Edwin Jackson, Arizona, hissas av sina lagkamrater efter nattens no-hitter. Foto: AP

I en säsong som redan sett två perfekta matcher, en borde-ha-varit perfekt match, och en annan no-hitter så borde vi inte vara förvånade.
Det ska vara en pitcher i år.

Inatt skrev Edwin Jackson, Arizona Diamondbacks, in sig i historieböckerna. Inga hits, åtta walks och noll släppta runs på 149 (!) pitches. Resultatet: 1–0 mot hans gamla klubb Tampa Bay Rays.
– Att få komma tillbaka och ge min gamla publik något att se… Idag är en speciell dag, helt enkelt. Något jag aldrig kommer glömma, sa Jackson.

Vi förstår honom. I sin karriär har Jackson 42 segrar och 45 förluster. Hans ERA är 4,71 och hans WHIP är 1,50.
Han är en typisk journeyman, inne på sin fjärde klubb sedan han gjorde MLB-debut 2003 (och hans tredje klubb de tre senaste säsongerna).
Vi vill inte vara elaka och kalla honom en medioker pitcher på hans stora dag… men det är väl precis vad statistiken indikerar att Edwin Jackson är?
Det här är ju säsongen när även medelmåttorna stjäl rubriker och rekord i basebollen.
Dallas Braden hade sin perfekta match, Armando Galarraga borde ha haft sin.

Det är sannerligen inte bara stjärnor som Ubaldo Jimenez (no-hitter mot Atlanta 17 april) och Roy Halladay som får stå i rampljuset, denna pitcher-glada säsong.

– Det var definitivt en fantastisk känsla, sa Edwin Jackson efter sin galna match.
Han tog ju, typiskt nog, en riktig omväg till sin historiska match. Han släppte åtta walks – sju i matchens tre första innings – och hade vid ett tillfälle fyllda baser.
I slutändan kunde han rikta ett stort tack till sina lagkamrater för hjälpen i försvaret, och till Arizonas manager AJ Hinch som lät honom kasta hela matchen trots en vansinnig mängd pitches.
– Slutet gott, allting gott. Vi slutade räkna vid 115. Man vill inte fatta ”smarta” beslut. Har han en chans att skriva historia vill man inte ta det ifrån honom, sa Hinch.

/Petter.

Frälsaren Stephen Strasburg. Foto: AP

Det finns alltid anledningar att vara vaken efter midnatt, men få bättre än den här:
I natt gör Stephen Strasburg debut.

Stephen Strasburg är en 21-årig högerhänt pitcher. Han valdes etta i draften i fjol av Washington Nationals, hans fastball är 95-98 mph, han har en curveball som når 82–84 mph – och han har ordet ”Vinnare” tatuerat i pannan.
När han gör debut i natt kommer USA att stå stilla.
– Jag har aldrig sett någon som liknar Strasburg, säger förre major league-pitchern Curt Schilling – och menar att Strasburg – innan han ens spelat en enda match in the show – kan vara ligans bästa pitcher.
– Jason Marquis (pitcher i Washington) ringde mig i våras. Han sa: ”Minns du när jag åkte till St Louis? Jag sa till dig att Albert Pujols är den bästa hittern jag någonsin sett. Och kom ihåg, jag är från Staten Island, jag blir inte imponerad så lätt. Men jag aldrig sett en boll explodera ur en pitchers hand som den gör med den här grabben, berättar San Francisco Giants Mark DeRosa.

Washington Nationals ligger risigt till i tabellen och har svårt att locka folk till matcherna. Men inte i natt mot Pittsburgh Pirates. Naturligtvis är det utsålt och man kommer till och med att öppna grindarna en timme tidigare än normalt för att hantera trycket.
Det påstås vara den mest hypade debuten sedan man införde draften 1965. Nationals har delat ut 187 mediaackrediteringar. Det är nästan lika många som delas ut i World Series. Skillnaden är att World Series spelas mellan ligornas två bästa lag, Nationals och Pirates är ytterst mediokra. Journalister från alla hörn i landet är där.
– Har du någonsin sett något liknande? Jag har aldrig varit med om något sånt här. Det har ingen varit. Det finns inte tillräckligt många timmar på dygnet för att hantera alla mediaförfrågningar, säger Nationals president Stan Kasten.

