Bill Belichick – mästarcoach, tyrann, motvillig profil och genialisk strateg.
Mannen som gav munktröjan med avklippta ärmar ett ansikte.
Ett buttert ansikte, ska tilläggas.
Vi berättar om Patriots-coachen på sidan 18 i söndagens Sportbladet. Du kan också läsa dokumentet här (plusinlåst).

•••

Well, this is it.
Bara tre matcher kvar av NFL-säsongen (Pro Bowl räknas inte).
Så här års kan man ställa sig frågan: Vad har vi lärt oss?
Det här är tio av mina lektioner från 2013/14:

1. Ryktet om springspelets död är betydligt överdrivet.
”NFL is a passing league, NFL is a passing league, NFL is a passing league”. Det är den vedertagna sanningen vi matas med. Men så kommer slutspelet. Och här vinner de lag som kan spela försvar, springa bollen och skydda en skicklig quarterback. Visst finns här också en rekordkrossande passningsvirtuos som Peyton Manning, men till och med hans lag sprang bollen 21 gånger (jämfört med 27 passningar) i förra slutspelsomgången. Och tunga trion San Francisco, Seattle och Carolina la beslag på de tre sista platserna vad gäller antalet passningsförsök i hela ligans grundserie.

2. Coachning är viktigt. Typ jätteviktigt.
Lag som Minnesota och Tampa Bay havererade av, bland annat, undermåligt ledarskap. Samtidigt fick en klubb som Kansas City stabilitet och riktning när Andy Reid kom in. Reid som själv fick sparken efter 14 säsonger i Philadelphia. Just Philadelphia fann en ny identitet under offensiva snillet Chip Kelly, och ett liknande uppsving fick Chicago med quarterback-gurun Marc Trestman. Två profiler som jag tror kommer sätta sitt avtryck på NFL i många år framöver.
Och medan totalt sju coacher fick sparken under eller efter besvikelsetyngda säsonger, så fick sådana som Mike Smith i Atlanta (4–12) och Tom Coughlin i New York Giants (7–9) behålla sina jobb för att, well… Har man hittat en bevisad och skicklig coach vill man gärna hänga fast vid honom ett tag till.

3. Det spelar ingen roll hur mediokra Dallas Cowboys är. Du slipper dem ändå inte.
136–136 i grundserien sedan 1997. 8–8 tre säsonger i rad. Det är definitionen av medelmåttighet. Ändå kommer ESPN & Co fortsätta mangla oss med Jerry Jones, Tony Romo och America’s Team (om du fortfarande köper den myten). För många gillar Cowboys. Och många gillar inte Cowboys alls, men de gillar att läsa om och titta på när det går dåligt för Cowboys.

4. NFL är i London för att stanna.
Det blir tre nya äggbollsmatcher på Wembley nästa säsong: Atlanta–Detroit, Jacksonville–Dallas och Oakland–Miami. NFL-chefen Roger Goodell understryker sina internationella visioner så fort någon sticker en mikrofon under näsan på honom.
– Jag vill ha lag i både London och Los Angeles, men det spelar ingen roll vilket som kommer först, förkunnade han i oktober.

5. Kanske visste Mike Lombardi vad han gjorde, trots allt, när han trejdade Trent Richardson.
Clevelands general manager blev kraftigt ifrågasatt när han bytte bort en namnkunnig running back som gick trea i draften så sent som 2012. Men allt Trent Richardson gjort i Indianapolis tyder på att det var rätt beslut. 23-åringen sprang för patetiska 2,9 yards per försök hos Colts. Han fumblade första gången han rörde bollen i slutspelet. Han såg tvekande och långsam ut. Han blev till och med utkonkurrerad av självaste Dammit Donald! Än är det för tidigt att döma ut Richardson, men i dagsläget ser ett 26:e-val i draften ut som rätt fantastisk ersättning för den förre Alabama-stjärnan. Och by the way: Jim Brown såg det komma.

6. Dagliga fantasyligor är framtiden. Och nutiden.
Ett fenomen som har exploderat i Nordamerika med sajter som FanDuel, DraftStreet och DraftKings. Numera finns proffs som tjänar hundratusentals dollar på denna spännande spelform. Och inte bara NFL, även basket, baseboll och hockey. När får vi européer och svenskar vara med och leka?

7. TV10-gänget blir bara bättre och bättre.
Att han kallar NBA-spelaren Carlos Boozer för Bowser gör mig ingenting. Magnus Dahlborn är en helskön profil och ska uppskattas för sitt brinnande engagemang för basket, samt för det gedigna jobb han gör med den amerikanska fotbollen i TV10. Tillsammans med Carl-Johan Björk, Hamish Mabon och Stefan Björkman har han vässat NFL-sändningarna ytterligare den här säsongen. Även om vi nördar oftast rattar in vårt GamePass så måste det svenskspråkiga alternativet finnas om sporten ska växa i Sverige.

8. Som underhållning är NFL, fortfarande, oslagbart.
Det slås offensiva rekord till höger och vänster, matcher avgörs rutinmässigt i slutsekunderna och spelarna gör otroliga saker på planen. Samtidigt står fortfarande ett par tunga, fysiska, försvarsinriktade ångvältar i final four – Seattle och San Francisco. Så de utbredda farhågorna om att regeländringar och rädsla för hjärnskakningar skulle skapa någon sorts flag football…än så länge är de ogrundade.

9. Jonathan Martin-soppan var och är en sorglig historia, men om någonting positivt kom från den så var det att debatten om mobbning, mental hälsa och machoideal i NFL kom upp på dagordningen.
Och det här kan mycket väl vara den bästa texten jag läste den här säsongen.

10. Vi kommer att sakna Peyton Manning och Tom Brady när de lägger av.
När man hör att Mannings framtid hänger på en läkarundersökning i mars, är det svårt att inte blicka framåt. Även om han fortsätter nästa säsong, så är slutet knappast långt borta för den blivande 38-åringen. Att säkra sin framtida hälsa lär vara prio 1. Tom Brady är ett år yngre och har inte fyra nackoperationer bakom sig, men inte heller han kommer ju lira för evigt. Titta noga på kvällens match – vill det sig illa kan det vara det sista stora mötet mellan de här två ikonerna.

Så, vad är det viktigaste du tar med dig från NFL-säsongen?