Ifjol var det nog många försvarare i superettan som hade mardrömmar om den vindsnabbe yttern som tog fart från sin högerkant på Varbergs mittfält. Det har visat sig att de inte kan pusta ut den här säsongen heller, eftersom Modou Barrow har visat sig ha ytterligare ett par växlar att lägga i. Dessutom har han bytt klubb till ett betydligt offensivare Östersund – något sex mål och fyra målgivande passningar på tio matcher vittnar om. Jag ringde upp honom för att prata om snabbhet på fotbollsplanen, landslagsspel och hur det är att bo i Östersund.

Om du får beskriva dig själv som spelare, hur låter det då?

– Har du sett mig spela?

Ja.

– Vad tycker du själv?

Det var jag som ställde frågan först. Vilka är dina styrkor?

– Haha, okej. Jag tycker att jag är ganska bra på att utmana och duktig i en-mot-en offensivt. Sedan tycker jag att jag har en bra blick för spelet och sedan är jag väldigt snabb.

Hur snabb är du?

– Jag vet inte, men jag försöker alltid att använda min fart under matcherna och bara springa så fort jag kan.

Vad gör du på 100 meter då?

– Jag har faktiskt aldrig sprungit 100 meter på tid, men det hade varit roligt att testa det någon gång.

Har du alltid varit snabb?

– Ska jag vara helt ärlig så tror jag det, haha. Det känns också som att min snabbhet utvecklas med åren, att jag blir snabbare och snabbare hela tiden.

Är du lika snabb med boll som utan?

– Jag vet att jag är snabb med boll, men om jag är lika snabb med bollen vid fötterna som utan har jag ingen aning om.

Är du som snabbast på korta eller längre distanser?

– Jag tror att jag är ganska snabb i båda lägena. Men när det handlar om längre distanser, som vid exempelvis en djupledsboll, så vet jag att jag alltid kommer hinna före motståndarna och det har nog med längden på distansen att göra.

Har du mött någon än som har kunnat matcha din snabbhet?

– Jag försöker bara att fokusera på mitt eget spel och göra så gott jag kan. Jag tänker inte på vem jag möter, men givetvis har jag mött väldigt snabba försvarare. Det handlar om att orka fortsätta löpa matchen igenom för efter ett tag blir de trötta och då kan jag slå dem i löpdueller.

Arbetar du aktivt för att bli ännu snabbare?

– Det gör jag hela tiden. Varje dag på träningen så försöker jag bli bättre. Man får aldrig bli nöjd om man vill lyckas.

Utveckla gärna och ge exempel.

– Jag har vissa övningar som hjälper mig att bli snabbare, men i grund och botten handlar det om att jag gillar att springa. Men en övning jag brukar använda mig av är när man springer upp och ner mellan koner, som utgör olika steg. Jag tror att den kallas ”idioten”. Den brukar jag jobba med ibland.

Finns det någon i laget som är lika snabb som dig?

– Jag kan inte säga att jag är snabbare än någon, för vi spelar alla på olika positioner som kräver olika egenskaper.

Men Thomas Boakye då, han är ju rätt snabb?

– Ja, det är han absolut. Men vem som är snabbast av mig och honom har jag ingen aning om.

Går det att lyckas som fotbollsspelare om man bara är snabb, tror du?

– Det underlättar definitivt om man är snabb, men samtidigt måste man ha tekniken för att kunna ta sig förbi försvarare. Smarta försvarare går inte upp i ryggen utan ger dig utrymme och tar bollen så fort du petar den och försöker springa förbi. Därför behövs teknik också, så man kan lura bort dem och sedan springa ifrån dem. Därför tror jag inte att man bara kan leva på sin snabbhet.

Om du funderar kring dina svagheter, vad vill och behöver du förbättra?

– Jag jobbar mycket för att bli bättre på att försvara. Jag vet inte vad jag har för svagheter, men jobbar stenhårt för att bli bättre på allt. Man kan alltid förbättra sina styrkor.

Föredrar du höger eller vänsterkanten? Du är ju vänsterfotad, men spelar oftast till höger.

– Det spelar ingen roll, jag kan spela på båda kanterna och känner mig lika bekväm på båda sidorna av planen.

Du är född i Gambia. När och hur hamnade du i Sverige?

– Jag kom till Sverige 2003, när jag var 11 år gammal. Min pappa bodde redan i Växjö så jag och mina bröder flyttade dit. Anledningen till att vi flyttade till Sverige var för att framtiden var mycket ljusare här, både skol- och fotbollsmässigt. När jag började skolan lärde jag känna flera kompisar som spelade i Öster. Jag hängde på dem och spelade för Öster i fem år.

Okej, var det några som tog sig till A-laget från ditt lag?

– Ja, både Kalle (Karl-Johan) Lindblad och Anton Henningsson (bror till Alexander Henningsson) nådde A-truppen. Kalle tillhör fortfarande Öster, medan Anton Henningsson numera spela i norska Raufoss.

Har du svenskt pass?

– Ja, jag är svensk medborgare och har därmed ett svenskt pass sedan flera år tillbaka.

Har du varit aktuell för något ungdomslandslag?

– Nej, det har jag inte. Jag har aldrig hört något från någon på svenska fotbollsförbundet.

Från det gambiska fotbollsförbundet då?

– Gambia har varit i kontakt med mig och min pappa ett par gånger, men jag har valt att fokusera på klubblaget och göra så bra ifrån mig som möjligt där. Jag känner ingen stress kring landslagsspel.

Vilket landslag handlade det om?

– Både U21- och A-landslaget. De pratade med min pappa och undrade om jag var intresserad av att åka ner och spela, men vi kom överens om att jag skulle ta det lugnt än så länge. Jag är trots allt bara 21 år gammal och har förhoppningsvis flera år kvar.

Om du fick chansen, skulle du spela för Sverige eller för Gambia?

– Ska jag vara helt ärlig så har jag inte ens tänkt tanken. Att spela för mitt klubblag är det roligaste jag vet just nu men det är klart att någon gång vill man representera ett landslag. Men i nuläget är det inget jag har tänkt på överhuvudtaget och om jag någon gång behöver välja får jag ta ställning till det där och då.

Varför blev du inte kvar i Varberg?

– Jag hade inga problem där, men när jag såg hur Östersund spelade förra säsongen och hur de vill spela sin fotboll så ville jag byta helt enkelt. Jag är en spelare som vill ha mycket boll och i Varberg tenderade det att bli mycket långbollar. Östersund spelar en mer offensiv och konstruktiv fotboll och därför valde jag att lämna. Jag trivdes helt enkelt inte med spelet i Varberg.

Fanns det några andra klubbar inblandade?

– Jag vet inte, jag var på semester i Gambia efter säsongen och när jag kom hem så fick jag höra att Östersund var intresserade så valde jag att ta chansen direkt.

I dagarna har det snackats om att utländska storklubbar är ute efter dig. Känner du till det?

