Bloggen har legat lite lågt ett par dagar här. Det ska bli bot och bättring – men antagligen inte i dag.
För i dag är vi fortfarande i chocktillstånd.
Jag vet inte om ni såg Carmelo Anthony i match 2 mellan Knicks och Celtics men gjorde ni det så är ni antagligen i någon form av tillstånd också. Det var en vansinnesgrym match av Melo – och ytterligare en vansinnesgrym förlust för Knicks, som trots att man saknade Chauncey Billups och Amar’e Stoudamire ändå var nära att vinna mot Celtics.
Carmelo gjorde 42 poäng, tog 17 returer och hade 6 assist och 2 blockar. 

Efter match ett hävdade jag att Knicks skulle vara knäckta, att den törn självförtroendet får av en så taskig enpoängsförlust skulle sänka laget för resten av matchserien. Efter match två så hävdar jag tvärtom: förlusten i match 2 borde bygga självförtroende, snarare än göra laget dubbelknäckt.
Kan man komma så nära utan Mr Big Shot och STAT så borde hemmaplan i Madison Square Garden kunna ta laget över tröskeln. Men fan vet. Det finns ju en motståndare också. Boston Celtics är fortfarande Boston Celtics och oerhört svårt att handskas med. Storebror, om vi får kalla laget så, har gjort det mesta rätt i crunch time båda matcherna.

Vi syns när vi kvicknat till.

/Wikdahl