• Så, Giants är lite bättre än Pats. Packers är lite för bra i allmänhet. Och de övriga matcherna?
– Cincinnati Bengals är 6–2 och vägrar att förlora. Rookie-quarterbacken Andy Dalton leder en upphämtning, från 7–17 i halvtid till 24–17 vid full tid. Han kastar tre touchdowns, noll interceptions. Respekt!
– Tim Tebow fortsätter att göra det the Tim Tebow Way. Han springer för 117 yards (och passar för 124 med två touchdowns, by the way) när Denver skräller borta mot Oakland med 38–24. Inga turnovers. Jo, han får nog behålla det där starterjobbet nån vecka till…
– Och i den episka football-festen på University of Phoenix Stadium är det till slut hemmalaget som är starkast. John ”Safety” Skelton revanscherar sig genom att hitta Larry Fitzgerald med en touchdown i fjärde quartern, och sedan springer Patrick Peterson in en punt return (såklart) på 99 yards för att ge Arizona segern mot St Louis i förlängning.
Nu tar bloggen en kortare paus och återvänder strax efter att Ravens och Steelers sparkat igång. Häng med!

• Zappar över för att se om Chargers har ett mirakel i sig. Det har de inte. Men däremot får vi höra det där skitsnacket om att Rivers är ”the ultimate competitor” igen. Jag menar; jag gillar Rivers lika mycket som the next guy, men kan vi sluta kalla folk ”outstanding competitors” bara för att de gillar att tjura och skrika på folk? Är det verkligen kriteriet för vad en bra tävlingsmänniska är – att man är en gnällig jävel?
Jag menar; kolla på såna som Kurt Warner eller Drew Brees. De har lyckats ganska bra utan att stå och grina på sidlinjen mot domare, medspelare, motspelare, fans och gudvetvad.
Packers vinner matchen till slut i alla fall: 45–38 efter att matchen slutat med en…japp, Philip Rivers-interception.

• Ice, ice baby. Eli Manning gör det igen. 24–20 med 15 sekunder kvar.

• Herre. Jävlar. Jake Ballard, av alla, tar Giants in i field goal range med en otrolig catch. Och sedan scramblar Eli ner till 20-yardslinjen och nu kan Giants kvittera eller avgöra. Vilken vändning! Vilken match! Vilken liga! Ge mig en enda anledning att jag någonsin skulle göra någonting annat på en söndagkväll än att titta på NFL? Fiii fan. 

• Brady väntar, mycket strategiskt, till fjärde down innan han kastar sin touchdown-passning till Gronkowski. Det gäller ju att ge Eli ”Sharpshooter” Manning så lite tid på klockan som möjligt…

• 19-matcherna: Bara en massa blowouts.
22-matcherna: One Missed Call-skräck-och-spänning överallt.
Vart fan ligger rättvisan i det?
Och exakt hur svettiga är dom på NFL:s Red Zone Channel just nu? 

• Fan, så det är match igen på Qualcomm? Galet. Chargers kanske hade haft en större chans att vinna om de bara onside-kickat HELA matchen istället för att ge Rodgers bollen…

• Eli Manning hittar en wide receiver i hörnet av end zone och tar ledningen med 17–13 i slutet av fjärde quartern, i en match mot Patriots där Giants är klara underdogs.
Om ni undrar varför det känns bekant…

• Man kan ju lätt konstatera att Chad Ochocinco-värvningen haft exakt noll effekt på Patriots offense. Men de har lyckats prestera ganska hyggligt ändå. Frågan är bara hur bra man hade varit om den här killen hade fått chansen igen?

• Alright, A-Rodg och Packers är lite för bra. Nu byter vi till den poängfattiga, men vilda matchen mellan Pats och Giants.

• Alltså: Hur händer det här? Två gånger i rad dessutom?
Safety, 7.31: John Skelton Sacked By James Hall In End Zone For -5 Yards
Safety, 3.38: John Skelton Sacked By C.J. Ah You In End Zone For -9 Yards
Nästan så man borde byta match i utbildningssyfte.

• Underläge 17–31 – nu vill jag se Chargers göra nåt på den här driven, annars zappar jag över till Pats–Giants.

• Arizona–St Louis? 6–11, Beanie Wells har sprungit nio gånger för sex yards och John Skelton gav precis upp en safety. Nä, det känns som vi lämnar den matchen därhän.