– Jag har hört och läst lite om det. Jag har kompisar som hänger mycket på fotbollssajter och de har visat mig.

Vet du vilka klubbar det rör sig om?

– Jag vet faktiskt inte och har inte frågat min agent, Innocent Okeke, heller. Jag ska bara fokusera på Östersund, det är det som gäller just nu.

Vad har du för mål och ambitioner med din karriär?

– Sedan jag var liten har jag haft inställningen att jag ska lyckas utomlands, spela i någon europeisk liga som Premier League eller något liknande. Den målsättningen bär jag med mig varje dag.

Hur bra tror du att du kan bli?

– Jag tror att jag kan bli väldigt bra. Jag har väldigt mycket i mig som jag vet att jag kan plocka fram och utveckla.

Tror du att du kan nå toppligorna i Europa?

– Ja, det tror jag. Det är trots allt fotboll vi snackar om och kan man spela fotboll så ska man kunna göra det var som helst. Därför tror jag att jag kan nå den nivån i framtiden.

Du har spelat lite grann i allsvenskan med IFK Norrköping. Hur är det att spela i superettan om du jämför med allsvenskan?

– Givetvis är det lite skillnad, med tempot framförallt. Men backarna som jag möter i superettan spelar ungefär likadant. Det är ungefär lika lätt att ta sig förbi dem, haha.

Tycker du själv att du kan hålla allsvensk nivå just nu?

– Absolut, jag tror på mig själv och jag vet att jag kan göra det. Det är absolut inte illa att spela där, den är bra och man får möta bra lag. Många av lagen har ju tagit sig ut i Europa League på senare år, så jag kan definitivt tänka mig att spela där igen. Men det stora målet är att komma utomlands.

Den här säsongen har det gått väldigt bra för dig. Hur passar Östersunds spelsätt dig?

– Det passar mig bra, men jag måste berömma mina lagkamrater. Det är tack vare dem som jag kommer till lägen och det är tack vare att de rör sig så bra att jag kan spela fram dem till målchanser. Det är mycket tack vare dem som det har gått bra för mig.

Det började dock trögt för Östersund och dröjde till den femte omgången innan ni vann mot Varberg och du gjorde mål. Hur var det att göra mål mot dina gamla lagkamrater?

– Det är inget jag tänker på. Min tid i Varberg är förbi och jag spelar för Östersund nu. Vi ska vinna mot alla lag och då spelar det ingen roll att jag har spelat tidigare i ett motståndarlag. Det är så fotbollen fungerar.

Och på måndag möter ni en annan av dina gamla klubbar, Öster. Hur ser du på matchen och motståndet?

– Alla vet att Öster är ett bra och rutinerat lag. Precis som oss har de inte heller förlorat på sistone och det kommer bli en intressant match. Jag hoppas att vi lyckas ta poäng och att det blir en sevärd match. Min pappa, mina bröder, kusiner och kompisar bor kvar i Växjö och de har längtat jättemycket efter matchen. De har frågat varje när vi möter Öster och det ska bli jättekul att komma hem och spela inför dem.

Jag läste på Östers hemsida att din gamla lagkamrat, Kalle Lindblad, anser att du är superettans bästa spelare.

– Är det sant? Kalle känner mig bra och vi gillade att spela med varandra. Han har alltid sagt att han tror på mig och det är bara glädjande att höra det, verkligen.

6 mål och 4 assister, det känns som att du ligger bakom nästan allt i Östersunds anfallsväg. Hur ser du på din egen roll?

– Jag vill bara att det ska gå bra för laget och att vi ska klättra i tabellen. Att göra mål eller assister är ingenting jag tänker på, utan allt jag gör, gör jag för laget. Gör jag poäng är såklart bra, men viktigast är att vi vinner matcher.

Vad betyder tränaren Graham Potter för dig?

– Han såg mig redan förra året och hade bra koll på mig när jag kom till laget. Han vet vad jag kan och inför matcherna brukar han säga att jag bara ska gå ut och ha roligt, för vet han att jag är som bäst då. Graham är en grym tränare, han har själv spelat på en hög nivå och vet hur han ska få ut det bästa av laget och varje spelare.
Ni har väldigt många nationaliteter i truppen. Blir det mycket språkförbistringar eller är det enkelt att kommunicera med alla lagkamrater?

– Det är engelska och svenska som gäller i omklädningsrummet så det är inga problem alls. Alla kan det ena eller det andra så det fungerar jättebra.

Vilka umgås du med i laget?

– Jag umgås med alla i laget, men hänger väldigt mycket med Thomas Boakye. Vi bor nära varandra så det blir att vi ses nästan varje dag. Det blir väldigt mycket FIFA. Faktum är att vi nästan inte gör någonting annat än att spela det.

Hur är Östersund som stad?

– Det är en fin stad. Det var ganska kallt när jag flyttade upp hit, men nu är det okej. Jag gillar staden, det finns en del att göra.

Vad gör man en ledig dag i Östersund?

– Jag umgås mycket med min tjej. Igår var vi på bio, men annars brukar vi gå ut och fika, sitta vid vattnet och ta det lugnt, liksom.

När du säger vattnet, menar du Storsjön?

– Ja, jag tror att den heter så. Jo, det stämmer.

Det sägs ju att det ska finnas ett stort monster i Storsjön. Det kallas Storsjöodjuret. Men du har inte sett det?

– Du skämtar? Nu tänker jag inte gå tillbaka dit.

Det sägs att det ska finnas, men det finns väl inga egentliga bevis för det.

– Okej, jag får helt enkelt hålla utkik och vara på min vakt. Man vet aldrig, haha.

Vem är Modou Barrow utanför fotbollsplanen?

– Jag är rätt rolig och gillar att få människor att skratta. Jag är nog lite av lagets lustigkurre och gillar att sprida positiv energi. En glädjespridare, kanske?

Har du någon dold talang?

– Jag är rätt duktig på att laga mat. Oftast är det tjejen som lagar mat hemma, men ibland brukar jag vilja överraska henne. Det blir en del afrikansk mat. Annars är nog lasagne favoriträtten, det är riktigt gott.

Kollar du mycket på fotboll?

– Ja, det gör jag. Så fort jag är ledig och det är fotboll på TV så passar jag på. Det blir mycket allsvensk fotboll och jag har en del gamla lagkamrater som brukar spela. Isaac Kiese Thelin, som blev för Malmö FF häromdagen, är som en bror för mig och vi ser alltid på varandras matcher. Jag är väldigt glad för hans skull och tror att han kommer lyckas i Malmö. Han är duktig på sin grej, en teknisk targetspelare.

Kan du lära dig något av att titta på internationell fotboll?

– Ja, det kan jag. Jag ser väldigt mycket på spansk fotboll, inte bara Barcelona och Real utan nästan alla lag i La Liga. Vi spelar ju på ett liknande sätt i Östersund så det finns väldigt mycket att lära sig av att titta på de bästa.

Några detaljer som du tittar lite extra på?

