Z-Bo is my hero.
Så stod det på åtminstone en t-shirt jag såg i tv-sändningen från FedEx Forum i Memphis, Tennessee. 
Och visst, Zach Randolph var riktigt bra när Memphis Grizzlies tog ledningen med 2–1 i matcher mot San Antonio Spurs, men här är kvällens riktiga slutspelshjältar:

NBA
Brandon Roy har inga knän. Du kanske tror att du ser två knän på honom, han har ju faktiskt shorts på sig, man ser dom ju, men det är egentligen inte knän. Det är två ondsinta, irriterande jävlar som bryskt, eller broskt kanske, har sabbat vad som kunde ha blivit en fantastisk karriär. ”The Natural,” som Portland Trail Blazers guard kallas, har inget brosk i sina knän. I slutet av förra säsongen tömdes det högra på brosk, det vänstra har inte haft något på tre år.
Det här innebär alltså ben mot ben, smärta, svullnad, förlorad explosivitet och snabbhet och en massa andra saker som inte är positiva.

I januari opererade Brandon Roy båda sina knän (igen).
I går knäade han Dallas i skrevet.
Roy, som var ledsen för att han bara fick spela åtta minuter i match två i slutspelsmötet med Dallas Mavericks, gjorde 24 poäng mot Mavs i match fyra. 18 av dem kom i fjärde quartern, två av dem med 39,2 sekunder kvar. De poängen blev matchvinnande.
– Det känns inte verkligt än. Det var en helt otrolig match och comeback av oss, säger Roy direkt efter matchen.
Portland låg under med 23 poäng som mest och vann fjärde quartern med 35–15. 

Tidigare den här säsongen har det varit en sanning att Brandon Roys karriär som stjärna är över.
– Det finns inget hopp om att det ska bli bättre. Han kommer inte att vara den franchisestjärna som Portland trodde att han skulle vara. Portland anser inte att de här problemen går göra något åt, sa en källa till Yahoo.com.
Det finns till och med en läkare som sagt att han har ett eller två år kvar som NBA-spelare, inte som stjärna alltså, utan som NBA-spelare överhuvudtaget.

Det kanske är så. Men Brandon Roys match i natt, utan knän och allt, blev genast en klassiker i Portlands ganska händelserika NBA-historia (NBA-titel, Drexler-eran, Sabonis, Jail Blazers och så vidare…).
– När folk frågar mig vad jag gjorde i fjärde quartern kommer jag att svara att jag stod i hörnet och tittade på The Brandon Roy Show, säger Blazers Gerald Wallace.
Det står 2–2 i matchserien mellan Dallas och Portland. Nästa match spelas i Texas.

NHL
Slutspelet är ett maraton. Det kan enskilda matcher också vara. 
I match fyra låg Boston Bruins under med 0–1, 1–3 och 3–4 och vann ändå mot Montreal Canadiens, tack vare Michael Ryders övertidsmål.
I natt var det dags för OT igen. Den här gången låg Bruins aldrig under men man hade kniven mot strupen precis som i match fyra och precis som i match tre. Canadiens hade ju 2–0 i matcher och Bruins hade två matcher i fiendeland framför sig. Nu är det 3–2 i matcher till Boston och man är framme vid upploppet.
Längst fram springer Nathan Horton.
Han har aldrig sprungit ett sånt här maraton förut.

Nathan Horton kom in i ligan 2003, som hyllat tredjeval av Florida Panthers i den sommarens draft. Panthers dåvarande coach, svenskälsklingen Mike Keenan, jämförde honom med Mark Messier. Det finns ett antal skillnader mellan Messier och Horton, slutspelshistoria är av av dem. Under Hortons sex första NHL-säsonger fick han inte spela en enda slutspelsmatch. Efter sex säsonger i NHL hade Mark Messier redan två Stanley Cup-segrar.
Men efter att ha flyttat till Boston Bruins så är nu Horton äntligen här.
Och han njuter av det.
– Man tror att man vet hur det ska vara men det är helt annorlunda när du kommer hit (till slutspelet). Det är mycket tuffare spel, det är en sak som är säker, sa Horton efter Bruins seger i match tre, där han själv gjorde det viktiga 2–0-målet.
I natt väntade han till andra övertidsperioden innan han smällde in 2–1 på en retur.
– Jag såg returen studsa ut. Det kändes som att det gick i slow-motion. Pucken bara låg där, säger Horton. 

Bruins har nu 3–2 i matcher och kan avgöra i Montreal på tisdag.
– Att spela hemma på tisdag, inför våra fans, gör förhoppningsvis skillnad, säger Canadiens coach Jacques Martin.
Det gjorde det inte i match tre och fyra.

(En sista grej bara, innan någon påpekar det: det fanns fler hjältar i slutspelet i natt, som Tim Thomas till exempel. Men den här  gången valde vi Roy i NBA och Horton i NHL.)

/Wikdahl