Strasburg har dominerat farmarligorna med Harrisburg och Syracuse den här våren. Under en svit på 59 batters släppte han bara fyra hits. Enligt att kännare och förståsigpåare kommer han att vara tämligen opåverkad av allt hallabaloo. Strasburg har huvudet korrekt påskruvat. Han är ödmjuk, respektfull mot veteranerna och väl medveten om att han än så länge inte har kastat ut en enda slagman i MLB.
Då spelar det ingen roll att lagkamraten Nyjer Morgan kallat honom Jesus. Strasburg vet vad som är snack och hype och vad som är verklighet.
– Jag kommer inte ha några visdomsord till Stephen Strasburg. Jag kommer bara att fråga honom hur långt det var till hemmaplattan från pitcherplattan på Syracuse och han kommer att svara ”60 feet, 6 inches” och jag kommer att säga ”perfekt, för det är exakt så långt det här i the big leagues”, säger Washington Nationals manager Jim Riggleman.

01.05 smäller det i Nationals Park, Washington.
USA-bloggens tips: Succé. Även om det är obehagligt att bloggens egen Stefan Persson – som du naturligtvis följer live från NBA-finalen i Boston i natt – har honom i sitt lag i vår oerhört tuffa fantasyliga.

/Wikdahl

Det är ingen överraskning men Bryce Harper är nu officiellt baseboll-draftens förstaval.
Washington Nationals valde 17-åringen som slår bollen 550 yards, kastar den i 96 mph – och är en ”jerk”.
– Jag vill bli den bästa spelaren som någonsin har spelat den här sporten, har Harper sagt tidigare.

Bryce Harpers talang går inte diskutera. Killen är ett monster och är en av de mest omtalade talangerna på många år. Som 16-åringen kallades han ”The Chosen One” och ”The LeBron James of baseball” när han prydde Sports Illustrateds omslag.
Washington Nationals behövde knappast tveka när MLB hade sin draft i natt. I fjol valde man pitchern Stephen Strasburg etta (mer om honom på just denna blogg i kväll) och nu fick man alltså en offensiv guldklimp.
Bryce Harper är catcher men kommer av Nationals att användas som outfielder.
– Jag kommer att spela var de än vill använda mig. Jag vill bara ta mig dit och sen får vi se vad som händer, säger Harper.

Talangen har ingen ifrågasatt. Däremot attityden. Harper påstås av vissa vara en jävligt dryg kille helt enkelt och rapporter från anonyma scouter om att han är en ”jerk” har cirkulerat länge. En scout påstås ha kallat honom den värsta spelaren han någonsin sett vad gäller den biten.
– Han är en väldigt självsäker grabb och väldigt intensiv. Men jag tror inte hans attityd blir något problem. En spelare som är så bra i den åldern blir sannolikt lite kaxig. Det jag tror folk ser, och misstolkar, är omognad, säger journalisten Matt Youmans som följt Harper i high scool och på junior college.
– Jag tycker det är lustigt att vi förväntar oss att en 17-åring ska bete sig perfekt hela tiden.

Här är draftens tio första val:

1. Bryce Harper, OF, Washington Nationals
2. Jemeson Taillon, RHP, Pittsburgh Pirates
3. Manny Machado, SS, Baltimore Orioles
4. Christian Colon, SS, Kansas City Royals
5. Drew Pomeranz, LHP, Cleveland Indians
6. Barrett Loux, RHP, Arizona Diamondbacks
7. Matt Harvey, RHP, New York Mets
8. Delino DeSchields Jr., CF, Houston Astros
9. Karsten Whitson, RHP, San Diego Padres
10. Michael Choice, OF, Oakland Athletics

Armando Galarraga och hans perfect car. Foto: AP

Om det missade domslutet var en skandal så är efterspelet en kall öl och en körsbärsröd Corvette.

Ni kan bakgrunden.
Detroit Tigers pitcher Armando Galarraga var i onsdags såhärnära en perfect game, blott den 21:a i historien, men blev bestulen av domaren Jim Joyce som på en hundradels sekund tog beslutet att Cleveland Indians Jason Donald var safe på första bas.
Reaktionerna blev starka. Jim Joyce har fått skit över hela världen, och hans fru och barn har fått obehagliga samtal. Direkt efter matchen bröt Joyce ihop.
Rätt åt honom? Det tycker inte Detroits manager Jim Leyland.
– Jag måste gå dit, sa Leyland när han lugnat ned sig efter matchen.
Så Leyland gick till domarnas omklädningsrum och erbjöd tröst.
– Let’s have a beer, sa Leyland till Joyce och leverade sedan poängen:
– Och jag dricker inte ens öl.

I går möttes Tigers och Indians igen och det var ett tillfälle för förbrödring snarare än ilska.
Matchen inleddes med en vacker gest när Detroit skickade fram just Galarraga till hemmaplattan. Där stod Jim Joyce, matchens huvuddomare. Galarraga överräckte Tigers lineup till Joyce, de skakade hand – och fansen applåderade.
Visst skreks det också. Alla fans är inte så förlåtande. Men i stort var det en solskensdag.
– Jag kunde inte vara mer stolt över Tiger-fansen, sa Leyland på presskonferensen efter att Tigers besegrat Indians med 12–6.
I dag uttryckte Joyce sin tacksamhet i en intervju med NBC.
– Well, jag har förmodligen varit på en all-time low men jag klättrar stadigt mot mot en all-time high, antar jag, sa Joyce.

