Ursäkta språket nu – men fy satan så häftigt det var att se Michael Vick spela quarterback inatt.
Siffrorna berättar inte hela storyn, men här kommer de ändå:
20 av 28 passningar för 333 yards, 4 touchdowns. 8 springförsök för 80 yards, två touchdowns. Inga turnovers.
Philadelphia Eagles 59, Washington Redskins 28.

Det var kross.
Det var förnedring.
Det var stilstudie och det var tv-spels-football, som om Gud fått tag i en kopia av Madden 2004, tradeat Vick från Atlanta till Philly och spelat mot Redskins på enklaste svårighetsgraden.
Allt det vi drömde om att Vick skulle bli, allt det var han inatt.

Ändå sitter jag här med kluvna känslor.
Det krävdes alltså en personlig tragedi och ett 21 månader långt fängelsestraff, innan Mike Vick började bry sig om sitt hantverk. 

Frågan är: Hur bra kunde han ha blivit, om poletten trillat ner för fem-sex år sedan?
Om han redan då hade utvecklat sitt fotarbete, valt sina lägen med omsorg, lärt sig läsa motståndarförsvaret och gå igenom sina receivers.
Om han gjort allt det här, och inte extraknäckt inom dogfighting – vad hade han varit idag? En MVP, en Super Bowl-vinnare? Manning/Brady-nivå?
 
Det är ju ett klarlagt faktum att den yngre Vick aldrig hade drivkraften eller arbetsmoralen för att bli en riktig toppquarterback – trots att han fick betalt som en, och marknadsfördes som en.
För några veckor sedan sände NFL Network en mycket intressant intervju. Jim Mora, som coachade Vick i Atlanta 2004-2006, ställde frågorna. Vick svarade.
– I think about it a lot, Coach. I was selfish in some aspects. I didn’t dedicate myself. I didn’t listen, sa Vick.
Mora frågade vad som hänt med alla de matchfilmer klubben gav honom varje vecka.
– Man, those dvd’s were piling up in my car, Jim.

Det kommer bli fruktansvärt spännande att följa Michael Vick resten av säsongen.
Men just nu tänker jag inte bara på vad han kommer att bli, utan också på vad han kunde ha varit.

***

Det finns små människor.
Och så finns det Terrell Owens.
Han är själv en del av ett högst dysfunktionellt 2–7-lag, men twittrade så här efter Donovan McNabbs tunga kväll:
”How do u justify a 78 million dollar contract w/this type of performance?”
Fortfarande bitter – och förmodligen väldigt, väldigt avundsjuk på att McNabb nyss fått en kontraktsförlängning som Owens aldrig kommer i närheten av.

/Petter.