I NHL är de nuförtiden lika sällsynta som ett Andrew Peters-hat trick. I MLB? Där rensar de bänk stup i kvarten. Som i går, då San Francisco Giants och Philadelphia Phillies brakade samman. 

Ett frustrerat, på gränsen till förnedrat Giants, tappade humöret i den sjätte inningen. Eller, egentligen var det ju bara Ramon Ramirez som totally lost it. Han kastade helt enkelt bollen på Shane Victorino och så var kalabaliken på fina, fina AT & T Park i full gång. 

Ni ser allt här. 

/Stefan. 

Gick in på Pressbyrån, såg den här och trodde att jag transporterats tolv år tillbaka i tiden.
Men det var bara Slam som gjort en throwback på det klassiska Soul on Ice-omslaget från mars 1999.

Now, det fanns en tid i mitt liv då jag tyckte att Slam var ungefär den coolaste publikationen i hela världshistorien.
Det dog väl ut nån gång efter tonåren, men jag köper fortfarande tidningen då och då när jag känner för det.
Allen Iverson på omslaget? Då känner jag ALLTID för att köpa Slam.

Ingen spelare är en tydligare symbol för det som Slam blivit mest förknippat med, och bildat skola inom: fusionen av hiphop och basketboll. Stilen, attityden, mentaliteten.

Allen Iverson är 36 år idag och nästan lika långt ifrån en NBA-plats som du och jag.
Men Beşiktaş Cola Turka? Nej, det är inte så tidernas kilo-för-kilo tuffaste spelare vill avsluta sin karriär.
Han vill tillbaka till världens bästa liga.
Till vem som helst som är villig att ge honom ett linne.
– I made a lot of mistakes as far as my actions and things that I’ve said, and I think that was the reason for me not being in the NBA. My whole thing now in trying to get back is letting any organization know that I’m willing to play any part that they want me to play, säger AI i intervjun med Slam.
– I’ll play for a team in any capacity just to get back out there doing what I love to do.
Han får aldrig den direkta följdfrågan, men jag antar att Iverson – som vid flera gånger i sin karriär uttryckt sitt missnöje med coacher som velat spela honom som inhoppare – nu kan tänka sig att inte bara komma från bänken, utan kanske till och med bara ta de ströminuter som blir över.
Tänk vad en säsong i Europa kan göra med en avdankad amerikansk stjärna…

Det finns många andra intressanta grejer i artikeln.
Så här säger Iverson om…

…uppgifterna om spelberoende, alkoholism och stora ekonomiska problem:
– I haven’t gambled in years. I’ve never been reprimanded for any alcohol issues. I’ve never had a DUI or anything like that. But one person says that in the media, and everybody lose their minds.
– It hurts that people say I went overseas to get the money. No! I want to play basketball. What the hell am I going to do, sit home and try to get fat? I want to play.

…när han pajade benet i Turkiet, den första skada som fick honom att gråta:
– All throughout my career, I never iced. All my coaches and trainers always told me, ”You need to ice after games”. I never liked icing. But during halftime I put heat on it, and man, it was hurting so bad that I put ice on it. Then, I was like, Damn, I ain’t never dealt with no pain like this. I remember running up the court and the guy who was guarding me kept asking, ”Are you alright? Are you alright?”. Because I was running down the court one time and it hurt so bad that tears were coming down my eyes.

…att han aldrig anpassade sig eller försökte tona ner sin stil och image:
– A lot of that’s a bittersweet feeling. A lot of those things make me feel good, but I think I took a beating for them. I’m not bitter about it, because I think I helped people feel like they could be themselves. Besides Dennis Rodman, you didn’t see nobody with tattoos and all that stuff. Now you see kids having a million tattoos and able to be themselves. I had my cornrows, now you see police officers with cornrows. That used to be the look of the suspect (laughs). Now you see everybody with them: boxers, football players, you know what I mean? So that part makes me feel good because I know I had to take a beating for other guys to be accepted the way they are.

/Petter.

