Slut i rutan för ”Doobidoo”, höstens populäraste tv-program på fredagskvällarna.
Men redan om drygt tre veckor är tv-kungen Lasse Kronér tillbaka med nya program…

TV 4:s ”Så mycket bättre” är höstens allra största program, med cirka 100 000 fler tittare. Men det höga snittet är mycket tack vare nästan 2,2 miljoner nyfikna på premiäravsnittet. Nu senast hade en miljon tröttnat på denna den svagaste säsongen i programseriens historia.
SVT 1:s ”Doobidoo” har tvärtom fått mer och mer tittare under hösten och landat på drygt 1,7 miljoner tittare senaste månaden.

Och denna jubileumssäsong, det var tionde årgången som slutade i går, har Lasse Kronér verkligen förfinat konceptet för den lättsamma musikaliska frågeleken. Skärskådar man de olika momenten noggrant, ser man att det finns en tanke bakom hur varje enskilt inslag ska bli roligare, mer musikaliskt, mer underhållande.
Och hela Lasse Kronérs väsen – kunnigheten, de blixtsnabba infallen, hjälpen till de tävlande – är sådant som skapar en svårslagen energi i tv-studion och -rutan.
Mest överraskande i går: Den förmodat icke idrottsintresserade Jonas Gardell hade totalkoll på vilka tre italienska fotbollslag Zlatan Ibrahimovic har spelat i.
– Inte bra för min image, skojade han också självironiskt omedelbart efteråt.

Roligast i går: I inslaget Sista minuten ska deltagarna sjunga, imitera eller göra vad som helst som får den medtävlande att gissa på vem det handlar om.
När Stefan Sauk skulle föreställa en välkänd artist, kom han uppenbarligen inte på någon av hans låtar, utan fick bara ur sig massor av konstiga ljud. Hur Joanna Perera ändå utifrån Sauks grymtande ljud blixtsnabbt prickade in rätt svar (Thomas Di Leva) är en gåta…
– Hoppas vi ses igen, avslutade Lasse Kronér programmet.
Han har väl inte löneförhandlat ännu.
Men redan söndag 14 december är höstens tv-kung tillbaka med det första av tre julstöksprogram.

I kväll ser jag det förlängda Carola-avsnittet av ”Så mycket bättre”, i TV 4.

(Humor)
”Hellenius hörna”, TV 4. Med Henrik Dorsin som gäst, blir det lätt mer roligt än allvarligt prat.
(Allvar)
”Skavlan”, SVT 1. Med Annie Lennox, Ken Follett, Jackson Browne och Ayla Ågren som gäster, blir det allvarligt på ett intressant sätt.

Relationsprogrammet alla pratar om är ”Gift vid första ögonkastet”.
Men relationsprogrammen ingen pratar om är mycket bättre.

 
Uppmärksamheten är stor kring ”Gift vid första ögonkastet”.
Vilket förstås var precis vad SVT hade räknat med.
Förpackningen må vara expertlaserad, men innehållet är självbedrägeri och sensationslystet nonsens så provocerande dumt att det var givet att folk skulle gå i gång.
I skrivande stund har jag precis tittat på nästa veckas avsnitt, där paren åker på bröllopsresor.
Terapeuten Daniella Gordon menar att Tina behöver inse att hon, nu när hon är ute med en världsvan gentleman som Mikael, kan tillåta sig att inte vara så dominant, och bara ta emot och bli omhändertagen.
Hon bör inom kort få ett samtal från 50-talet, som vill ha tillbaka sina könsroller.
Tina, i sin tur, känner att hon och Mikael har klarat av själva eldprovet nu. Alltså bröllopet.
För det är ju själva bröllopsdagen som kan vara svår i en relation. Har man bara tagit sig igenom den så är det lugna gatan sedan när vardagen och ungar och hämtning och lämning och vabbande och lögner och bitterhet och renoveringar och ekonomiska trångmål och alla sådana småsaker dyker upp.
Och Mathias, han säger att ingenting känns svårt med Emily.
Någonting kan du säkert komma på sedan när ni har känt varandra ett par dagar till, tänker jag.

