Vi skulle kunna prata om bänkproduktion, om hur Jason Terry tvärdog i andra halvlek, om Udonis Haslems försvar på Dirk Nowitzki, om zonförsvar och double teams, om hur skyttelaget blev sönderskjutna.

Egentligen behöver vi bara prata om två saker.
1: LeBron James.
2: Dwyane Wade.

Där har ni de tunga orsakerna till att Miami Heat nu leder NBA-finalen mot Dallas Mavericks med 1–0 i matcher.

Statistiken? Imponerande, men ändå inget extraordinärt för de här två killarna. 24-9-5 på LeBron, 22-10-6 på Wade.
Nej, det sitter mer i självförtroendet och förmågan att göra det spel som behövs i precis rätt ögonblick. Offensivt såväl som defensivt.
Den där kemin och mentala styrkan som vi saknade i vintras, den har gradvis byggts upp under slutspelet och nu ligger den på monstruösa nivåer.

Bara att erkänna: LeBron ser ut som en mästare. Jag tror inte att han tänker låta sig själv misslyckas den här gången. Det brinner i hans ögonen, rädslan och tveksamheten är borta.
Och Wade gör ju livet så sjukt mycket enklare för honom.
Den här matchen illustrerar precis varför LeBron ville gå till Miami i somras. Här finns någon annan som kan steppa upp i fjärde quartern och fixa de där viktiga skotten, den där tunga blocken på Shawn Marion, den där sjuka assisten till Chris Bosh.

Jag vet, jag vet. Det är bara en match och vi ska inte dela ut några troféer än, men… fasen, ska vi inte göra det ändå?

/Petter.