Det är dags. I natt kör Stanley Cup-slutspelet igång och USA-bloggens medlemmar är mer än måttligt speedade.
Många frågar oss: Hur det går i första rundan?
Näää, ingen frågar oss det. Men vi svarar ändå.
Typ så här går det: 

EASTERN CONFERENCE:

• BOSTON–WASHINGTON

Persson: 4–3. Så Rangers bara råkar bli överkörda av Capitals i sista grundseriematchen? Nä, självklart inte. Rangers ville hellre ha Ottawa i första omgången (vilket de nu fick) och who can blame them? Caps känns betydligt mer oberäkneliga än Senators och jag är – för att låna ett annat engelskt uttryck – scared shitless för den här matchserien. 
Wikdahl: 4–1. Det var ju inte så här Capitals säsong skulle se ut, att man ramlade in i slutspelet. Men så är det. Och därmed tror jag att man bränt sitt bästa krut redan. Bruins har haft sina upp och sina ner också men är ett betydligt stabilare lag och ser jävligt upp ut just nu. Dessutom: målvaktssituationen. Tim Thomas mot… Braden Holtby?

• NY RANGERS–OTTAWA

Persson: 4–1. Ottawa har redan trotsat alla odds genom att bara ta sig till slutspel. Här blir det dock tvärstopp, att Alfie & Co vann tre av fyra inbördes möten i grundserien har ju noll betydelse. För en gångs skull går nu Henrik Lundqvist också in i slutspelet hyfsat fräsch. Han har bara spelat 61 grundseriematcher i år, jämfört med de andra säsongerna då han snittat runt 70. 
Wikdahl: 4–2. New York Rangers har flera brister om man tittar på personalen individuellt – men få om man tittar på personalstyrkan som en helhet. Jag tror inte att Ottawa (grattis till en bra säsong) orkar stå emot Tortorellas malande maskin. Och säg att man skulle lyckas hitta vägar att sätta press på New York Rangers, som trots allt inte har ligans djupaste backbesättning, så finns världens bästa målvakt som sista utpost.   

• NEW JERSEY–FLORIDA

Persson: 4–3. Klurigt värre. Inget av de här lagen kommer ju gå vidare från nästa runda, den saken är säker. Det lutar väl ändå mot Devils, som har en bättre dagsform och fler matchvinnare. Men allvarligt talat, vilken gäspning till matchup. Väck mig när matchserien är över. 
Wikdahl: 4–2. Korka upp pommacflaskan och sprätta pommes pinnes-påsen. Jag tror, till skillnad från bloggkollegan Persson, att det här kan bli hockeyfest ändå. Den gamla jätten Devils mot uppstickaren Panthers. Panthers har en del maskindelar som talar för laget, som ett gäng gamla Stanley Cup-vinnare till exempel, men visst tar Devils det här ändå? Jo. Det tror jag. Bättre spets.

• PHILADELPHIA–PITTSBURGH

Persson:  2–4. Här blir det knappast problem att hålla sig vaken. Drömmen hade naturligtvis varit en episk game 7, men jag tror Pens är lite för bra. Malkin är ju löjligt het och Crosby har nu 37 poäng. På 22 matcher. Men framför allt har Pittsburgh en målvakt. Det har inte Flyers. 
Wikdahl: 3–4. Okej, glöm vad jag sa i förra stycket. Det är nu du ska korka upp pommacflarran och börja mumsa pommes pinnes. Jag tror på Bryzgalov, han är en superstar om än inte nödvändigtvis på isen, men jag tror mer på Pittsburghs forecheck än Phillys skadeskjutna backuppställning. 

WESTERN CONFERENCE:

• LOS ANGELES–VANCOUVER

Wikdahl: 1–4. Kan vi inte bara skriva in Canucks i conferencefinalen redan nu? Kan vi det? Härligt. Då säger vi så.
Persson: 0–4. Kan Quick sno en match åt Kings? Kanske. Fast nä, jag tror inte det. LA mäktade bara med 194 mål i grundserien och utan en offensiv att tala om går det inte att skaka om Canucks. 

• SAN JOSE–ST LOUIS

Wikdahl: 4–2. Okej, så varje gång jag trott på Sharks efter en fantastisk grundserie så har det gått åt skogen, relativt sett. Men nu då? Nu när man glider in som sjundeseed? Well, finns det ett lag på den nedre halvan som kan skrälla sig hela vägen till Stanley Cup-final så är det väl Sharks. Man har personalen och för en gångs skull slipper man bära upp favoritskapet. Det jobbiga: att St Louis dominerade Sharks i grundserien – 4–0 i matcher. 
Persson: 2–4. Sharks ryckte upp sig till slut och vi vet ju att laget är som bäst i slutspelet. Inte? Nähä. Två matcher tar man dock. Många i Blues saknar ordentlig SC-rutin och bli inte förvånade om det stundtals ser lite darrigt ut. 

• CHICAGO–PHOENIX

Wikdahl: 4–2. Det finns, som alltid, en skillnad mellan vilja och tro. Jag vill att Coyotes går vidare. För fan, den här ägarlösa organisationen förtjänar det efter att slit och skit. Men kan Chicago matcha Coyotes arbetsinsats man för man, byte för byte, så ser jag Blackhawks som segrare här. Det är ju knappast en skräll i och för sig. Men jag hoppas och ber att Coyotes ger motståndet en extremt tuff serie.
Persson: 3–4. Det har varit svårt att veta var man har Blackhawks i år. Och med frågetecken för absoluta nyckelspelaren Toews…jag tycker det luktar skräll. Coyotes är som vanligt borträknade på förhand – laget skulle förmodligen tippas på kvalserieplats om de gästspelat i elitserien en säsong – men coach Tippet kan uppenbarligen gå på vatten. Och coacha. 

• DETROIT–NASHVILLE

Wikdahl: 1–4. Nej, det blir inget det här året heller för Red Wings. Senaste titeln kom ju så sent som 2008 men sedan dess: finalförlust, ut i andra rundan, ut i andra rundan och nu… ut i första. Red Wings är inte längre ett givet Stanley Cup-hot, man är bara ett riktigt bra lag. Predators, däremot, är på väg åt andra hållet. Man har en stabil grund, byggt bakifrån och framåt och det här är deras tid att ta det där sista klivet in i västs absoluta topp. Och till sist: Radulov!
Persson: 2–4. Is this the year? Yes, sir, det här är året då Predators slutar att vara en SC-besvikelse och sätter en ”storklubb” på plats. Rinne är redo. Suter och Weber spelar både för ära och tokfeta kontrakt nästa säsong. Forwardssidan har en bra mix och Radulov är en joker. Sorry, Detroit.