Gick in på Pressbyrån, såg den här och trodde att jag transporterats tolv år tillbaka i tiden.
Men det var bara Slam som gjort en throwback på det klassiska Soul on Ice-omslaget från mars 1999.

Now, det fanns en tid i mitt liv då jag tyckte att Slam var ungefär den coolaste publikationen i hela världshistorien.
Det dog väl ut nån gång efter tonåren, men jag köper fortfarande tidningen då och då när jag känner för det.
Allen Iverson på omslaget? Då känner jag ALLTID för att köpa Slam.

Ingen spelare är en tydligare symbol för det som Slam blivit mest förknippat med, och bildat skola inom: fusionen av hiphop och basketboll. Stilen, attityden, mentaliteten.

Allen Iverson är 36 år idag och nästan lika långt ifrån en NBA-plats som du och jag.
Men Beşiktaş Cola Turka? Nej, det är inte så tidernas kilo-för-kilo tuffaste spelare vill avsluta sin karriär.
Han vill tillbaka till världens bästa liga.
Till vem som helst som är villig att ge honom ett linne.
– I made a lot of mistakes as far as my actions and things that I’ve said, and I think that was the reason for me not being in the NBA. My whole thing now in trying to get back is letting any organization know that I’m willing to play any part that they want me to play, säger AI i intervjun med Slam.
– I’ll play for a team in any capacity just to get back out there doing what I love to do.
Han får aldrig den direkta följdfrågan, men jag antar att Iverson – som vid flera gånger i sin karriär uttryckt sitt missnöje med coacher som velat spela honom som inhoppare – nu kan tänka sig att inte bara komma från bänken, utan kanske till och med bara ta de ströminuter som blir över.
Tänk vad en säsong i Europa kan göra med en avdankad amerikansk stjärna…

Det finns många andra intressanta grejer i artikeln.
Så här säger Iverson om…

…uppgifterna om spelberoende, alkoholism och stora ekonomiska problem:
– I haven’t gambled in years. I’ve never been reprimanded for any alcohol issues. I’ve never had a DUI or anything like that. But one person says that in the media, and everybody lose their minds.
– It hurts that people say I went overseas to get the money. No! I want to play basketball. What the hell am I going to do, sit home and try to get fat? I want to play.

…när han pajade benet i Turkiet, den första skada som fick honom att gråta:
– All throughout my career, I never iced. All my coaches and trainers always told me, ”You need to ice after games”. I never liked icing. But during halftime I put heat on it, and man, it was hurting so bad that I put ice on it. Then, I was like, Damn, I ain’t never dealt with no pain like this. I remember running up the court and the guy who was guarding me kept asking, ”Are you alright? Are you alright?”. Because I was running down the court one time and it hurt so bad that tears were coming down my eyes.

…att han aldrig anpassade sig eller försökte tona ner sin stil och image:
– A lot of that’s a bittersweet feeling. A lot of those things make me feel good, but I think I took a beating for them. I’m not bitter about it, because I think I helped people feel like they could be themselves. Besides Dennis Rodman, you didn’t see nobody with tattoos and all that stuff. Now you see kids having a million tattoos and able to be themselves. I had my cornrows, now you see police officers with cornrows. That used to be the look of the suspect (laughs). Now you see everybody with them: boxers, football players, you know what I mean? So that part makes me feel good because I know I had to take a beating for other guys to be accepted the way they are.

/Petter.