Arkiv för kategori TV3

- Sida 1 av 3

Som en varmt leende vårkompis

av Martin Söderström

tradgadstisdag-1-jpg
Glöm Valborg.
Det ultimata vårtecknet är redan här.
Och sänds i tv.
Inte för att man någonsin kommer att apa efter det man ser. Jag skulle hellre bli släpad bakom vilda hästar än bygga ett utekök, till exempel. Men det spelar mindre roll. För som vårtecken betraktat är ”Trädgårdstisdag” (SVT1) alldeles utmärkt. Och välkommet.
Egentligen borde den här sortens huttriga magasinsprogram kännas mer än lovligt daterade vid det här laget. Sett över en bredare tv-värld går det ju dessutom tretton på dussinet av dem. Men Pernilla Månsson Colt, Tareq Taylor och John Taylor lyckas hitta en egen, varm ton som gör ”Trädgårdstisdag” till något av en njutning. Blandningen av odlingsinspiration, tips och mat är måhända inte unik. Men tilltalet är vänligt och tempot lugnt. Inte för att jag någonsin kommer att använda några av tipsen själv. Men som en mjukt leende vårkompis funkar ”Trädgårdstisdag” utmärkt.
Våra vänner i Norge missade så gott som helt och hållet den skandinaviska dramaserieboomen. Okej för ”Lillyhammer”, men eftersom jag tycker aktivt illa om den skitserien väljer jag att tänka att den inte räknas.
Nu ska det hur som helst bli ändring på det. Häromdagen hade ”Frikänd” (SVT Play) premiär. Och den är väl värd din tid. Om inte annat för en självlysande Lena Endre i den ena huvudrollen. Hon är magisk som koncernchef och tillika sörjande mamma. Endre äger varje scen hon är med i, från den snyggt påkostade vinjetten.
Lägger ni därtill sorgligt förbisedda ”Fortitude” (SVT Play), som ju åtminstone utspelar sig på en fiktiv norsk ö, så kan man nästan börja tro att det våras för det norska tv-dramat.
Det vore ju onekligen på tiden.
Onsdag kväll tittar jag på Steve Coogan i Happyish (HBO Nordic).

 

 

Bitsk stämning (och finsk ångest när den är som allra bäst)

av Sandra Wejbro
Reaktionen när Sarah Dawn Finer levererar sin pik mot Eric Saade i ”Inför Eurovision Song Contest”, SVT1. Foto: SVT
Reaktionen när Sarah Dawn Finer levererar sin pik mot Eric Saade i ”Inför Eurovision Song Contest”, SVT1. Foto: SVT

Denna existentiella gåta förbryllar mig just nu:

Hur kan artister vara så dåliga på att tycka till om musik?

Förlåt. Naturligtvis inte ”alla artister”. Och ja, smaken är bekant som baken.

Men förundran väcks av årets ”Inför Eurovision Song Contest” (SVT1) där Sarah Dawn Finer, Eric Saade, Tess Merkel, Kristin Amparo och schlagergeneralen Christer Björkman sätter betyg på årets alla deltagare.

”Skönt proddat” säger de när musiken är så utslätat tråkig att man börjar dagdrömma om tandläkarbesök. Bra röster, trevliga melodier och äkta instrument i all ära – men när Finlands gruppboende-punk sågas kan man inte annat än förundras över att året är 2015 och inte 1915. Punk är alltså fortfarande ”oljud” – 40 år efter att Ramones släppte sin debutskiva.

– Finsk ångest när den är som värst, säger Merkel (och menar det märkligt nog inte som ett positivt omdöme).

– Som musikälskare kan jag ju inte ge det mer än en etta, säger Saade (”musikälskare”).

Och märkligast och mest nedlåtande av alla säger Björkman:

– Eftersom jag har den roll jag har ger jag fem poäng för ambitionen.

Skönt att gruppen PKN:s medlemmar, som alla har olika funktionsnedsättningar, redan gett oss tittare fingret i sin video.

Om man bortser från deras fyrkantiga musiksmak får panelen ibland till en underhållande bitsk stämning. Höjdpunkten är Sarah Dawn Finers snabba replik när Saade ger Estland åtta poäng för att tjejen är ”fett snygg”:

– Ja, det är ju inte att förringa, du kom ju ändå trea i Eurovision, eller hur?

Och medan årets bidrag till största delen är en snarkfest finns det annat som engagerar. Som att Armenien skickar ett bidrag med tydliga referenser till folkmordet för 100 år sedan. Eller att Moldavien skickar en pojkbandskille från Ukraina (ett land som ej deltar i år) efter misstankar om att omröstningen manipulerats.

