Startsida / Inlägg

Lights out

av Petter Westin
472002307

Man kan ju sluta på olika sätt.

Michael Jordan knuffade Bryon Russell på ända och sänkte historiens kanske mest berömda hoppskott. Några månader senare lämnade han sporten han älskade – med sex NBA-titlar, fem MVP-troféer och en odiskutabel status som världens fortfarande bäste spelare. (Vi ignorerar Wizards-äventyret några år senare i det här exemplet).

Ray Lewis sa ”This is it” till sina lagkamrater. De svarade med att ge honom allt sitt blod, svett och tårar genom ett sista, känsloladdat slutspel. Sedan, när Super Bowl-triumfen var ett faktum, stack den fruktade och respekterade försvarsikonen medan valet fortfarande var upp till honom.

Men de allra flesta får ju aldrig det där sagoboksslutet på karriären.

Brett Favre och Terrell Owens gick från prisade megastjärnor till rena skämt.
Shawn Kemp knäcktes av skenande kilon och missbruk.
Tracy McGrady kuskade i flera år runt från klubb till klubb och bänk till bänk, av skador berövad på sin en gång så bländande förmåga.

En sak kan vi enkelt konstatera.

När vi nu lägger ned USA-bloggen, så känner vi oss betydligt mer som en trött, trög och överviktig föredetting, än som en franchise player som världen kommer att sakna.

De kvalitativa inläggen har blivit färre, de tysta perioderna längre. Vi lyckas inte längre hålla uppdateringarna på en anständig frekvens, så därför är det dags att lägga ner – för gott.

USA-bloggen har hela tiden varit mer eller mindre en hobby, som till 99% skötts på fritiden. Jag önskar att det var annorlunda, och jag tror faktiskt på ett annorlunda svenskt medielandskap i framtiden. När intresset för NFL, NBA och allt det där har vuxit ännu mer i vår del av världen, så kommer seriösa resurser för att bevaka ligorna avsättas även på svenska sportredaktioner.

Men det här ska inte bli ett långrandigt resonemang om varför en blogg läggs ner, utan jag vill egentligen bara säga tack.

Tack så oerhört mycket, för att ni var med och skapade något av det roligaste vi gjort.

För det var alltid så vi såg det – det var aldrig bara vi som skrev och ni som bara läste, utan snarare en ständig kommunikation och diskussion kring idrotterna, ligorna och spelarna vi älskar och fascineras av.

Ni som var med oss – Myslas, Martin, LFCJonas, Andreas, Lars, Rikard, Tore, Alexander, Christoffer, Matte, Daniel, Fiftymagpies, Gammeljärven, GoLions88, Fredrik och alla ni andra, det är så många som förtjänar att nämnas – tack!

Över 13 000 kärleksfulla, kunniga och engagerade kommentarer sedan starten i september 2009. Ni är ett levande bevis på att näthat och destruktivitet fortfarande har många mäktiga motpoler i vårt land.

Dessutom är ni ett bevis på en förbaskat god smak, om jag får säga det själv. När man väl fastnat för amerikansk sport, då är man oftast körd för all framtid. Som den stora, verkligt drabbande förälskelsen. Det var bland det bästa med att driva USA-bloggen – att få möta en massa andra, hopplösa romantiker.

Folk som verkligen fattade vad det handlade om.

Från den otåliga väntan på en Pontel-video, till den desperata jakten på en fulstream mitt i natten.
Från söndagarna med PA Gullö, till pilgrimsfärder till Superdome, Lambeau Field och Texas Stadium.
Från basebollsamlarkort, till Sabermetrics till Mariano Rivera till Yasiel Puig.

Egentligen allting.

ESPN, Madden-turneringar, Super Bowl-fester, StubHub-biljetter, ölkrängaren som skriker ”ice-coooooold beer! ice-coooooold beer!”, Bobblehead Night, flyttlådor med Slam-tidningar, marching bands, maskotar, NBA Store, Craig Sagers gräsliga kavajer, fantasyligor, gamla Jordans som vi vägrar slänga trots att både slitaget och våra bättre vetande familjemedlemmar talar för det, ribs, pizza, light-öl (eller åtminstone reklamen för den), Al Michaels, mock drafts, Foot Locker, matchtröjor, sportbarer, och många, många sena nätter…

Vi är alla en del av en sorts syskonskap, sammanknutna av en förståelse för den passion och galenskap som amerikansk sport kan framkalla i en människa.

Ni bringade åtminstone mig många trevliga och underhållande diskussioner, och för det är jag evigt tacksam.

Det här blir det sista inlägget i USA-bloggen, men konversationen behöver ju inte tystna för det. Jag kommer förhoppningsvis fortsätta skriva i Sportbladet då och då, så håll utkik där. Kanske hörs vi också i framtiden i något annat bloggliknande sammanhang.

Om ni vill hänga med mig till mitt nya Twitter-konto och snacka sport-eller-vad-som-helst, blir jag förstås jublande glad.

USA-bloggens Twitter, som lever vidare trots själva bloggens frånfälle, kommer Stefan från och med nu sköta på egen hand.

Eftersom jag redan har skrivit ett löjligt sentimentalt och högtravande sista-inlägg, kan jag väl lika gärna avsluta med ett sista tårdrypande citat.
Från His Airness himself, i United Center onsdag den 13 januari 1999, när han meddelade världen att det var dags att lägga skorna på hyllan:

”It was difficult because you are giving up something that you truly, truly love. My love for the game is very strong, and it’s hard to give up that love.”

//
Petter Westin
petter.westin@aftonbladet.se

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB