Söndagkvällens mest omtalade spelsekvens – Philadelphias Cole Hamels rammar Washingtons superlöfte Bryce Harper med en fastball. Harper svarar genom att…sno home!

Hamels erkände efteråt att kastet var totalt avsiktligt, hans sätt att säga ”Welcome to the big leagues”.
Här ska ingen 19-årig hotshot komma och tro att han är nåt, typ.
– It’s that old school prestigious way of baseball, sa Phillies stjärnpitcher.

Hmmmm.
Någon med mer historisk kännedom om baseboll får gärna upplysa undertecknad om VAR, exakt, äran och prestigen i att pricka motståndaren i rumpan med en 150-kilometer-i-timmen-missil ligger.

/Petter.

Ni kan drillen – fyra sporter, fyra frågor, öppet kommentarsfält.
Fire away.

NFL: San Diego Chargers-ikonen Junior Seau tog livet av sig vid 43 års ålder, vilket återigen sätter fart på debatten om våld mot huvudet, hjärnskakningar och permanenta hjärnskador inom amerikansk fotboll. Gamla Super Bowl-quarterbacken Kurt Warner gick så långt att han påstod sig inte vilja se sina egna barn spela football. Efter hård kritik tog han mer eller mindre tillbaka sitt uttalande, men frågan kvarstår: Skulle du låta dina barn spela amerikansk fotboll?

Wikdahl: Jag vet inte om det är hjärnskakningarna som skulle få mig att säga nej till football. Redan när jag såg ”The Last Boy Scout” lärde Damon Wayans mig att det är painkillers som är den stora boven. Jag lärde jag mig också att motståndare med en puffra i brallan är ännu farligare. Men det är klart, utan vissa förändringar, som jag antar är oundvikliga, så vettefan. Jag skulle föredra om mina barn gjorde som de blev tillsagda: spela basket, bli FN:s generalsekreterare.

Westin: Ja, men bara om de coachas av Eric Taylor. Skämt åsido – jag skulle försäkra mig om att det var under en coach som tog spelarnas säkerhet på allvar. Någon som var utbildad om farorna med hjärnskakningar och hur de ska behandlas.

Wikdahl: Jag väljer alternativ D: Ingen. Jaså, du tvingar du mig? Okej då. För att irritera Persson och andra eventuella Red Sox-fans: Bucky ”Bleeping” Dent.

Westin: Det måste bli ”Mo” ändå. Det är någonting väldigt speciellt med closers, den enorma pressen, den mentala tuffhet som krävs för jobbet – och Rivera är den bäste någonsin. Femfaldig World Series-mästare med 608 saves.

Wikdahl: Hans insatser är i den stora bilden meningslösa, men någon har ju tryckt på Big Baby Davis on-knapp inför slutspelet. 20 poäng och 9,5 returer per match i Orlando är inget att fnysa åt. Men i samma matchserie, fast på andra sidan, har vi mitt val: David West, som tveklöst har höjt sin nivå. Pacersforwarden snittar 16,8 och 10, att jämföra med grundseriens 12,8 och 6,6. Jag säger inte att Pacers slår ut Miami i andra rundan bara för att David West ser ut som en all-star igen, men matchserien kan åtminstone bli intressant.

Westin: Vad sägs om en applåd för överstegrisen himself; Reginald Jamaal Evans? 13 returer på 21 minuter i match ett, 11 returer på 24 minuter i match tre. Hans Clippers vann båda två. Odraftade Reggie är ju en extremt begränsad spelare, men hans hårda slit kommer väl till pass mot insidestarka Memphis.

Wikdahl: Det är väl tämligen glasklart va? New Jersey Devils.

Westin: Los Angeles Kings. De har målvakten, karaktärsspelarna och den offensiva spetskvaliteten. Om de nu bara kunde väcka sitt powerplay, också…

Kan Bostons Big Three hitta the fountain of youth? Foto: AFP Getty Images North America

Det kanske är dags att damma av det gamla goa smeknamnet ”Leastern Conference”.
Prestationerna är undermåliga, skadorna har blivit rena epidemin – ingen tycks kunna hota Miami Heat på NBA-slutspelets östra halva.

Atlanta Hawks? Harvar på med samma stomme som aldrig räckt till i slutspelet.
Indiana Pacers? En oinspirerande samling av tredjehandsstjärnor och kompetenta komplementspelare.
Chicago Bulls? Var ju ett bra lag, men tydligen har de nån pointguard som gjort illa knät eller nåt.
Orlando Magic, Philadelphia 76ers? Nä.
Nähä. Men New York Knicks då?!
Hahahahaha.
Haha.
Ha.