• Nej, nu är det dags att gå till jobbet för Tom Brady. Två interceptions, en förlorad fumble och underläge 0–10. Nog nu!

• And the Tebow Show? Tja, han har hållt sig turnover-fri och producerat två touchdowns. Utan att ha sett matchen känns det som något bättre än den katastrofmatch många förutspådde. Denver ligger under med tre poäng fem minuter in i tredje quartern.
På tal om vem man litar på i crunch time: Carson Palmer eller Tim Tebow? Jag vet vart jag har mina pengar.

• Okej, okej. Credit where credit is due: Giants defense verkar göra det riktigt bra idag. Känslan är ändå att jag, i en jämn match, litar oändligt mycket mer på Tom Brady i fjärde quartern än han-den-där-snubben i andra laget.

• Den kraftigt ifrågasatte Chris Johnson har 10 carries för 56 yards, 2 catches för 22 yards. Det är inga siffror som ger någon 2000-yardssäsong, men om Titans cuttar sin running back efter säsongen – vilket det spekuleras i – så skulle jag inte protestera om exempelvis Atlanta stod först i kön och ville ge honom ett nytt kontrakt.
Titans leder med 17–7 halvvägs in i tredje quartern mot Bengals.

• Vad händer runtom på de andra arenorna? Well, Patriots verkar fortfarande inte ha återhämtat sig efter att Steelers gav dom the business förra veckan. 3–0 till Giants fem minuter in i tredje quartern.

• Tillbaka efter ett kortare uppehåll. Packers 28, Chargers 17 i halvtid. En helt annan match utan Rivers turnovers givetvis, men nu är detta verkligheten vi har att leva i.

• Fox rabblar upp alla de rekord Aaron Rodgers kan vara på väg att slå den här säsongen.
”The passer-rating is incredible. It’s useless, but it’s incredible”, säger expertkommentatorn och förre Super Bowl-coachen Brian Billick. 
Många menar ju att de rekord som slås i NFL numera är helt urvattnade, eftersom hela ligan blivit så pass-heavy jämfört med förr om åren. Reglerna har ändrats och domarna har i uppgift att skydda quarterbacks och gynna offensivspelarna.
Oavsett vad – Rodgers säsongsinledning måste vara bland de bästa den här ligan har sett, någonsin.
Rekord eller inga rekord.

• Den flygande köttbullen Mike Tolbert ser till att bevara spänningen i matchen: 14–21. Tack för det.

• Ah men alltså. Philip Rivers. Ny pick-six, 7–21 och alla känslor vi någonsin haft om den här NFL-kvällen är på väg att komma på skam. Som sagt: mentalt, fysiskt eller tekniskt? Nån jädra issue måste han ha, så här många avgörande misstag gör man bara inte, helt plötsligt, mitt i en lysande karriär.

• Boom! Matchens första Rivers-interception. Han har lite oflyt där, kan jag tycka, men försöker trots allt tvinga bollen till en tätt bevakad Antonio Gates och efter en deflection hamnar den i händerna på Charlie Peprah som springer in en touchdown. Packers 14, Chargers 7.

• 7–7 mellan Chargers och Packers efter att båda offense haft en ganska behaglig resa till end zone på sina första possessions.

• Det här med Philip Rivers är ju en av årets gåtor i NFL. Touchdowns/interceptions, hans tre senaste säsonger:
2008: 34/11 (16 matcher)
2009: 28/9 (16 matcher)
2010: 30/13 (16 matcher)
Också i år, efter sju matcher: 7 touchdowns och 11 interceptions.
Är hans problem mentala? Fysiska? Tekniska?
Mer informerade och bildade män än mig har ställt sig frågan, utan att kunna hitta ett vettigt svar.
Hursomhelst är detta matchen då Rivers måste spela i stort sett prickfritt – det kommer inte räcka att slänga upp 350+ passing yards, han måste vara skarp i avgörande situationer också.

• Fråga inte varför, men vi har en känsla av att ett strugglande Chargers ändå kan ge Packers en match här. Det finns trots allt en jäkla grundkapacitet i Chargers offensiv, som man inte riktigt fått ut än.
Green Bay är listade som favoriter med 5.5 poäng.

• Vi sätter punkt för de tidiga matcherna, som alla blev tämligen ensidiga historier.
Nu: Raiders–Broncos,  Chargers–Packers, Patriots–Giants, Cardinals–Rams.
Ni hänger väl med?