ändrar sina vanor till det sämre (i form av speltid och/eller insatser) kan förvänta sig ett telefonsamtal från en stödperson – inte en Vip-manager som vill få dig att spela mer utan en stödjande person som vill kolla att ingenting håller på att gå överstyr. Klonkar en casionospelare en jackpott så ringer också telefonen, dels för en grattis-intervju men även med investeringsråd och förmaningar om att ”gå nu inte upp i nivå, spela inte mer än förr, ta en liten time-out och bearbeta storvinsten mentalt”. Du blir inte uppringd av någon Vip-manager, den titeln existerar inte på Paf

Paf kan säkert bli ännu bättre på spelmissbruksfrågor, men ovanstående borde vara minimikraven för en spelsajt. Branchen måste ta åt sig av kritiken då väldigt väldigt få sajter når upp till dessa minimikrav.

Nästa blogg blir en (mycket kortare) text om licensiering.

ola_8bit.png

Välkommen tillbaka, ångest.

av Simon ”Dybban” Lindell

Jag har letat efter den ett tag nu. Ångesten. Och i natt fann jag den, i en bil på E20. Det kanske låter konstigt. Men det gjorde mig glad. 

Alla pokerspelare vet hur det känns att förlora pengar. När jag som nygräddad spelare förlorade tusenlappar gjorde det nästan ont på riktigt. Jag kunde ligga i sängen, krama en kudde, och tänka att livet var slut för att jag spelat bort en veckolön på en kväll. Den där ångesten har hjälpt mig mycket. Den har fått mig att inte gambla för mycket, ta det lugnt med rullen och bygga långsiktigt. Jag visste hur smärtsamt det var att förlora stort.

Men smärtgränsen har hela tiden flyttats fram. Det är naturligt. Man tål mer och mer. Klarar av större och större förluster utan att det sätter sig på psyket. De senaste månaderna har jag dock nästan blivit rädd. Jag har kunnat ha stora förlustsessioner utan att känna någonting. Inte ens en liten svettning, blinkning. Det är farligt när pengar bara blir siffror på en skärm, eller marker i handen. När de inte känns verkliga. Jag kan faktiskt förstå hur personer som Isildur kan vinna och förlora såna enorma summor. Han känner inte ångesten. För pengar är bara siffror. Chips.

Under två dagar har jag blivit totalt förnedrad av kortleken på Cosmopol. Ingenting har gått min väg. Och det har kostat. Mycket. I natt klev jag i vredesmod ut i ösregnet från kasinot, satte mig i bilen och bestämde mig för att lämna stan och åka hem till Småland.

Jag vattenplanade mig fram på E20 och önskade för en stund att jag köpt en mer manlig bil än en ett popsnöre till mini cooper. Nåt som klarade vattenpölar och inte kändes som en konservburk. Sen kom tankar om pengar. Hur jag blött dem. Hur de brunnit. Och allt jag kunde ha gjort om jag haft dem kvar. Det var då det hände. Någonstans mellan Borås och Ulricehamn såg jag hur jag kramade ratten så att knogarna vitnade. Och visst var det väl en liten iskall svettning jag kände på halsen? Ångesten hade återvänt. Jag kunde inget annat än att hälsa den välkommen tillbaka.

Nu ska jag ta det lugnt ett par veckor och grinda i fred. Det blir inga skott för att vinna tillbaka snabbt. Inga tusenlappar på roulletten. Så. Tack ångesten. Inget har sparat mig mer pengar genom åren än du.

simon_8bit.png

”ni-na-ni-na-ni-na-na-nanah”

av Erik ”Valterego” Rosenberg

Jag blev ombedd i min privata att lista lite läsvärda böcker om poker, och tänkte att jag skulle ta det här istället. För det första, det mest som skrivits om poker som är utgivet i Sverige är antingen rätt kasst eller hopplöst daterat. Det finns dock ljusglimtar. Här är ett urval som jag har haft glädje av (nåja, Glädje och Sklansky korrelerar dåligt. Nytta av säger vi).