Ehm, ursäkta mig.
Men ja, det är en sorglig sörja i East.
Med ett undantag, möjligtvis.

Boston Celtics behövde förlängning för att baxa en seger ur match tre mot ett Atlanta utan Josh Smith, Al Horford och Zaza Pachulia.
Föga imponerande.
Men C’s leder med 2–1 i matcher – och har mer att ge.

Mycket pekar på att årets slutspel är sista natten med gänget. Boston har kommit till vägs ände med det här lagbygget och måste renovera. Ray Allen, 37 i sommar, och Kevin Garnett, 36 om ett par veckor, sitter på utgående kontrakt.
Vetskapen om att en skilsmässa är nära förestående borde hjälpa Celtics-veteranerna att kräma ur lite mer kvalitetsbasket ur sina sargade kroppar.
Truppen har mästarrutin och mental hårdhet.
LeBron James saknar definitivt det första, kanske också det andra.
Därför kan en slutspelsserie mellan Boston Celtics och Miami Heat bli högintressant.

/Petter.

…and we’re off!
Oklahoma City och Dallas är i skrivande stund mitt i en härlig holmgång, men under tiden betygsätter vi lite andra grejer från NBA-slutspelets första kväll:

:+++++:
Miamis mangling. LeBron James, nyrakad och med fullt fokus, dominerade i alla kategorier när han drog igång sitt stora revanschtåg. 100–67 i match ett mot New York Knicks.

:++++:
Orlandos odds-trotsare. Det är långtifrån alla Magic-spelare som delar Dwight Howards bistra syn på Stan Van Gundy. Tvärtom, flera av dem har fått sina genombrott under honom och kommer vara villiga att kämpa in i det sista för sin coach. Därför kunde Orlando skrälla borta mot Indiana inatt, och därför kan Orlando bli en tuff nöt att knäcka i första rundan – trots att lagets skadade superstjärna inte ens finns på plats för att stötta sina lagkamrater.

:+++:
Jeff Van Gundy. Slutspelets roligaste och mest passionerade expertkommentator?

:++:
Roy Hibbert. Indiana-centern hade en märklig match. Blockade otroliga nio skott och rev ner 13 returer (nio defensiva), men offensivt hade han det mycket tuffare. 218-centimetersmannen från Georgetown måste kunna prestera mer än 8 poäng när Dwight Howard inte står i vägen.

:+:
Carmelo Anthony. Missade tolv av femton skott och Knicks var – håll hårt i nånting nu – minus 35 poäng med Melo på planen. Miami spelade mästerligt försvar på Melo som själv var förvånad:
– From the last time that we played them, I think they made some major adjustments out there. Fronting me, sending me down to the bigs, showing me two or three guys at a time.

:-:
Skadechocken. TNT-kamerorna fångade på ett obehagligt sätt hans förtvivlan, när han låg ner och vred sig i smärtor:
”I felt something pop!”
Och mycket riktigt – korsbandet är av för Derrick Rose. Förbannat trist, inte bara för att den östra halvan av slutspelet precis blev klart mindre intressant. Det innebär ju också att OS i London blir en megastjärna fattigare.
Senare samma kväll drabbades Iman Shumpert, Knicks försvarsskicklige rookie, av samma öde.

/Petter.

NFL-draften drog igång inatt – och det blev en vild historia med flera trades och en del överraskande val.
Här är en snabbguide till de 13 supertalanger som draftades först:

1) Indianapolis Colts: Andrew Luck, quarterback, Stanford.
• Expertens kommentar: ”Luck acts as an extension of the coach, and seems to absorb and process everything. This is a high school valedictorian, and when you combine that intellect with the physical prowess, you get great execution.” – Mel Kiper, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: Visst är det svårt att bli upphetsad över förstavalet i en draft när det varit allmänt känt i typ ett halvår?

2) Washington Redskins: Robert Griffin III, quarterback, Baylor.
• Expertens kommentar: ”The bottom line in my 5 game film evaluation: Griffin is a superior arm talent and natural passer than Luck. Will he be a better NFL quarterback? We’ll find out soon enough.” – Greg Cosell, NFL Films.
• USA-bloggens kommentar: Förutom att vi älskar idrottsstjärnor som heter Något-Den-Tredje, så är vi väldigt spända på att se hur relationen mellan ultrakarismatiske RG3 och surgubben Mike Shanahan utvecklar sig.