– Framförallt när det handlar om att hitta ytor och skapa utrymme mellan försvar och mittfält. Det är exempelvis Messi grym på, så det tittar jag väldigt mycket på. Han skapar sig alltid utrymme när han får bollen.

Är det Messi som är förebilden också?

– Ja, jag gillar Messi och hans spelstil. Han har alltid bollen nära sina fötter och skapar chanser ur ingenting. Han kan springa med bollen på vänsterkanten, vika inåt mot mål och gå rakt emot försvararna och även fast de vet vad som kommer ske, så tar han sig förbi och lyckas göra mål.

Har du något favoritlag?

– Det är Barcelona. De spelar vacker fotboll, rullar runt och är duktiga på att hålla i bollen. Samtidigt är det så häftigt för även om de leder med flera mål så vill de alltid fortsätta anfalla och göra ännu mer mål, därför gillar jag dem.

Har du varit nere i Spanien och sett dem spela?

– Nej, faktiskt inte. Men jag funderar på att åka ner inom en snar framtid. Det måste jag göra.

Jag heter Christopher Grönlund, är 22 år gammal och studerar till journalist. Är bosatt i Göteborg, men har rötterna i ett litet samhälle utanför Uppsala. Brinner för att ta reda på och berätta saker. Uppskattar all form av fotboll, men känner lite extra för den inhemska. Tanken är att jag ska flika in här emellanåt med ett och annat inlägg som kommer handla om allt mellan himmel och jord – så länge det rör Superettan.

En tredjedel av säsongen är avverkad.

Dags att ta ut ett första all star team.

Här är min drömelva formerad enligt 4-2-3-1:

MÅLVAKT

Zoran Akovic, Husqvarna

Snabb, atletisk, akrobatisk keeper, som ensam spelat in ett flertal poäng åt sitt lag. Suverän på linjen, lite sämre ute i straffområdet. Har tappat en aning i kvalité i de senaste matcherna.

BACKLINJE

Mikael Dahlgren, Ängelholm

Precis som i fjol knappast den mest konkurrensutsatta positionen. En härlig fighter och pådrivare med hög lägstanivå. Ganska snabb och stark i båda riktningarna

Petter Björlund, Ljungskile

Förlängde med klubben i sista stund och fick därför kort försäsong. Har trots det imponerat stort och är starkt bidragande till att laget har hållit nollan i hälften av matcherna.

Jon Fjoluson, Gif Sundsvall

Bildar tillsammans med Marcus Danielson seriens bästa mittbackspar. Lugn, trygg och stabil. Mer? Rejäl i närkampsspelet, positionssäker med fin uppspelsfot. Snudd på komplett.

Dennis Olsson, Gif Sundsvall

Åkte på korsbandsskada i senaste matchen, vilket bara är att beklaga. 19-åringen har tagit stora steg denna säsong. Både Djurgården och danska Ålborg följer honom noggrant.

MITTFÄLTARE

Kevin Walker, Gif Sundsvall

Tar små steg hela tiden och är nu rimligen inte särskilt långt borta från spel på högre nivå. Fin lagkaptenstyp. Har gjort ett par, tre riktigt läckra frisparksmål.

Johan Persson, Hammarby

Också en härlig ledartyp som tar stort ansvar på planen och visar prov på gott omdöme i spelet. Rejäl i duellspelet och bra med boll. Topp tre i laget i varenda match.

OFFENSIVA MITTFÄLTARE

Modou Barrow, Östersund

Glimtade till i Varberg i fjol, men är nu ännu bättre och – framför allt – mycket jämnare. Kan som ingen annan i serien utföra tekniskt svåra nummer i maxfart. Dessutom vass målskytt.

Denis Velic, Öster

Har nästan ensam burit Östers offensiv i vår. Fin teknik, oerhört spelskicklig och med grym förmåga att sniffa upp lediga ytor i motståndarnas straffområde. Läcker typ.

Ferhad Ayaz, Degerfors

Lite blyg ibland, aningen slapp i defensiven mellan varven, men har kvalitéer som jag gillar skarpt. Klipp i steget, fina inspel/inlägg, allt vassare framför mål. Kan gott brösta upp sig lite till.

ANFALLARE

Pablo Piñones-Arce, Hammarby

Har frälst sitt lag vid mer än ett tillfälle med avgörande mål. Fräck, kreativ, stark i kroppen – och en iskall avslutare. Kan användas både som ”nia” och ”tia”.

TRÄNARE

Tor-Arne Fredheim, Ljungskile

Det är trollkarlsvarning på den här karln. Tappade sex försvarsspelare inför säsongen, har dragits med skador och avstängningar under våren – ändå lotsar han grönvitt allt högre upp i tabellen. I sanning imponerande.

Fem bubblare får du också: Anton Cajtoft, J-Södra (målvakt), Elliot Käck, Sirius (ytterback), Markus Gustafsson, Ljungskile (mittfältare), Erik Andersson, Landskrona (mittfältare) och Johan Eklund, Gif Sundsvall (anfallare).

Dina synpunkter är som alltid välkomna – om du har tagit bort skygglapparna, vill säga.

Magsjuk.

Därför kort.

Här är ”Omgångens fyra” – plus lite annat.

MÅLVAKT

Dejan Garaca, Syrianska

Har stått i två matcher – och hållit nollan i båda. Hade en del att bestyra mot ett för dagen bättre Ängelholm och löste sina uppgifter med glans. Känns som att SFC:s keeperproblem är ett minne blott.

FÖRSVARSSPELARE

Jon Fjoluson, Gif Sundsvall

Islänningen har övertygat stort under våren. Superstabil även i 3-1-segern mot Husqvarna. Rejäl, positionssäker med gott omdöme och en vänsterfot som är guld värd i uppspelsfasen. Håller kapten Ålander på bänken. Bara en sån sak…

MITTFÄLTARE

Markus Gustafsson, Ljungskile

Bildar tillsammans med evigt unge Kitic ett innermittfältspar som mycket väl kan vara seriens starkaste för tillfället. Kittet som håller ihop laget, lika stark i båda riktningarna och utrustad med fina ledaregenskaper. Outstanding mot Värnamo.

ANFALLARE

Modou Barrow, Östersund (2)

På en egen nivå mot J-Södra. Kvick, snabb med finfin teknik och därtill ytterst irrationell. ÖFK-ordförande Kindberg hävdar att det finns toppklubbar i Europa som är intresserade av 21-åringen från Gambia. Stämmer det är det lätt att förstå varför.

Topp

Assistkungen. Elliot Käck spelar mestadels vänsterback i Sirius. Trots det toppar han seriens assistliga med sex målgivande passningar. Två nya i 2-1-segern mot Hammarby. Starkt jobbat.

Flopp

Slutminutsfrossan. I de tre senaste matcherna har Öster tappat ledningen i slutminuterna. Vid två av tillfällena har man lett med 2-0 – utan att kunna stänga igen. Kan bli kostsamt i slutändan.

