Den 29 november – 1 december är det dags igen för Pokerfinnkampen! Denna årliga pokermatch mot vårt östra brödrafolk slutade förra året med att svenske Martin Johansson vann turneringen, och att Sverige dessutom tog hem lagsegern; den individuella mästartiteln, för en kombination av poäng för placering respektive för utslagna motspelare, gick däremot till en finländare.

Men i månadsskiftet november-december är det alltså dags för en ny holmgång! Mera information på

http://pokerfinnkampen.com/

Vi ses väl då i Tallinn, för att försvara de svenska färgerna under en minnesvärd pokerhelg??

”Kan ni inte spela kort, unge man? Vilken fruktansvärt tråkig ålderdom ni kommer att få!”

[Den franske diplomaten Charles-Maurice de Talleyrand-Périgord, 1754-1838, till en yngre kollega]

Häromdagen – se tidigare här i Superbloggen – tog jag upp vilka spel du kan bli officiell världsmästare i. Nu har också denna fråga väckts; vilka kortspel är det egentligen legalt att arrangera ett svenskt mästerskap i?

Det är vännen Ola Brandborn som i sin blogg, på

http://kackalorum.se/2013/09/23/tva-anmalningar-till-lotteriinspektionen/

och

http://kackalorum.se/2013/09/24/mer-om-li-anmalningarna/

skrivit om hur han nu till Lotteriinspektionen har anmält både Casino Cosmopol och Svenska Viraförbundet för illegalt spel. Som Brandborn understryker görs detta på intet sätt av elakhet, utan helt enkelt för att få prövat var gränserna går i detta mischmasch av lagtolkningar rörande poker och andra kortspel som vi har och vilka går ända tillbaka till 1930-talet. Jag har själv skrivit om dessa tidigare, inte minst i det avsnitt i Pokerhandboken som handlar om lagen och skattmasen. (I dag, efter att mycket hänt på området de senaste åtta åren, skulle det kapitlet få revideras rejält inför en hypotetisk ny upplaga.)

En intressant effekt detta tilltag av Brandborn har haft, är att LI nu i eftermiddags hört av sig till mig och bett att skyndsamt få införskaffa exemplar av mina alster ”Kortspelsguiden” samt den betydligt mer omfattande ”Kortspelshandboken”. Eftersom vira finns beskrivet i den senare boken ska jag självfallet bestå dem med bägge.

(Det är för övrigt inte första gången LI vänt sig till mig i liknande sammanhang. För några år sedan, efter ett polistillslag mot en invandrarklubb i en mellansvensk stad, hörde de av sig för att få veta vad ett visst kortspel – som hade avbrutits i lokalerna – gick ut på och om det handlade om pengar normalt; tack vare Skandinaviens största samling av böcker om spel och gambling, över 2200 stycken, kunde jag gräva fram och ge dem saklig information på den punkten.)

Även om några medlemmar i Bridgeförbundet (som samarbetat med Cosmopol i den kombinerade poker/bridge-tävlingen Guldskvadern) tagit illa upp – se bland annat

http://www.svenskbridge.se/e107_plugins/forum/forum_viewtopic.php?57773.100#post_58222

anser jag nog ändå att Brandborns initiativ är mycket intressant. Läs gärna hans egna inlägg och resonemang via länkarna ovan! Och, vilket är viktigt, i förlängningen har detta bäring på pokerspelets framtida juridiska ställning. Om den vägen går via LI-anmälningar och ”trycktestningar” av även killeturneringar och SM i Magic the Gathering och annat, så må det så vara. En modernare lagstiftning kan inte födas fram utan viss vånda – och hur det går ska jag förhoppningsvis kunna återkomma till här!

P.S. Hovrätten för Västra Sverige har nu till synes slutligen avgjort de frågor som återstod efter HD:s utslag i det omskrivna Grebbestadsmålet. Den ene av arrangörerna, J., dömdes för dobbleri till futtiga 40 dagsböter à 50 kronor (alltså i princip minimistraff) för anordnande av det kontantspel som förekom i lokalen; böterna anses dessutom verkställda i och med den frihetsberövning under tre dygn han utsattes för vid gripandet. Vad beträffar den andre arrangören, G., har jag inte läst den domen men misstänker att den är lika mild den. Dock, vilket ska understrykas, prövades aldrig Grebbestadsmålet gentemot Lotterilagen varför en del frågetecken återstår. Ett stort tack till B.A. som uppmärksammade mig på detta!