Ett nytt avtal är långt borta, en ny säsong ännu lite längre bort.
Ytterligare en trea av Kevin Durant?
Bara ett anfall bort.

Oklahoma City-stjärnan dök upp i Rucker Park i går för att öva på att hiva iväg långbollar. I en match i Entertainers Basketball Classic i Harlem, New York, gjorde Durant 66 poäng mot riff-raff-motstånd. Vi snackar streetballspelare nu, säkert duktiga men ingen av dem tar en plats i NBA:s All-Defensive Team de närmaste 3000 åren.
”No lie, jus had one of the best times of my life at Rucker park..wow! I love NY…Harlem waddup,” twittrade KD efter matchen.
Andra twittrade roligare:

Det är värt att notera att den Bill Walton som twittrar här ovan inte är basketlegendaren Bill Walton. Twitterkontot är en parodi och bitvis en ganska rolig sådan.

För att avsluta detta:
1. Klassiska Route 66 går faktiskt igenom Oklahoma City. Däremot har den inget med Harlem att göra.
2. Du vill se highlights va? Här kommer fyra raka trepoängare och ett tydligt ställningstagande i ständigt aktuella debatten ”Är linjerna till för att hålla idrottarna på planen eller publiken utanför?”

/Wikdahl

Nyheten nådde oss natten mot tisdag: Randy Moss har lagt av.

Först tre ord:
Fan. Så. Trist.
Sedan tre till:
Hall. Of. Fame.

Egentligen kan man säga hur mycket som helst om wide receivern Randy Moss – Minnesota Vikings-coachen Leslie Frazier gör en alldeles lysande summering i citatet i bilden ovan – och ännu mer har sagts om den sanslösa profilen, om vildhjärnan Randy Moss.
Men just idag väljer vi att summera hans karriär och egenheter främst i bilder.
Foto: Scanpix och AP.
Nostalgiska, tårdrypande kommentarer: Petter Westin.

9 januari 2005: Den mest ikoniska av alla Randy Moss-bilder.
Minnesota Vikings – klubben som draftade honom, där han blev en superstjärna och där han spelade mellan 1998 och 2005 – är i färd att slå ut ärkerivalen Green Bay Packers ur slutspelet. Efter en av sina två touchdowns ”moonar” Moss mot Green Bay-fansen på Lambeau Field.
”A disgusting act”, sa kommentatorn Joe Buck.
”10 000 dollar i böter”, sa NFL.
Detta blev också upprinnelsen till de bevingade orden ”Straight Cash, Homie!”. Se videon, och läs de fascinerande effekterna av händelsen, på den här länken.

Efter att Moss gjort sig omöjlig i Minnesota blev han trejdad till Oakland Raiders.
Men scener som den här ovan var faktiskt ganska ovanliga. I bottenlaget Raiders sket Randy i allt, och på två säsonger fick ligans farligaste receiver ihop de – för honom – väldigt låga siffrorna 1558 receiving yards och 11 touchdowns.
Efter säsongen 2006/2007 blev han bortbytt till New England Patriots, och Oaklands sparkade anfallscoach Tom Walsh toksågade sin gamle adept:
”Randy Moss is a player whose skills are diminishing, and he’s in denial of those eroding skills… Randy was a great receiver, but he lacked the work ethic and the desire to cultivate any skills that would compensate for what he was losing physically later in his career.”
Ingenting har någonsin varit mer fel, skulle det visa sig.

Randy Moss nästa hem blev Boston och New England Patriots.
Det var här han tystade alla tvivlare och mer än någonsin gjorde skäl för smeknamnet ”The Freak”.
Säsongen 2007 – ni vet, 18–1-säsongen, Spygate-säsongen, Bill-Belichick-och-Patriots-mot-världen-säsongen – fångade Moss totalt sinnessjuka 23 touchdowns. Givetvis NFL-rekord.

Randy Moss i positionen vi såg honom så ofta i: På rätt sida av en deep ball.
Med sin unika kombination av storlek, snabbhet, teknik och spelsinne blev han fruktansvärt svårstoppad – och förändrade enligt många bedömare hur NFL-lag spelar försvarsspel.

Personlighetsmässigt är det svårt att hitta två tydligare motpoler än Randy Moss och Tom Brady. Men i New England var deras kemi en succé från dag 1, och tillsammans bildade de en av tidernas farligaste QB/WR-combos.

3 februari 2008: Det här var det närmsta Randy Moss kom en Super Bowl-titel i sin karriär.
Med tio sekunder kvar av Super Bowl XLII hivade Tom Brady iväg en desperat långboll, men Moss fick aldrig tag i den – och en av idrottshistoriens största skrällar var ett faktum.
New York Giants 17, New England Patriots 14.

En annan vanlig Moss-syn. Framför kamerorna, mikrofonerna och diktafonerna – redo att säga nånting kontroversiellt.
I början av säsongen 2010 blev han bortbytt av Patriots, efter att vid upprepade tillfällen ha beklagat sig över att han inte erbjudits nytt flerårskontrakt.

Moss återvände därefter till Minnesota, där han bildade en osannolik duo med Brett Favre.
Men Favre hade alltid beundrat Moss och lobbat hårt för att hans gamla klubb Green Bay skulle värva receivern.
Minnesota-sejouren blev dock ett fiasko – efter mindre än fyra veckor blev Moss cuttad.
Då hade han hunnit bete sig oförskämt mot catering-personal, såga sina lagkamrater och totalt braka samman med Vikings-coachen Brad Childress.
Droppen för Childress blev den bisarra presskonferens där Moss uttryckte sin totala beundran och respekt för – New England Patriots.

En klubblös Randy Moss fick chansen att fortsätta karriären i Tennessee Titans – det enda lag som la in ett waiver claim på den dalande stjärnan.
Det blev ett sportsligt fiasko och Moss – som ofta i karriären beskylldes för att spela utan gnista, som stormade av planen innan matcher var färdigspelade och som själv myntade uttrycket ”I play when I want to play” – var en total icke-faktor.
Ska vi gissa, så tänkte han nog på Tom Brady och Bill Belichick i princip varje kväll innan han gick till sängs.

Skål, Randy.
(Vi försökte hitta dig med ett champagne-glas, men får nöja oss med denna bild där du kränger smoothies hemma i Charleston, West Virginia.)
Trots dina skandaler och kontroversiella utspel är du given i Canton, Ohio.
Alla kanske inte älskar dig, många skulle nog säga att de direkt ogillar dig – men ingen kan hävda att NFL blir en roligare liga utan dig.

Vi avslutar med ett urval av dina fantastiska siffror:

• 14 858 receiving yards – femte bäst i NFL-historien.
• 954 receptions – åttonde bäst.
• 153 receiving touchdowns – näst bäst.
• 23 receiving touchdowns på en säsong (2007) – NFL-rekord.
• 17 receiving touchdowns som rookie – NFL-rekord.
• Flest säsonger (tre) med 17 eller fler receiving touchdowns, flest säsonger med elva eller fler receiving touchdowns (åtta, delat med Jerry Rice).
• Enda spelaren som haft 1600 receiving yards och 16 receiving touchdowns en och samma säsong (2003).

Vi kopplade ner i tre dagar.
Det borde vi inte ha gjort.
När vi kom tillbaka var NFL-landskapet kraftigt förändrat.
Här är del tre i vår Silly Season-granskning.

• Hans liv och karriär slogs i spillror när han sköt sig själv i låret på en nattklubb i New York. Nu är Plaxico Burress en fri man – och nybliven New York Jets-spelare. Enligt rapporter föll han pladask för head coach Rex Ryan. Det är inte första gången en spelare väljer Jets för att få drillas av klubbens lojala, krävande och frispråkiga coach. En bättre fråga är kanske varför Jets valde Plax? På papperet är den 196 centimeter långe receivern ett intressant komplement till Santonio Holmes. Men han är också 34 år gammal och har nyss avtjänat ett tvåårigt fängelsestraff, så juryns dom dröjer (pun definitely intended).

• New Orleans Saints skickade bort Reggie Bush.
Nu har man ersatt honom med – Reggie Bush.
Så lika spelartyper är han och Darren Sproles, nyförvärvet från San Diego.
– You look at Reggie’s athleticism and the match-up problems that he provided for us. Sproles is that same guy, säger quarterbacken Drew Brees.
– I would say that Sproles’ experience, he has been in the league for six years, he’s been a part of some very good football teams in San Diego, he’s played in some clutch games and come up with some clutch plays in those games. Here is a guy who has been there and done that and is in the prime of his career. I think he maybe even adds an element that we haven’t had.
Ja, också slipper man ju rubriker om kändisflickvänner och Heisman-drama.

• ”I feel like we are the Miami Heat of the NFL… Except we win the final game.”
Så kaxigt twittrade Philadelphias Jason Babin, defensive end med 12,5 sacks förra säsongen, efter att han fått sällskap av en rad tunga namn i sin nygamla klubb.
Philly smög upp från ingenstans och snodde Nnamdi Asomugha framför ögonen på New York Jets och Dallas Cowboys. Jerry Jones undrar fortfarande vad f-n som hände. Nnamdi är ligans bästa cornerback, säger de som vet. Med bollmagneten Asante Samuel på andra sidan, och med nye Dominique Rodgers-Cromartie i slotten, kan det bli läskigt svårt att passa på Eagles i vinter.
Lägg därtill att defensiva linje-ankaret Cullen Jenkins ansluter från Green Bay, och Eagles framstår som de största vinnarna under en galen free agency/trade-period. Man behövde förbättra försvaret, och det har man gjort. Nu känns Super Bowl-aspirationerna som mer än tomt prat.
Däremot: Vince Young som backup till Mike Vick?! Alltså, till och med Brett Favre-galenskaperna lät ju som en bättre idé.

• Minns ni vår intervju med Carl-Johan Björk från i våras? Då tog han upp ovan nämnde Cullin Jenkins, och även linebackern Nick Barnett som två ledartyper i Green Bays omklädningsrum. Nu har alltså båda lämnat Super Bowl-mästarna. Barnett åkte och hälsade på Buffalo, trivdes så bra att han ställde in sin planerade resa till Detroit, och har nu fått ett treårskontrakt. Stabil värvning av Bills.

• Draftettan Sam Bradford gjorde en grym rookiesäsong trots att han inte hade någon riktig förstereceiver. Jacksonville-värvningen Mike Sims-Walker är inte heller en sådan, men ändå ett intressant tillskott för St. Louis. Klubben har också gjort klart med elake guarden Harvey Dahl, som blev för dyr för Atlanta att behålla efter att man värvat DE Ray Edwards och förlängt med RT Tyson Clabo.

• Han skulle kunna känna sig nobbad, sviken, förnärmad, nervärderad.
Som ett andrahandsval eller ett tröstpris.
Som den där tjejen som blir uppringd 03.05 lördagnatt efter att alla andra raggningsförsök gått åt skogen.
Men när New York Jets slängde upp ett fyraårskontrakt värt 32 miljoner dollar valde cornerbacken Antonio Cromartie att glömma alla såna känslor – och skriva på fort som fan.

• Övrigt intressant från de senaste dagarna?
• James Jones stannar i Packers, som kommer ha en fortsatt imponerande receivergrupp.
• Todd Heap kommer fånga passningar från Kevin Kolb i Arizona. Jag får en jävligt bra känsla för den kombon.
• Peyton Manning skrev ett nytt femårskontrakt med Indianapolis. Well, duh.
• Cedric Benson stannar i Cincinnati. En klen tröst för att laget tappade cornerbacken Johnathan Joseph till Houston.

/Petter.

Vi sa att det skulle bli galnare.
Det blev galnare.
Men de senaste 24 timmarna kom de största nyheterna i NFL:s silly season inte på free agent-marknaden, utan på tradefronten. Så vi börjar väl där…

NFL:s sämst bevarade hemlighet är nu offentlig och bekräftad. Kevin Kolb spelar quarterback för Arizona Cardinals 2011. I utbyte får Philadelphia ett andraval i draften, samt Pro Bowl-meriterade cornerbacken Dominique Rodgers-Cromartie. Därutöver får Kolb ett femårskontrakt värt 63 miljoner dollar, med 20 miljoner garanterade. För att sätta affären i perspektiv måste vi fråga oss: Vad vet vi om Kevin Kolb?

• Vi vet att han är en snart 27-årig QB som startat i totalt sju NFL-matcher sedan han draftades av Eagles i andra rundan 2007.
• Vi vet att han vann tre av de matcherna, och förlorade fyra.
• Vi vet att han totalt satt 194 av 319 passningar (60,8%) för 2082 yards, 11 touchdowns och 14 interceptions.
• Vi vet att han gjorde sin karriärs bästa match i 31-17-segern mot Atlanta förra säsongen. Med 23 av 29 passningar för 326 yards, tre touchdowns och en interception blev Kolb utsedd till veckans offensiva spelare i NFC.
• Vi vet att han var imponerande nog för att Eagles skulle våga skicka iväg Donovan McNabb och satsa på Kolb som starter inför förra säsongen…
• …men vi vet också att han förlorade det jobbet till Mike Vick.

Vet vi tillräckligt om Kevin Kolb för att avgöra hur bra han blir när han får en hel säsong som starter? Knappast.
Men Cardinals hade sett tillräckligt för att bedöma att där fanns en potentiell franchise quarterback. För en sådan är priset klubben betalar väldigt rimligt.

***

Flopp eller inte? Debatten kommer leva vidare efter att ett av det senaste decenniets mest hajpade draftval, Reggie Bush, nu lämnar New Orleans. Saints har trejdat honom till Miami i utbyte mot Jonathon Amaya, en 22-årig safety som framförallt bidrog på special teams förra säsongen.
Mina två ören: Bush blev aldrig den stöttepelare man skulle förvänta sig av en running back som gick tvåa i draften (2006), men han gav ändå en speciell dimension till New Orleans anfallsspel. Han gjorde ett helt okej jobb – det är ju inte Bushs fel att han blev draftad ”för tidigt”. Klubben har haft sin mest framgångsrika era under tiden han varit där. Om Miami tror att man har värvat en ”featured back” så misstar man sig grovt, dock.

***

Grattis, Persson. Nu har ditt New England gjort det igen: snott åt sig ett par kvalitetsspelare för nästan ingenting.
Först bråkmakaren Albert Haynesworth, som lämnar Washington i utbyte mot ett femterundaval i draften 2013. Patriotscoachen Bill Belichick har fått ordning på struliga spelare förut. En motiverad och vältränad Haynesworth kommer dominera på defensiva linjen.
Sedan wide receiver-profilen Chad Ochocinco, som kostade två sena draftval (ett nästa år, ett 2013). Nånstans sitter Carson Palmer och svär högt över att han själv minsann inte fick lämna Cincinnati.

***

…och det här är några grejer som hänt på FA-marknaden sedan sist:

• Carolina behåller sin stjärn-RB DeAngelo Williams (fem år, 43 miljoner dollar, 21 millar garanterade). Man har också gjort klart med linebacker-duon Thomas Davis och James Anderson, plockat en defensive tackle från Kansas City (Ron Edwards) och en kicker från Seattle (Olindo Mare). Och via trade kommer Greg Olsen från Chicago. En hygglig tight end som livlina för rookie-quarterbacken Cam Newton.

• Pittsburgh har cuttat Antwaan Randle-El och Max Starks, men behåller Willie Colon och Jonathan Scott.

• Fem år, 50 miljoner dollar, 24 miljoner garanterade. Så ser den nya dealen ut för New York Jets wide receiver Santonio Holmes. Statusen för lagkamraten Braylon Edwards är fortfarande osäker, men däremot går Brad Smith till Buffalo.

• Seattle skriver femårskontrakt med wide receivern Sidney Rice. En spännande värvning, men visst finns det oro för den där opererade höften som höll honom borta från spel mer än halva förra säsongen. Och Minnesota? Shit alltså, det blir inga gratistouchdowns för Adrian Peterson i höst.

• Bruce Gradkowski, förra säsongen i Oakland, är klar för Cincinnati där han mycket väl kan öppna säsongen som startande quarterback.

• Steve Breaston lämnar Arizona och skriver på för Kansas City, där hans förre o-coordinator Todd Haley är head coach. Breaston har länge betraktats som en stor talang, och det känns som nu eller aldrig om han ska etablera sig bland NFL:s bättre wide receivers.

* Det är inte sexigt, men Jacksonville fortsätter stärka upp sin linebacker-uppsättning. Clint Session, senast i Indianapolis, skriver på för fem år och 30 miljoner dollar.

* WR Lance Moore och OT Jermon Bushrod stannar i New Orleans.

* Linebackerduon Stephen Nicholas och Mike Peterson stannar i Atlanta.

• Han blir inte NFL:s bäst betalda safety, som de första rapporterna sa, men Eric Weddle stannar ändå i San Diego.

• Tampa Bay behåller linebackern Quincy Black.

/Petter.

Rapporterna från US and A är eniga: den 136 dagar långa NFL-lockouten är över. Undertecknad blev så glad att han ringde allas vår NFL-expert Petter Westin för en klassisk ”Hallå där…”. 

Du, lockouten är över. Nu kör vi.
– Underbart! Det är en sten som faller från mitt hjärta. Nu kan jag börja planera allt från fantasydrafter till söndagshäng med polarna. Precis som man vill ha det. 

Hur mycket har du orkat hänga med i rapporteringen av lockouten?
– Inte så mycket. Jag har typ läst rubrikerna. Det har känts som om det bara varit en massa spekulationer och i stället har jag helt enkelt inväntat en lösning.

Vad är det viktigaste i det nya avtalet?
– Det verkar vara en schysst deal. En sak är att det kommer bli färre träningar med pads, allt för att minska antalet skador och öka spelarnas säkerhet. Sen handlar det om pengar, så klart. Jag vet inte exakt hur dealen ser ut, men ägarna kommer att tjäna mer. Det är ju det bråket har handlat om, egentligen. Och så sänker man lönerna för topp tio-valen i draften. Nu kan en rookie-qb som Sam Bradford inte längre garanteras 70 miljoner dollar i ett första kontrakt. De stora pengarna kommer finnas i andra- och tredjekontraktet. 

Nu blir det free agency. Exakt hur galet kommer det bli?
– Det kommer bli hur galet som helst. Det handlar ju om så kort tid, de har bara några dagar på sig. Inom kort så börjar ju vissa lag sina trainingcamps. Men det kommer bli intressant. Och så får vi se när Favre-ryktena börjar spridas…USA-bloggen kommer naturligtvis att ha koll på de största övergångarna. 

Jamen, då hörs….
– Du, glöm inte ”till sist”.

Just jävlar. Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att Falcons lyckas behålla Tyson Clabo.  

/Stefan.

Vi ska leka en liten lek.
Den heter ”låtsas-att-det-inte-blir-nån-lockout”-leken.
Det kompletta NBA-schemat för säsongen 2011/12 landade för några dagar sedan, och USA-bloggen har valt ut guldkornen.
Ni vet – just in case.

Söndag 25 december: Dallas Mavericks–Miami Heat
På juldagen öppnar man paketen i USA. I år kommer tomten med tre finfina NBA-matcher i säcken: New York Knicks–Boston Celtics, Los Angeles Lakers–Chicago Bulls – och så vår personliga favorit, Mavs–Heat. Det är alltid speciellt med den första reprisen av fjolårssäsongens finalserie. Plus att vi tänker ta varenda chans att se LeBron James spela primetime-matcher mot kvalificerat motstånd i vinter. Pressen den människan får leva med nu alltså. Vi snackar Peyton–Manning-innan-första-NFL-titeln-press.

Onsdag 16 november: Denver Nuggets–New York Knicks
Vänta er en light-version av det här när Carmelo Anthony återvänder till Pepsi Center för första gången sedan trejden till Knicks.

Onsdag 2 november: Detroit Pistons–Indiana Pacers
Pistons premiärmatch är mer än Jonas Jerebkos förmodade återkomst till NBA-basketen (vi utgår ifrån att Detroit matchar alla eventuella bud på honom; allt annat vore bad business och sportsligt självmål). Det är också Detroits första hemmamatch under nye coachen Lawrence Frank, som lär presenteras inom kort. Han har ett förflutet som head coach för New Jersey Nets (225–241) och spenderade förra säsongen som Doc Rivers högra hand i Boston Celtics. Enligt alla rapporter är Frank ett basketsnille. Men för att bli långvarig i Detroit måste han bemästra mer än pilar och kryss. Företrädaren John Kuester hade en katastrofal relation till sina spelare.

Torsdag 8 december: Miami Heat–Los Angeles Lakers
Söndag 4 mars: Los Angeles Lakers–Miami Heat
Kobe är Kobe. LeBron är LeBron. Det är ett stjärnmöte du aldrig, aldrig vill missa.

Fredag 23 december: Chicago Bulls–Cleveland Cavaliers
Är Kyrie Irving frälsaren? Det svaret kommer vi inte få den här säsongen. Men vi kommer få se draftettan mäta sina skills med en rad förstklassiga pointguards. Ingen är mer spännande än Derrick Rose; Chicagos superstjärna och NBA:s regerande MVP. Spänn fast er – det här kommer gå undan.

Torsdag 9 februari: Boston Celtics–Los Angeles Lakers
Säga vad man vill om de kloka, effektiva farbröderna i Celtics. De är ändå inte det där laget du helst av allt vill se i en tisdagsmatch i Sacramento mitt i en roadtrip. Ray Allen är 36 bast, Kevin Garnett 35 och Paul Pierce fyller 34 i höst. Testa själv att ge maximalt med själ, hjärta och svett under alla 48 minuter i alla 82 matcher då. Men när ärkerivalen Lakers hälsar på i TD Garden; då tänder Boston-gubbarna till hårdare än Britta, 72, på bingokväll.

Fredag 25 november: Oklahoma City–Memphis Grizzlies
De här lagen bjöd på stor underhållning när de möttes i conference-semifinalerna i våras – sju matcher, två som avgjordes av förlängning. Det kryllar av spektakulära spelare (Durant, Westbrook, Gay, Randolph etc) och Memphis vill säkert ha en snabb minirevansch för slutspelsförlusten.

Lördag 14 januari: Los Angeles Clippers–Orlando Magic
Onsdag 8 februari: Orlando Magic–Los Angeles Clippers
Vi gillar basket. Vi gillar folk som dunkar spektakulärt, hårt och ofta. Vi gillar Blake Griffin, och vi gillar Dwight Howard.

Fredag 18 november: New Orleans Hornets–New Jersey Nets
Vi behöver bara vänta ett par veckor på Chris Paul vs Deron Williams, det som varit ligans bästa pointguard-matchup i flera år nu. Men ärligt talat? Vi vill ju egentligen bara veta vad de planerar att göra nästa sommar. Båda blir free agents 2012. Tror D-Will på det ryska skrytbygget i Brooklyn, eller vill han ta tåget över bron? Kommer CP3 få nog av Hornets medelmåttighet och bilda en ny superduo med Dwight Howard? Låt spekulationerna börja.

/Petter.

Winnipeg tog namnet Jets.
Det var bra.
Winnpeg har en ny logga.
Den ser ut så här:

Jag säger ++.
Vad säger ni?