Ligachefen hatar honom, journalisterna fruktar honom.
Han lärde sig allt om Sovjet, jobbade fem år i flygvapnet och tänkte bli CIA-spion – men sadlade om och blev coachgeni.
Gregg Popovich, 64, är en av NBA-finalens skönaste profiler.

Den 29 november 2012 gjorde Gregg Popovich sitt livs dyraste petning.
San Antonio Spurs spelade på bästa sändningstid mot regerande mästarna Miami. Miljonpubliken såg direkt att något fattades från toppmötet: Spurs tre största stjärnor.
Tim Duncan, Tony Parker och Manu Ginobili satt redan på planet hem med lagkamraten Danny Green.
Ligachefen David Stern var ursinnig.
– Jag ber om ursäkt till alla NBA-fans. Det här var ett oacceptabelt beslut av San Antonio Spurs och det kommer att få betydande påföljder, dundrade han före uppkast.

250 000 dollar – 1,64 miljoner kronor.
Så mycket fick San Antonio böta till NBA.
Det var ju inget nytt knep Popovich hade tagit till, det var ju ingenting konstigt för den fyrfaldige mästarcoachen. Han hade vilat ålderstigna nyckelspelare flera gånger förut utan bestraffning.
Men nu blev det kulmen på en mångårig spänning mellan ligans mäktigaste man, och dess starkaste coach.

Yahoo-krönikören Adrian Wojnarowski talade om ”ett misslyckat kulturkrig” mot Spurs och en ligachef som ”ville förnedra” Popovich. ”I åratal hade Stern och hans underhuggare i det tysta klagat på att ingen ville se Spurs spela, att de förstörde hans tittarsiffror, att de var ointressanta, oattraktiva och omöjliga att marknadsföra till den stora publiken”.
Chris Kaman, center i Dallas Mavericks, ställde sig också på Popovichs sida:
– David Stern hatar Spurs. Men deras basket är den renaste basketen du kan hitta i NBA. De spelar med bra fart, gediget försvar och ett gediget spelsystem.
1,64-miljonersmatchen? Spurs förlorade. Men inte förrän deras bänknötare pressat mäktiga Miami till de absoluta slutsekunderna.

”Varför är du så elak?”

Lika hatad som Gregg Popovich är på NBA-kontoret, lika fruktad är han i de stora mediehusen. Hans matchintervjuer är legendariska. Ibland är han glad och skämtsam, oftare är han sur och tvär. Ibland svarar han med ett ord på varje fråga. Ibland får han rena utbrott på journalisterna.
Tv-veteranen David Aldridge drog en nitlott ur Popovich-tombolan i höstas.
– Hur glad var du över era skottval, undrade han inför fjärde perioden.
– ”Glad”?! Glad är inte ett ord vi tänker på i sporten. Du måste komma på något annat. ”Glad”…jag vet inte hur jag ska bedöma ”glad”. Vi är mitt i en tävling. Ingen är glad, svarade stjärncoachen gruffigt.

Doris Burke på ESPN menar att Popovich är ”smart, rolig och underbar” utanför matcherna. Men intervjuerna på sidlinjen? Ångest.
– Min enda tanke: Gör honom inte arg, säger hon.
Gregg Popovich försöker faktiskt skärpa sig – för att slippa bli uppläxad av sin hustru.
– När jag kommer hem säger hon ”Jösses, varför är du så elak? Du är en skitstövel, folk hatar dig”.

Hur jag fick dig att älska mig

Frågar du spelarna i San Antonio Spurs, så är ”skitstövel” antagligen det sista ordet de använder om sin coach. De pratar snarare om humor, värme och intelligens.
– När folk hör mig beskriva honom säger de ”Wow Bruce, du låter som om du älskar honom”. Det är för att jag gör det, säger Bruce Bowen.
41-åringen vann tre NBA-titlar under Popovichs ledning.
– När du ser honom skrika under matcherna… Det är inte samma person som hjälpt så många människor i sitt område. Han fortsätter göra sådana saker men vill inte ha någon uppmärksamhet för det, säger Bowen.