De mer eller mindre dolda politiska koderna i detta ”opolitiska” arrangemang är en stor del av tjusningen.

På onsdag ser jag cykelloppet med det finaste namnet av alla – den vallonska pilen – på Eurosport från kl 14.15.

Ha!

Maggie Gyllenhaal är lysande i psykologiskt knäckande thrillerserien ”The honourable woman” (SVT).

Gah!

Gunillas ”stage mom”-domderande över minderåriga dottern känns mycket tveksam att göra underhållning av på det sätt som nu sker i ”Svenska Hollywoodfruar” (TV3).

Folk har haft sex i tv sen kejsar Augustus tid

av Nöjesredaktionen
grupp01

I går ”Ex on the beach”.
I dag ”Robinson love edition”.
”Paradise hotels” succéartade fylleligg har redan ynglat av sig i två carpe diem-tatuerade ”kärleksbarn”.

Sara tänder inte på killar som läser böcker. Johannes har tatuerat in ”Bon apetit” ovanför könet.
På realityfronten intet nytt.
När Femmans systerkanal Kanal 11 kör igång sitt ”Ex on the beach” är det inte så att man häpnar över nyskapandet som genomsyrar detta format, inköpt från MTV.

Hade det inte varit för en ”Ullared”-käck berättarröst skulle det i princip vara omöjligt att skilja ”Ex on the beach” från den uppenbara inspirationskällan ”Paradise hotel”.
Åtta muskulösa, bröstopererade och tatuerade singlar som gillar att dricka sprit och ”mysa” flyttar in i ett lyxigt hus i Karibien och får… ja just det, dricka sprit och ”mysa”.
Den stora skillnaden är att de nya deltagarna som pytsas in i huset under seriens gång utgörs av deltagarnas ex. Och i det andra avsnittet (som jag förhandstittat på), händer det saker. Första exet flyttar in och skapar trubbel i groggbuffén.
Det är förstås lätt att se ”Ex on the beach” med tjocka moralglasögon. Men plockar man av sig dessa och bedömer serien i genren sexsåpor, så är detta fullgod och föga upprörande, flyktig underhållning.
Folk bråkar, ligger och ”spelar spelet”. Det har folk gjort i tv sedan kejsar Augustus tid. Kanal 11 lär rida på ”Paradise hotels” sleazevåg och likt föregångaren hitta målgruppen, främst via play-tjänsten.

Något som känns lite mer desperat är när dokusåpornas moderskepp ”Robinson” i kväll återuppfinner sig själv i ”love edition” i Sjuan. Här har man skrapat bort alla äldre personligheter och gått all in på 30-åringar som samtidigt som de tävlar på gammalt klassiskt manér även ska para ihop sig och finna kärleken.
Även här sneglar man (även om de inte erkänner det) åt ”Paradise hotels” målgrupp, men på ett så rätt så tafatt sätt.
Det lär liggas mer i Kanal 11.

I kväll tittar jag som kontrast på ”Kobra” om stjärnorna bakom stjärnorna, SVT1, 22.00.

 

Klass
TV3 har hittat helt rätt ton i ”Parneviks” – en realityserie där både värdar och gäster står som vinnare.

Pass
Dialogen i ”Jordskott” måste vara skriven av någon som aldrig hört en konversation mellan två människor.

 

