Ångestladdat för Torontos José Calderón och Reggie Evans. Foto: AP

Jag har en dejt ikväll.
En dejt med mitt NBA League Pass.

Grundserien spelas i 82 omgångar, men NBA är ändå inte ojämnare än att vi kan få en veritabel ödesmatch i den 79:e.
Studera tabellen i Eastern Conference.
Åtta, med 38 segrar och 41 förluster: Toronto Raptors.
Nia, med 38 segrar och 41 förluster: Chicago Bulls.

Vid midnatt svensk tid möts de.
Den sista biljetten till årets slutspel står mellan de här två lagen. Och även om varje vettig instinkt i mitt 25-åriga basketsinne skriker att båda lagen ändå åker direkt i ett slutspel, så måste jag älska det.
Så har det alltid varit.

Nog kan även jag glädjas åt en seriefinal eller en showdown mellan två giganter.
Men i det tysta bär jag på en pervers, mörk hemlighet: Jag har alltid njutit mer av streckmatcherna, bottenmötena, kniven-på-strupen-scenarion där en tjock ångestdimma hänger över arenan – och där skiljelinjen mellan framgång och fiasko är smärtsamt tydlig.
Kanske är det den medfödda losermentaliteten hos en Sundsvallare; kanske är det min inneboende sado-masochist; men vafan – ge mig en kvalmatch före en semifinal alla dagar i veckan!
Och ge mig för guds skull Raptors–Bulls före el Clásico…

Med detta bekänt, lite mer förutsättningar och noteringar inför kvällens drabbning:
• Torontos två sista matcher: Detroit borta, New York hemma.
• Chicagos två sista matcher: Boston hemma, Charlotte borta.
• Toronto har 2–0 på Chicago den här säsongen, vilket innebär att laget redan har säkrat fördel i inbördes möten. Samma record = Toronto slutar före Chicago.
• Pressen är alltså störst på Chicago, som vid förlust ikväll måste vinna sina två sista och hoppas att Toronto förlorar sina två sista.
• För Toronto vore en förlust inte riktigt lika ödesdiger. Då krävs att man vinner en match mer än Chicago i de två sista omgångarna.

Ändock – det lag som vill kontrollera sitt eget öde måste vinna ikväll. Don’t you just have to love it?

/Petter.