Tre höjdare i omgång 11

Lördag

Ljungskile-Degerfors

Glöm stora, starka och svårspelade Ljungskile. Den här upplagan av grönvitt kan mer, mycket mer, än sparka, springa och kämpa. Har gjort 12-2 i de fyra senaste matcherna och är formstarkast i serien. Forwardsparet Johannesson-Lindberg levererar i match efter match.

Tips: 3-1.

Lördag

Assyriska-Sirius

Sören Åkebys första match som ansvarig för ett AFF som är i akut poängbehov – men som har ett flertal spelare avstängda. Bland dem: kaptenen David Durmaz och offensiva nyckeln Christopher Brandeborn.

Å andra sidan tvingas ett formstarkt Sirius klara sig utan sin viktige targetforward Moses Ogbu, som även han är avstängd.

Tips: 1-2.

Måndag

Öster-Östersund

Två av seriens absolut spelskickligaste lag och ett möte mellan två av seriens absolut skickligaste offensiva spelare, Denis Velic i hemmalaget och Modou Barrow i ÖFK. Kan alltså bli sevärt på Myresjöhus Arena.

Tips: 2-1.

Inte ens Nanne Bergstrands Mourinho-aktion hjälpte.

Hammarby förlorade bortamötet med Sirius (1-2) och är nu nere på jorden igen efter fyra raka segrar.

Här lite reflektioner kring händelserna som lockade 6 000 (lapp på luckan) till Studenternas:

Matchbetyg   4

Bergstrand mot Bergstrand på tränarbänken.

Den matchen vann Kim, om inte på knock så i alla fall solklart på poäng.

Sirius det klart bättre laget i drygt 60 minuter. Höll laget kompakt, var aggressivt, stal massor av bollar och vaskade fram ett antal nästan-lägen.

Innan det small.

Och som det small.

Elliot Käck, med ett förflutet i Hammarbys gamla samarbetsklubb HTFF, skickade in bollen från sin vänsterkant, och via en halv-bicykleta tryckte skyttekungen Stefan Silva in ledningsmålet bakom en aningen passiv Johannes Hopf i Hammarby-målet.

Silvas sjunde för säsongen – och avgjort det läckraste.

Kort före halvtidsvilan ökade Sirius på sin ledning, då Moses Ogbu slog Marko Mihajlovic i en luftduell i samband med hörna och nickade in 2-0. Återigen var Elliot Käck näst siste Sirius-spelare på bollen.

Så långt i matchen såg Hammarby märkvärdigt passivt och lojt ut. Passningstempot var lägre än lågt och löpviljan i praktiken obefintlig. Faktum är att Hammarby inte tog fram en målchans värd namnet i första halvlek.

Och så där fortsatte det, faktiskt ända till 65:e minuten, då Nanne Bergstrand gjorde ”en Mourinho”, det vill säga ett trippelbyte. Ut med Besara (iskall – igen), Fuhre och Kennedy (märkligt overksam) och in med Rennie, Torsteinbö och Haddad.

Aktionen fick effekt. Hammarby tog över spelet fullständigt och tryckte tillbaka ett Sirius som hamnade lägre och lägre i sitt försvarsspel.

Marko Mihajlovic reducerade till 1-2 ett par minuter efter bytena, och de flesta på plats och framför teven trodde nog på en vändning.

Men icke.

Hemmaspelarna höll nerverna i schack, försvarade sig väl, lät sig aldrig utsättas för den där massiva anstormningen – och vann till slut välförtjänt.

Toppar i respektive lag: Arneng–Thor centralt på mittfältet och anfallsspetsen Ogbu i Sirius. Svårare i Hammarby men ytterbackarna Timisela och Batan kom upp i något som kan betecknas som normal nivå, precis som Johan Persson på centralt mittfält.

Däremot måste man fortfarande sätta stort frågetecken för Hammarbys målvakts- och mittbacksspel. Det känns allt annat än tryggt när motståndaren, i det här fallet Sirius, får in bollarna i straffområdet.

Att Mihajlovic tvingades syna det röda kortet på stopptid kom heller inte särskilt överraskande.

Matchens lirare

Moses Ogbu. Anfallsspets för dagen. Ockuperade Hammarbys mittbackar i stort sett under hela matchen. Grym som target, vann massor av dueller och gjorde dessutom ett mål innan han dödstrött linkade av planen i slutminuterna.

Femstjärnig insats.

Matchens grej

Brända målchansen. Bara minuten efter Hammarbys reducering fick inhopparen Andreas Haddad ett dubbelläge att ordna kvittering – men sumpade båda möjligheterna grovt.

Nästan svårare att missa målet i i andra läget.

Haddad kan möjligen skylla på att det var hans första bolltouch.

Frågan

Varför gjordes inte trippelbytet tidigare? Eftersom spelet gick fullständigt i stå i första halvlek var jag övertygad om att Nanne Bergstrand skulle göra ett dubbelbyte i paus och sen, vid behov, ytterligare ett byte i 65-70 minuten.

Men icke.

Bergstrand valde samma elva efter paus – och kan möjligen ha fått betala priset för det.

Domare

Team Nermin Cisic hade onekligen en del att bestyra, men löste sina uppgifter med glans.

Möjligen skulle Hammarby haft en straff när Elliot Käck tog med hand i straffområdet i andra halvlek, men situationen var svårbedömd.

Prognos

Sirius är ur maj-svackan och har nu tagit sju poäng av nio möjliga i de tre senaste matcherna, därtill mot tufft motstånd.

Framtiden ser rätt ljus ut för Kim Bergstrands spelskickliga manskap.

Närmast på programmet för nykomlingen: Assyriska borta och Ängelholm hemma.

Rimligt utfall: fyra poäng – sett till form och kapacitet.

Tillfälligt hack i skivan eller på väg ned i en formdipp är frågan när det gäller Hammarby. Jag tror, trots allt, på det förstnämnda.

Kommande uppgifter: Landskrona hemma och Östersund borta.

Rimligt utfall: lite lurigt med ÖFK, men jag säger ändå sex poäng.

När Pablo Pinones-Arce återvände till Hammarby i vintras gick meningarna isär. Den vasse målskytten hade visserligen varit lite av en publikfavorit under sin senaste sejour i klubben, men efter bland annat en kontroversiell målgest mot just Hammarby ställde sig många supportrar frågande till värvningen. Nanne Bergstrand och Mats Jingblads beslut att plocka ”hem” PPA har dock visat sig vara ett genidrag – klubbens nummer elva har bidragit i allra högsta grad till att klubben leder Superettan genom att dunka in mål i parti och minut.

Hur känns det att vara tillbaka i Hammarby?

– Det känns jättebra. Väldigt skönt, måste jag säga.

Var det ett enkelt val att återvända till Hammarby, med tanke på hur din förra sejour i klubben slutade?

