45–38 till Pistons i halvtid.

Det finns inga genvägar, sägs det. Och även om jag tvivlart på det så tycks hårt jobb vara det som krävs i den här matchen. Det näst senaste beviset är Oklahoma City Thunder, det senaste är Detroit Pistons.

Oklahomas Nick Collison och Etan Thomas började stöka och böka lite i andra quarterna och rev åt sig några offensiva returer och helt plötsligt så var Thunder i ledningen. Men Pistons kom igen, mycket tack vare Rodney Stuckey och Tayshaun Prince och, förstås, Ben Wallaces försvarsspel. Det här Pistonslaget kanske inte har de självlysande stjärnorna som stadens hockeygäng kan skryta med, men precis som Red Wings så tror jag att man kommer att gå till jobbet varje dag. Det såg vi exempel på under andra halvan av quarter två.

Som matchen utvecklat sig gillar jag Pistons chanser. Om ett lag som Pistons inte vinner kampmomenten så kan det bli jobbigt. Man har ingen Kobe Bryant, Dwyane Wade, LeBron James – eller ens en Kevin Durant – som kan rädda laget när poängen är jobbiga att komma över.
De kampmomenten vinner Pistons nu. 

•••

Vad skriver jag när Jonas Jerebko kommer in? Hur skriver man historia, så att säga? Jag får lura på det. Antagligen kommer jag bara att konstatera det. Och sen sitter folk om 30 år och skrattar åt att vi då inte fattade vad det innebar för svensk baskets framtid.

•••

Innan matchen är över så har Oklahoma City Thunders Russel Westbrook gjort något så oerhört fantastiskt grymt att du inte kommer att glömma det.
Det är ett löfte.
Han har redan snuddat vid något stort. Ena gången blev han foulad av Charlie Villanueva, andra så brände han dunken. 

•••

Austin Daye, JJ:s rookiepolare, kom in i pausen. Men byttes ut efter en minut. Han hann med att ta en foul i alla fall. Så han är med i protokollet. Alltid nåt.
Jag såg Daye i Summer League, och även om det inte är toppklass på matcherna där så såg man vilken silkenslen spelare det är. Fantastiskt skön spelstil. Han kommer att bli riktigt bra. Det är jag säker på. 

•••

Jonas Jerebko har allts… Förlåt, Jonas Jerebko från Kinna har alltså nummer 33 på ryggen. Klassiskt nummer. Exempel? Känn på de här namnen: Larry Bird, Patrick Roy, Kareem Abdul-Jabbar, Scottie Pippen, Patrick Ewing – och Daniel Sedin.
Magic Johnson bar förresten 33 i college, precis som sin nemesis Larry Bird, men fick ändra i NBA då lagkamraten Abdul-Jabbar redan hade det numret.  

•••

Förresten så har Jerebko numera inte slingor i håret. Vore jag kunnig inom fältet hår och mode så skulle jag säga: Bra val, Jonas!

•••

Nu tar vi kaffe på det här tycker jag. Nästa inlägg kommer i pausen mellan tredje och fjärde quartern.

/Wikdahl