Varje år i SM-tider så diskuteras det om inköpsnivån i de Svenska Mästerskapen. Vissa tycker det är för dyrt, vissa för billigt. Som det är nu så kostar SM drygt 10.000 kr att spela, och lägger man till flyg och boende så lär man hamna strax under 20.000 kr. Det är en rejäl summa pengar, men jag tror att den är optimal ändå.

De som röstar för ett lägre belopp gör det med motiveringen att det skulle koma mer spelare då. Jag håller delvis med, men mina motargument är två: Dels så blir flyg- och hotellkostnaderna för stora i förhållande till insatserna i tävlingen om det är någon tusenlapp eller två i startavgift, dels så krävs det av ”prestigeändamål” i alla fall en prispool som uppgår runt miljonen för att det ska bli massmedialt intresse.  20.000 kr kan faktiskt alla vinnande pokerspelare lägga undan under året (annars är de inte vinnande). Eller vinna ihop på Paf under sista kvalveckan som nu kommer.

Argumentet för ett mycket högre belopp, säg 50.000 i avgift (i klass med EPT) är att det krävs för våra superproffs ska vara intresserade. Mitt motargument är att då kommer vi såklart ha en stjärna som vinnare, i och med att det kommer bli ett fullproffs-startfält på 25 spelare utan glada amatörer.

Jag tycker att Svenska Pokerförbundet lagt inköpet på helt rätt nivå. Vad tycker du?  

Dags att packa resväskan och åka ner till deltävlingen i Spanish Poker Tour i Castellon norr om Valencia. Jag ska dubblera dels som spelare, dels som ”pokerpappa” åt Pafs sex kvalspelare. Det ska bli skoj. Sedan ska jag ha en veckas semester på Mallis, det ska bli skönt.

Sitter och skriver en artikel om mörkpoker till Poker Magazine. Det är inte klokt vad jag saknar det spelet, det är så ledsamt att det i princip dött ut. Skönt att det fortfarande spelas i SM, även om resan till Malta bara för att spela en enda tävling avskräcker så många. Tänk om den tävlingen kunde gå i Sverige!

Jag lekte ”den lille ingenjören” igår när jag skruvade ihop två Billy-bokhyllor från IKEA. Det slog mig att IKEA har en hel del likheter med pokergrind.

Ta ett hyllplan exempelvis: Hyllan är en brädbit som har sex kanter. Om du eller jag skulle göra hyllan så skulle vi slipa och fernissa (eller hur man nu gör) alla sex kanterna så de blir släta och fina. Inte IKEA inte, fem av kanterna är fina men den sjätte (som du aldrig ser, den som är innåt väggen) är helt obearbetad. Det är helt klart inte plus-EV att slipa till den innersta kanten. IKEA kanske spar 10 öre på varje hyllplan i tillverkningskostnad och tillverkningstid på detta sätt. Med flera miljoner tillverkade brädbitar om året blir det pengar till Ingvar Kamprad till slut. 

Billy hyllplan: Foto IKEA

Vad har det här med poker att göra då? Jo det är kanske inte på de stora inkomsterna du blir rik, utan på de små utgifterna. Alla gånger du sitter på small blind och det är limpat eller foldat fram till dig, ingen har höjt. Det kostar dig en halv big blind att syna och kanske träffa floppen bra. Problemet är bara att du har en skräphand… men fienden är så dålig intalar du dig, jag kan spela ut honom efter floppen, och jag kanske träffar hårt, och det är ju så billigt, och… Ja bortförklaringarna är många men dåliga, är det minus-EV att spela handen eller slipa baksidan av en planka så ska man inte göra det!

Långsökt liknelse? Javisst, men något ligger i den!

För att du orkat läsa det här dravlet så ska du få lite plus-EV i stället. Torsdag kl 20:30 är det en liten frirulle på Paf Spade poker för er som vill spela, tjugo stycken $5.50 Poker-SM biljetter delas ut (att använda i våra SM-satelliter). Endast öppen för svenska spelare såklart. Lösenordet är Billy. Hoppas vi ses på Malta!

Jag gillar inte den här idén med November Nine, att finalbordet i Poker-VM spelas i november i stället för i juli. Men ingen beslutsfattare kommer bry sig om mina tankar, så det är ingen vits att gnälla.

Men vem kom på utbetalingen av prispengarna? Jag kan redan nu höra ESPNs tv-annonsörer på typiskt amerikanskt manér skrika med hög röst:

”Its the ninth of November, and here they are, worlds nine most looked-upon pokerplayers playing for a WSOP bracelet and a first price of eight million nine hundred fortyfour thousand onehundred and thirtyeight dollars”.

Att inte avrunda förstapriset till nio mille jämt i det här läget ur ett marknadsföringsperspektiv är att jämföra med att missa en straffspark utan målvakt. 

Nu glömmer vi WSOP och tänker glada tankar kring kommande Poker-SM i stället. Malta månadsskiftet september-oktober, tänker du komma dit?