– Ja, det var det absolut. Det har varit fram och tillbaka ett par gånger, där det har varit mer eller mindre aktuellt att göra flytten. Det är ju många pusselbitar som ska sitta på plats innan det blir en övergång och den här gången passade det jättebra. Jag ville verkligen hem.

Vad var avgörande?

– När jag spelade i Öster bodde min dotter kvar i Stockholm och efter säsongen kände jag att jag ville flytta hem till henne, så det var den avgörande biten. Det var väldigt viktigt för mig att komma hem.

Din gamle tränare i BP – Roberth Björknesjö – tog ju över klubben strax innan du lämnade. Lyckades han inte övertala dig?

– Haha, nej. Dessvärre lyckades han inte med det. Det fanns saker i livet som var viktigare att ta hänsyn till och det viktigaste i mitt liv är min dotter.

Hur ser du på den omtalade målgesten som du gjorde mot Hammarby när du spelade för Brommapojkarna?

– Det är inget jag går runt och tänker på, jag har gått vidare från det och hoppas att det förblir så.
Och hur upplever du relationen med Hammarbys supportrar idag?

– Jag känner mig väldigt omhändertagen av dem och jag tror att det är ömsesidigt. Jag är jätteglad att de finns för att stötta oss och jag hoppas att de känner glädje över att jag är tillbaka.

Har saker och ting förändrats sedan du har var senast i Hammarby eller är det mycket som är sig likt?

– Årsta IP med Yvonne i spetsen och stämningen som råder är fortfarande fantastisk. Samtidigt har mycket förändrats, mycket på grund av flytten från Söderstadion till Tele 2 Arena. Hammarby är en klubb i förändring och det är en bra sak. Man måste sträva framåt, vilja bli bättre och utvecklas och det gäller inte bara på det sportsliga planet utan även rent organisatoriskt. Jag tror att Hammarby har något bra och roligt på gång, det känns verkligen så.

Hur är det att spela på Tele 2 Arena istället för Söderstadion då?

– Inramningen och stämningen som fanns och skapades på Söderstadion går inte att beskriva om man inte själv har spelat där. Nu under våren har det dock börjat luta mer och mer åt det hållet, med de fina publiksiffrorna och det känns som att vi börjar närma oss den känslan som Söderstadion framkallade.
Om du var tvungen att välja, Tele 2 eller Söderstadion?

– Jag förstår att klubben är i en utvecklingsfas och jag menar, jag kommer inte klaga över att det kommer 20 000 på matcherna.

Hur är det att ha Nanne Bergstrand som tränare?

– Det är bra, jag trivs med allt just nu i Hammarby. Nanne är en väldigt duktig och erfaren tränare. Han är väldig tydlig med vad han förväntar sig av oss, vad han vill uppnå och hur vi ska göra för att uppnå målen.

Ibland kan det framstå som att han inte alltid talar klarspråk. Förstår du alltid vad han menar?
– Om man inte förstår något som fotbollsspelare så är det upp till var och en att fråga och räta ut frågetecknen. Mot oss är han dock väldigt tydlig och det är ingenting jag har märkt av.
Vilken tränare har annars betytt mest för dig och din karriär?

– Jag har alltid haft bra relationer med mina tränare, men Anders Linderoth har betytt väldigt mycket för mig liksom min tränare i Venezias primaveralag, Attilio Tesser. Sedan gjorde Kim Bergstrand ett riktigt bra jobb i Brommapojkarna. Det var synd att han inte fick vara kvar där, för han hade bra visioner. Han försökte inte bara utveckla fotbollsspelarna, utan även klubben som helhet.

Du kom till Hammarby under säsongen när klubben tog sitt första och enda SM-guld. Hur var det?

– Jag kan inte påstå att jag kände mig speciellt delaktig och brukar därför svara att jag var med under säsongen men att jag inte har vunnit Allsvenskan.

På måndag möter ni Sirius i Uppsala. Hur ser du på matchen och motståndet?

– Kim Bergstrand har gjort ett riktigt bra jobb där också och Sirius är ett stabilt lag med några duktiga spelare som sticker ut ur mängden. Jag har dock inte sett dem speciellt mycket mer än när vi mötte dem på Cypern. Vi ska koncentrera oss på vårt spel och det vi är bra på.

Vad många kanske inte känner till är att du har ett förflutet i just Uppsala och Sirius?

– Det stämmer.

Berätta.

– Vi flyttade från Tumba till ett ställe som heter Järlåsa. Det ligger ett par mil utanför Uppsala och vi bodde där i 1-2 år innan vi flyttade in till Uppsala. Successivt tog jag steg för steg i min utveckling när jag först spelade i lag som hette Hagby och Jumkil och sedan gick jag vidare till Sirius. Där blev jag kvar i ett par år innan det bar vidare till Brommapojkarna. I samband med att jag bytte till BP flyttade vi även tillbaka till Tumba. Jag är tacksam för åren i Sirius, men jag kan inte påstå att jag har någon större koll på hur föreningen fungerar idag.

Du har även varit ungdomsproffs i italienska Venezia. Hur var det?

– För mig var det väldigt bra. Jag utvecklades väldigt mycket och mognade som person. Jag stack till Italien när jag var sjutton och ångrar det inte alls. Däremot tror jag inte att det passar alla, utan det är upp till var och en att avgöra om man är redo för det. Det var ett par stycken i mitt lag som lyckades, men jag kommer inte ihåg några namn.

Hur ser du på din egen betydelse för laget?

– Jag gör ju så gott jag kan och gör allt för att vara tillgänglig för både Nanne och laget. Sedan kommer aldrig någon enstaka spelare att göra allt, utan vi är ett lag.

Du har gjort sju mål på lika många matcher hittills. Känner du dig ostoppbar för tillfället?

– Det är ingenting jag tänker på. Jag tar det väldigt chill med det där och det viktigaste är att laget fortsätter utvecklas i rätt riktning.

Finns det någon hemlighet varför du ser så pigg och rapp ut trots att du fyller 33 i höst?

– Inte mer än att jag tycker att det är skitkul att spela fotboll fortfarande och det gör att jag vill göra allt jag kan för att hålla mig vältränad och vara i bra form.

Du har chilenskt ursprung. Håller du på Sverige eller Chile i fotboll?

– Jag är jättestolt över att vara både chilenare och svensk. Med tanke på vad som hände i Chile (militärkuppen 1973 som resulterade i att landet blev en diktatur) när mina föräldrar flyttade till Sverige så är jag oerhört tacksam för att de kunde bygga upp ett nytt liv i Sverige. Med det i åtanke säger jag att jag hejar lika mycket på båda länderna.

Hur ofta besöker du Chile?

– Jag har aldrig varit där.

Hur långt kan Chile ta sig i VM?

– Jag har bara kollat lite grann, men mina äldre syskon har definitivt bättre koll. Du borde intervjua dem istället om Chiles chanser i VM!

Men givetvis hoppas jag kan att de kan överraska för de spelar en väldigt rolig och positiv fotboll.

Pratar du spanska förresten?

– Det gör jag.

