Segerkyssen längst upp i Sun Life Stadium. Foto: AP

New Orleans Saints 31, Indianapolis Colts 17.
Det kanske är på sin plats med några spridda kommentarer och reflektioner:

• Litegrann känns det ju som att Saints är Destiny’s Team. När man tänker på allt som människorna i staden New Orleans har gått igenom, hur nära det var att klubben blev såld och flyttad, alla de slumper som ledde fram till att Sean Payton, Drew Brees, Reggie Bush och de andra hjältarna hamnade i Saints. Det var liksom det perfekta slutet på den här framgångssagan, att klubben fick vinna sin första Super Bowl.

• Självklart – man ska akta sig för att bagatellisera en sådan tragedi som orkanen Katrina. Sportslig framgång kan aldrig kompensera förlusten av en närstående. Men Saints har fått en betydelse för New Orleans som går långt bortom ett vanligt, professionellt idrottslag. Det är ett faktum. Jag har själv varit i staden och pratat med människor som vittnat om den förenande kraften Saints har haft på invånarna, i ansträngningarna att bygga upp staden igen. Så det är ingen gullig liten mediamyt. 

• Hatten av till Saints coaching staff. Jag vet inte vad Sean Payton och kompani diskuterade inför matchen, men jag kan tänka mig att resonemanget gick ungefär så här: ”Vi ska fortsätta vara aggressiva. Vi ska fortsätta ta chanser och lita på vårt offense. Vi ska hålla fast vid vår identitet.”
Payton måste förstås få fem plus för sin insats i matchen. Han gick för det på 4th down, han var framgångsrik med sin challenge-flagga och, herregud, karln inledde andra halvlek med en onside-kick – trots att skillnaden i matchen då bara var fyra poäng!

• Peyton Manning kastar en pick-6 vid underläge 17–24. Där avgörs matchen – och där förändras Peytons arv? För Tom Brady-fansen ger i alla fall det här ett nytt elakt argument i Manning vs Brady-debatten. Peyton är nu 9–9 i slutspel. Brady är 14–4.

• Coolt att festa på South Beach inatt. Men säkerligen mycket, mycket roligare att festa i French Quarter. 2013 avgörs ju Super Bowl i Superdome. Läge att planera den resan väldigt snart, kanske…

• Hur är det egentligen att vara Tracy Porter en kväll som denna? Det var han som satte spiken i kistan när han läste Manning perfekt och sprang in 31–17.
– We knew that on third and short they stack, and they like the outside release for the slant.  It was great film study by me, a great jump and a great play, säger Porter – som själv växte upp i Louisiana.
– Words can’t describe how much this means to New Orleans.

• Fy så sorgligt att man nu ska behöva vänta i sju fucking månader på att NFL-säsongen drar igång igen. Men, det har varit en riktigt rolig säsong – och det tackar vi er läsare för! Det är ni som gör USA-bloggen till vad den är.

/Petter.

Sean Payton – en mästerlig coach. Foto: AP