Finalbordet är nu färdigspelat i denna filmfestivalstad, och såg ut så här inför matchen:

Det var för övrigt inte det enda UO-eventet denna dag, utan man spelade också andra dagen i en €2500 Highroller med lite över trettio deltagare där svensken Daniel Ulvrell (tvåa från vänster) nådde finalbordet och cashade…

… samt en €150 Freezeout med lite över hundra deltagare:

För oss som skulle livekommentera finalbordet i Main Event, om än med viss fördröjning för att hålkorten skulle kunna visas, blev vi hänvisade till den mindre glamorösa sidan av pokerlivet – ett av kasinots restaurangkök där vi och teknikerna tvingades klämma in oss:

Här är de styrande i lokalen: turneringsledaren John Scanlon, Nataly Sopacuapero som är huvudansvarig för planeringsarbetet med Unibet Open, och Marine Labernardie som är ”la chefe de parti”, alltså manager för pokerrummet på Casino Barrière Croisette:

Den kompletta resultatlistan hittar du på www.unibetopen.com, men här kan jag i korthet säga att den ende kvarvarande svensken Linus Hjulström nådde heads-up mot det unga franska proffset Quentin Lecompte! Den senare hade ett ovanligt ”pokerfejs” – så snart det blev seriös action höll han en scarf framför mun och hals för att dölja sina tells från pulsslag och annat:

Linus kom till heads-upen som chipleader med 2 mot 1, men varje gång det hettade till på allvar lyckades fransmannen vinna slantsinglingen varpå Linus fick kämpa sig tillbaka in i matchen och överta ledningen tre eller fyra gånger till, innan han så småningom föll som tvåa mot ”Lucky Lecompte” och kunde casha in för 69 800 skattefria euro:

Definitivt en insats värd en applåd! Och Quentin Lecompte fick alltså checken på €100 000 samt pokalen, av tävlingsledningen:

… medan hans jublande supporterskara blev så här glad över Frankrikes första seger någonsin i en Unibet Open:

Close but no cigar, alltså – och i december arrangeras nästa Unibet Open i Riga, dit kvalen redan pågår! Vi ses där!

Igår hade Svepof klubbkonferens i Västerås som Koivu och Bjoelle hade styrt upp. De berättade om Svepofs arbete och vad vi gjort under året. Jag och Ola Brandborn snackade om föreningslivet och likheterna med ideella pokerklubbar och bridgeklubbar och hur man bedriver en klubb ”så lagligt som möjligt”.

Efter en smarrig lunch fick vi lyssna på Arne Edström som pratade om spelberoende. En helt makalöst fantastisk föreläsning faktiskt! Tack Arne!

Till sist hade vi konferensens höjdpunkt. Vi var taggade till tårna och frågorna uppradade inför föreläsningen och paneldebatten med Lotteriinspektionens Håkan Hallstedt och Joakim Rönngren. Jösses va jag hade mycket frågor till dessa herrar. Men vet ni? Jag, och jag tror att jag talar för oss alla, blev helt tagen på sängen.

De berättade om sin verksamhet och hur de jobbar, svarade på alla våra frågor och jag måste verkligen säga att de visade vad det går för när de tog sig till Västerås för att träffa oss alla som var där. Det blev mycket intressanta diskussioner om en eventuell legalisering och hur tyst det faktiskt varit senaste tiden. Till och med dom själva är chockade över att det inte rörs om mer i grytan än det gör. Har vi pokerspelare gett upp? Helt ärligt så blir jag mörkrädd när jag tänker på pokerns framtid i Sverige om vi inte tar ett krafttag och det var väldigt tydligt i diskussionerna med LI hur viktigt det är med förbundet. Till och med LI själva tycker det är viktigt. En oberoende instans som kan föra spelarnas talan och se till att utfallet i en eventuell lagändring eller ett införande av licenssystem att man tar hänsyn till våra önskemål och hur verkligen faktiskt ser ut. Jag vill verkligen tacka Håkan och Joakim som visade sig vara två extremt trevliga men också att de en gång för alla fastslog att de inte är monopolets lakejer. Jag är väldigt glad att vi i förbundet tagit kontakt med dom och öppnat upp för en dialog som kommer att vara spelarna till gagn i det långa loppet!