David Sklansky: Pokerteori

Av alla böcker Sklansky skrivit är detta den som jag tycker känns mest allmängiltig idag. Trots att det är lika spännande att läsa den som att suga på en använd raggsocka ger den ett bra fundament att stå på.Pokerteori behandlar grunderna i pokerns strategier, med oddsberäkningar och den bakomliggande matematiken.

Bill Chen och Jerrod Ankenman: The Mathematics of Poker

”GTO står för Game Theory Optimal, och handlar om att applicera ett vetenskapligt spelteoretiskt korrekt spel på pokern. Till skillnad från till exempel sten-sax-påse är No Limit Hold’em inte ”löst” ur ett teoretiskt perspektiv, vilket gör att det inte går att spela spelteoretiskt optimalt. Strävan att spela så nära som möjligt brukar ändå benämnas GTO-spel. Att avvika från GTO för att utnyttja motståndarens spelstil och i synnerhet dennes misstag kallas att spela exploativt.” Så skrev jag härom dagen i en artikel på poker.se.

MoP:en har fått en mytologisk status bland många svenska pokerspelare, ett fenomen som börjat likna Springsteen i konserthuset 1975 eller Woodstock. Mångt fler säger sig ha läst boken än vad jag tror är fallet. Detta är en av få böcker som brukar rekommenderas t o m av de som inte säger sig ha nytta av pokerlitteratur. Boken då? jo, man känner sig inte jättesmart när man läser den, men om man tar sig igenom den och förstår vad man läst så har man tagit sitt teoretiska kunnande till ett nytt plan. Hur mycket man vill använda sig av det är en annan sak. Mathematics of Poker är GTO-bibeln nummer ett; en skrift om hur man applicerar vetenskaplig spelteori på poker, och hur man använder den kunskapen i sina strategiska beslut.Hur användbar MoP är för ditt praktiska pokerspel finns det skilda åsikter om, men klart är att det är ett unikum i pokerlitteraturen.

Eric ”Rizen” Lynch, Jon ”Apestyles” Van Fleet och Jon ”Pearljammer” Turner:
Winning Poker Tournaments One Hand at a Time

Tre dokumenterat duktiga pokerspelare, av vilka Apestyles i mina ögon är det mest intressanta namnet, har gett sig in och dissekerat en mängd turneringshänder i olika skeden, och fått ge sin syn på hur man borde spelat dessa och varför. Boken är lättplöjd och ger en mängd aha-upplevelser. Utgiven 2008 känns råden i boken fortfarande fräscha, och jag väljer denna bok alla dagar framför t ex Dan Harringtons hyllade turneringstrilogi.

Ed Miller, Sunny Mehtra ochMatt Flynn: Small Stakes No-Limit Hold’em

En god vän som grindar NL2000 tipsade mig om denna. Han var tidigare Fixed Limit-spelare på skyhöga nivåer, men bestämde sig för att sadla om till NLH. Innan han började på allvar läste han SSNLH, och sade senare till mig att det mesta man behövde veta stod där. Small Stakes No-Limit Hold’em är en e-bok som vad jag vet inte finns utgiven i konventionell bokform, men det gör det samma. Det här är bra grejer.

Texten är en crash course i no limit, en Vinnande poker for Dummies om du så vill. Miller och hans medförfattare slösar ingen tid på att gå in i krångliga teorier och beräkningar, utan ger extrempragmatiska och snabba råd för att justera ditt spel för att bli en vinnande microlirare. Enkelt men gott.

Utöver detta finns det en uppsjö av artiklar och trådar jag hittat på nätet och plöjt, som gett mig en hel del, men dessa fyra böcker är den utgivna litteratur jag vill slå ett slag för. Har man läst dessa tror jag inte resten av pokerlitteraturen tillför så jättemycket.

Tycker du att jag missat något, eller att något av ovanstående verk suger? Tipsa mig om vad jag borde läsa så ska jag göra det och återkomma. Nästa gång ska jag skriva om böcker jag INTE tycker du ska läsa.

erik_8bit.png

Sida 204 av 223