Först och främst: Det känns fortfarande, två år senare, smått overkligt att vi har en svensk som spelar i NBA och gör det så pass bra. Det är häftigt, stort och viktigt.

Jonas Jerebko får klart godkänt för säsongsdebuten mot Indiana Pacers (förlust, 79–91). Slitgörat, aktiviteten, löpningarna på snabba uppspel – alla de där grejerna som gjorde honom så populär under rookiesäsongen, gör han fortfarande. 
Dessutom blev han poängbäst i Detroit med 17 pinnar, lika många som polaren Rodney Stuckey.
JJ sprang in fem layups på karaktäristiskt vis. Minst lika glada är vi över de två hoppskott han sänkte (på fem försök). Skyttet från medel-till-långdistans är nyckeln till hans utveckling som offensiv kraft.

Och Detroit Pistons? Nä, vi ska inte dra några slutsatser om deras eventuella uselhet trots den här usla insatsen.
Det var premiär, på bortaplan mot ett slutspelslag, efter en lång lockout och en kort försäsong. Spelarna lär känna varandra. Coacher laborerar med lineups.
Vi vet redan att Pistons bygger nytt och det kommer bli en del såna här kvällar. Ganska många, förmodligen.
Men det kommer också komma kvällar då Jerebkos hustlande kompletteras perfekt av Austin Dayes skytte, Brandon Knights kvickhet och Greg Monroes centerspel. Då kommer visionen för dessa Pistons se aningen mindre galen ut. 

•••

Ser Atlanta förgäves försöka sakta ner Drew Brees & Co i Superdome.
Ska vi inte bara boka in den där gigantiska slutspelsbataljen mellan Packers och Saints och be done with it?

/Petter.