Intensiv.
Det är ordet som bäst beskriver Kevin Garnett.
Jag gillar inte allt han gör på planen – han kan vara en riktig jävla gris ibland, fråga bara Charlie Villanueva eller Jose Calderon – men den där sprakande elden, inlevelsen och stoltheten… Den gör honom ganska unik.

Ja, jag vet.
Det här börjar låta som en klyschig krönika om nån ”passionerad” italiensk fotbollsspelare.
Men det är ju sant – ingen lever ut sina känslor på basketplanen med samma intensitet (och samtidigt intelligens!) som Kevin Garnett.

Kolla bara in bilderna här ovan. De är från match tre mot Miami häromnatten, och summerar på ett ganska perfekt sätt vad KG är för en tokstolle.
Så fort han flippade upp från en hård foul och gjorde sina åtta knogarmhävningar…då visste man vad det skulle bli för typ av match. Inte ge upp, inte vika sig. Det var hans mantra, och Boston tog rygg.
I vanlig ordning var det ett utspel som retade motståndarna litegrann.
– I don’t get into the theatrics of it. Play the game between the lines, man, sa till exempel Udonis Haslem efter matchen.

Garnett har verkligen vridit tillbaka klockan i det här slutspelet, som kan vara hans sista någonsin. Han spelar 37 minuter per match. Han snittar 19,7 poäng på 50-procentigt skytte, och river ner 10,5 returer per match.
Men mest ögonöppnande är plusminusstatistiken.
”The Big Ticket” var +27 poäng på 34 spelade minuter i fredags, en match som Boston vann med 101–91.
Och hur sjukt är inte det här:

Natten mot söndag spelas match 4.
Det blir intressant att se om ett åldersstiget, sargat Celtics orkar mana fram samma monstruösa kampvilja för tredje matchen i rad.

•••

I skrivande stund leder Oklahoma City med sju poäng i fjärde quartern mot San Antonio.
Om de lyckas hålla undan känns den här matchserien plötsligt väldigt oviss igen.
Scott Brooks har onekligen lyckats med sina pilar och kryss efter de två klara förlusterna som inledde matchserien.

•••

Stephen Strasburg är bra på baseboll. Fan vad fett när han får börja kasta längre matcher i framtiden.

•••

Dagens mest ofrivilligt humoristiska silly season-nyhet:
Phoenix Suns ser Deron Williams som drömersättaren till Steve Nash.
Deras tyngsta säljargument: Golf.
Jo, det är sant.
Så här säger en källa till New York Daily News:
– If they lose Steve, then they plan to go after Deron, hard. They know he loves golf and they’re going to try to sell him on going out there.

•••

Det är vanligtvis den här tiden på året – NBA och NHL närmar sig slutet, MLB är mitt i serielunken – jag börjar känna ett hejdlöst sug efter NFL.
I år är inget undantag. Just nu känns de där tre månaderna till premiären väldigt långa.
Tills vidare får vi hålla till godo med de sedvanliga skriverierna om kontraktsbråk, heta försäsongsspelare och folk som hamnar i trubbel med lagen.

Den story jag älskar mest är ändå den som årligen kommer från alla de lag som råkat byta försvarscoach eller spelsystem i defensiven.
– We’re gonna bring a lot of pressure, throw a lot of different looks at the quarterback, really try to force a lot of turnovers.
Så brukar det heta, ungefär.
Vilket är jätteroligt.
För ingen skulle ju någonsin säga att ”näääeee, vi ska nog spela ganska avvaktande och försiktigt, inte ta särskilt många risker”. Men när säsongen börjar kan man ge sig fan på att ens favoritlag ändå kör nåt skittråkigt bend-but-don’t-break-spel i defensiven.

/Petter, som inte alls vågar vara särskilt entusiastisk över Mike Nolans ankomst till Atlanta.