Vad sägs om ett stämningsfullt juleljus av en mobil under en gammal pet-flaska?

Den pysslande ”husmodern” Anders Johansson var uppesittarkvällens stora behållning.

Göteborgs goa giganter Lasse Kronér och Ingvar Oldsberg gjorde upp om uppesittarkronan i kvällens stora livesändningar ”Julstök” (SVT1) och ”Bingolotto” (TV4). Båda framstår som närmast sjukligt bekväma i sina roller – så lyckligt trygga att de vågar improvisera när andan faller på.

Och det gör den ju, titt som tätt. Kronér har fnissiga flams-partners i Shirley Clamp och Claes Malmberg medan David Hellenius kämpar för att matcha Oldsbergs glöggfryntlighet.

Som vanligt pågår matlagning, sjungande, rimmande, tävlande och bingo (i en av kanalerna). Precis som julen i stort pendlar det mellan att vara gräsligt plågsamt och hjärtligt roligt. Härligast av allt är den oortodoxa pysselhörna ”Anders och Måns”-Anders basar över hos Kronér.

De flytande ljus han tillverkar sjunker. Mobilen han tappat i vattnet blir inte alls helt återställd av att stoppas i en påse med ris. Han lyckas inte få upp sin burk med hjälp av gaffatejp. När Hans Enar i Bollnäs ringer in för att dela med sig av ett klurigt trick med en tepåse blir resultatet bara en ynkligt brinnande pappersbit. Och när han tillverkat en minst sagt blygsam ”boomblaster”-högtalare av en toarulle och en mobil utbrister Kronér ironiskt:

– Herregud jag får nästan tinnitus.

Mitt i julens perfektionshets är lekfullheten befriande. Detsamma kan man säga om ”Paradise hotel”-gängets uppesittarkväll i TV3 Play. Smail i tomtenissekostym, Paow som bakar pepparkakor och Samirs julvisdomar (”Jesus gick väl på vin?”). Tyvärr är idén roligare än utförandet. Tempot dras dessutom ned av mer eller mindre sega ”julvykort” från andra TV3-program.

Nästan så man saknar det episkt röriga eldkaoset i förra årets spritindränkta ”Pluras jul”.

I kväll ser jag ”Tjuren Ferdinand – den sanna historien”, SVT1 18.10, och hedrar alla djur som tvingas offra sina liv i julens namn.

Ha!

Teknikmardrömmen i geniala ”Black mirror: Christmas special” av Charlie Brooker som nyligen sändes i brittiska Channel 4. ”Mad Men”-Jon Hamm är magisk i huvudrollen.

Gah!

Bingon och lotton i ”Bingolotto” (TV4). Jag står inte ut.

Det är charmigt exotiskt.

I ”Bonde söker frus” Sverige skickar människor fortfarande brev.

Det finns en viss tragik i misstanken att Posten själva kan ha betalat för produktplaceringen (det har jag dock noll belägg för) när programledaren Linda Lindorff tar emot brevsäckarna av en postbil med tydliga loggor på. Det är bitterljuvt att se de skrynkliga breven med människors slängiga, barnsliga, unika handstilar. Brevnostalgin i ”Bonde söker fru” tycks vara en del av en större längtan tillbaka till svensk lantidyll och det uppvaktande, vårdande kvinnoidealet.

Lindorff är duktig på att varmt men bestämt knuffa ut de kärlekstörstande lantbrukarna i dejtingvärlden. Tv-tittarna kan känna igen sig i tvivlet, blygheten och det dåliga självförtroendet samtidigt som man fnissar åt pinsamma tystnader.

Årets utvalda fyrklöver av bönder är alla män. Min favorit av dem är Peter, en 52-årig värmlänning som förklarar sin solokvist med att han behövt ta hand om åldrande släktingar. De tre övriga är unga och har fått alldeles för många brev för min smak (de som verkligen behöver hjälp är mer spännande). Men gissningsvis hoppas TV4 på bröllop och barnalstrande.

Jag hade mycket hellre sett den enda kvinnan, 60-åriga Madeleine, leta efter den drömman hon beskriver som en ”mix mellan Steve Martin och Zeb Macahan”. Lite mindre likriktning hade bondedejtingen mått bra av.

I en galax långt, långt borta från ”Bonde söker fru” cirkulerar farsen ”Paradise hotel” (TV3). Några små tv-snillen har i år förvandlat dokusåpan till höstens roligaste svenska komedi. Klippningen är perfekt, bildvalet bisarrt och replikerna orimliga. Under terapiveckan återvände fjolårets populäraste deltagare, Samir Badran, för att ”behandla” paren på sin egen Freud-soffa. ”Terapeut” Badran förklarar sin egen relationslogik på detta tydliga sätt:

– Om jag lär känna Jasmine så kanske jag inte blir sugen på henne, därför ska jag inte lära känna henne. Jag ska bara ta henne innan jag lär känna henne och sen lära känna henne och bara bort med henne.

I kväll ser jag ”Hästmannen – sista striden”, SVT 2 20.00.

Ha!

Missa inte ”Ginas värld” på SVT Flow. Särskilt avsnitten om Snoop i ”The Wire” och den underjordiska världen i Las Vegas är makalösa.

Gah!

Att det fortfarande finns självskadande kvinnor som vårdas med brottslingar. Bra av ”Uppdrag granskning” (SVT1) att uppmärksamma det.

Tatuerade kroppar, shots, solbad, sexskämt.
Det är inte ”Paradise hotel”.
Det är bara Persbrandt som hälsar på hos Plura.

Jag minns på ett ungefär när jag inte älskade tv-Plura längre.

Jag vet exakt när jag hittade tillbaka.
När Plura drog till Spanien förra året och släppte alla alkoholfördämningar var ingenting charmigt längre. Spritdimmorna blev för påtagliga, för skymmande.
Så i höst hände något. Mauro dök upp igen. Han och Plura gav sig i väg på tågluff i årets charmigaste tv-berättelse. Värme, humor, mat och musik. Supandet var inte längre det viktigast. Istället stod deras relation och gemensamma upplevelse i centrum. Fint.
Med skräckblandad förväntan följde jag premiären av ”Pluras kök Sicilien”. Skulle Plura skulle ge sig in i en ny sturm und drang-period? Och hur skulle mötet med premiäravsnittets gäster bli?.
Det var inte bara jag som var nervös i väntan på Mikael Persbrandts och skivdebuterande Juha Mularis intåg i den undersköna poolvillan uppe i bergen ovanför Cefalu i Italien. Plura och de nya sidekickarna Tityo och Adrian Modiggård var toknervösa. Tityo hann dricka sig för berusad i all anspänning innan Persbrandt ramlade in med hatt och cigg i munnen. Gästerna drack ikapp. Juha berättade om sin stökiga bakgrund, hans fängelsevändor och hur han och Persbrandt fann varandra på 80-talet. De två, visade det sig, hade identiska röster. De slänger sig också med samma uttryck. Två 50-åriga män som snackar ”ballt”, ”jävla läckert”, ”motherfucker”, och ”shit asså”. Fascinerande.
Dagen efter blev en, som Tityo sa, ”skön bakisdag” med lunchvin, tatuerade kroppar som hoppar tokigt i vattnet, shots, grabbig tuppfajt, sexskämt och fyllebonding i natten. Jag kände igen hela upplägget från någonstans och insåg plötsligt varför.
Det är ju ”Paradise hotel” – fast för 50-åringar och med lite matlagning.
Plura höll sig dock lugn och städad, fokuserad på mat och musik. Han kanske kände att någon behövde ha kontroll på grejorna när gästerna kunde ta vägen lite var som helst.
Ett omdöme som lovar gott inför de kommande programmen.

I kväll ser jag om Annie Lööf blir mer människa i ”Nyfiken på partiledaren” i SVT.

He!
Han både ser ut och låter som Justin Timberlake – så när ska otroligt begåvade Adrian Modiggård få sitt stora genombrott?

Eh?
Redaktören/producenten som på nattkröken ber Mikael Persbrandt om en kram och hamnar i bild med drink i handen – vad handlar det om?

Det är svårt att smälta tv-bilderna.

Plötsligt förvandlas ”Paradise hotel”-Samirs fans till upphetsade tonårszombies och går till attack.

Under tisdagens premiär av ”Schlagerresan” i Aftonbladet TV omringas bilen Samir Jr Badran sitter i av hundratals Malmöfans som vill få en bit av sin idol. I realtid växer gruppens hysteri långsamt – uppeldad av minsta slängkyss tv-kändisen riktar ut från bilen.

Masspsykosen skildras detaljrikt och oglamoröst.

Senare på kvällen visar TV3 ett avsnitt av ”Paradise hotel” där Samir möter ett djur under en nattlig promenad i huset – en ”björn, apa” eller en ”grävling typ” (det är i själva verket en liten näsbjörn enligt Skansens Jonas Wahlström).

– Jag försökte få honom att bli rädd för mig. Men i stället stirrade den på mig. Det var typ som krig, säger Samir.

Medan vi tittare förfasat oss åt fyllan och det uttråkade sexet tycks den viktigaste komponenten för årets succé gått oss förbi – nämligen ”Dum & dummare”-humorn. För det här är provocerande meningslös, men rolig, tv.

Dagen efter ska tre deltagare kastas ut ur såpan i ett skruvat maktspel. Tre av de spritmosiga partysvenskarna har utsetts till grekiska gudar och iförda togautstyrsel delar de ut mytologiska symboler till fyra medtävlare. De har makten i programmet, men vet inte vad de gör eller vad symbolerna får för konsekvenser.

Det finns en förtrollande absurditet mitt i allt människoförakt, och deltagarna som är uppvuxna med dokusåpor vet naturligtvis precis hur de ska spela sina roller.

I schlagerbilen ursäktar Samir sin brist på kunskap och bildning. Han har gått en kurs i ett ämne han var intresserad av – men ändå var han den ende som inte godkändes i klassen.

– Jag kan ju inte sitta stilla en sekund. Det går inte, förklarar han.

De unga fansen älskar bara Samir, hans vältränade kropp och avväpnande öppenhet ännu mer.

Och vilka som är vinnare och förlorare i Sverige 2014 är ibland svårt att urskilja.

På torsdag ser jag ”En clown till kaffet”, Kanal 5 kl 21.

SANDRA WEJBRO

Ha!

”Jills veranda, Nashville”, SVT1. Bäst just nu, utan konkurrens.

Gah!

Skandal-Sotji. Bra att ”Uppdrag granskning” avslöjar baksidan av detta festliga OS.