Nu när UFA-cirkusen lämnat stan, fokuserar vi istället på en annan bokstavskombination: RFA.
De två största restricted free agent-namnen är naturligtvis Tampas Steven Stamkos och Los Angeles Drew Doughty. Trots alla tänkbara rykten, så har ingen annan klubb kastat ett offer sheet efter någon av stjärnorna.
Det är ingen skräll.
Sedan lockouten har bara det bara hänt vid sex tillfällen att en klubb signat en spelare via ett offer sheet. Och bara vid ett tillfälle – Dustin Penner från Anaheim till Edmonton – har det lett till att spelaren bytt klubb. 

Under 90-talet var det desto vanligare med offer sheets. St. Louis fick såväl Scott Stevens och Brendan Shanahan som Petr Nedved från Washington tack vare offer sheets. Rangers fick Adam Graves. Hartford Whalers fick, eh, Steven Rice. 

(En parantes i en parantes: numera får klubben som äger spelaren draftval i utbyte, om man inte matchar erbjudandet. Innan nya avtalet var det en skiljedomstol som bestämde kompensationen. När Blues 1991 värvade Shanahan från Devils, bestämde domstolen att Scott Stevens skulle gå åt andra hållet. Ooops.)

Precis som nu matchade dock klubbarna de flesta offer sheetsen. Men tänk om Colorado inte gjort det, när Rangers erbjöd Joe Sakic 21 miljoner dollar över tre år? En svindlande tanke, Sakic i Rangers med tio säsonger kvar av karriären.

Det här är RFA-historiens bästa (i ingen speciell ordning) ”tänk om…”:

• Geoff Courtnall, från Edmonton till NY Rangers (1988).
Nej, Courtnall var ingen game changer. Men han hade passat utmärkt in i ett Rangers som då hade ett rivigt lag med Tomas Sandström och Tony Granato i spetsen.  

• Kevin Stevens, från Pittsburgh till Boston (1991).
Stevens hade smällt in 40 mål säsongen innan och gjort ytterligare 17 mål under Pens väg till Stanley Cup-titeln. Säsongen därpå blev det 54 mål under grundserien och 13 i slutspelet. Fyra av de sistnämnda kom i match tre av finalen i Eastern Conference, då Pittsburgh slog ut…Boston.

• Teemu Selänne, från Winnipeg till Calgary (1992).
The Finnish Flash hade inte spelat en match när Flames försökte signa honom. Men tänk om Jets inte matchat…med Selänne i laget hade Flames kunnat ritat om hela Western Conference i tio år framöver. 

• Keith Tkachuk, från Winnipeg till Chicago (1995).
Tkachuk var bara fyra säsonger in i sin NHL-karriär, när Blackhawks försökte signa honom. Tkachuk hade kommit till en klubb som redan hade Chelios, Roenick, Suter och Amonte, alla under sin prime. 

• Joe Sakic, från Colorado till NY Rangers (1997).
Tanken var att Sakic skulle ersätta Messier, som försvunnit till Vancouver. I Rangers hade Sakic fått spela med Gretzky, Kovalev och…Susse. Om inte den där skiljedomstolen hade skickat över Sundström som ersättning, så klart. 

• Sergei Fedorov, från Detroit till Carolina (1998).
Superryssen hade ju sina bästa år bakom sig och frågan är vad Fedorov hade kunnat göra för Hurricanes. Men på kort sikt? Whooa. Canes offer sheet kom nämligen i februari (vilket var möjligt enligt de gamla reglerna). Några månader senare tog Detroit Stanley Cup-titeln. 

/Stefan.