Varje tisdag blickar USA-bloggen in i den omedelbara framtiden. Vi väljer ut sex av den kommande veckans höjdpunkter och mest intressanta händelser, och spekulerar samtidigt i hur det går.
Är vi rätt ute? Lämna en kommentar och tyck till.

Michael Vicks comeback, Philadelphia Eagles–Kansas City Chiefs, söndag 19.00.
Storyn är ju välbekant men rätt exceptionell: En liten pojke växer upp i tuffa och farliga kvarter, börjar spela football, har en enorm naturbegåvning, blir stjärna i high school och superstjärna i college, vald som etta i NFL-draften, väcker liv i den slumrande sportstaden Atlanta, skriver rekordkontrakt värt 130 miljoner dollar.

Enda problemet är att han på fritiden gillar att se hundar slåss – och att han dödar och torterar de som inte är tillräckligt bra. Han åker fast, får sitta 18 månader i fängelse och förlorar både stjärnstatus, fansens kärlek och alla sina pengar.
Mike Vick började om från noll och fick en andra chans hos Philadelphia Eagles. I en och halv månad har han tränat football – på söndag får han spela igen.

Spåkulan: Givetvis är han ingen starter (det jobbet får Kevin Kolb om Donovan McNabb stoppas av skada), och givetvis lär det dröja innan han är helt redo för NFL. Men Mike Vick kommer spela. Och återigen kommer vi sitta där och säga ”wow” och ”oooh”, men också ta oss för pannan och sucka ”vad i h-vete…”.
NFL:s mest underhållande spelare, på gott och ont, är tillbaka.

New England Patriots–Atlanta Falcons, söndag 19.00.
Helgens kanske mest intressanta NFL-match. Patriots (1–1) har sett väldigt mänskliga ut i seriestarten och Tom Brady verkar inte helt komfortabel efter fjolårets knäskada.

New England behöver vinna den här hemmamatchen, men för motståndet står ett Falcons (2–0) som nu på allvar kan etablera sig som ett av NFL:s absoluta topplag. 24-årige Matt Ryan beskrivs ofta som nästa Brady/Manning-quarterback. Kan han överglänsa förlagan på Gillette Stadium?

Spåkulan: Med tanke på att både Patriots och Falcons har en del frågetecken i försvaret kan detta bli en klassisk shootout, där den som har bollen sist av Brady och Ryan leder sitt lag till seger.

/Petter

New York Yankees-Boston Red Sox, fredag, lördag, söndag.
Sänds på ESPN America.

För bara någon vecka sedan såg grundseriens sista klassiska hatmöte mellan Yankees och Red Sox ut att vara tämligen ointressant (ja, förutom att det är Good vs. Evil och allt det där).

Yankees hade ju säkrat segern i divisionen före just Red Sox, som i sin tur ryckt åt sig en betryggande ledning före Texas i jakten på Wild Card-platsen. Men så tappade plötsligt Yankees sina fina form (5-5 de senaste 10) samtidigt som Red Sox fick ett ordentligt lyft i och med Dice-K:s comeback och nu har nio segrar på tio matcher.

Det innebär att Boston – som det såg ut på måndagskvällen – bara är fem matcher efter den förhatliga fienden i The Bronx. Har avståndet krympt ännu mer under veckan, kan det bli en ruggig uppgörelse på nya Yankee Stadium.

Spåkulan: Det är väl bara att erkänna det direkt. Mina sympatier finns hos Red Sox. Men jag tror ändå inte att Boston tar hem den här matchserien. Sabathia tar första segern på fredagen och Yankees tar även match två av bara farten. Förhoppningsvis orkar Sox slita till sig match tre och ta en seger som kan bli väldigt viktig i slutskedet av serien.

Detroit Red Wings-Toronto Maple Leafs
Fredag, lördag.

NHL:s försäsong är som den är och det är ytterst svårt att på förhand spekulera i hur starka lag man mönstrar från match till match. Nu börjar dock premiären närma sig och lagen har rensat frisk i trupperna.