Stefan Sköld

Behövs ingen skämskudde hos Parneviks

av Jan-Olov Andersson
Lars Ohly och Samir Badran.
Lars Ohly och Samir Badran.
Kors i taket – ”Parneviks” är realityserien man kan se utan skämskudden bredvid sig.
Den visar också att Lars Ohly kan göra ny karriär som tv-kändis.
För äldre generationer är Bosse Parnevik, nu 76 år, kändisen i familjen. Legendarisk komiker och imitatör.
Sonen Jesper, det är han som tidigt flyttade till USA, blev golfproffs, drog in massor av stålar, gifte sig och skaffade många barn och byggde en lyxvilla av sällan skådat slag i en stad som heter som en planet, fast ligger i Florida.
Och trots vetskapen om att realityserier är väldigt regisserade… det känns faktiskt äkta, att hela familjen Parnevik verkligen tycker om att ha lite hotell hemma i Jupiter på Floridas östkust. De är öppna och frispråkiga, verkar generösa och har en vettig inställning till livet och att de är lite amerikanskt prylfixerade (Jespers garderob med t-shirts, herregud!) får man väl köpa, de har trots allt bott där i åratal och barnen är uppvuxna där.
Egentligen händer inte så mycket mer än att de får tre sinsemellan väldigt udda gäster:
Prinsessan Birgitta, som inte gör så mycket väsen av sig. Känns lite bortklippt. Blev kanske lite omtumlad av alla de andra yngre och mer utåtriktade personerna.
Förre vänsterledaren Lars Ohly, som först gör Parneviks tonåringar lite rädda för att han är kommunist (!) och inte räds att vädra sina åsikter (han tycker inte om kungligheter). Men han anpassar sig snabbt till lyxlivet, bidrar med gott humör och roliga anekdoter. Vill han inte återgå till sitt gamla SJ-jobb, kan han fortsätta turnera runt som charmig expolitiker i olika dokusåpor.
Och så Samir Badran. Förra ”Paradise Hotel”-deltagaren och nu senast Melodifestival-”artist”, som inte hade en aning om vem Lars Ohly var, än mindre vad rött och blått står för i politiken. Han är beviset för att man kan ta sig fram med charm, attityd och någon slags street smartness, trots, typ, noll poäng i allmänbildning.
”Parneviks” – en TV 3-serie man kan se utan skämskudde…
Tisdag kväll ser jag ”Veckans brott” i SVT 1.
DRAMA
”Jordskott”, SVT 1. Är nu så knasigt, att man inte kan sluta titta.
VERKLIGHET
”Husdrömmar”, SVT 1. Sevärd livsstilsserie om folks bostadsdrömmar.
Kategorier Parneviks, TV3

Slottet har bara plats för Gunillas ego

av Martin Söderström
id0limwf9bpalfdwimif

Idén är inte så dum, egentligen.
Men dokusåpeeliten hamnar snabbt i skuggan av en Hollywoodfru.
Det finns bara plats för ett gigantiskt ego på godset.

”Some girls are bigger than others” sjöng The Smiths 1986. Nu syftade Morrisseys text förvisso på skillnader i kroppshydda. Men låten dyker upp i skallen när TV3 premiärvisar ”Realitystjärnorna på godset”. För det visar sig snabbt att det är en kvinna som är större än andra. Jag talar naturligtvis om Hollywoodfrun Gunilla Persson.
Det var länge sedan jag såg en enstaka individ ta över och så totalt dominera vad som är menat att vara en gruppserie.
Min kollega Karolina Fjellborg menade rent av att TV3 borde bytt namn på serien till ”The Gunilla Persson Show”. Vilket är synd. För idén med programmet är inte så dum, egentligen.
Man kan tycka att formatet med kändisar som äter och gråter tillsammans är hur uttjatat som helst. Och egentligen räcker det nu. Men nånstans gillar jag ändå själva premissen bakom ”Realitystjärnorna på godset”. Att ett gäng ökända svenskar som simmat runt i ful-tevens absoluta bottenslam får chansen att tala ut, reda ut, rätta till bilden av sig själva.
Det finns öden här som jag är genuint intresserad av (kolla ”Färjan”-Håkans superledsna uppsyn till exempel. Så genuint sorgsna ögon att man bara vill ge killen en lång kram). Om livet under och efter tv-inspelningar med drakoniska villkor. Vad som händer i själen när man kommer hem från ännu en barturné där man stått på nån landsortskrog, spelat apa och stoppat upp spritflaskor i röven.
Tyvärr blir det väldigt lite av sånt. Det finns liksom ingen plats. Gunilla Persson sveper in som en skogsbrand och tar på en sekund över utrymmet och äter upp allt syre. ”Ni har klippt mig stum”, rasade Samir Badran i Aftonbladet i går och ansåg att han inte fått nog med tid i rutan. Gunilla Persson å sin sida ”älskade första avsnittet”.
Go figure, som britten säger.
Tisdag kväll tittar jag på ”Gotham” (TV4).

HURRA 1

”Ryttarprinsen” (SVT1). Fin dokumentär om press, individualism som inte lirar med lagtävlan och att stå i det förflutnas skugga. Lisen Lindahl är en utmärkt filmskapare.

HURRA 2

Hurra 2
Alpint, damernas superkombination (SVT2). Anja Pärson är fantastisk som kommentator. Bäst i Sverige? Tveklöst!

MARTIN SÖDERSTRÖM

 

Mordet är snask som smakar bittert

av Martin Söderström
f586ddaa1cfa320604d794ca8c97863f

Att det skulle bli snaskig tv fattade man.
Men att ”Mordet” skulle lämna en så bitter eftersmak var jag inte beredd på.

 

”Det kommer att skaka om många.”
Så sade MTG:s programdirektör Karin Stjärne om ”Mordet” (TV3) i Aftonbladet den 28 november i fjol.
Jo, tjena.
Det blir ju så när man gör fiktion av verkliga mordfall. Även utan att göra lika grova etiska snedskär som TV3 gör.
Men vi återkommer till det.
Vi lever i en tid där fiktionen inte längre räcker till. Där verkligheten måste kryddas med tv-seriernas dramaturgi för att fortfarande engagera. ”True crime”-genren är hetare än grillkol numera. Frågan är vad det gör med oss tittare?
Att ”Mordet” är svårsmält ur ett etiskt perspektiv är en sak. Det har man på TV3 räknat kallt med, och kanalen kan alltid gömma sig bakom att de har offrets anhörigas tillstånd att berätta om brottet.
Det är i utförandet, och tonträffen, som ”Mordet” ger en bitter smak i munnen.
Greppet att låta offret själv (givetvis i form av en skådespelare) berätta historien – ur sitt perspektiv – är ett katastrofalt feltänk.
Förmodligen är meningen att ge en närmare relation till offret – att göra en människa av den mördade.
Det kan jag fatta. Men att man tar sig friheten att låta de mördade tala från andra sidan graven är direkt stötande. Om jag själv dött kan ni ge er själva fan på att jag aldrig någonsin i helvete skulle vilja att en tv-kanal och ett produktionsbolag tog sig rätten att sätta ord på mina tankar och känslor – EFTER ATT JAG DÖTT! Det känns inte bara spekulativt och snaskigt. Det känns som ett övergrepp. På någon som redan råkat ut för det värsta tänkbara.
Någon ansvarig får gärna kontakta mig och försöka förklara hur man tänkte, och vad som gav dem känslan av att ha rätt att lägga ord i en död människas mun. För jag kan inte begripa det, hur jag än försöker.

Onsdag kväll har jag ”Walking dead”-maraton och peppar för nypremiären på söndag.

 

HURRA 1

”Laleh – Jag är inte beredd att dö än” (SVT Play). Scenen med Laleh och Benny Andersson vid flygeln ger popgåshud av bibliska mått. Se!

HURRA 2

”Fortitude” (Snart på SVT). Kommande storserien har jämförts med både ”Brottet” och ”Bron” i arktisk miljö. Jag har smygkikat. Gosse, vi snackar tv som bara skriker +++++!

MARTIN SÖDERSTRÖM

 

Kategorier Dokumentär, TV3

Backstrom gör inte GW:s rövhål rättvisa

av Nöjesredaktionen

Backstrom” gör inte Leif GW:s antihjälte rättvisa.

Men om man struntar i att jämföra huvudpersonen med förlagorna står serien stadigt på egna ben. 

I Leif GW Perssons böcker råder inga tvivel: Kommissarie Evert Bäckström är ett riktigt rövhål till människa. Och denna rövhålighet förmedlade Claes Malmberg till fullo i ”En pilgrims död” och ”Den fjärde mannen”. Men där Malmberg (om han ursäktar) personifierade ett sexistiskt, rasistiskt äckel är ”Backstroms” Rainn Wilson i grunden mer en nörd än en skithög.

Wilson var egentligen mer osympatisk – och oattraktiv – som den lömske Dwight Schrute i amerikanska ”The office” . Adderad rondör och skäggstubb får honom bara att se snällare ut. 

De homofoba och sexistiska dragen, ursprungskaraktärens själva livsluft,  förstärks inte heller av att Backstrom verkar känna starkast band till den homosexuelle kille han delar lägenhet med och den kvinnliga kollegan.

Men om vi glömmer förlagorna och tittar på ”Backstrom” som vilken serie som helst är den inte helt utan förtjänster.

Trots uppenbara ”House”- och ”Sherlock”-komplex når ”Backstrom” inte upp till de seriernas nivå. Dock reser sig den en bra bit över dussinsnutserierna.  

Manuset saknar inte spänst och humor, även om det blir aningen jämntjockt och karaktörslöst när i princip VARENDA rollfigur tilldelats snärtiga repliker och punchlines. 

Och huvudpersonens politiskt inkorrekta utbrott chockerar nog mindre än Backstroms ständiga ätande, drickande och rökande, skickligt äckelframkallande filmat.