 
Det fullkomligt hettar i kinderna av genans.
Och det finns åtminstone två program om relationer som är oändligt mycket bättre, mer verklighetsförankrade, just nu.
Filip Hammars och Fredrik Wikingssons okaraktäristiskt tunga ”Ska vi göra slut?”, om relationer i kris, är det bästa, mänskligaste programmet som ingen ser på den här hösten. (Kanal 5, torsdagar.)
Och Felix Herngren-regisserade minihumorn ”Taxi” – om ett ältande par som alltid är på väg, men står och trampar i sitt förhållande – är ett pärlband av fantastiska repliker. (SVT Flow, torsdagar.)
Lysande skarp igenkänningshumor. Åtminstone för en viss kategori människor.

I kväll ser jag årets julvärd (jippi!) Henrik Dorsin gästa ”Hellenius hörna” i TV4.

!
Snart slut på ”Bytt är bytt” (TV4). Men en till säsong borde vara självskriven.

?
”Hela England bakar”, ”Hela kändis-Sverige bakar” och ”Hela USA bakar”… Är inte tre timmar bakning på raken lite mycket? Även för enkelspåriga Sjuan?

Romantik i ”Historieätarna”.
Det var som förr.
Bara fler män.

Det mesta var sig likt. En trevlig öppningsketch med Erik Haag och Lotta Lundgren. Samma vinjett. Erik visade snoppen för en generad kostymör. Sen var vi i gång.

I säsongspremiären gav sig historieätarna på det tidiga 1899-talet och Romantiken. Mycket av allt. Känslor, naturdyrkan, fett, brännvin – och en massa socker på allt.
Många män fick passera revy. Tareq Taylor stod vid spisen. Rickard Tellström, måltidshistorikern, Ebbe Schön, folklivsforskare, Horace Engdahl, E-Type, Rickard Tellström igen, Edward Blom, Robert Aschberg, Jon Rekdahl, musiker, historikern Bo Eriksson, historikern Christopher O’Regan och Jan Garnert, etnolog.
En härlig fotbollselva. Den kvinnliga laguppställningen? Sanna Nyström, kostymör, idéhistorkern Elisabeth Mansén, samt Helen Castenbrandt, medicinhistoriker.
Många gäster alltså. Skev könsfördelning.
”Här kommer Rättviseförmedlingen – jag vill också vara med”, skrek Lotta i en av humorscenerna där hon med påmålad mustasch kuppade in sig i en manskör.
Det skorrade lite efter programmets mansparad.
Men. Erik och Lotta och producenten Karin af Klintberg har igen lyckats skapa ett rasande trevligt, underhållande och lärorikt program.
Formatet har satt sig. Det fungerar. Det är bra tempo, en fin komposition av fakta, historia, upplevelser, humor och snygga bilder.
Och framför allt är det Erik och Lotta som lyfter upplevelsen. De har en fin kemi. De kompletterar varandra. De är avslappnade, roliga – och har genuint roligt ihop. Det är svårt att värja sig.
Man har också lärt sig att tycka om deras egenheter. Tidigare fann jag de menande, sökta och för långa blickarna in i kameran irriterande. Nu är de charmiga.
Också Haags överspelade och förväntat oväntade upptåg känns nu mer lätthanterliga.

I kväll missar jag inte fotbollslandskamp i TV4.

He! 1
Mästerspelaren Smail är äntligen tillbaka i ”Paradise Hotel”.

He! 2
”Homeland” är fortsatt starkt.

Duon äter romantisk mat

HISTORIEÄTARNA SVT1 20.00 Upplägget är detsamma men allting är nytt när Lotta Lundgren och Erik Haag åter ska äta sig genom historien.

Sex nya avsnitt och sex nya epoker innebär tunnvis med alkohol och en mängd mer eller mindre märkliga rätter för våra historiska försökskaniner att sätta i sig. I premiäravsnittet, som utspelar sig under romantiken, består den gastronomiska höjdpunkten av en skinka täckt av maräng med små blommor i kurbitsstil påmålade.

– Den såg lite ut som en jättestor träsko. Äckligast var en salt sill som puttrat
i svagdricka. Den var så äcklig att man blev hög av adrenalin-påslaget, säger Lotta Lundgren.

Det blir många kostymbyten. För att teckna en fullständig bild av epoken får Lotta Lundgren och Erik Haag röra sig mellan olika samhällsskikt. Från herrskapsadel till deras tjänstefolk för att slutligen
landa på samhällets absoluta botten.

