God eftermiddag vänner.
Fredagspanelen tog en liten paus. Vi skäms för detta. Men vi hoppas att ni kan söka i era hjärtan och finna kraften och förlåta oss.
Som en sorts förlåtgåva så erbjuder vi er det här: Lördagspanelen!
Håll till godo.

1. Alex Rodriguez står på gränsen till World Series igen. Är det här året som han visar att han kan vara de stora matchernas man?

Petter: Dessa ord skriver jag sent fredag kväll innan Yankees inlett ALCS-serien mot Angels, så jag vet inte hur det gått i den första matchen ännu – men: Jag läser hur A-Rod inför ALCS-serien mot Angels dragit sig tillbaka från strålkastarljuset och slutat prata med medierna. Det kanske är just det som är den rätta strategin för denna skandalomsusade stjärna, för att han ska kunna fokusera och prestera på den nivå han är kapabel till.

Stefan: Han har ju onekligen inlett det här slutspelet på ett lovande sätt. Men att leverera mot ett slutkört Twins är en sak, att visa vägen under en lång, stenhård serie är något helt annat.
Jag hoppas att Angels kan skaka av sig den pinsamma förlusten i natt (när såg man senast så många fatala misstag under en och samma match?) och ge Yankees – och A-Rod – en ordentlig fight.

Wikdahl: A-Rod håller. Jag är helt säker. Jag kan inte förklara det bättre än att karln tycks ha fått nog, om ni förstår hur jag menar. Han har gjort bort sig, blivit hånad och sågad, varit hatad. Nu tänker han inte ge folk mer ammunition. A-Rod has had enough.

 

2. Nicklas Lidström gjorde sin 1000:e poäng i helgen. Han är tidernas störste svensk, over there. Det är ingen fråga, det är fakta. Men… Vem är din personliga svenskfavorit i NHL genom tiderna?

Petter: Nicklas Erik Lidström. Han var min stora hjälte när jag samlade hockeykort på det tidiga 90-talet. När jag i dag i mogen ålder vet vilken klasslirare (och stor människa) jag valde som favoritspelare när jag var nio-tio år, så känns det riktigt, riktigt bra.

Stefan: Vet ni vilken Montreal Canadiens-spelare som var den senaste att nå 100 poäng under en säsong? Just det, Mats Näslund. Säsongen 1985/86 gjorde ”Le Petit Viking” 43 mål och 67 assist.
Under det året gjorde SVT några sköna inslag från Montreal – bland annat en kort hockeyskola där Näslund fintade bort en ung Patrick Roy i kassen – som jag spelade in på video. Det videobandet användes flitigt i det Perssonska hemmet, kan jag lova.

Wikdahl: Jag vill så gärna säga Mats Lindgren. Han gick på samma skolor som mig, kommer från samma område som mig och är i min ålder. Men, det finns ingen hockeyspelare som har stoppat min värld från att snurra som Peter Forsberg. Det låter kanske som ett tråkigt svar, men ärligt talat: Har Peter Forsberg någonsin varit tråkig?

 

3. Fem lag är obesegrade i NFL så här långt: New York Giants, Minnesota Vikings, New Orleans Saints, Indianapolis Colts och Denver Broncos. Kan något av lagen upprepa Patriots bedrift från 2007? Finns det en chans i helvetet att ett av dessa lag kan gå 16– 0 i grundserien?

Petter: Nej, och här är matcherna då varje lag kommer förlora sin första match: Giants på söndag mot Saints i Superdome, Vikings nästa söndag i Pittsburgh, Saints på Monday Night Football 2 november mot Atlanta, Colts 29 november i Houston, och Broncos på måndag borta mot Chargers.

Stefan: No way. Redan i helgen kommer ju Giants, Vikings och Broncos att åka på sina första förluster. Det är vad jag tippar, i alla fall. Colts och Saints ser ju förvisso väldigt starka ut, men inte 16–0- starka.

Wikdahl: Nej. Jag tycker inte jag behöver motivera det mer än så här: Läs ovan.

 

4. NBA närmar sig med stormsteg. Vilken spelare, förutom Jonas Jerebko förstås, får dig att dra börs för NBA League Pass så att du kan varenda match med honom?

Petter: Det finns så många. Men mest av alla kan det vara Josh Smith i Atlanta Hawks. Med den mannen på planen kan vad som helst hända, när som helst. Good and bad…

Stefan: Chris Paul, New Orleans. Och det inte bara för att jag – för en gångs skull – kommer att lottas högt inför fantasydraften och får välja Paul till mitt lag. Han är ju en fantastisk spelare, också.

Wikdahl: Jag har ett stort hjärta och plats för många spelare. Men nummer ett är Kevin Durant. Jag har hans redan klassiska Sonics-linne, jag har sett honom live i Oklahoma City, han har armar längre än langoskön på en stadsfestival och han har så skön spelstil att jag går i bitar. Den här säsongen är det dags för OKC Thunder att ta ett nytt kliv, mot slutspel. Jag missar inte en sekund.