Uppdraget var att rädda äran.
Det gjorde basketlandslaget, med besked.
Efter den sensationella krossen av världsnationen Ryssland kan spelarna vara stolta. Enormt stolta.

”Nu spelar vi för vår heder”, sa Dino Pita före matchen.
Och som Sverige gjorde det.
Matchen mot Ryssland innehöll allt det som saknades när laget kollapsade mot Grekland och Finland. Hårt slit i försvar och returtagning. Spelare som kastade sig efter lösa bollar. Viljan att slå den där extra passningen, att lita på lagkamraterna – och att verkligen våga när läget kom. I dag fanns modet.

I de två första EM-matcherna höll Sveriges spel och fokus inte mycket mer än en period.
Den mentala styrkan mot Ryssland var någonting helt annat. Det kom några tuffa perioder igen med lite ring-ut, bortslängda bollar och missar i kommunikationen. Skillnaden var att spelarna tog motgångarna med rätt attityd, som ett L-A-G den här gången.

I fjärde quartern rann det iväg till rena utklassningen av frustrerade, paralyserade ryssar.

Hela det svenska laget förtjänar beröm för sin insats.
Kenny Grant som äntligen bombade i treor, Erik Rush och Viktor Gaddefors med sitt grovjobb och enorma mod, NBA-duon som spelade så klokt och drog så många fouls, Joakim Kjellbom som tog en skön revansch…med flera.
Men det är svårt att inte bli extra imponerad av Ludvig Håkanson.
En 17-åring som går in i startfemman, möter en en anrik basketnation med en färdig NBA-guard som Alexey Shved i spetsen – och är totalt orädd. Ludde bidrog till Sveriges mer samlade, strukturerade och lagorienterade spel i den här matchen. Vilken mognad! Framtiden på pointguard-positionen är ljus.

Alla ni som satt där hemma och tittade, som inte gav upp efter de två första matcherna – grattis. Ni blev vittnen till svensk baskethistoria.
Och till landslaget – ni inte bara räddade er heder, ni blev hjältar också. En bragdartad insats. Tack för showen.