NEW YORK ISLANDERS: Dale Hunter

Jodå, Hunter är avskydd även på Long Island. I 1993 års slutspelsmöte med New York Islanders snodde stjärnan Pierre Turgeon pucken från Dale Hunter och avgjorde matchen.
När Islanders målskytt svängde upp längs sargkanten – med armarna sträckta i luften som målgest – smög Hunter upp bakom och crosscheckade Turgeon i ryggen.
Dale Hunter fick 21 matchers avstängning för tilltaget, då den längsta avstängningen i NHL:s historia.

NEW YORK RANGERS: Denis Potvin

Har du inte full koll på NHL-hockeyn och besöker Madison Square Garden för första gången, finns det viss risk för förvirring. För vad är det egentligen fansen skriker? ”Pottvän socks”? Nähä, ”Potvin sucks”. Det var ju elakt, men det finns ju ingen Potvin i motståndarlaget? Nej, men det fanns.
Denis Potvin var New York Islanders lagkapten under åtta säsonger och en av frontfigurerna under klubbens makalösa framgångar under 1980-talet.
Bara det räcker naturligtvis för att bli avskydd av Rangersfansen, men Potvin gjorde mer än så. I en match i februari 1979 tacklade han Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson så illa att svensken bröt foten.
– Det var egentligen inget speciellt. Jag fick en tackling nere i hörnet och isen var inte den bästa. Skridskon fastnade i en spricka och jag bröt foten, säger Nilsson.
Skadan kom under hans första säsong i NHL och den allmänna uppfattningen är att han på grund av smällen aldrig nådde sin fulla potential i ligan.
– Det var en av mina bästa säsonger, fram till skadan. Men det var inte bara den smällen. Under mina fyra första år i Winnipeg och WHA tog både jag och Anders Hedberg enormt mycket stryk. Jag hade inte mycket kvar att ge, kroppen började säga ifrån, säger Nilsson.
(EDIT: Fantastiska bilder och missa inte det här eller det här, om ni vill se mer av WHA. Och läs för guds skull Ed Willes fantastiska bok ”The Rebel League”. En av de absolut bästa sportböcker jag har läst).
Ramsan – om man nu kan kalla ”Potvin sucks” för en ramsa – har levt kvar sedan dess och Rangersfansen dammar av den lite då och då. Oftast när Islanders är på besök, så klart, men också när fansen bara är lite…uttråkade.
– Den stora skillnaden nu är att publiken skriker med ett leende på läpparna. Förr var det mer hat. Jag antar att det är en sån där grej som förs vidare från generation till generation. Ungefär som säsongsbiljetter, säger Potvin själv.

/Stefan.