Hemma igen efter att i dryga två veckor tagit hand om våra trevliga kvalare i Las Vegas för Pafs räkning. Min kollega Henrik kom i onsdags och avlöste mig så jag fick chansen att uppleva lite av den svenska sommaren också. Det kommer väl ta en vecka att sortera alla kvitton – vilka utgifter var privata och vilka hade med spelarna att göra – men det var en mycket trevlig vistelse där jag fick lära känna några av våra spelare riktigt på djupet. Att en av dessa, finnen Fredrik Zitting, kom ”in the money” i två av de tävlingarna han spelade var extra roligt!

När man läser bloggar om flygresor så är det alltid ”Flygresan from Hell” som beskrivs. Tänkte vara lite annorlunda – jag fick en underbart bra resa hem via Los Angeles och Frankfurt, där jag dessutom lyckades klonka en uppgradering till First Class mellan dessa två städer. Att ha en stol som kan fällas 180 grader till en platt säng gör att 6-7 timmar av resan försvinner när man sover sött, och att man landar relativt utvilad. Jag är såklart jetlaggad, men inte alls lika mycket som jag brukar vara efter långresor.

Jag vill tipsa om två sajter som är ”nöten” när det gäller att planera sina flygresor. Det ena är det gigantiskt stora forumet Flyertalk.com (med 270.000 användare och en miljon trådar om Frequent Flyerprogram finns här en guldgruva att ösa kunskap ur). Den andra sajten är Seatguru.com, en sajt som listar de flesta stora flygbolags olika flygplans layouter, och talar om vilka stolar i planet som är extra bra eller extra dåliga. När jag bokar flyg så kollar jag alltid på denna sajt och försöker boka en av de bra platserna, eller i alla fall inte en av de dåliga, den lilla skillnaden mellan en bra och en dålig plats på en 10-timmarsflygning gör verkligen mycket hur du upplever resan!

Nästa resa som jag har inbokat är Spanish Poker Tour i Augusti (kval spelas fortfarande, du hänger väl med?) och sedan kan jag inte tänka mig annat än att det blir en sväng till SM på Malta också (kval har precis börjat, du hänger väl med?).

Ferit Gabriellsson vann som ni kanske vet Casino Cosmopols SM i helgen som gick. Ferit vann också Svenska Pokerförbundets SM i Tallinn förra året, och är därmed unik i Pokersverige genom att ha dubbla titlar.

På frågan om vilket SM som är ”det riktiga” svarar Ferit såhär: ”… jag tycker ändå att förbundstiteln är den riktiga. Jag känner faktiskt så, och det har jag alltid känt, men det här är ju ändå en prestigetitel i och med att detta också är ett SM, och det är nästan lika stort att vinna denna.”

Ferit Gabriellsson

 Tack för det svaret Ferit! Jag anser personligen att rätten att utse svenska mästaren måste ligga hos spelarkollektivet och inte hos en monopolaktör – då har vi spelare ingenting att säga till om. Pokerförbundet är inte perfekt, men det är så nära spelarkollektivet vi kan komma. Slutsatsen blir då att förbunds-SM är det riktiga SM!

Hoppas att Ferits sponsor tar väl hand om honom för det bra uttalandet!

Det finns två sorters pokerspelare: De som har ett WSOP-armband, och de som inte har ett. Sverige har fyra stolta armbandsägare som delar på fem armband (Christer Björin har två).

2006 års Main Event-armband i WSOP

Andra sidan av myntet: Det finns två sorters pokerspelare: De som bryr sig om statusen i ett WSOP-armband, och de som struntar högaktningsfullt i det hela.

När jag var i Las Vegas förra året så passade jag på att spela en tävling i pokerformen ”Deuce to Seven”, som är en variant av gammal klassisk mörkpoker (ni vet den där grundformen av poker, när du har fem dolda kort på handen, och ett eller flera byten). Med WSOP-mått sett så var det en väldigt liten tävling, ”bara” 250-300 deltagare (vilket med Europamått är ganska stort, men nu snackar vi ju Las Vegas), men vilket startfält det var! Jag ljuger inte om jag säger att alla namnkunniga USA-proffs var med i tävlingen, själv satt jag vid samma bord som Howard Lederer, Chris Ferguson och Daniel Negreanu. Varför spelar dessa spelare denna ”lilla tävling”? Inte är det för pengarnas skull, utan symbolvärdets skull (och pengarna som för deras del kan komma som ett resultat av prestigen, genom att de kan upprätthålla sitt marknadsföringsvärde). Därför finner vi dessa spelare i 200-mannastartfälten i de udda spelformerna hellre än i 6.000-mannastartfälten i Texastävlingarna.

Jag inser att jag är en sucker för prestige, men personligen finns det en SM-deltävling jag gärna vill vinna – SM i Mörkpoker. Med ett startfält på kanske 30 spelare inser alla att Svenska Pokerförbundet inte arrangerar denna tävling för prispengarnas skull, utan för prestigen (och för politikens skull, Casino Cosmopol kan tydligen inte få tillstånd för denna pokervariant). Mörkpoker-SM har spelats sedan 1975, och borde därför vara Europas äldsta pokertävling – den är fem år äldre än Irish Open som brukar göra anspråk på denna titel.