När inte ens Henrik Sedin själv vågade hoppas på det – klart vi andra också blev chockade.
Men hans MVP-utmärkelse är fullständigt välförtjänt.

De 112 poängen var nice, såklart. Klubbrekord och 30 poäng bättre än hans tidigare personbästa.
Men jag tror att jurymedlemmarna – de 46 som tyckte att Henrik Sedin var bäst, i alla fall – främst föll för det faktum att han levererade även när brorsan Daniel var skadad.
Och utan Henrik hade Vancouver aldrig överlevt tidernas längsta road trip i NHL.
Mellan 30 januari och 10 mars – med OS-spel mitt i – spelade Canucks 14 raka bortamatcher. Man vann åtta av dem, och Henrik Sedin gjorde tre mål och elva assist.

Bedriften att vinna Hart Trophy blir ännu större när man ser Henriks svåra position, både geografiskt och medialt. Han spelar i ett västkustlag, har sena matcher och får inte alls samma uppmärksamhet som ”Ovie” eller ”Sid the Kid”.
Heck, för en kille som en gång tvingades stå ut med epitetet ”the Sedin Sisters” har det ju funnits en del mediala barriärer att övervinna.
Därför känns den här triumfen ännu skönare.

For the record – ingen inbillar sig väl att Henrik Sedin skulle väljas före Ovechkin eller Crosby, om NHL-klubbarna rensade ut sina laguppställningar och draftade om ligan från scratch.
Men det här handlar inte om bäst.
Det handlar om värdefullast.
Och där var Henrik Sedin #1 den gångna säsongen.

/Petter.