Har du någon att snacka spanska med i laget? Carlos Banda?

– Ja, både jag och Carlos är ju från Chile så vi kan absolut kommunicera på spanska med varandra. Men med respekt för andra, så sker det ytterst sällan.

Jag heter Christopher Grönlund, är 22 år gammal och studerar till journalist. 
Är bosatt i Göteborg, men har rötterna i ett litet samhälle utanför Uppsala. 
Brinner för att ta reda på och berätta saker. Uppskattar all form av fotboll, men känner 
lite extra för den inhemska. Tanken är att jag ska flika in här emellanåt med ett och annat inlägg som kommer handla om allt mellan himmel och jord – så länge det rör superettan.

Den senaste tidens mål- och poängtorka är över.

Gif Sundsvall bortabesegrar Husqvarna med 3-1 och kliver därmed – åtminstone temporärt – upp i serieledning.

Här några – på grund av magsjuka – enstaka reflektioner kring händelserna på Vapenvallen:

Matchbetyg   3

Fartfylld första halvlek, där Giffarna maximalt utnyttjade att hemmalaget låg brett med sina ytterbackar och stod förhållandevis högt med sin backlinje. Gästerna hotade från alla möjliga håll, tog sig ganska enkelt runt på kanterna och hittade gång efter annan in med passningar bakom HFF:s ganska stabbiga mittbackar.

2-0 i paus lite i underkant.

HFF försökte att ge det en chans i upptakten av andra halvlek, men när man inte fick utdelning på vare sig inläggsspel eller fasta situationer pös luften ur laget och det blev en smal sak för Giffarna att kontrollera sig fram till tre enkla poäng.

Matchens lirare

Kevin Walker. Det var jämnt i Giffarna, det ska poängteras direkt, men om jag ändå ska ta ut en får det bli mittfältsdynamon med den fantastiska arbetsmoralen, det goda omdömet, det fina passningsspelet och det tunga skottet.

Dessutom med en fot i två av målen.

Och ja, jag struntar högaktningsfullt i att det var Walker som orsakade straffen som ledde till HFF:s tröstmål. I det läget var matchen redan körd sen länge.

Men fin straff av Robin Cederberg, mittbacken som hittills är hundraprocentig från elvameterspunkten, slagit in fyra av fyra möjliga.

Matchens grej

Giffarnas 1-0-mål. Kom redan i andra minuten, då en pigg Daniel Sliper slog sin motståndare och hittade in till Pa Dibba med ett perfekt inspel. Dibba avslutade föredömligt på ett tillslag och ställde HFF-keepern Zoran Akovic chanslös.

Viktigt mål i många avseenden. Giffarna – som gått mållösa av planen i de två senaste matcherna – fick en rejäl boost, samtidigt som moralen sjönk hos hemmalaget.

Dibbas fjärde för säsongen.

Därmed är han tvåa i interna skytteligan efter anfallskompisen Johan Eklund, som gjorde 2-0-målet och är uppe i fem totalt.

Domare

Team Patrik Eriksson gjorde en stark insats och förtjänar högt betyg.

Fyra plus, typ.

Prognos

HFF har tappat fart rejält efter den fina starten och är nu utan seger i de sex senaste matcherna. Skador har tillstött och truppen är inte den bredaste.

Tufft framöver: först Värnamo borta, sen Ljungskile hemma.

Rimligt utfall: en poäng – i bästa fall.

Giffarna är ur en minisvacka, har en riktigt stark trupp och ska rimligen kunna påbörja en ny svit av förlustfria matcher.

Närmast på agendan för laget: Syrianska hemma och Varberg borta.

Rimligt utfall: sex poäng.

I morgon: ”Grönlund möter”. Missa inte.

Ingen drömstart precis för Gais nye tränare Kjell Pettersson, 66.

Trots ledning, 1-0, blev det förlust, 1-2, i ångestmatchen borta mot Degerfors.

Här lite synpunkter från mötet på Stora Valla:

Matchbetyg   2

Om man vill vara snäll: spänning och dramatik in i det sista och en hel del situationer i de båda straffområdena.

Om man vill vara elak (och möjligen lite mer sanningsenlig): avvaktande, skärrat och långa stunder (framför allt i första halvlek) skrämmande låg teknisk kvalité med passningar och mottagningar på en nivå som lämnade allt i övrigt att önska.

Degerfors spelförande under större delen av matchen. Använde sig flitigt av Castro Tello som efter ett tag hade ett hav att operera i framför Gais backlinje. Stort plus också till de båda kantmittfältarna Marcus Astvald och Ferhad Ayaz, som slog sina respektive motståndare i de flesta dueller.

Kul också att se Erik Jernberg tillbaka. En lirare i min smak. Låg också bakom segermålet, då han prickade mittfältskollega Niklas Klingbergs huvud i samband med en högerhörna.

Gais valde, inte helt oväntat, en gammal beprövad spelidé med ett lågt försvarsspel och snabba omställningar. Nye tränaren Kjell Pettersson satsade också på mittbacksbjässen Björn Andersson som anfallsspets – ett försök som slog väl ut. Andersson, stor, stark och duktig på att suga in bollar, låg bakom ledningsmålet som Petrit Zhubi gjorde.

Successivt föll dock lagdelarna isär, vilket öppnade för Degerfors att få igång sitt snabba och effektiva anfallsspel. Att hemmalaget till slut vände och vann kändes både logiskt och välförtjänt.

Liten tröst för Kjell Pettersson och alla Gais-anhängare: Joel Johansson såg riktigt vass ut när han byttes in med drygt 20 minuter kvar att spela.

Matchens lirare

Sebastian Castro Tello. Lite taskigt kroppsspråk ibland, lite bollkär mellan varven och lite halvtokiga beslut då och då, men när han vaknar på rätt sida – som i dag – är han en stor tillgång med sin teknik, sin förmåga att hålla i bollen, sina aviga vändningar och sina luriga instick.

Aktionen i samband med Ferhad Ayaz 1-1-mål skojar man inte bort.

Snudd på Bertilsson-klass.

Matchens grej

August Strömbergs räddning i slutsekunderna. Efter hörna gick bollen ut till Björn Andersson som fick bra träff från nära håll – men Degerfors-keepern var blixtsnabbt nere vid stolpen och limmade lädret.

Matchvinnare på sitt sätt.

Frågan

Hur många bollkontakter hade Degerfors nia Peter Samuelsson? Jag kunde räkna dem på ena handens tumme, höll jag på att säga.

Alldeles för orörlig, alldeles för inaktiv, på tok för lite involverad.

Helt rätt av DIF-tränaren Patrik Werner att ta ut honom i andra halvlek.

Domaren

Team Kaspar Sjöberg hade en hel del att stå i, men tog för det mesta rätt beslut.

Snudd på fem plus.

Prognos

Degerfors tog sin blott andra seger för säsongen, men det räckte ändå för att lämna jumboplatsen i en rekordjämn bottenstrid.

