Det här blir mitt sista blogginlägg då det här äventyret har nått sitt slut.

När jag skickade in mitt bidrag till tävlingen i februari skrev jag att jag ville åka till New York och slå mitt personbästa. Nu, många månader senare har jag både varit i New York och slagit mitt personbästa på 10 km. Den känslan är obeskrivlig. Jag vill avsluta med ett stort tack till alla som varit delaktiga i den här fenomenala resan!

Tack till Lätta och Wellness för ett helt otroligt roligt och utmanande äventyr! Utan er hade det inte skett, tack för att ni trodde på mig den där måndagen i februari! Tack för all support och peppande under resans gång i form av glada email, svar på konstiga frågor och  inte minst ert sällskap i New York!

Tack till Sanna min med-mästarinna. Vi har tränat, skadat oss, varit förkylda, återhämtat oss och sist men inte minst tagit oss över mållinjen i Central Park och nått våra mål och slagit våra rekord! Det har varit en resa utan dess like och det hade inte varit detsamma utan dig. Vi hade ett långt distansförhållande men det tog vi igen genom att spendera drygt 120 timmar tillsammans i New York!

Simon. Utan dig hade det aldrig gått. Tack för ditt tålamod, dina upprepade uppmaningar om spetsiga knän och hög frekvens. Det kanske är slut med träningen tillsammans men jag hör fortfarande ”upp med fotsulorna!”, ”öka frekvensen!”, ”höga knän!”, ”stolt hållning!” etc. när jag springer. Du har varit en alldeles fantastisk löpcoach och jag har lärt mig saker om löpning och löpteknik som jag kommer ta med mig i min fortsatta löpträning! Tack för att du alltid varit supporterande och peppande och spridit energi på varje pass oavsett om det varit hagel eller sol! Sist men inte minst, TACK för knuffen i ryggen på upploppet i New York 😉

Den 24e juni kommer nya numret av Wellness ut där ni kan läsa mer om vår resa och se vilka fantastiska dagar vi hade!

All lycka till med er löpning och träning i sommar och jag hoppas vi ses på startlinjen på NTC Tour i Stockholm den 27e juni!

Imorse 07.00 lokal tid stod jag och Sanna taggade till tänderna i Central Park. Startskottet skulle gå klockan 08.00 men innan dess hann vi spana in medaljerna, målgången och uppförsbacken som vi skulle ta oss an de sista 800 meter innan vi klev över mållinjen.

07.30 gav vi varandra en high five och gav oss in i våra startfållor. Studsande upp och ner, höga knän och springandes runt runt bland mina medspringare underhöll jag mig själv de sista minuterna. Simon kom förbi med energi och ett sista pepp.

Framför oss låg Central Park West, avspärrad och väntade på att drygt 7500 löpare skulle storma fram.

Amerikanska nationalsången sjöngs och sen gick startsignalen. New York bjöd på sol och näst intill 30 kvava grader. Första kilometrena kändes bra, tempot låg runt 4.50-5.10 och benen kändes pigga, men sen bjöds det på backar. Inte så branta, men långa, och sega. Inte ens i nerförsbackarna kändes det som vila. Tjurig som jag är knatade jag på.

Höll ett tempo runt 5.00-5.20. Kilometer 5 till 8 kommer jag inte riktigt ihåg, de bara försvann men sen blev det tungt, riktigt tungt. Ville öka men benen ville något annat. 400 meters skylten passerades och helt plötsligt hoppar en sjukt energisk människa fram bakom mig, som pratar och peppar och skrattar. Jag hade musik i öronen och hörde inte ett ord, men det spelade ingen roll. Det var Simon. Glad över Simons pepp och knuff i ryggen gjorde jag ett försök att öka, jag såg målbågen och sprang på den sista biten, jag klev över mållinjen och min pulsklocka visade 51.12. Ville lägga mig ner på asfalten i någon fosterliknande ställning men slussades vidare och fick medalj (ingen prispall då det tycktes vara någon som gått i mål på en snabbare tid än jag… mycket oklart), blomma, bagel (only in the U.S.), äpple och vätska. Hittade en bänk där jag satte mig för att andas och Nina joinade inom kort.

