Vi hoppas att ingen i Cleveland behövde se de här bilderna – de har stått ut med tillräckligt redan.

LeBron-gate är snackisen som aldrig vill ta slut. Efter lite reflektion och distans är det nu dags för NBA-panelen att säga sitt. Här svarar vi på tre tuffa frågor – och vi håller inte igen i svaren.

• Är LeBron en ”feg, hjärtlös, narcissistisk förrädare” som Dan Gilbert hävdar i sitt öppna brev? Eller har Cavs-ägaren tappat all kontakt med verkligheten?
Wikdahl: Dan Gilbert tog för många kliv in i crazyland. Ägaren får – och ska – vara en supporter men han får inte bete sig som Terror-Tommy för det. Men å andra sidan; Gilbert handlade i affekt. Han blev tvärilsk och började mata på tangenterna som om det inte fanns en morgondag (vilket det inte heller finns för Cleveland…). Jag skulle vilja likna det vid dråp. Det LeBron James gjorde var överlagt mord. James är inte feg och inte heller en förrädare, men han är en hjärtlös narcissist – och en mördare.

Westin: Dan Gilbert är ju en asskön lirare. Som sportjournalist sitter man alltid och svär över intetsägande pressmeddelanden, trista stjärnor och intränade citat. Så kommer en sån här fullständigt ocensurerad hat-bomb från en av NBA:s mäktigaste män! Jag älskar det.
Gilbert vet att det här är hans enda chans att bevara lite av supporterstödet som Cavs haft under LeBron-eran; att bygga upp en ”Vi mot honom”-känsla. Att omvandla frustrationen och sorgen till revanschlust. Det öppna brevet har dessutom sina poänger om LeBron, även om Gilbert nästan blir en parodi på sig själv och hela det försmådda Ohio när han tar till såna dramatiska uttryck.
Återigen: det hade aldrig behövt bli en sån ugly breakup om LeBron bara skött övergången med klass och respekt.

• I USA snackar man mycket om att övergången kan förminska LeBrons ”legacy”. Vad tycker du?
Wikdahl: Självklart förminskas hans legacy. Som väldigt många har påpekat: LeBrons målbild är Michael Jordan men Jordan skulle aldrig, aldrig ha gjort så här. Han skulle ha velat sparka Wades arsle, inte bli hans sidekick. Som väldigt många också har konstaterat: LeBron blir aldrig Michael Jordan, han får nöja sig med att bli Scottie Pippen. Inget fel i det. Men då blir hans legacy också sådant att vi får se honom gästspela i Sundsvall Dragons om några år.

Westin: Det handlar om en väldigt medveten uppoffring från LeBron James sida. Rädslan för att misslyckas (läs: inte vinna en enda titel) besegrade längtan efter att skriva in sig i historieböckerna som den stora, odiskutabla hjälten. Vi behöver inte gilla det, men vi får acceptera LeBrons val.

• Är övergången bra eller dålig för NBA?
Wikdahl: Dålig. Att döma av informationsfloden på internet så är det många basketfans, inte bara i Cleveland, som tappat intresset för ligan efter LeBrons val. Jag erkänner utan omsvep att jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt. Visst behöver NBA superlag men man behöver också hjältar. Nu har man förlorat en. Men det är klart att intresset kommer att ta fart igen. Vem vill inte se ett lag med Wade och LeBron och Bosh? Det kommer ju att bli sinnessjukt. Om inte annat vill man se 29 andra lag försöka spöa skiten ur Miami. Ja, jag är bitter.

Westin: På kort sikt är den ju jättebra, om man bara mäter i spaltmeter och tv-timmar.
Sportsligt hade det självklart varit bättre för NBA om LeBron valt Cleveland. Det är farligt när maktbalansen rubbas för kraftigt i en liga där systemet (draft, salary cap etc) är till för att jämna ut klyftorna mellan lagen. Men låt oss inte överdriva – det finns fortfarande gott om stjärnspelare och klipska klubbledare i NBA. Heat må vinna en, två eller tre titlar. Men de kommer få jobba hårt för det och vi kommer fortfarande få se spännande slutspelsserier.