Närmast på programmet för värmlänningarna: Ljungskile borta och J-Södra hemma.

Rimligt utfall: tre poäng.

Gais har förlorat sex av de sju senaste matcherna och är fortsatt riktigt illa ute. Tufft program framöver. Först J-Södra borta, sen Öster hemma.

Rimligt utfall: en poäng – i bästa fall.

***

En handfull skarpa lägen.

Ändå blev det 0-0 i mötet Syrianska-Ängelholm.

Närmast nätkänning: hemmalagets Dinko Felic, som missade med öppet mål och gästernas Jakob Augustsson, som på stopptid gjorde exakt samma sak.

Bäst i hemmalaget: keepern Dejan Garaca, som hållit nollan i båda matcherna han stått.

***

Assyriskas nye tränare Sören Åkeby höll på att få en drömstart.

Men på stopptid kvitterade Varbergs lagkapten Robin Tranberg AFF:s 1-0-ledning, som fjolårssuccén Admir Aganovic fixade.

Delad pott på Påskbergsvallen, alltså.

Om något av lagen var nöjda med det? Nja, skulle inte tro det.

Nåt annat? Assyriska fick sin bäste spelare, Christopher Brandeborn, utvisad med 20 minuter kvar att spela.

***

Underläge, 0-2, hemma mot Öster med fem minuter kvar.

Då kommenderar Landskrona-tränaren Jörgen Pettersson långa bollar på Johnny (Lundberg).

Det betalar sig.

Mittbacksklippan som klivit upp som anfallsspets ligger med nicktoucher bakom såväl 1-2 (Hofsö) som 2-2 (Torres) och räddar därmed en poäng åt ett Bois i akut poängbehov.

Sett till spel och chanser ett logiskt resultat, men man kan ju undra vad Öster – som ändå gjorde 2-0 efter att man fått Otto Eriksson utvisad – sysslar med?

Poängtapp i slutminuterna i match efter match efter match.

Inte undra på att tränaren Roberth Björknesjö såg ut som ett åskmoln när han i direkt anslutning till slutsignalen intervjuades i TV12.

Summa summarum: blytung boost för ett tappert Bois – och en ny knäck för ett närmast genant slutkvartsnervigt Öster, som ser ut att tvingas skrinlägga planerna på en snabb allsvensk comeback.

Sista nollan i serien sprack – med ett brak.

Värnamo blev fullständigt utspelat och förlorade bortamötet med Ljungskile (2-3).

Här lite reflektioner kring matchen på Skarsjövallen:

Matchbetyg   3

Klasskillnad. Utskåpning. Spel mot ett mål.

Det är bara att välja och vraka bland uttrycken.

Ljungskile var hur som helst helt överlägset från start till mål och kunde, nej borde, ha vunnit med fyra, fem bollars marginal.

Hörnstatistiken 18-3 säger det mesta.

Hemmalaget var bättre i spelets alla beståndsdelar. Flyttade boll så det stod härliga till, löpte som om det inte fanns någon morgondag och krossade den vitblå försvarsmuren så till den grad att den till slut bara bestod av spillror.

Att det ändå bara blev 3-2 förklaras bäst med att fotboll ibland är allt annat än logiskt.

Om LSK trots allt var nära ett försmädligt poängtapp?

Nej, Pär Cederqvists 2-3-reducering kom med bara sekunder kvar av stopptiden.

Toppar i LSK denna kväll: centrala mittfältarna Markus Gustavsson och Aleksandar Kitic, som vann praktiskt taget allt i duellväg och knappt slog bort en passning, kantmittfältaren Ken Sema, som hade lekstuga oavsett om han befann sig till höger eller vänster och som dessutom gjorde ett mål, och tvåmålsskytten Jonas Lindberg, ett ständigt hot med sina smarta löpningar, sin kreativitet och sitt tunga skott.

Värnamo gjorde nog sin sämsta match för säsongen. Hamnade snabbt i ett 0-2-underläge, replikerade omgående (Dzenis Kozica på straff) men lyckades trots det aldrig komma in i matchen. Försvarsbjässen Juan Robledo, som dominerat stort i ett flertal matcher, hade en nattsvart afton. Gjorde en jättetavla i samband med 0-1-målet och blev rejält uppsnurrad i samband med 0-2-målet.

Den ende i IFK som kunde lämna Bohuslän med högburet huvud var keepern Björn Åkesson, som räddade sitt lag undan en total förnedring.

Matchens lirare

Jonas Lindberg. Hård konkurrens om epitetet, men jag klistrar det ändå på LSK:s nummer tio som var på ett härligt spelhumör och lyckades med praktiskt taget allt han företog sig.

Två mål ikväll innebär tre totalt.

Det kommer fler, det kan du vara säker på.

Matchens grej

Toksituationen i slutet på första halvlek. Björn Åkesson gör en praktparad på ett Ken Sema-avslut från två meter. Bollen ut till David Johannesson, som läckert klackar den till Jonas Lindberg, vars skott träffar b-å-d-e ribban och stolpen.

Närmare en kasse går det omöjligt att komma.

Frågan

Har Ljungskile någon gång haft ett tekniskt skickligare lag? Tidigare årgångar av LSK, även de som spelade allsvenskt, kunde löpa, tackla, kämpa och säkert mer därtill, men lirarfaktorn var i ärlighetens namn inte särskilt hög.

Nu kryllar det av bollvirtuoser (nåja) i den grönvita elvan.

Kul.

Domare

Team Dragan Banjac blandade och gav rätt rejält, men avgjorde på intet sätt matchen.

Knappt godkänt.

Prognos

Ljungskile har gjort 12-2 på de fyra senaste matcherna och är uppenbarligen i praktslag. Närmast på agendan för bohusläningarna är Degerfors hemma och Husqvarna borta.

Rimligt utfall: fyra poäng – minst.

Värnamo fick alltså nollan i förlustkolumnen spräckt och nu handlar det för smålänningarna om att studsa tillbaka omgående. Förutsättningarna för det synes goda med tanke på kommande motstånd. Först Husqvarna hemma, sen Syrianska borta.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

Bra spel och en hel del målchanser i mötet mellan Östersund och J-Södra på Jämtkraft Arena.

Men bara ett mål.

Det gjorde hemmalagets Brwa Nouri i första halvlek, snyggt framspelad av en glödhet Modou Barrow.

Trepoängaren innebär att ÖFK – som inledde säsongen uselt – klättrar upp på femte plats i tabellen.

J-Södra, som inför besöket i Jämtland hade vunnit fyra av de fem senaste matcherna, är kvar i mittskiktet.

Ett par nya namn men också ett par gamla beprövade.

Det är dags för ”Omgångens fyra” igen.

Nu kör vi.

MÅLVAKT

Anton Cajtoft, J-Södra (2)

Kanske inte så mycket för insatsen mot Landskrona, mer att han i dagarna blev uttagen i U21-landslagstruppen. Kul för 20-åringen som knappast var dåvarande tränaren Mats Grens förstaval när säsongen startade, men som utvecklats enormt i takt med större förtroende.