Sanna korsade mållinjen bara några få minuter efter och vi insåg att det var klart. Vi hade sprungit 10km i Central Park. Och vi hade nått våra mål 52 respektive 60 minuter som vi tränat för hela våren. Helt galet. We made it! Fantastiskt arrangemang, lopp och upplevelse!

Möra men lyckliga har vi idag tagit oss an ytterligare lite shopping och Brooklyn Bridge. Ikväll väntar sista kvällen i New York och imorgon bitti är det yoga med Simon i Central Park.

Vilken dag, vilket lopp, vi är så lyckliga och stolta!

Nu ger vi oss ut på morgonjogg i Central Park! Sen väntar frukost och frukostföreläsning med Lätta. Temat? Frukost!

Framme i NYC som bjuder på 27 grader!

Idag när jag klev ut på trottoaren väntade 12 kilometer. Efter 1 km kändes mina vader som stockar (vilket gick över efter ytterligare en kilometer). Efter 5 svängde jag ner på Norrmälarstrand och möttes av, vad jag där och då, kunde svära vid var en orkan. I verkligheten var det nog en lätt bris.

Jag sprang vidare och påbörjade varv två. Av någon anledning springer jag gärna samma varv flera gånger, jag vet exakt vad jag har att vänta mig. Nästa gång det var dags att svänga ner på Norrmälarstrand bjöd vinden på medvind vilket fick mig att pinna på ännu lite snabbare.

Kilometer 11,5 bjöd på en trappa. En trappa som jag återigen där och då kunde svära på var den längsta trappan på denna kontinent. Jag muttrade och svor mig upp och envisades med två trappsteg i taget. Spurtade sista biten hem och klockan stannade på 12,02 km.

Nöjd med dagens insats väntar jag nu på att müslin ska bli klar i ugnen så jag kan få mig ett kvällsmål.

Idag tyckte jag att det var läge att lägga in lite styrka i form av ett BodyPump pass då det var längesen och det är kul att variera träningen lite. Dålig idé inser jag nu. Kommer inte att kunna gå imorgon.

Blir en spännande löptur imorgon kväll 😉

Idag spenderades lunchen i regnet tillsammans med Simon där vi cyklade (Simon) och sprang (jag) tröskelintervaller. Tre stycken 1,5 kilometer långa i 5.00-5.15 min/km tempo, tungt men ändå skönt. Gick bättre än väntat och det känns skönt att vara påväg upp ur formsvackan!

Sanna upplyste mig om att det igår var 24 dagar kvar, 24 dagar! Dags att växla upp!

Det verkligen spöregnar ute. Hade tänkt ta mig an mina 10 kilometer på morgonkvisten men bestämde mig för att vänta till eftermiddagen och hoppas på lite mindre regnigt väder, kanske till och med uppehåll.

Istället underhåller jag mig nu med att göra veckans last av müsli! Perfekt müsliväder.

Ta en skål med 1 dl ljummet vatten. Tillsätt följande:
2 msk flytande honung
2 msk matolja
2 msk kanel

Blanda sedan i frön:

4 dl havregryn
1-1,5 dl solrosfrön
1-1,5 dl pumpakärnor
0,5-1 dl sesamfrön
Hackade nötter
1 dl kokosflingor

Rör ihop och bred ut på plåt med bakplåtspapper.

Sätt ugnen på 150 grader. Rosta i mitten av ugnen cirka 20 minuter. Rör om någon gång under rostningen.

När müslin svalnat kan man tillsätta gojibär och torkade tranbär. Ät med yoghurt och färska bär eller frukt.

Lycka till!

Imorse pratade jag och Simon 10-kilometerslöpning hos AftonbladetTV.

Här hittar du klippet!

Simon och jag har inte setts på evigheter känns det som! Vi har båda varit på resande fot och jag har brottats med en förkylning efter den andra (något överdrivet kanske)

Men idag ska vi äntligen köra ett lunchpass tillsammans! Jag känner mig superladdad mentalt men skräckslagen (ingen förtjusning) då jag inte alls känner mig i form. De senaste veckorna har varit riktigt tunga träningsveckor, vilket jag definitivt inte hade räknat med när jag startade det här äventyret.

Men det är bara att köra på för både mig och Sanna, och vi kommer att kämpa och slita hela vägen till mållinjen i New York!