Välgörenhet är en grej som inte syns på Popovichs arroganta tv-yta.
Hans medmänsklighet är en annan.
– Spelarna måste förstå att du bryr dig om dem. Och de måste bry sig om varandra och intressera sig för varandra. Då börjar de känna ett ansvar mot varandra. Och då börjar de göra saker för varandra, säger Popovich själv.
– Och jag har alltid tyckt att det hjälper om man kan ha kul. Du måste skicka budskapet att världen är större än en basketplan.
Därför pratar han om allt ifrån massförstörelsevapen till sin vinsamling till utländska riksdagsval.

Ibland, när han är rädd att truppen ska tappa intresset under serielunken, bryter han rutinerna drastiskt. Som när han låter spelarna själva coacha och sköta timeouterna. Eller den där gången då han satte Tim Duncan på skadelistan en match under kategorin ”gammal”.
– Timmy älskade det, han tyckte det var kul som fasen. Och det var ju sant. Han var gammal som gatan, säger Popovich.

Gör bara inte misstaget att förväxla det öppna klimatet med slapphet. 64-åringen skällde ut Los Angeles Lakers stjärncenter Dwight Howard för att denne inte var tillräckligt seriös och uppmärksam – under en allstar-match.

Ett av Popovichs främsta adelsmärken som coach är att han behandlar alla likadant och lika hårt. Oavsett om det är odraftade nyzeeländaren Aron Baynes, eller 35-årige storstjärnan Manu Ginobili.
– Om ”Pop” är riktigt arg, då släpper man diskussionen, säger Ginobili.
– Vi kanske pratar i tio minuter om hur vi ska försvara ett pick-and-roll-anfall, och han kanske ändrar uppfattning. Men så fort han är övertygad om att han har rätt sätt, då är det rätt sätt. Och om du inte följer det, så hamnar du i skamvrån.

En fet, dum och lycklig ex-spion

Disciplin, lydnad. Gregg Popovich lärde sig allt om det där på college. Han var 17 år när han började plugga och spela basket på det amerikanska flygvapnets officershögskola. Fyra år senare, 1970, tog han examen med Sovjet-studier som huvudämne – och en dröm om att bli CIA-spion.
– Allt jag hade i huvudet då var att jag ville jobba med kontraspionage, har han berättat.
Han sökte ett topphemligt jobb i Moskva, men papperna kom in för sent. Istället fick han tjänstgöra i Turkiet, vid gränserna till Syrien och Iran.
Själv har Popovich alltid tonat ner sin roll i det militära.
– Jag var stationerad vid gränsen, men det var inte som att jag var James Bond.
På basen i Diyarbakir träffade han generalen som gav honom ett nytt uppdrag: Följ med vårt basketlag på turné genom Östeuropa. Popovich blev nykär i sporten, och snart var han tillbaka i USA som assisterande coach för flygvapnets collegelag.

1979 fick han sitt första jobb som huvudcoach för det lilla division 3-collegelaget Pomona-Pitzer. Han bodde med hustrun Erin och deras två barn i en studentlägenhet. Laget förlorade 22 av 24 matcher den första säsongen. Gregg Popovich? Han njöt i fulla drag.
– Jag hade varit fet, dum och lycklig om jag hade fått stanna på Pomona för alltid. Jag älskade det.
Utanför baskethallen utredde han fulspelande studentföreningar, och kämpade mot diskriminering av kvinnor och homosexuella.
På planen blev Pomona-Pitzer bättre och bättre.