FÖRSVARSSPELARE

Petter Björlund, Ljungskile

LSK har hållit nollan fem gånger av nio denna säsong – och i de tre senaste matcherna. Förklaringen står att finna i ett bra försvarsspel och en stabil backlinje – där Björlund är en av klipporna. Stoppade i slutminuterna Pa Dibba från att bli matchhjälte för Sundsvall.

MITTFÄLTARE

Daryl Smylie, J-Södra (2)

Trivs utmärkt väl i sin nya roll som nummer tio-spelare, vilket ett mål och tre assister i krossen av Landskrona indikerar. Har i högran en finfin passningsfot och ett lika tungt som lurigt skott. Nordirländaren är starkt bidragande till att J-Södra klättrar i tabellen.

ANFALLARE

Modou Barrow, Östersund

Hade stundtals lekstuga med Gais-försvaret i 3-1-segern på Ullevi och gjorde dessutom två mål. Har både speeden och tekniken och kan kombinera dessa båda egenskaper i maxfart, vilket få andra i serien mäktar med. På väg mot skytteligatoppen.

Topp

Sena sparkar. IFK Värnamo är alltjämt kvar i toppstriden och har fortfarande förlustnollan i behåll. Detta främst tack vare sena mål i ett flertal matcher. När det blir skarpt läge och står och väger är IFK som allra farligast.

Flopp

Tidiga sparkar. Både Thomas Askebrand i Gais och Azrudin Valentic i Assyriska tvingades lämna sina jobb i dag. Sorgligt när det inträffar och ett nederlag för både personen och klubben. Vilket spelarmaterial har man och hur vill man spela? Utifrån det scoutar man sen en tränare som uppfyller önskemålen. Hur svårt ska det vara?

Tre höjdare i omgång 10

Fredag

Ljungskile-Värnamo

Två av seriens formstarkaste lag och en kraftmätning mellan två tungviktare som inte viker en tum när det börjar smälla kring benpiporna.

Värnamo utan avstängde anfallaren Benjamin Fadi.

Kryss, 1-1.

Lördag

Degerfors-Gais

Höjdare är kanske att ta i, men spänning och dramatik är i alla fall att vänta på Stora Valla. Båda är i usel form och i akut poängbehov. Gais dessutom med ny tränare, Kjell Pettersson.

Degerfors utan avstängde Marcus de Bruin.

Kryssläge här också, 1-1.

Måndag

Sirius-Hammarby

Två av sex, sju lag i serien som vill spela sig till målchanser och mål och inte bara förlitar sig på att motståndaren ska göra misstag. Med andra ord bäddat för en sevärd match på ”Studan”.

Hammarby tar femte raka. Ska vi säga 1-3?

Thomas Askebrand körde fast.

Därför fanns det bara en utväg:

Ge honom sparken.

Samtidigt som Gais slog på trumman för sina många unga och utvecklingsbara talanger gjorde man inför säsongen ett par, tre tunga värvningar.

Jag, och många med mig, svalde betet och tippade att Gais skulle vara med och fightas om en allsvensk plats.

Verkligheten har blivit en annan.

Efter nio matcher parkerar Gais på negativ kvalplats, man har förlorat fem av de sex senaste matcherna, inte fått till något anfallsspel att tala och av den anledningen gjort för få mål.

Efter gårdagens hemmaförlust mot Östersund (1-3) var måttet rågat. Gais-supportrarna krävde Thomas Askebrands avgång och tidigt på tisdagsmorgonen gick Gais ut på sin hemsida och berättade att Askebrand får gå och att assisterande tränaren Kjell Pettersson tar över i avvaktan på en permanent lösning.

Gör Gais rätt?

Ja, jag tycker det.

Jag har sett laget i fyra, fem matcher denna säsong och slagits av bristen på tempo, teknik, spelidé och – värst av allt – kampmoral. Gais har inte bara sett långsamt och klumpigt ut utan Gais har också sett uppgivet ut och det var skälet till att jag redan för ett par veckor sen flaggade för att Thomas Askebrand knappast satt säkert.

Askebrand har misslyckats med att ingjuta mod i och få fart på spelarna. I sin iver att ställa saker och ting tillrätta har han slagit knut på sig själv, kompromissat med spelidén, blandat och gett med spelarna och på så sätt slitit bort det trygghetsfundament som är ett måste för ett lag i ett utsatt tabelläge.

Askebrand har, kort och gott, lite oaktsamt vänt och vridit på varenda sten, men till slut kört fast.

Jag känner inte Thomas Askebrand, har aldrig talat med honom, men det intryck jag har fått är att det verkar vara en fantastiskt sympatisk person med ett hjärta som brinner för fotboll. Minns samtalet jag hade med Håkan Nilsson i Falkenberg förra säsongen. Han hade bara gott att säga om Askebrand, och då var FFF ändå bara ett sent kvalmål från att dråsa ned i division 1 under Askebrands sista år i klubben.

Att Thomas Askebrand nu får gå är inte mycket att säga om. När spelet hackar, spelarna underpresterar och poängen inte trillar in som förväntat är det dessvärre oftast tränaren som får bära hundhuvudet i dagens quick fix-fotboll med supportrar och sponsorer som inte kan stava till tålamod och med egotrippade spelare som blixtsnabbt lastar sitt eget misslyckande på andra i stället för att titta sig själva i spegeln.

Thomas Askebrand bär inte ensam ansvaret för det som hittills måste betraktas som ett praktfullt fiasko. Gais klubbledning, med sportchefen Jonas Lundén i spetsen, bör också ställas till svars.

De haussade värvningarna på försäsongen, till exempel, har floppat rejält.

Amerikanen Bobby Warshaw, som gjorde åtta mål på nio matcher för Ängelholm under en magisk fjolårshöst, har varit iskall.

Petri Zhubi, som skulle bidra med fart, teknik och poäng från en kantposition, har mest försökt skådespela på planen – och gjort det helt utan framgång.

Och islänningen Asgeir Asgeirsson, som i intervjuer inför säsongen jämförde sig med Milan-ikonen Gennaro Gattuso (”men jag är bättre med boll”), är ett direkt felköp.

Oavsett vilken riktning klubben nu väljer och oavsett val av Thomas Askebrands efterträdare har Gais försuttit alla möjligheter att slåss om en allsvensk plats.

Resten av säsongen kommer att bli en enda lång kamp mot att försöka undvika nedflyttning och negativt kval.

Om Gais kommer att lyckas?

Jag är långt ifrån säker.

Som du märker har jag hittills undvikit att nämna skadorna på Gabriel Altemark-Vanneryr, Joel Johansson och Linus Tornblad, de tre (vassa) anfallsalternativen.

Skälet till det är enkelt:

Ett lag med ambition att slåss i toppstriden kan inte, får inte vara (alltför) beroende av enskilda spelare.

Då är det något som inte stämmer.