Tack alla klubbägare som kom och till nästa gång hoppas jag att fler kommer. Jag tror att alla som var med kan skriva under på att detta var ett väldigt viktigt steg för småspelarnas rätt att få spela poker på samma sätt som man spelar bridge.

Det är så lustigt hur man ”jobbat” ihop med vissa människor i pokervärlden i hur många år som helst men inte hunnit lära känna dom. Men så var jag väldigt nyfiken på Global Poker Index och Fantasy Poker Manager så bestämde mig för att göra en intervju med Alex Dreyfus. Vi har jobbat i samma värld med samma människor i nio års tid men det har liksom aldrig blivit så att vi snackat mer än några få ord.

Så igår körde vi en intervju och jag blev helt tagen på sängen hur mycket han varit med och startat som jag inte hade en aning om. Han startade Winamax. Han startade Chilipoker. Han sålde Chili och köpte GPI och sen kom han på FPM som är fullkomligt briljant. Sjukt ball kille! Synd det skulle ta så lång tid innan jag lärde känna honom men HÄR har ni i alla fall intervjun!

En kille som varken dricker alkohol, kaffe eller röker. Mycket ovanligt i pokervärlden 😉 

Här nere i Cannes under Unibet Open är det bara att vänja sig vid de specifika franska egenheterna, som till exempel termerna vid pokerbordet. ”Check” är check – kanske det rätteligen stavas ”chèque”? – medan du säger ”passe” när du lägger dig. ”Payé” (”betalt”) eller ”suivi” (”efterföljt”) är detsamma som syn, och går du all-in kan du säga ”tapis” (”duk”) eller ”boîte” (”låda”). Uttrycket för att höja, ”relance”, använder man dock sällan: det är brukligare att i stället bara säga beloppet du höjer till, till exempel ”huit-cent cinquante” (850). En delad pott benämns ”partage”, och ”recaves” är detsamma som återinköp medan freezeout är, just det, freezeout – längre än så har inte frankofonin hunnit.

Borden inne på Casino Barrière har jag lite svårt att vänja mig vid: ingen bred och behaglig läderskoning, utan bara en smal plastkant runtom som inte passar till vare sig underarmar eller armbågar:

Dessutom ingår i de franska pokervanorna att dealern lägger knappen inte framför den som ska ha knappen, utan mittemellan den personen och lilla mörken:

Nå, det finns en viss logik bakom – ”skottlinjen” mellan dealern och respektive spelare ska hållas ren: ingenting i vägen som korten kan stöta i så att de råkar flippas upp under utdelningen. Men här ska jag tipsa om en behändig variant av Scarnekupering som två dealers vid mitt bord använde sig av, när väl blandningen var klar: lägg leken i tre delar, med understa delen (A) närmast, mittendelen (B) i mitten och översta delen (C) längst bort från dig:

Ta så B och lägg ovanpå C, och lägg den 2/3-högen ovanpå A: klart, så har ordningen ändrats från CBA till BCA! En van dealer utför den här manövern blixtsnabbt. Avrunda med en vanlig kupering med två halvor av leken som får byta plats, och så delar du ut korten. Kan vara kul att ha på repertoaren i ditt nästa homegame!

Årets tredje Unibet Open, nere i Cannes på franska Rivieran, är igång! Och vi svenska pokerspelare som flög ned i dag bjöds på detta panorama över staden under inflygningen:

Det var strålande solsken och runt +26 grader när vi passerade Casino Barrière, där bataljen äger rum:

De flesta av oss, kvalare som direktinköpare, är inkvarterade på femstjärniga hotellet Majestic Barrière i samma kedja:

… där utsikten från mitt rum ser ut så här:

När jag väl senare under kvällen tog mig till kasinot möttes jag av det glada gänget vid Unibets välkomstdisk:

Jag fick höra att Sverige än så länge är den mest representerade nationen på plats, med cirka 40 spelare! Men OK, alla fransmän och fransyskor är inte inräknade ännu. Och bortom den disken, i kasinoentrén, ses till vänster ingången till det pokerrum där Unibet Open kommer att äga rum:

Längst bort till höger ligger dessutom ”Croisette Poker Room”, in genom denna ingång… och notera akvariet till vänster, med alla fiskar! Försöker de tala om något för oss? 🙂

Bland det första man möts av här är två bord avsedda för ”poker électronique”, i första hand NLH med mörkar på 1-2 euro, men de var tomma just då:

