Nej, det var väl inte traden som fick konkurrerande general managers att kasta sig på sina Blackberrys för att panikvärva och återupprätta maktbalansen i Western Conference.
Men Patrik Hersley är ändå – i teorin – en Predator.

Nu skulle vi ju kunna fråga oss: vad i hela världen ska Nashville ha Patrik Hersley till?
Men vi låter bli.
Däremot är vi väldigt, väldig ivriga på att granska det Philadelphia Flyers – som alltså bytte bort rättigheterna till svensken – fick i utbyte.
Nämligen ”future considerations”.

Den bästa översättningen är väl ”framtida kompensation” eller ”framtida ersättning”. Men…vad är det, egentligen?
Kan det vara så att nästa gång Flyers och Nashville gör en trade, så måste Predators också kasta med en back Gatorade, fyra hårtorkar och tre Torspo 500?
Tja, ibland är det faktiskt inte långt ifrån sanningen. Ofta handlar ”future considerations” om draftval (vi återkommer till det), men det finns gott om undantag.

I juni 1993 ville Detroit Red Wings värva en farmarlagsspelare, som tillhörde Winnipeg. Jets såg ingen som helst framtid för spelaren och gick med på ett byte – mot ”future consideration”.
Spelaren?
Kris Draper, som nu har fyra Stanley Cup-titlar med Red Wings.  Och den ”framtida kompensationen”?
– Vi gav dom en dollar, säger Detroits president Jimmy Devellano.

Det vanligaste är dock att ”future considerations” innebär ett draftval. Dock finns det ofta olika villkor knutna till draftvalet.
Som när Los Angeles Kings 2001 (det är länge sedan, men jag lovar att det finns en poäng med exemplet) skickade Rob Blake och Steven Reinprecht till Colorado för Adam Deadmarsh, Aaron Miller, ett draftval och ”future considerations”.
Den sistnämnda kompensationen var Colorados förstaval i draften 2003. Men villkoret var att Kings bara skulle få det valet, om Avalanche vann Stanley Cup. Men guess what? Det gjorde Avalanche.

Då Kings under 2003 även bytte bort Mathieu Schneider (till Detroit) för ett förstaval, satt klubbens general manager Dave Taylor plötsligt med tre förstaval i en draft som ansågs vara vråldjup.
Det ryktades om att Taylor ville använda i alla fall två val för att flytta upp i draften, från en 13:e plats. Då hade han kunnat välja och vraka bland namn som Marc-Andre Fleury, Eric Staal, Thomas Vanek, Milan Michalek, Dion Phaneuf och Jeff Carter.

Men Taylor struntade i det och valde Dustin Brown som nummer 13, före spelare som Brent Seabrook, Zach Parise och Ryan Getzlaf. Han tog sedan Brian Boyle som nummer 26 och Jeff Tambellini som nummer 27. Då fanns spelare som Corey Perry, Shea Weber, Patrice Bergeron och Loui Eriksson fortfarande kvar.

Och poängen var…?
Jo, att påvisa att även om du som general manager är übersmart i bytesförhandlingar, så betyder det ofta ingenting om du är värdelös på att drafta.  

/Stefan