3) Cleveland Browns: Trent Richardson, running back, Alabama.
• Expertens kommentar: ”The problem is that he’s ordinary. I think he’s ordinary. The size, the speed, his moves.” – Jim Brown, Hall of Fame-running back.
• USA-bloggens kommentar: Man får leta en stund för att hitta en negativ analys av Richardson. Passande då att den allra värsta sågningen kom från Clevelands största idrottsman någonsin!

4) Minnesota Vikings: Matt Kalil, offensive tackle, USC.
• Expertens kommentar: ”If he can become stronger in the literal sense on a play-to-play basis, we may have a multi-year Pro Bowler here. He’s just not there yet.” – Doug Farrar, Yahoo/Shutdown Corner.
• USA-bloggens kommentar: Jag vet ärligt talat inte speciellt mycket om Matt Kalils förmåga att skydda en quarterback. Storebror Ryan är trefaldig Pro Bowl-center för Carolina, så han har ju att brås på. Och han kan bära upp en jättehammare med pondus. Alltid en tillgång på offensiva linjen.

5) Jacksonville Jaguars: Justin Blackmon, wide receiver, Oklahoma State.
• Expertens kommentar: ”He’s a coordinated, strong athlete who despite not having elite height (6-1), has the natural length to consistently pluck off his frame and win in jump ball situations.” – Wes Bunting, National Football Post.
• USA-bloggens kommentar: Para Blackmon med free agent-värvningen Laurent Robinson, och Maurice Jones-Drew är plötsligt inte längre ensam playmaker i Jaguars. Om man nu bara kunde trycka CTRL+Z på fjolårets tiondeval också…

6) Dallas Cowboys: Morris Claiborne, cornerback, LSU.
• Expertens kommentar: ”Claiborne’s size, speed, fluid hips and impressive ball skills make him the clear-cut choice as the top cover corner on the board.” – Todd McShay, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: 4 poäng av 50 möjliga. Det var Claibornes resultat på Wonderlic-testet inför draften. En liten fakta-nugget att ha i bakhuvudet om du ser honom sabba ett coverage i någon match i höst…

7) Tampa Bay Buccaneers: Mark Barron, safety, Alabama.
• Expertens kommentar: ”The top safety in the draft, he has ideal size, range and instincts for the position. He’s also a solid tackler in the open field.” – Mel Kiper, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: Det är nåt med en playmaking-safety som är lite mer spännande än nästan alla andra positioner. (Det är också nåt med den här låten som retar gallfeber på mig, men YouTube-utbudet var begränsat).

8) Miami Dolphins: Ryan Tannehill, quarterback, Texas A&M.
• Expertens kommentar: ”Despite some of the poor second halves he and his Aggies teammates suffered through this season, Tannehill’s upside is very intriguing. He has only started for the Aggies for one season yet has shown the ability to zip the ball throughout the field and make plays with his feet when plays break down.” – Chad Reuter, NFLdraftscout.com.
• USA-bloggens kommentar: Här finns det bara en lärdom: när killen med pengarna säger att han vill ha en quarterback, då får han sin quarterback. Ryktena säger att Dolphins-ägaren Stephen Ross var den som pushade hårdast för Tannehill.

9) Carolina Panthers: Luke Kuechly, linebackers, Carolina Panthers.
• Expertens kommentar: ”Kuechly’s upside is not great. He will never be Brian Urlacher. But the risk level is low. He will learn his role, play special teams as a rookie, and make the plays he is supposed to make. And if his college production is any indicator, a few more.” – Mike Tanier, Yahoo/Shutdown Corner.
• USA-bloggens kommentar: Ifjol värvade de en quarterback som ville bli sedd som ”an entertainer and an icon” med sitt förstaval. I år tar de en linebacker som ser snällare ut än min gamla katt. Tvära kast för Panthers.

10) Buffalo Bills: Stephon Gilmore, cornerback, South Carolina.
• Expertens kommentar: ”Gilmore plays with an astute awareness that makes him a dangerous defender to test. He is a vocal team leader who understands everybody’s role on defense and is especially effective in zone coverage” – Frank Cooney, The Sports Exchange.
• USA-bloggens kommentar: Någon med en internetuppkoppling har tagit en öl för mycket till sina Buffalo Wings ikväll:

11) Kansas City Chiefs: Dontari Poe, defensive tackle, Memphis.
• Expertens kommentar: ”Still riding the incredible workout, Poe has rare athleticism for this size. Tape not on par with workouts, but some coach will be willing to develop.” – Mel Kiper, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: En 160-kiloskoloss som flyger fram så här? What’s not to like?