I pokerrummet spelades just i kväll inte bara några cashgames, utan också en satellit till dag 1A i Main Event, med 41 deltagare och fem garanterade platser:

Man är här stolta över att man 2011 arrangerade ”Best European Poker Event of the Year” och fick ett pris för det:

Hela schemat över alla events under Unibet Open, från Main Event och Highrollerturneringen till Deepstacken, Bountyn och söndagens Freezeout, finns att studera i anslutning till det här pokerrummet. Dessutom arrangeras allehanda satelliter inklusive ” flash satellites”, alltså enhandssatelliter enligt modell från Master Classics i Amsterdam:

Uppe i matavdelningen på kasinot hade delar av Unibets tävlingsledning – Eva, Carmen och Nataly – samlats för en sen middag:

Och uppifrån matavdelningen kunde jag smyga denna bild ned över kasinogolvet:

Och den franska Rivieran förnekar sig inte – utanför varje kasino hittar man rader av lyxbilar, som här detta rena James Bond-åk, en Aston Martin Vantage:

I morgon fredag är det dags för dag 1A i Main Event!

Idag var jag i stan. Trots att jag bor typ supercentralt i Stockholm är det inte ofta jag tar mig in till stan men en lunchdejt med Ola Brandborn går bara inte att säga nej till!

Jag och Ola ska hålla låda på klubbkonferensen som Svepof kör i helgen. Ska bli riktigt roligt faktiskt. Föreläsningar, paneldebatter och en massa workshoppande är vad helgen kommer att bjuda på för alla klubbar som kommer och jag tror det är ytterligare ett viktigt steg för förbundet att ta. Att visa hur mycket klubbarna betyder för pokersverige och att förbundet är här för att hjälpa dom på de sätt vi kan.

Var uppe och hälsade på hos Paf också. Shit vilka lokaler! Och så personalen. Men det visste jag ju redan! Sen att de hade ett routlettebord mitt i kontorslandskapet säger väl allt?!

Hur som så tror jag att kombon jag och Ola blir bra. Vi har båda extremt mycket erfarenhet av föreningar med vår mångåriga bakgrund som bridgespelare och efter att ha slagit våra kloka huvuden ihop så tror jag det blir ett bra upplägg. Det lär i alla fall inte bli som senaste gången vi spelade bridge ihop. Då var jag 13 eller 14 år. Jag höll på att få honom avstängd från förbundet. Jag råkade vända i fel färg trots att han markerat så tydligt och bra men vägrade självklart erkänna min miss 😉 På den tiden hade även MrB blå tuppkamm efter att ha blivit nollad på KTH. Good old times!

Känns aktuellt att börja med att min syster lyckades riva hem titeln årets frisör återigen då detta skedde helgen som varit. Ja för hon har faktiskt lyckades med bedriften redan 2010. Då tror ni säkert att det är en minimal grupp som ställer upp varje tillfälle men så är inte fallet. Minns jag siffran rätt stod 350 bidrag på startlinjen i årets upplaga. Av dessa valde juryn ut tre som fick chansen att åka upp till Stockholm för att ta på sig kungakronan av frisörer. Camilla som min syster heter tillika årets frisör, tävlade totalt i tre nomineringar och tog hem titeln i alla tre! Årets avant garde, årets dam och slutligen årets frisör. Stor slam helt enkelt, väldigt imponerande och extremt roligt att få vara med. Att få se glädjen och lyckan, när man vet hur mycket tid det ligger bakom.

Vi hade såklart tänk oss att fira detta natten lång men en del i vinsten var att deltaga i tv4s nyhetsmorgon dagen efter. Detta innebar för fröken Jönsson att klockan hamnade på 06. Det kändes då mindre akutellt att komma dit med rödsprängda ögon och göra ett Kleerup-framträdande i sändningen (http://www.youtube.com/watch?v=hlTXLO4Jgx4).

Imorn bär det för undertecknad av till Unibet Open nere i Cannes. Efter ha fått uppleva Sveriges förvandling från en skön sommar till en rå höst. Känns det lite extra bra att ta och plussa på termometern 10 grader och sudda ut molnen mot lite sol.

