Glöm returtagning, glöm trepoängsskytte, glöm Udonis Haslems produktion, glöm Birdmans attityd, glöm rim protection som det varit så mycket snack om, glöm Wade och hans knä, glöm mesige Chris Bosh, glöm kampen mot Roy Hibbert, glöm guardmatchen, glöm den ständiga tuppfäktningen – och glöm coachningen.

Miami Heat leder semifinalserien mot Indiana Pacers av en enda anledning.

LeBron Raymone James.

Hans slutliga statistikrad – 30 poäng på 50-procentigt skytte, 8 returer, 6 assist, 2 steals, 1 block och 3 turnovers – är inte grejen. Sådär producerar han hela tiden. Men den tredje quartern…herrejävlar. Det var bland det häftigaste jag sett.

Det började med ett tal till lagkamraterna som var så argt och svordomsfyllt att TNT fick blurra 28-åringens mun i den ljudlösa videon. Han hade bestämt sig – en förlust var inte bara oacceptabel, den var omöjlig. Miami vände underläge 40–46 till ledning med 70–57 under tolv dominanta LeBron-minuter. Han låg bakom 25 av lagets 30 poäng i quartern, via egna poäng eller assist. Det var rycket som avgjorde matchen.

Jag var bara 13 år när Michael Jordan knuffade undan Bryon Russell och sköt hem sin sjätte ring. Jag kan läsa statistiken, höra vittnesmålen och se om de klassiska matcherna. Jag kan förstå Michael Jordans betydelse för basket och NBA. Men jag kan aldrig säga att jag upplevde hans resa mot legendstatus med egna ögon och känslor, i realtid och i en medveten ålder.

Det gör uppskattningen av LeBron James så mycket större. Visst har min generation förtrollats av Kobe Bryants dödsföraktande scoring, Shaquille O’Neals ångvältsbasket och Tim Duncans intelligenta dominans. Men det känns som att LeBron är någonting annat. Inte större eller bättre nödvändigtvis – inte än, åtminstone – men någonting annat. Unik, kraftfull och med potentialen att faktiskt nå den där Greatest Player of All Time-statusen som allra oftast tillskrivs Michael Jordan.

Det är klart att vi ska fortsätta granska, diskutera och kritisera LeBron James. Den pressen slipper han inte undan. Men vi ska också njuta medan vi kan, av den här spelaren. Framtida basketälskare kommer sörja att de inte hade chansen.