Vägen till stjärnorna

Samtidigt växte vänskapen till stjärncoachen Larry Brown. Brown hade nobbat spelaren Popovich två gånger – först i uttagningarna till OS-laget 1972, sedan på en provträning för NBA-laget Denver Nuggets 1976. 1985 tog han emot Popovich som lärling på prestigefyllda Kansas University.
– Det var tydligt direkt att han hade hela paketet. ”Pop” har fantastisk karaktär, fantastisk passion för sporten och fantastisk intelligens. Allt du vill ha egentligen, säger Brown.

1988 gjorde han ”Pop” till sin assisterande coach i San Antonio Spurs.
Efter en mellanlandning i Golden State Warriors kom Popovich tillbaka till Spurs 1994 som general manager. Två år senare sparkade han coachen Bob Hill – och utsåg sig själv till efterträdare.
Smekmånaden uteblev. Sportchefen Popovich hade redan gjort sig impopulär när han trejdade bort Dennis Rodman. Coachen Popovich förlorade 47 av 64 matcher sin första säsong.
Då tycktes Spurs ha större chanser att vinna på lotto än att bli NBA-mästare.
Och det var just precis vad som hände.

Den 18 maj 1997 stod Gregg Popovich ensam i ett tält i New Jersey, käkade burgare och drack öl. I tv-studion intill lottades NBA-draften. Spurs hade 21,6 procents chans att få förstavalet – och rätten till givna superstjärnan Tim Duncan.
På en liten tv såg Popovich drömmen gå i uppfyllelse.
– Jag trodde inte det var sant. Jag var så chockad att jag bokstavligt talat tappade hamburgaren på marken.
Duncan parades ihop med legendariske centern David Robinson under korgarna – ”Twin Towers” var födda. Duncan blev årets rookie, togs ut i allstar-matchen och hjälpte Spurs till slutspelets andra runda.

Men uppförsbacken var inte över för Gregg Popovich.
Under den lockoutförkortade säsongen året därpå förlorade San Antonio åtta av sina fjorton första matcher. Spelarna tjafsade. Lokal-tv sände inslag med rubriken ”The Worst of Popovich”. Oron blev så stor att vissa delägare höjde röster för ett coachbyte.
Popovich fortsatte sitt metodiska arbete – några månader senare var Spurs i final.
– Jag läste en bok. Jag blev smart, blev det sarkastiska svaret när medierna ville veta hur han fick ihop lagbygget.
Den 25 juni 1999 vann klubben sin första NBA-titel.

Kollektivet framför allt

Under 17 säsonger har han byggt och förädlat den ultimata lagmaskinen i San Antonio. Ingen coach i de fyra stora proffsligorna – NBA, NFL, NHL och MLB – har varit längre med sitt nuvarande lag än Gregg Popovich.
Frågar du honom själv så har han haft ”tur” som haft Robinson, Duncan, Parker och Ginobili i sina lag.
Frågar du en motståndarcoach så hyllar han Popovich.
– ”Pop” är ett lysande exempel för vår yrkeskår. Sättet han styr en organisation…han är värd allt beröm. Det jag verkligen beundrar med honom är att jag hade chansen att träffa honom för 20 år sedan, och han är samma kille i dag som han var då. All framgång, alla mästerskap…han har inte ändrats ett dugg. Fantastisk ödmjukhet, fantastisk coach, fantastisk klubbledare, säger Chicagos Tom Thibodeau.

17 säsonger, 16 raka slutspel, 1034 segrar, 2 årets coach-utmärkelser, 4 NBA-titlar.
För Gregg Popovich är de enda siffrorna som betyder något just nu… 1–1.
Det är ställningen i NBA-finalen mellan San Antonio och Miami. I natt leder ”Pop” sin osjälviska, offervilliga trupp genom en ny ödesmatch.
Räkna med att han coachar, klurar, motiverar, analyserar, agerar och reagerar med brinnande engagemang.
Tro bara inte att han är ”glad” när han gör det.

//Petter Westin.

Källor: Dallas News, ESPN, National Post, New York Times, Orlando Sentinel, Sheridan Hoops, Sports Illustrated, USA Today, Yahoo Sports.