Vill ni läsa mer om Camilla och hennes fotograf (Leonard Gren) har de båda hemsidor:

http://www.camillajonsson.com/

http://www.leogren.com/

Den omtalade ”fusk(??)-skandalen” förra året, när den kände pokerspelaren Phil Ivey vann 7,8 miljoner pund på kasinot Crockfords i Mayfairdistriktet i London men kasinot i efterhand vägrade att betala ut pengarna, har nu kommit så långt att Ivey och Crockfords inför en brittisk domstol lämnat in yrkanden om varandra. Det är säkert en underdrift att påstå att gamblingvärlden nyfiket avvaktar utgånget av detta speciella rättsfall.

Kort summering: i augusti 2012 gick Crockfords med på att under två kvällar efter varandra arrangera ett privat parti punto banco (ungefär detsamma som baccarat) för Phil Ivey och en medföljande kinesisk kvinna, i tidningsreportagen bara omtalad under namnet ”Kelly”. Ivey och kinesiskan ställde ett antal speciella krav, bland annat att kortlekarna som användes kontinuerligt skulle bytas ut tills han ”var nöjd” med den som användes just då, att korten skulle dras från kortskon på ett speciellt sätt, och att korten sedan skulle orienteras på bordet enligt vissa instruktioner från paret.

Av rapporterna och de inlämnade domstolshandlingarna att döma har denna kinesiska tydligen, via närmast mikroskopiska skillnader i trycket på baksidorna och bredden på de vita kanterna där, med Rain Man-precision efterhand kunnat ”läsa” vilka kort som varit bra respektive dåliga. Det gjorde att Ivey med tiden höjde insatsen från 50 000 pund till 150 000 pund per hand, när omständigheterna var gynnsamma, och på så sätt kunde vinna nära åtta miljoner pund.

Crockfords utlovade inledningsvis att de skulle betala ut Iveys vinst; men efter att specialister inom den malaysiskägda Genting Group, som Crockfords numera tillhör, kallats in och minutiöst undersökt inspelningarna från säkerhetskamerorna samt förhört berörd personal, bytte Crockfords åsikt och betalade bara tillbaka Iveys originalinköp på en miljon pund.

Och där befinner sig nu rättsfallet: Crockfords anser att Ivey har fuskat, att han ”acted to defeat the essential premises of the game” och att han helt fräckt ”operated a scam”, varför ingen del av vinsten ska betalas ut. Ivey å sin sida kallar sig själv i de inlämnade domstolsinlagorna för ”an advantage player” i så måtto att han är villig att använda legala metoder för att skaffa sig de fördelar han kan; dessutom anser han att Crockfords mycket väl visste vad han och Kelly gjorde i och med att kasinot var villigt att gå med på de udda önskemålen från paret, och därför är skyldiga att betala ut eftersom de ändå lät spelet fortgå.

Så vad kommer att hända? Måste jag sätta pengar på utfallet, så blir det på att Ivey och Crockfords gör upp i godo och med tysthetsklausuler där inga summor kommer att yppas. Crockfords med sin anrika historia tillbaka till 1793 vill inte få rykte om sig som ett ställe där gäster riskerar att inte få ut sina vinster; och efter alla de rykten som cirkulerat om Ivey, hans spelskulder, hans omtalade skilsmässa och hans inblandning i Full Tilt, är det osannolikt att denne pokervärldens superstjärna vill se sin privatekonomi vändas ut och in på inför publik. Hur som helst är något datum för en rättegång ännu inte utsatt.

Men ”The Crockfords Affair” öppnar dörrarna till djupare frågeställningar inom gamblingvärlden; var går egentligen gränsen mellan juridiskt och moraliskt försvarbara handlingar i spel, och var någonstans börjar fusket? Om kasinot går med på udda önskemål om flitiga byten av lekar och att lägga ut korten på ett speciellt sätt, måste de då stå sitt kast om spelaren vinner? Är det acceptabelt av dig att snegla på hålkorten hos motspelaren till höger, om denne trots dina påpekanden fortsätter att hålla dem så slarvigt att de kan ses? Och om du upptäcker ett litet märke på baksidan på ett av essen i leken som kasinot tillhandahåller, ska du då genast kräva byte av lek… eller är det inte konstigare att utnyttja sig av den kunskapen än av en tell hos en motspelare, som att hon alltid gör något visst när hon bluffar?

Är man villig att diskutera gambling på allvar, måste man också kunna ta ut kompasskursen genom ett moras av sådana etiska och filosofiska ställningstaganden.