12) Philadelphia Eagles: Fletcher Cox, defensive tackle, Mississippi State.
• Expertens kommentar: ”Speed, quickness and agility, along with solid versatility, have vaulted Cox to the top of the defensive tackle class.” – Todd McShay, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: Har både spelat basket och sprungit 4×100 meter på high school. Bra, för då kan han ju alltid springa ifrån media om Eagles floppar igen.

13) Arizona Cardinals: Michael Floyd, wide receiver, Notre Dame.
• Expertens kommentar: ”Personally, I would rank Floyd higher than Blackmon. Floyd is a little faster and a little taller, and he’s been pretty productive in college.” – Gil Brandt, NFL.com.
• USA-bloggens kommentar: Det här var Larry Fitzgeralds önskespelare. Och vips är Larry Fitzgerald en av mina önskespelare inför alla fantasy-drafter i höst.

•••

Hela första rundan hittar du här.
Under fredagen fortsätter draften med rundorna två och tre, och på lördag avslutas det med rundorna fyra till sju.

/Petter.

Han lär vinna sin tredje MVP-titel.
Hans allround-statistik (27-8-6-2) är på nivåer som ingen nått sedan Michael Jordan 1988/89.
Han är effektivare än någonsin, skjuter 53 procent från golvet inklusive 36 procent på trepoängarna.

Men det sitter inte längre i siffrorna för LeBron James.
Han skulle kunna snitta en triple-double över en hel säsong om han gick in för det och hade coachernas välsignelse. Oscar Robertson sitter dock säkert på den tronen.

Nej, det alla vill veta nu är: What else you got?
Det är i slutspelet LeBron James måste bevisa sig om han ska ta klivet in i den yppersta superstar-sfären – Jordan, Kobe, Magic, Bird…
Och han vet det själv.
– Last year was the biggest teacher. The greatest teacher in life is experience. And I had that last year. I’m back to being the person who can take over games, säger LeBron i en intervju med AP.
– I have no problem taking over a game now.

Vi får väl se.
27-åringens awesomeness i grundserien (han har verkligen varit historiskt bra) ska inte förringas, men basketvärlden pratar fortfarande om fjolårets NBA-finaler.
Det var då han missade 14 av 21 skott under sex fjärdeperioder mot Dallas. Internet och talkshows svämmade över av skämt som ”We’re having LeBron Week at work. Everyone gets to leave 12 minutes early!”.

James har tidigare erkänt att han aldrig kände sig bekväm med skurkstämpeln han fick leva med hela förra säsongen, efter det kontroversiella klubbytet från Cleveland till Miami sommaren 2010.
Tiden har läkt många av de sår som ”The Decision” skapade.
Men stämpeln som playoff-besvikelse? Den kan bara LeBron själv tvätta bort.
– I’ve been bothered by last season a lot. It’s constant. I dream about it a lot, winning that trophy and seeing the confetti come down. That’s why I’m here. I’m here because I wanted to compete for a championship year in and year out.

NBA-slutspelet börjar på lördag.
Betta emot LeBron James på egen risk.

/Petter.

21 februari 2012: ”What he makes (in salary) and that kind of stuff, I don’t care about that”, säger Paul Silas om Tyrus Thomas.

15 april 2012: Paul Silas skriker att Tyrus Thomas är överbetald och knuffar in honom i hans omklädningsrumsbås.

Fotnot: Tyrus Thomas har tre år och 26 miljoner dollar kvar på sitt kontrakt med Charlotte Bobcats. Han snittar 5,6 poäng och 3,9 returer med en skottprocent på 35,7% den här säsongen.

/Petter.

Fåglarna kvittrar.
Soltimmarna blir fler och fler.
Uteserveringarna börjar fyllas, gruset sopas undan från trottoarerna och människorna blir alltmer glada, öppna och trevliga.
Det är vidrigt.
Men misströsta inte! Vi ska bara kämpa oss igenom en menlös vår och en överskattad sommar innan livet kan börja igen.
NFL har premiär om 140 dagar.
Inatt presenterades schemat – här är tio höjdpunkter:

Sunday Night Football, 9 september: Denver Broncos–Pittsburgh Steelers. När Peyton Manning och Peyton Mannings nacke gör comeback blir det på primetime, mot ett av ligans historiskt sett mest respekterade och fruktade försvar.

Förmiddagsmatch, söndag 16 september: Carolina Panthers–New Orleans Saints. Syndarna i Saints lär bli utbuade vart de än kommer i år. Första bortamatchen råkar vara i Carolina. Där råkar unga quarterback-stjärnan Cam Newton spela. Och han råkar vara en av spelarna som hade ett pris på sitt huvud i Saints bounty-program. Tror ni Panthers-spelarna är sugna att dela ut en smäll eller två här?

Förmiddagsmatch, söndag 30 september: Atlanta Falcons–Carolina Panthers. Ack Falcons, mitt sorgebarn. Hur många gånger har ni krossat mitt hjärta nu? Matt Ryan kommer inte bara gå till jobbet med en ”can’t-win-in-the-playoffs”-stämpel i pannan. Han kommer också arbeta under hotet att han snart kanske inte ens är den näst bästa quarterbacken i sin egen division. Slå Cam Newton här, Matt! Slå honom, om du vill slippa burop och ifrågasättande kolumnister under din femte säsong i Hotlanta.

Monday Night Football, 22 oktober: Chicago Bears–Detroit Lions. Chicago har belönats med inte mindre än fem primetime-matcher – tre på måndagkvällarna! Utan tvekan ska det bli spännande att se laget som äntligen skaffat sig en riktig #1-receiver i Brandon Marshall. Ett fysmonster som jag kommer drafta i varenda fantasyliga jag kommer i närheten av, nu när han återförenas med Jay Cutler. Ett bra test för Bears (353 poäng ifjol) blir att försöka hålla jämna steg med Detroits vilda offense (474 poäng ifjol).

Sunday Night Football, 18 november: Pittsburgh Steelers–Baltimore Ravens. Ligans hårdaste, fulaste, argaste, ondaste och bästa rivalitet.

Eftermiddagsmatch, torsdag 22 november (Thanksgiving): Dallas Cowboys–Washington Redskins. Två andra bittra rivaler – och ett härligt test för Redskins nya hotshot-quarterback Robert Griffin III. Han lär vara värd hela GamePass-slanten själv, om man ska tro på hajpen.

Thursday Night Football, 22 november (Thanksgiving): New York Jets–New England Patriots. Här, i den elfte matchen, har vi antagligen kommit så långt att ”Borde Tebow peta Sanchez?” blivit en faktisk diskussion. Vilket måste vara fullständigt deprimerande om man är Jets-fan. Men ganska underhållande för resten av ligan.

Eftermiddagsmatch, söndag 25 november: New Orleans Saints–San Francisco 49ers. Ännu ett lag som har en del otalt med Saints.

Sunday Night Football, 25 november: New York Giants–Green Bay Packers. De var ämnade för stora saker 2011, Green Bay. Men den perfekta säsongen gick upp i rök en speciell eftermiddag på Arrowhead Stadium, och titeldrömmarna krossades obarmhärtigt av Giants redan i divisional playoffs. Här får ostskallarna chans till en minirevansch på de regerande Super Bowl-mästarna.

Förmiddagsmatch, söndag 30 december: New York Giants–Philadelphia Eagles. Inte kan vi redan nu förutspå vilka matcher som kommer vara allra hetast i sista omgången!? Jo, det kan vi. Det här är en av dem. Magkänslan säger att en slutspelsplats kommer ligga i potten på MetLife Stadium. Och att det blir upp till Mike Vick att greja den (förutsatt att hans kropp överlever ända hit).

/Petter.

Tyson Chandler gick direkt från high school till NBA när han valdes som tvåa i draften 2001.
Då jämfördes han med Kevin Garnett och skulle bilda en ny dynasti i Chicago tillsammans med ett annat tonårslöfte vid namn Eddy Curry.
Den korta sammanfattningen: Det gick inte alls vägen.

Men även om 29-årige Chandler aldrig blivit en offensiv superstjärna, så har han genom åren etablerat sig som en av NBA:s mest uppskattade spelare.
Det handlar om en total hängivenhet till de oglamourösa, men ack så viktiga delarna i spelet – försvarsspel, screensättning, returtagning.
Och, som videon här nedanför visar, kommunikation.
Chandler är en jävel på att snacka på planen. Dels för att styra och orientera försvaret. Dels för att mana på sina lagkamrater.

Coachar du kanske själv ett ungt basketlag? Då kan du visa dem det här klippet.
Sedan kan du berätta att killen med tröja nummer 6 i blåa laget tjänar 88 miljoner kronor den här säsongen.
Och att det inte beror på hans såsiga crossover eller coola fade-away-treor.