Dubbelmötet mellan Red Wings och Maple Leafs – i Detroit på fredagen, i Toronto på lördagen – kan komma att ge svar på en mängd frågor. Som hur kommer Detroit hantera alla spelarförluster? Var står kraftigt omstrukturerade Maple Leafs? Och kanske, kanske vi får se Jonas Gustavsson i aktion?

Spåkulan: På fredag väntas Henrik Zetterberg göra comeback efter en tids ljumskproblem. Det blir ett lyft för Red Wings, som annars har haft en rätt svag försäsong.

/Stefan.

Detroit Tigers–Cleveland Indians, 01.00 i natt, sänds på ESPN America.

Det är nåt med Detroit den här veckan. Precis som Stefan så är jag väldigt intresserad av att se hur det går för gamla Red Wings mot nya Maple Leafs, men jag kan inte vänta på min Detroit-fix ända till i helgen. Lyckligtvis får jag den redan i natt. På tv och allt. Hallelujah.

Basebollens Detroit Tigers har inte bara en av ligans snyggaste loggor och Tom Selleck som supporter (minns kepsen i Magnum!). Man har också en lättsammare variant av panik. För några veckor sedan såg slutspelsplatsen redan klar ut. Tigers låg på förstaplatsen i central division i American League, satte upp benen på bordet, tryckte ned kepsen över ögonen och vilade lite. Första divisionssegern på 22 år var ju klar. Eller?
Nä, såklart inte.

Tigers har förlorat 9 av de 13 senaste matcherna och även om man fortfarande har ett skönt glapp till tvåan Minnesota Twins så är det såna sviter som kan ge en supporter klippkort till farbror hjärndoktorn. Nu möter man Cleveland Indians som är sist i AL central och här har man ett övertag med 11–4 i matcher den här säsongen.

Spåkulan: Alltså, 11–4 i möten med rivalen Cleveland som Detroit Tigers nu möter i tre matcher. Med andra ord, eller siffror snarare, så vinner Tigers 73,33 procent av de tre matcherna. Vi avrundar det till att Detroit vinner två av tre matcher och definitivt tar divisionssegern till slut.

Samuelsson får besked, torsdag.

Det låter ju häftigt, men kanske lite… Ja, oväntat är väl ordet jag söker.
Ulf Samuelsson, en av NHL:s mest hatade spelare genom tiderna, kan på torsdag bli huvudtränare i Phoenix Coyotes. Mannen som i princip avslutade Cam Neelys karriär och definitivt avslutade Pierre Mondous karriär kan nu alltså bli den förste svenske huvudcoachen någonsin i NHL. Eller svenske och svenske… Jag vet inte hur det är med det där passet nuförtiden.

Tuffe Uffe är just nu huvudansvarig i Coyotes då ordinarie coachen Wayne Gretzky är missing in action. Coyotes är i en rättegång där klubbens framtid ska redas ut. Om NHL kliver in och tar över driften av konkursorganisationen så dumpar man Gretzky – och då kan Samuelsson få jobbet permanent.

Nu vill jag vara tydlig: Jag gillar Uffe. Jag är svensk och jag har aldrig mött honom på isen. Så jag gillar Uffe. Men frågan är hur många vänner han har runt om i ligan och hur de skulle reagera om han blev huvudcoach för ett NHL-lag? Jag tror det skulle sticka i ögonen på några – och jag bjuder på ett par karaktärsvittnen från förr:
– Jag har alltid hatat Ulf. Idiot som han är så har han alltid det där flinet som gör att man vill slå honom i ansiktet, sa Mike Milbury, tv-expert och tidigare spelare, coach, Salo-hatare och general manager i NHL.
– Skulle vi göra en enkät i ligan så skulle han bli framröstad som den fulaste spelaren. Ingen annan är i närheten. Jag hatar den där killen, sa förre storspelaren Bernie Nicholls.

Spåkulan: Nej, Ulf Samuelsson får inte jobbet. Jag tror absolut att han har kompetensen, men i det här laget, med den uppförsbacken Coyotes redan är i, så tror jag att man kommer att gå på ett mer rutinerat namn.

/Mattias