Det är förstås några dagar sedan nu.

Men för oss som vill vara som Mike så är det aldrig för sent, aldrig för tidigt och aldrig nog. Det är alltid på sin plats med ett inlägg om Michael Jordan.

För några dagar sedan valdes Air in i basketens Hall of Fame, tillsammans med David Robinson, John Stockton, Jerry Sloan och C. Vivian Stringer. Naturligtvis vill vi säga någonting om det, även om vi alltså är några dagar sena. Och det finns förstås en aldrig sinande ström med saker att säga om Michael Jordan. Han är, på det viset, basketsamtalens Särimner.

Men i stället för att prata tänkte vi tipsa om att läsa.

Det finns en uppsjö böcker om Chicago Bulls-legendaren men vi nöjer oss med att tipsa om två av de viktigare. Vi börjar i början, så att säga:

1990 var Michael Jordan redan stor. Men man kan aldrig bli störst utan åtminstone en titel. 1991 nådde Jordan sin första – och Sam Smith dokumenterade varje steg på vägen. 

Smith var på den tiden sportskribent på The Chicago Tribune och hade en mängd ingångar i Chicago Bulls organisation, till Jordans stora förtret. Världens bäste basketspelare genom tiderna är, av Smiths bok att döma, inte världens bästa medmänniska. Han är rent ut sagt för jävlig. Han vägrar passa bollen till vissa medspelare, han vägrar inrätta sig efter spelsystemet, han attackerar sina lagkamrater fysiskt och psykiskt, han vill inte lyfta vikter med resten av laget för att vissa av spelarna är starkare än honom…

Många år efter att boken släpptes kom uppgifterna att det var coachen Phil Jackson som bistod Sam Smith med information. Andra uppgifter säger att det var assisterande coachen Johnny Bach. 

The Jordan Rules kan kallas skvallrig men jag ser den snarare som välinformerad eftersom ingen har motsatt sig uppgifterna i boken. Och faktum är att Sam Smith, som egentligen gått i pension, numera knäcker extra åt just Chicago Bulls.

Boken skänker tveklöst balans till det fenomen som var Michael Jordan. Har du sett en hyllningsvideo för mycket så är The Jordan Rules en bra påminnelse om att det faktiskt fanns en riktig människa med alldeles vanliga men mindre smickrande egenskaper bakom nummer 23.

Fan alltså, vi vill ju vara som Mike, men kanske borde Mike vilja vara som oss?

Playing For Keeps (David Halberstam, 1999)

Sannolikt den definitiva Jordanboken. I alla fall så här långt. David Halberstam var en fantastisk reportageskribent och den här boken spänner från Jordans high school-år till den sjätte titeln 1998.

Och nu snackar vi inte bara linnen, långa shorts och läderbollar.

Halberstam gräver också ned sig i Jordans roll som ambassadör för sporten och den extremt viktiga affärssidan. På tal om business så är en talande anekdot i boken är när Michael Jordan vägrar ge sitt officiella stöd till Harvey Gantt i senatsvalet i hans hemstat North Carolina. Gantts motståndare Jesse Helms kallas av Halberstam för ”the nemesis of Carolina blacks.” Men Jordan poängterar att ”republicans buy sneakers too.”

En annan, sportslig, anekdot är den om världens bästa internmatch i Monte Carlo i samband med OS i Barcelona 1992. Då ledde Jordan och Magic Johnson varsitt lag i ett veritabelt krig på träningen. Intensiteten och kvaliteten ska ha varit på sinnessjukt hög nivå – och Jordans lag van förstås.

Tyvärr avled David Halberstam i en bilolycka 2007. Han fick Pulitzerpriset som 30-åring efter sin rapportering från Vietnamkriget. Halberstam var en av få som faktiskt var på plats när buddhistiska munken Thích Quảng Đức satte eld på sig själv i en korsning i Saigon. Du har säkert sett Malcolm Brownes kända bild (som också vann Pulitzer-priset).

Jaha, men hur får jag nu tag i de här böckerna? undrar du. Så här skulle jag göra. Surfa in på www.amazon.com, leta upp titlarna och beställ en ny eller en begagnad om du så vill. Klart.