•••

Tyson Chandler och hans New York Knicks är, med tio matcher kvar av grundserien, inne i en tät slutspelsjakt. Tre lag, två platser står på spel i Eastern Conference:

7) New York, 29 vinster och 27 förluster
8) Philadelphia, 29 vinster och 27 förluster
———————————————————–
9) Milwaukee, 28 vinster och 28 förluster

Knicks hjälpte sig själva ordentligt genom att slå Chicago Bulls i en övertidsrysare på söndagsförmiddagen, 100–99. Räkna in USA-bloggen bland de som tror på slutspelsbasket i Madison Square Garden även den här våren.

Åttondeplatsen? Det måste ju bli Milwaukee. De har vunnit 13 av sina 17 senaste, och farhågorna om att Brandon Jennings och Monta Ellis inte ska kunna leva med varandra verkar obefogade.
För Philadelphia är formkurvan den rakt motsatta, förlust i tio av de 14 senaste. För någon månad sedan snackades det om Doug Collins som en Coach of the Year-kandidat. Nu går rykten om dålig stämning och spelare som tröttnat på hans intensiva coachning.

•••

…och hela helgen har gått och New York Mets är fortfarande obesegrade!
Tredje raka segern mot Atlanta Braves på söndagen, samtidigt som storebror blev svept av Tampa Bay Rays.
Handen på hjärtat, hur många av er hade tippat det innan helgen?

•••

Jag vet att det bara är den 9 april, men Detroit Tigers offensiv ser läskig/snuskig/äcklig/ruggig/väljdittadjektiv ut. Svepte Boston, 26 runs/39 hits/7 home runs efter tre matcher. Många av er läsare har mer baseboll i lillfingret än vad jag har i hela min välgödda journalistkropp, men nog ser det rätt imponerande ut?
Efter tre matcher (nyckelord, förstås).
Red Sox bullpen, däremot – hur fan ska de lösa den huvudvärken? 

/Petter.

MLB drog igång på allvar med sju matcher ikväll, och vi har redan fått…

…ett rekord: Torontos seger 7–4-seger borta mot Cleveland var den längsta opening day-matchen i historien. JP Arencibia dundrade in en home-run på Jairo Asencio i 16:e inningen.

…en anledning att börja fila på ”Year of the Pitcher, Part III”-artiklarna.
• Justin Verlander, Detroit: Åtta innings, noll runs, två hits, en walk, sju strikeouts. Jo, det verkar som att fjolårets AL MVP fortfarande got that good stuff.
• Roy Halladay, Philadelphia: Åtta innings, noll runs, två hits, noll walks, fem strikeouts. Well, duh.
• Stephen Strasburg, Washington: Sju innings, en run, fem hits, en walk, fem strikeouts. Det 23-åriga superlöftet har ett jobbstopp runt 160 innings i år, så njut medan ni kan.
• Justin Masterson, Cleveland: Åtta innings, en run, två hits, en walk, tio strikeouts. Låt oss bara säga att Chris Perez tar notan nästa gång Indians pitcher-gäng käkar middag ihop.
• Johan Santana, New York Mets: Fem innings, noll runs, två hits, två walks, fem strikeouts. Skön comeback för 33-åringen efter 19 månaders skadefrånvaro.
Tommy Hanson, Erik Bedard, Ryan Dempster, Johnny Cueto och Jon Lester är andra som förtjänar att nämnas.

…årets första ”ni-ska-inte-tvivla-på-oss”-tal, efter Mets 1–0-seger mot Atlanta:
– Today is the perfect situation to show some negative people out there we can do it. We can win more than they think we can, sa Mets-closern Frank Francisco.
We’ll see about that, Frank.

…en bruten supersvit: Detroits closer Jose Valverde pitchade hem 49 av 49 möjliga saves förra säsongen, men tillät Boston göra två runs i nionde inningen ikväll. Detroit vann ändå med 3–2 efter Austin Jacksons avgörande ground ball. (Och hur länge dröjer det innan vi har en bullpen-kontrovers i Boston förresten?)

•••

Vi lär återkomma till Dwight Howard/Stan Van Gundy-dramat – den bästa såpan i hela idrottsvärlden just nu – men en sak kan vi konstatera direkt:
Howards match mot Knicks ikväll var de 40 mest viljelösa, oengagerade minuter jag sett på en basketplan den här säsongen.

•••

Det lär dröja lääääänge innan Gregg Williams coachar i NFL igen.

/Petter.