 GW själv ville ha nu bortgågne ”Sopranos”-stjärnan James Gandolfini i rollen. Det hade gett serien en annan, mörkare känsla.

Med Rainn Wilson i huvudrollen blir ”Backstrom” nästan mer komedi än hårdkokt snutserie. Och det har i alla fall jag inget emot.

I morgon tittar jag på införsnacket ”Alpint: VM” i SVT1 klockan 21.00, och drömmer om kommande slalommedaljer.

Sylvia Balac

Smash

Eurosports Maria Strandlund-Tomsvik var som vanligt kunnig och engagerad som tenniskommentator under spännande finalen i Australiska öppna.

Hit
Melanie Lynskey var inte bara fantastisk som 16-åring i Peter Jacksons otäcka ”Svarta änglar”. Hon är också klart bäst i utmärkta dramedin ”Togetherness” på HBO Nordic.
Kategorier TV3

”Anders och Måns”-Anders pysselhörna är höjdpunkten i Kronérs rekordmysiga uppesittarkväll

av Sandra Wejbro
”Anders och Måns”-Anders utför ett experiment med en mikrovågsugn och en glödlampa medan Lasse Kronér flyr bort.
”Anders och Måns”-Anders utför ett experiment med en mikrovågsugn och en glödlampa medan Lasse Kronér flyr bort.

Vad sägs om ett stämningsfullt juleljus av en mobil under en gammal pet-flaska?

Den pysslande ”husmodern” Anders Johansson var uppesittarkvällens stora behållning.

Göteborgs goa giganter Lasse Kronér och Ingvar Oldsberg gjorde upp om uppesittarkronan i kvällens stora livesändningar ”Julstök” (SVT1) och ”Bingolotto” (TV4). Båda framstår som närmast sjukligt bekväma i sina roller – så lyckligt trygga att de vågar improvisera när andan faller på.

Och det gör den ju, titt som tätt. Kronér har fnissiga flams-partners i Shirley Clamp och Claes Malmberg medan David Hellenius kämpar för att matcha Oldsbergs glöggfryntlighet.

Som vanligt pågår matlagning, sjungande, rimmande, tävlande och bingo (i en av kanalerna). Precis som julen i stort pendlar det mellan att vara gräsligt plågsamt och hjärtligt roligt. Härligast av allt är den oortodoxa pysselhörna ”Anders och Måns”-Anders basar över hos Kronér.

De flytande ljus han tillverkar sjunker. Mobilen han tappat i vattnet blir inte alls helt återställd av att stoppas i en påse med ris. Han lyckas inte få upp sin burk med hjälp av gaffatejp. När Hans Enar i Bollnäs ringer in för att dela med sig av ett klurigt trick med en tepåse blir resultatet bara en ynkligt brinnande pappersbit. Och när han tillverkat en minst sagt blygsam ”boomblaster”-högtalare av en toarulle och en mobil utbrister Kronér ironiskt:

– Herregud jag får nästan tinnitus.

Mitt i julens perfektionshets är lekfullheten befriande. Detsamma kan man säga om ”Paradise hotel”-gängets uppesittarkväll i TV3 Play. Smail i tomtenissekostym, Paow som bakar pepparkakor och Samirs julvisdomar (”Jesus gick väl på vin?”). Tyvärr är idén roligare än utförandet. Tempot dras dessutom ned av mer eller mindre sega ”julvykort” från andra TV3-program.

Nästan så man saknar det episkt röriga eldkaoset i förra årets spritindränkta ”Pluras jul”.

I kväll ser jag ”Tjuren Ferdinand – den sanna historien”, SVT1 18.10, och hedrar alla djur som tvingas offra sina liv i julens namn.

Ha!

Teknikmardrömmen i geniala ”Black mirror: Christmas special” av Charlie Brooker som nyligen sändes i brittiska Channel 4. ”Mad Men”-Jon Hamm är magisk i huvudrollen.

Gah!

Bingon och lotton i ”Bingolotto” (TV4). Jag står inte ut.

Två veckor blev rena syratrippen

av Stefan Hedmark
seth-rogen-james-franco-snl-3.png

Nu: Terrorhot, internationell konflikt. 

Då: Skvaller och skoj.

Sällan har en eftersläpning på två veckor märkts tydligare än i kvällens “Saturday night live”.

Sketchprogrammet, som firar 40 år i amerikansk tv, sänds på Kanal 9 med några veckors fördröjning. Värd för kvällens program var James Franco, som även fick assistans i inledningsmonologen av Seth Rogen, polare och kollega i “The interview”, en komedi om en journalist och en producent som får i uppdrag av CIA att lönnmörda Nordkoreas diktator, Kim Jong-un.

