Jag vet inte vem som skrämmer mig mest, Ray Lewis eller Bane. Båda har ju en del illdåd på sitt samvete, om man säger…

Sugar Ray fick i alla fall en idealisk sista match på M&T Bank Stadium. Det var mäktigt att lyssna på hans pre-game speech, det var mäktigt att se honom run-blitza Andrew Luck, det var mäktigt att höra fansens hyllningar.

Det var inte mäktigt att se honom fumla bort en interception med en flodhästs finmotorik, men någon anledning finns det väl till att han lägger av innan sin 38:e födelsedag.

Baltimore slog till slut Indianapolis med 24–9. Jag är dock inte imponerad. Man ska inte underskatta stoltheten och rutinen hos Ravens veteraner, men jag tror det blir ett brutalt uppvaknande borta mot Denver i nästa runda. Offensiven är för dålig. Och att stoppa Peyton Manning på bortaplan är inte lika enkelt som att stoppa en (förvisso fantastisk) rookie med porös o-line och smörfingrade receivers.

Seattle såg desto bättre ut när man vände ett tidigt 0–14-underläge till seger med 24–14 i Washington. Den stora snackisen under måndagen kommer dock vara knäskadan på Robert Griffin III, och att Redskins lät honom spela och ta en massa stryk på springspel och annat. Rätt eller fel? Båda åsikter finns representerade bland experter och före detta spelare. Vissa, som till exempel Mark Schlereth, menar att spelare vill och ska spela med skador. Andra, som Stephen White, tycker att klubbarna ska skydda spelarna från sig själva.

Så här spelas divisional playoffs:

Lördag 22.30: Denver Broncos–Baltimore Ravens
Jag hoppas jag har fel, men jag tror att Denver gör det här till en relativt ospännande historia.

Lördag 02.00 (natten mot söndag): San Francisco 49ers–Green Bay Packers
En öppen historia där Niners går in som knappa favoriter. Kul sammandrabbning mellan ett grymt försvar och en högexplosiv offensiv.

Söndag 19.00: Atlanta Falcons–Seattle Seahawks
Även om Matt Ryan dödar sina slutspelsdemoner och gör en stormatch är det inte säkert att det räcker för Falcons. Hur ska deras porösa springförsvar stoppa Beast Mode?

Söndag 22.30: New England Patriots–Houston Texans
Jag får lite Giants-vibbar av Houstons försvar såtillvida att de, med JJ Watt i spetsen, kanske kan få Tom Brady att darra i en stor slutspelsmatch. Jag får dock långtifrån några Eli Manning-vibbar av Matt Schaub, så man kanske ska glömma den sensationen…

•••

Lawrence Frank, som nu torde vara det kollektiva Basketsveriges mest hatade man (möjligtvis undantaget Norrköping och Sundsvall där man har lite svårt för Lahdo Sharro), satte stopp för ett historiskt svenskmöte i NBA inatt. Detroit-coachen totalbänkade Jonas Jerebko för 22:a gången på de 23 senaste matcherna. Med tanke på att Pistons vunnit en del matcher på slutet är det nog kört för JJ att få regelbunden speltid inom en överskådlig framtid. Bara skador eller spelarövergångar kan ändra hans öde just nu.

Jeffery Taylor däremot – hans basketkarriär mår väldigt bra. Norrköpingssonen gjorde åtta poäng, hade en fet dunk över Tayshaun Prince och fick ta sedvanligt stort ansvar i defensiven. Totalt 23 minuters speltid när Charlotte vann med 108–101 i förlängning. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte njöt av att se Bobcats vändning. Har sagt det förut och jag säger det igen: Charlotte är ett tuffare lag än deras 9–24-record antyder.

Även om vi blev rånade på ett spelmässigt möte mellan Jonas och Jeff, ska man inte underskatta betydelsen av den här matchen. Första gången två lag med varsin svensk möts i världens bästa basketliga är rätt stort. Och nog var det häftigt att se bilden där de står och samtalar före uppkast. Man kan ju bara hoppas att en viss turnering i Slovenien dök upp för diskussion…