Vill bli författare trots sjukdomen

FRÅGA DOKTORN SVT 1 18.15 Sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom, EDS, leder till kollagenbrist och påverkar leder, hud och blodkärl. För Emmalill Frank som har sjukdomen innebär det bland annat en begränsning i funktionen i händerna. Nu berättar hon om hur hon trots EDS och dessutom dyslexi bestämde sig för att bli författare.

Om livet med bröstcancer

SASHAS LIVSFARLIGA BRÖST Kunskapskanalen 21.00 Hos kvinnor som drabbas av bröst-cancer beror det i vissa fall på den ärftliga bröstcancergenen BRCA 1. För dem som har en ärftlig muterad form av genen innebär det en ökad risk för cancer. Här får vi följa Sasha – som bär på BRCA 1 – och höra henne berätta om sin oro.

Finaldags i Kockarnas kamp

KOCKARNAS KAMP, TV4 20.00 Frida Nilsson besegrade flera av landets största matkonstnärer på vägen till finalen. Bland dem Jonas Dahlbom, hennes tidigare chef.
I finalen ställs hon mot Gustav Trägårdh, tidigare vinnare av den prestigefyllda titeln Årets kock. När Frida Nilsson först kom till tävlingen var hennes mål att inte åka ut i första avsnittet.
I finalen ska de bland annat skala havskräftor, stycka ett helt lamm och laga en trerätters middag på tid.

FILMTIPS

The mask ++++

Mycket underhållande actionkomedi med Jim Carrey och Cameron Diaz. Han spelar en blyg och tystlåten banktjänsteman, hon en superbabe som är ihop med en gangster (Peter Greene). När banktjänstemannen hittar en mystisk mask förvandlas han till en attraktiv super-hjälte. Rollen är som skräddarsydd för Jim Carrey, med sitt kroppsspråk framstår hans rollfigur nästan som 50 procent människa/50 procent animerad figur. Högt tempo, mycket humor, bra effekter och Diaz entré i sin filmdebut är sensationell. Kultfakta: Ursprungligen hade filmproducenterna tänkt sig Anna Nicole Smith (1967–2007) i den kvinnliga huvudrollen. (1994)

The Alamo +++

Välgjord skildring av slaget vid Alamo, ett fältslag som pågick i flera veckor under revolutionen i Texas 1836. Bra skådespelare: Dennis Quaid, Billy Bob Thornton och Jason Patric. Kult-fakta: Russell Croweoch regissören Ron Howard skulle ursprungligen ha gjort filmen, men backadedå Disney skar ned budgeten. (2004)

Min vän Oscar ++

En svensk kärleks-komedi som till viss del utspelas i Paris. Åke Söderblom (1910–1965), Margaretha Fahlén (1918–1978), Olof Winnerstrand (1875–1956) och en säl (!) spelar en viktig roll. Bygger på en fransk roman. DN:s recensent tyckte på sin tid att filmens scener med sälen var ett ”flagrant exempel på djurplågeri”. (1951)

Nästan allt han rör vid tycks förvandlas till guld.
Felix Herngren-serien ”Torpederna” blir säkert också en framgång, trots tuff konkurrens från SVT:s ”Allt för Sverige”.

Det har gått några år sedan man såg på honom som ”Måns Herngrens lillebror”.
Felix Herngren är numera landets mest framgångsrika tv- och film-entrepenör. Långfilmer, tv-serier, reklamfilmer. Han är med framför och/eller bakom kameran i så gott som allt som hans bolag FLX producerar.
✓ ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” är den mest framgångsrika svenska långfilmen på åratal.
✓ ”Solsidan” är banbrytande tv-humor.
✓ ”Welcome to Sweden” fungerar också, trots en kass skådespelare i huvudrollen (å andra sidan är hela serien Greg Poehlers idé, så det var väl svårt att neka honom rollen).
✓ ”Taxi” är ett skarpt och roligt relationsdrama i det lilla formatet, som visas i SVT Flow. Även den bagatellartade underhållningsserien ”Inte OK!” i TV 3 är helt ok.

Gemensamt för alla dessa produktioner är att Felix Herngren aldrig släpper något halvhjärtat ifrån sig.
Och ”Torpederna” – start i TV 4 i går, en dramakomediserie där Felix Herngren är en av två regissörer, Jakom Ström är den andra – börjar väldigt lovande. Har även sett andra avsnittet, där det kör ihop sig ordentligt för Sonny (Torkel Petersson), före detta kåkfarare som förgäves försöker leva ett hederligt liv när han blir villkorligt frigiven efter sex år.
Trots att han och kontaktpersonen (Liv Mjönes) är upp över öronen förälskade, strular det annars med allt från hennes föräldrar (Magnus Härenstam, Marika Lindström) till stor (Dragomir Mrsic) och småskurkar (Leo Razzak).