Läget för några veckor sedan var att filmbolaget Sony Pictures hade blivit utsatt för en hackerattack och en mängd hemlig information hade släppts fri.

Minns ni hur kul vi hade? Vi läste en massa skojiga, skvallriga saker om att cheferna snackade skit om Angelina Jolie. Att man bollade med tanken på att låta “Men in black”- och “21 Jump Street”-gängen mötas i en film. Hackarna krävde att Sony skulle stoppa “The interview” och allt såg ut som en pr-kupp för filmen.

Det var en oskuldsfullare tid för två veckor sedan. Och detta speglades i Francos “Saturday night live”-monolog i kväll. Han och Rogen hade roligt med några arrangerade “pinsamma” bilder på sig själva.

Vad har hänt sedan dess? Hackarna har hotat med 11 september-liknande attentat mot biografer som visar “The interview”, FBI har konstaterat att det är Nordkorea som ligger bakom gruppen, Sony har fegat ur och ställt in alla försök att släppa “The interview” och president Obama har lovat att denna grova cyberattack mot ett stort företag inom USA inte ska gå obestraffad.

Inte lika lätt att skratta åt det längre. Även om en twittrare i mitt flöde föreslog att flitige marijuanaförespråkaren Rogen måste tro att han har sitt livs längsta syratripp just nu…

I morgon ser jag “Monty Python live” på Sjuan.

 

Ja!

Jag har svårt att tänka mig bättre lördagsunderhållning än mästerliga “Rymdimperiet slår tillbaka” (1980). Helkväll på TV3.

Ja!

Parodin på nya “Star wars”-trailern i “Saturday night live”, med svårt åldrade stjärnor, var roligt undantag i ett annars taffligt avsnitt.

Foto: NBC

Kategorier Kanal 9, TV3

Stoppa Gunillas freak show nu, TV3

av Jan-Olov Andersson

En halv miljon har följt TV 3:s ”Svenska Hollywoodfruar” varje tisdagskväll.
En tv-serie som behållt greppet om tv-tittarna, trots – eller kanske tack vare – att den nu förvandlats till en slags freak show.

Slut i rutan i går för den sjunde säsongen av ett av TV 3:s mest framgångsrika programkoncept.
Blev en braksuccé från de allra första scenerna, när Anna Anka stolt berättade hur hon gav sin dåvarande make, sångaren Paul Anka, en avsugning varje morgon.
Då, hösten 2009, var det verkligen mer en realityshow som följde tre svenska kvinnor som hade gift sig rikt i Los Angeles och deras vardagsliv, bara lite lyxigare än det som medel-Svensson lever.

Kvar från den tiden är bara Maria Montazami, som under alla säsonger, genom att vara den underdåniga hemmafrun, har varit den mest ”normala” av Hollywoodfruarna. Det har inneburit allt från feta reklamkontrakt till medverkan i ”Let’s dance” och en egen tv-serie. Där visade hon sig från en betydligt mer självupptagen sida.
Den här säsongen känns det som att Montazami har stått lite vid sidan av och med allt större förfäran iakttagit hur Britt Ekland, Åsa Vesterlund och Gunilla Persson ständigt brakat samman i praktgräl efter praktgräl.
I går handlade halva programmet om hur de inte kom överens när de skulle ta pressbilder ihop (se klippet ovan).
Helt uppenbart känns det som att hela säsongen varit inriktad på att få oss tv-tittare att älska att hata Gunilla Persson.
– Hon måste ju fan läggas in på psyket när som helst, alltså, sa Åsa Westerlund om Gunilla och åtskilliga tittare höll nog med henne.

För Gunilla har en självbild som inte liknar något annat. Hon spelar in ett pilotavsnitt för en tv-serie som aldrig lär bli av. Hon tror att hon ska tjäna miljoners miljoner på en kommande bok. Hon driver med sin stackars dementa mamma framför tv-kamerorna. Hon uppträder mer knäppt än Christine Meltzers version av henne i ”Partaj”. Och där finns ett barn inblandat också.
Det räcker nu, TV 3. Stoppa freak showen!

I kväll ser jag ”Kobra” i SVT 1.

(Humor)
”Inte OK!”, TV 3. Ganska roligt om svenskar attityd till pengar.
(Allvar)
”Korrespondenterna”, SVT 2. Intressant om det märkliga lilla landet Bhutan.

Sida 1 av 3
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB