Vi laddar för en högintressant Monday Night Football-matchup mellan försvarsstarka Seattle, uppbackade av ligans kanske mest högljudda arena, mot Aaron Rodgers och Green Bays explosiva offense.
Tills vidare summerar vi gårdagens dramatik genom att damma av ett beprövat grepp – plusjuryn!
Betygsskalan råder, för er som är nytillkomna, något i stil med världsklass – mycket bra – bra – godkänt – underkänt – uselt.

Torrey Smith. Den amerikanska sportcirkusen är sprängfylld av gråtmilda, Hollywood-ifierade historier. Men det Baltimores Torrey Smith upplevde igår behöver inga överdrifter. Det var real shit.

Att gå ut och leverera 127 yards och två touchdowns när du sörjer din lillebror – som du dessutom i stort sett uppfostrade, med sex yngre syskon och en ensamstående mamma – är bortom den styrka vi normalt ser på idrottsplanen.

Det sorgfyllda, men lättade leendet i Smiths ansikte efter sista-sekunden-segern mot New England var en av de vackraste scenerna på länge i NFL.

Jamaal Charles. Nu är den gamle bloggfavoriten tillbaka på allvar! 233 rushing yards (inklusive en 91-yardare för en touchdown) och 55 receiving yards när Kansas City chockade New Orleans i Superdome. JC Superstar blev därmed den andra spelaren i NFL-historien som toppar 225+50 i en match. Först var nån snubbe vid namn Jim Brown, som tydligen ska ha varit rätt hygglig på att springa med bollen.

Alfred Morris. Inte med på den här listan för att han var spektakulär i går. Det var han inte – 17 springförsök, 78 yards och en touchdown när Washington förlorade mot Cincinnati.
Nä, Morris är med på listan för att han kan vara NFL:s coolaste bilägare. Den 23-årige rookien kör fortfarande en Mazda 626 från 1991.
– Den hjälper mig att behålla fötterna på jorden, komma ihåg var jag kommer ifrån och allt hårt arbete som har krävts för att ta mig hit, säger han till Redskins hemsida.

Morris draftades i sjätte rundan i våras, som spelare nummer 173 totalt. Han överraskade genom att konkurrera ut Roy Helu, Evan Royster och Tim Hightower under försäsongen. Hittills är han åtta i NFL:s rushing-liga med 263 yards.

Sin kära Mazda har ”Alf” haft sedan tredje året på college, och än så länge har han inga planer på att byta ut den. Värdet på marknaden lär inte vara mer än någon tusenlapp. Själv tjänar han runt 2,5 miljoner kronor den här säsongen.
– En vacker dag kommer mina barn köra den där bilen. Om den går sönder så lagar jag den. Sån är jag, säger han.

Det är någonting väldigt uppfriskande med en ung idrottsman som slår igenom men INTE känner ett behov av att helt förändra sin livsstil och bränna alla sina nya pengar. Ta bara Jeremy Lin som slog igenom över en natt, blev hetaste namnet i New York men fortfarande sov på sina lagkamraters soffor (något han inte slutat med, by the way).

NFC East. Tre lag med winning records – en av bara två divisioner som kan skryta med det – men inte känns det som att spelet varit sådär jätteimponerande hittills? Philadelphia är ett väldigt skakigt 2–1-lag, till exempel. Nu börjar Michael Vicks stol hetta upp efter Andy Reids senaste uttalande.

Ersättningsdomarna. Vissa av matcherna flyter på bra, vissa är förvirrade och utdragna. Oturligt nog för NFL har det sistnämnda nu hänt på primetime ett par gånger. De felaktiga domsluten och regeltolkningarna är nu ett hot mot sportens integritet.

Gnället på ersättningsdomarna. Jag förstår frustrationen, men det är skamligt att se framför allt coacherna jaga livet ur dessa stackars vikarier. Helt uppenbart försöker man nyttja inhopparnas osäkerhet genom att skrämma dem.

Spelare och coacher borde fokusera på det de kan kontrollera under matcherna. Om man sedan är så fruktansvärt indignerade över domarinsatserna – ta upp det med de egna cheferna istället! Det är bara ägarna som kan sätta stopp för cirkusen just nu, genom att ge de strejkande domarna det de begär.