Suveräna skådespelare och man har hittat precis rätt ton mellan spänning och humor.
Fast tittarmässigt rår det väl knappast på SVT 1:s succé ”Allt för Sverige” med sina 1,5 miljoner tittare.
Ännu ett starkt avsnitt i kväll med amerikanernas möten med svenska seder och bruk och känslostormar när de kontronteras med sitt eget förflutna.

I morgon kväll ser jag ”Historieätarna” i SVT 1.

!
Kristian Luuk. Mycket rolig som varianter av sig själv i Kanal 5:s ”Partaj”.

?
”Babel”, SVT2. Alltid sevärt. Men varför säsongsavslutning redan nu?

Med jämna mellanrum beskylls jag för att vara en jäkla SVT-kramare.
Och visst, jag är väldigt mycket för public service-tv. Berömmer antagligen deras program oftare och hackar säkert mer på reklamkanalernas utbud.
Inte minst i dessa tider när TV4 har stängt ned lokal-tv och tidningar skär ned på sina redaktioner är det dock extra viktigt att värna om public service i både radio och tv.
Och det är viktigt att SVT förblir breda, att de fortsätter med allt från Melodifestivalen till sportevenemang om de nu har råd med det.

Men även solen har sina fläckar. Allt oftare trampar public service-tv snett. Och eftersom alla vi skattebetalare betalar SVT:s verksamhet är det kanske nu dags att ställa ”På spåret”-frågan: Vart är vi på väg?
Först fick vi lördagsunderhållningen från helvetet. ”Atleterna” och ”Brevfilmen”. Och nu rullar ”Sveriges städmästare” – avsnitt tre i SVT1 tisdag 18 november – och ”Gift vid första ögonkastet”, där avsnitt två läggs ut på SVT Flow i morgon måndag.
Ett program med ”husmorstips” och ett dejtingprogram med ett slags arrangerade äktenskap.
Hallå 1950-talets könsvärderingar, välkomna tillbaka.

Den förstnämnda serien har väl i och för sig hög igenkänningsfaktor då de flesta människor förr eller senare tvingas ägna sig åt städning om man inte vill leva sitt liv helt i misär. Och en av programledarna,
Marie-Louise Danielsson-Tham, professor i livsmedelshygien, är ju trovärdig i ämnet.
Men tävlingarna är så fåniga att man tar sig för pannan.

”Gift vid första ögonkastet” känns som en fristående uppföljare till hemska ”Kärlekskoden”. Fyra experter matchar ihop sex singlar av de över 400 som sökte till programmet. Nu ska de gifta sig med någon de aldrig har träffat, leva ihop i fyra veckor och se om kärleken uppstår eller inte.
Det är målfoto vilken serie som är dummast. 
Ingen av dem borde platsa i SVT.

Kärleksgnabb. Väninnor som lustfyllt avfyrar giftpilar mot varandra. Och så Hitler på det.
”Downton Abbey” är fortfarande charmigt tweedmys. Om än med mörka moln över framtiden.

”Downton Abbey” skapades av Julian Fellowes. Med tanke på att han är själv baron har han en given inblick i brittisk överklass. Och det är väl inte så konstigt heller att han lockas av att skildra en epok där de dammiga ritualerna mellan aristokratin och dess tjänare finns bevarade i ett praktfullt gods, ett levande dockskåp, trots att världen runt omkring snabbt förändras.
För en konservativ skribent som Fellowes måste det vara lite skönt att skildra modernitet, men inte vår tids säkert alldeles förvirrande inslag… utan på lagom tryggt avstånd. Ett avstånd på sisådär 90 år. Modernitet i en tid då radion och telefonen ses som potentiellt fördärvande nymodigheter.
Igår visades sjätte avsnittet av femte säsongen i SVT1. Ibland känns det som att Fellowes skriver serien med vänsterhanden, men den ojämna stilen kan bero på att han författar nästan allt själv. Risken finns att man börjar gå runt i cirklar när man inte har tillräckliga influenser från andra medarbetare.
Men det tedrickande tweedmyset är svårslaget. Till och med en av nuvarande säsongens största konflikter, som skakar om äktenskapet mellan lord Grantham och hans fru, har en närmast gullig ton. Kanske för att det är så trivsamt att se älskvärde kultskådisen Richard E Grant spela konsthistorikern som försöker komma mellan paret.
Jag har dessutom verkligen njutit av att se Maggie Smith och Penelope Wilton renodla sina roller som komiskt radarpar den här säsongen. Det automatiska storflin som kusin Isobel får varje gång änkegrevinnan hamnar i minsta trångmål är obetalbart.
Och Fellowes ser till att hålla mörkret puttrande i bakgrunden. Det är tidigt tjugotal i serien och en ung Hitler bråkar i Tyskland, vilket även påverkar familjen.
Historiskt sett finns det ingen ljusnande framtid för godset; depression och krig väntar. Det blir en sjätte säsong av ”Downton Abbey”, men bör det bli så värst mycket mer? Det beror på hur länge baronen kan tuffa på, men risken finns att han kör fast i sina hjulspår.

Ja
Chris Rock levererade djärva skämt om terrorism i ”Saturday night live” (Kanal 9).

Nej
… men avsnittet hade knappt några roliga sketcher.

David Hellenius har, i motsats till utskällda Fredrik Skavlan, inga problem med att prata med kvinnor.
Å andra sidan ställer han bara frågor han redan vet svaret på.

Han må ha fått stämpeln som mannen som inte kan tala med kvinnor.
Men Fredrik Skavlan får trots allt fortsätta försöka, och den här hösten har han fått träffa den ena stora kvinnliga stjärnan efter den andra.
I går var det Lena Dunham.
Den 28-åriga skaparen av, och stjärnan i, HBO:s provocerande ”Girls”, som nyligen släppte en självbiografi, och just nu befinner sig i ett märkligt – aldrig tidigare beträtt? – gränsland mellan hyllad feministikon och påstådd sexförbrytare.
För sedan hon släppte sin bok har hon från vissa håll anklagats för att som barn ha utsatt sin lillasyster för incestuösa övergrepp.

För oss som har följt den debatten kändes det väl lite som en elefant i rummet att Skavlan inte frågade någonting om det – men jag antar att det var ett krav från Dunhams sida.
Resultatet blev bra stämning – men en tam, lite insmickrande, intervju. Med väntat, rätt uttjatat fokus på Dunhams kropp och nakenhet.
Lite mindre förväntat blev det när Skavlan intervjuade den australiensiska hitmaskinen Sia, som satt med ryggen vänd mot både publiken och Skavlan och övriga gäster – eftersom hon inte vill bli känd.
Snacket med den blonda pagen funkade som absurd och småflamsig ”grej” – men det är nog inte en intervjuteknik som kommer att slå stort.

I TV4 träffade David Hellenius Camilla Läckberg i ”Hellenius hörna”. Och om Skavlans svaghet som intervjuare är ett problematiskt bemötande av kvinnor, är Hellenius en helt annan:
Han är dålig på att dölja att han redan vet svaret på sina frågor.
Nog är det viktigt med research. Men hos Hellenius känns mötena nästan inövade. Mycket spelad förvåning, många färdigserverade smashlägen för både gäst och programledare, väldigt lite spontanitet.
Att mötet med prins Carl Philip i princip var helt manusbundet kan man kanske köpa, men känslan går igenom även med gäster som borde kunna ta ett snack mer på uppstuds.
I kväll: ”Downton Abbey” i SVT1.

Jo…
”Friday night dinner” (SVT1) är träff och bom-humor. Men träffarna är skapligt många, och Tamsin Greig är lysande som morsan.

Nej!
”Crossbones” (TV6) – ett dödstråkigt piratäventyr till land, där John Malkovich går omkring och spelar knas i fel sammanhang.

Det är både empatisk och engagerande relations-tv. Inte många tittar.
Kanske dags för Filip & Fredrik att göra slut med Kanal 5, när ”Ska vi göra slut?” är över.
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson åker runt och hälsar på par vars äktenskap har gått i stå.

”På papperet” har inte sällan flera av deras programkoncept låtit lätt befängda. Sedan har de ändå oftast fått ihop det till något både underhållande och högst personligt.
Det finns de som tycker Filip & Fredrik bara är ett par tjattrande självupptagna navelskådande tv-kändisar. Och det är de väl kanske OCKSÅ. Men där finns absolut även en empati, en nyfikenhet, en förmåga att komma nära, som gör att deras möten med så kallat ”vanligt folk” ofta blir rätt så bra. Inte minst på landsorten tycks folk gilla duon. Så är de ju ”bonnläppar” själva också.
Hittills har paren vars relationer de försöker rädda varit just från bondvischan. Älmhult, Laholm och i går värmländska Kil.

Programmets varudeklaration är att Filip & Fredrik inte alls är några parterapeuter, men kanske kan sätta saker i rörelse, genom att vara någon som pratar med dem, som lyssnar på dem.
– Det känns som att vi tiger ihjäl vårt äktenskap, sa Hanna, 33, i gårdagens program. Hon är arbetslös på grund av en ryggskada. Maken Johan, 35, vantrivs hemma, men har roligt på jobbet, som reparatör av vattenledningar.
Filips & Fredriks speciella fräckhet och humor präglar förstås även denna serie, men för det mesta är det snarare närgångna, allvarliga och engagerande samtal.
Mer public service-tv än Kanal 5, egentligen.

Filips & Fredriks tittarsiffror har aldrig varit i paritet med den mediala uppmärksamhet de alltid får, men siffrorna för ”Ska vi göra slut?” – 216 000 respektive 170 000 – känns som ett nytt bottennapp.
I SVT skulle de nog kunnat haft det fyrdubbla.
Skalar man bort det värsta tramset, skulle Filip & Fredrik egentligen passa bättre i SVT.
Kanske dags att göra slut med Kanal 5..?
I kväll ser jag ”Doobidoo” och ”Skavlan” i SVT 1.

Ja
”Bränn en bil – få ett jobb”, SVT 2. Sevärd dokumentär om oväntade händelser i stockholmsförorten Tensta.
Nej
”Debatt”, SVT 1. Eva Rusz sa kloka saker, men… varför ha en debatt om ett skitprogram i SVT Flow?

Det går inte fort nog för transpersoner.

Men en tjugo år gammal Jim Carrey-film visar att framsteg görs.

Transpersoner dominerade i SVT i går. Först i ”En rom på resa” (SVT2) där varje avsnitt är fristående och skildrar olika romska erfarenheter. I går följde vi transsexuella Claudia Forgacs som har sina rötter i Ungern och nu reser dit för att se hur romer har det i ett land där högerextrema partiet Jobbik får allt starkare stöd.

Rom och transsexuell. Att se Claudia, färgstark och levnadsglad, måste få det att brinna i huvudet på fascisterna i Jobbik. Besöket i Ungern blir bitterljuvt. Där finns släkt och kulturella band… men det är också tydligt att det finns en anledning till varför hennes mor lämnade landet och svor att aldrig återvända.

En timme senare diskuterade ”Kobra” (SVT1) hur transpersoner skildras på film och i tv-serier. Visst, den heterosexuella mainstreampubliken har lättare att ta till sig en glamorös person som Laverne Cox i ”Orange is the new black” än en kvinna som ser ”manligare” ut, men steg för steg går det framåt. När ett trans-skämt ur ”Den galopperande detektiven” (1994) visades i programmet var det slående hur smaklöst det känns i dag.

…

Edda Magnason blev känd för breda allmänheten som Monica Zetterlund i kassasuccén ”Monica Z” förra året. I en intervju i Nöjesbladet nyligen tog hon upp dilemmat med att de nya fansen förväntar sig att hon, trots två tidigare album i bagaget, ska fortsätta vara Monica, inte Edda.

Nu är hon snart aktuell med ett nytt album. Då är det ju ett lysande pr-drag att i ”Dom kallar oss artister” (SVT1) låta Magnason få chansen att visa självständighet. Sympatiskt porträtt, men det var tydligt att ännu går det inte för henne att fly från ”Monica Z”.

Charmigaste ögonblicket kom när Magnason lite ovant sätter på en Frank Zappa-lp och konstaterar som 30-årig ”cd-romantiker” att lp-formatet är ”både för gammaldags och modernt för mig”.

…

Ja

God public service att visa ”Cosmos” på SVT2 med publikfriande astrofysikern Neil deGrasse Tyson …

Nej

… men serien förtjänar en lite senare sändningstid än 18.00.