Phil Kessel är alltså en Maple Leaf.

Hårdfakta: Toronto ger upp ett förstaval och ett andraval i draften 2010, plus ett förstaval 2011 för Kessel. Amerikanen har skrivit ett femårskontrakt som ger en lönetaksträff på 5,4 miljoner dollar om året.

Så, vad är det egentligen för spelare som Toronto bytt till sig? Vi vet att Kessel smällde in 36 mål förra säsongen. Som 21-åring. Det gör honom till en av de mest spännande spelarna i hela ligan.

Men det finns också en annan sida av Phil Kessel. En sida som har gjort att han varit ordentligt ifrågasatt i Boston, trots alla mål.
Jag följde Bruins på plats under säsongen 2007/08 och jag kan nog säga att jag aldrig träffat en NHL-spelare som varit så blyg. Under alla intervjuer stod han med blicken i golvet och mumlade fram de klassiska klyschorna.
Det är naturligtvis inget fel med att vara blyg, men beteendet stärkte bilden av Kessel som en spelare som hade svårt att hitta sin plats i omklädningsrummet. Som en spelare som nordamerikanerna brukar kalla ”soft”. Som en spelare som hade svårt att bli accepterad av sina lagkamrater.

Snacket om att Kessel ofta ställer till problem i omklädningsrummet gick varmt redan innan han draftades. I Gare Joyces briljanta bok ”Future Greats and Heartbreaks” finns en intervju med Kessel återgiven. Det är Columbus Blue Jackets klubbledning som intervjuar talangen inför draften 2006.

Här är ett litet utdrag:

Kessel is barely in his seat before he’s pressed, before he is sweated.

”Teammates”, Boyd prompts.

Silence.

”Do you know what I’m talking about?”

”No” Kessel says.

How couldn’t he? Everyone in the game knows what Boyd is talking about.  Kessel has a reputation for being disliked by his teammates wherever he has played.

And, clearly, Kessel does know what Boyd is talking about. At the end of a few seconds of uncomfortable silence, a few seconds while the clock was ticking, more loudly for Kessel than the team, he starts talking.

Sputtering.

”I don’t have a problem with my teammates.”

Another uncomfortable silence.

”I don’t have a problem with Jack Johnson.”

Another uncomfortable silence.

”I had lunch with him (Jack Johnson) practically every day.”

Kessel is cracking. Now it’s not answers. It’s explanations. And rationalizations. And excuses. Hard to imagine it going worse.

En stor anledning till att Kessel ändå lyckades i Boston var att tränaren Claude Julien – och resten av lagledningen – lärde sig att hantera talangen.
Nu är det upp till Torontos Ron Wilson, som anses vara en tuffare och hårdare coach än Julien, att göra samma sak.

Så, för att komma till själva kärnfrågan: kommer Kessel att lyckas i Toronto?
Jag är tveksam.
För det första tror jag inte att Wilson är rätt coach för en spelare som Kessel. Sedan kommer trycket på amerikanen – som nu är Maple Leafs bäst betalda spelare – att vara betydligt större än i Boston.
Bostontidningarna är långt ifrån Kamratposten, men deras kollegor i Toronto kan ibland få för sig saker som skulle få News of The World-redaktionen att rodna.
Och framför allt: i Bruins spelade Kessel med centern Marc Savard, en av NHL:s absolut främsta playmakers. I Toronto lär Mikhail Grabovski eller John Mitchell centra i Kessels kedja. Det är viss skillnad det.

UPDATE: Bostons general manager Peter Chiarelli avslöjade i dag att Kessel begärde att få bli bortbytt redan i juli. Amerikanen har inte själv förklarat varför, men det låter ju väldigt suspekt.
Vänta.
Hörde ni?
Det var ljudet av att få vatten på sin kvarn.

/Stefan.