That’s right, USA-bloggen har varit på match i Baltimore. Charm City. The home of Jimmy McNulty. Till exempel. Vi sammanfattar det enligt följande upplägg:

Match: Balmore Ravens-Pittsburgh Steelers.

Arenan: +++
Från utsidan ser M&T Bank Stadium ut som en rätt tråkig variant av en NFL-arena. Ingen häftig belysning. Inga uppseendeväckande detaljer i arkitekturen. Men det glömmer man bort när man väl är inne i arenan. Det var nästan att publikrekordet åkte under matchen, drygt 71000 innebar den näst högsta publiksiffran någonsin. Det var inte många tusen som satt högre upp i skyn än vad vi gjorde, men trots det kändes det som om att vi kom hyfsat nära. De inbyggda hörnen och höga kortsidorna ger en tät känsla.

Stämning: +++
Grymt tryck till en början. Sedan kom regnet och det blev genast lite lugnare. För att sedan bli vääääldigt tyst under Pittsburghs sista drive. Sammanfattningsvis hade vi hoppats på lite mer, faktiskt.

Matchen: ++++
Jäklar vad det smällde till en början. Det tjafsades efter varje spel. Och dramatiken var det ju inget fel på, även om matchen kanske inte går till historien som ett av de häftigaste mötena lagen emellan. Vi hade gärna sett en vassare Joe Flacco utmanas av Big Ben.

Staden (specialkategori): +++
En improviserad The Wire/Homicide Life On The Streets-tour borde ju automatiskt innebära högsta betyg. Men nä. Så fantastiskt är inte Baltimore. Vi blev ändå positivt överraskade av downtown. Helt öde var det inte och området kring hamnen var helt okej. Bäst var dock Fell’s Point, med bargatan och det (övergivna) polishuset där HLOTS spelades in.

Publikunderhållning: ++
Oväntat menlöst upplägg. Ingen fantasi på jumbotronen, inga överraskningar överhuvudtaget. Det enda på pluskontot: lite fyrverkerier innan matchstart och några oväntade låtval (som Beatles ”Revolution”) under pauserna.

Imorgon: MNF.

/Stefan.