Armando Galarraga har tagit stormen med ro. I går fick han först veta att MLB inte kommer att ändra domslutet i efterhand och ge honom hans perfekta match men han fick i alla fall en bil.
General Motors sponsrar Detroit Tigers och Galarraga fick en körsbärsröd Chevy Corvette.

/Wikdahl

Jim Joyce hade en dålig dag på jobbet.
Idag vet hela USA om det.

Detroit Tigers–Cleveland Indians, nionde inningen, två outs. 28-årige doldisen Armando Gallaraga är på väg att bli historisk genom att kasta en perfekt match, den tjugoförsta i MLB:s historia och den tredje den här säsongen (efter Dallas Braden och Roy Halladay).
Det är då Jim Joyce ”presenterar” sig.
First base-domaren dömer att Clevelands Jason Donald är safe. Alla med tillgång till reprisbilderna ser att det är fel, fel, fel:

Det är förstås en rejäl domarmiss med fasansfulla konsekvenser.
Men hatten av för Jim Joyce som i alla fall stod upp och erkände sitt misstag som en man. Efter matchen, när han sett reprisen, gick han – med tårar i ögonen – till Armando Galarraga och bad om ursäkt.
– Det var det största domslutet i min karriär, och jag totalmissade det. Jag kostade den där grabben en perfekt match, sa Joyce.

Nu överväger MLB-bossen Bud Selig att ändra domslutet i efterhand, för att på så vis ge Galarraga sin perfekta match. Räkna också med att instant replay-diskussionerna tar ny fart (i dagsläget får domarna bara granska tvivelaktiga home runs via reprisbilder).
Fortsättning följer.

/Petter.

När de amerikanska kidsen kommer tillbaka till skolan igen på tisdagen, så är det tre samlarkort som ökat lite i värde sedan i fredags.
Här är helgens hjältar – spelarna som alla på skolgården kommer vilja byta till sig:

Roy Halladay, pitcher, Philadelphia Phillies.
Ni minns att Dallas Braden gjorde det för några veckor sedan. I går var det Roy Halladays tur: att bli historisk genom att kasta en perfekt match. 33-åringen var omutlig när Phillies bortaslog Florida Marlins med 1–0.
– Säg nånting!, uppmanade hans lagkamrater.
Den notoriskt behärskade Halladay bjöd på ett leende, och sa senare:
– Det är nåt du aldrig tänker på. Det är svårt att förklara. Det finns dagar när allt faller på plats och saker händer, och det är givetvis ingenting du går ut och försöker göra specifikt. Men det är en fantastisk känsla.
Halladays bragd innebär att vi för första gången sedan 1880 (just det – artonhundraåttio) fått uppleva två perfekta matcher på en säsong. Who’s next?

Kobe Bryant, guard, Los Angeles Lakers.
Kobe hade ingen lust att vänta på en sjunde match, så han skickade ut Phoenix Suns (111–103) ur slutspelet redan igår kväll. 37 poäng, inklusive nio under matchens två sista minuter.
Han har gjort en fantastisk matchserie mot Phoenix, och nu väntar Boston Celtics i finalen.
– En sexig matchup, säger Bryant som vill ha revansch för finalförlusten 2008:
– Vi får se hur mycket vi har mognat.

Nate Robinson, guard, Boston Celtics.
Undrar hur många Boston-fans som fick en klump i halsen när Rajon Rondo föll hårt, och haltade ut till bänken i fredags?
Och undrar hur många av dem som trodde att Nate Robinson verkligen hade en chans att fylla tomrummet?
Kryptonate kom in från bänken, gjorde 13 poäng, 2 assist och noll (!) turnovers på 13 minuter, och spelade viktigt försvar (!!) på Orlandos Jameer Nelson.
I slutet av kvällen hade Boston-fansen inga tvivel kvar – bara kärlek till den stora, lilla mannen.
– Varje match jag står på sidlinjen, så jobbar jag på att få med oss publiken, göra high-fives med mina lagkamrater. Det är den energin jag använder mig av, säger Robinson.
Tveksamt om han får någon särskilt betydande roll i den stundande finalserien, men ett kvicksilver som Robinson är alltid en intressant x-faktor att kasta in från bänken.
Och förmodligen ett extra populärt basketkort i Massachusetts idag.

/Petter.

Här ovan ser du ”a lack of effort”.
Här nedan får du veta varför Hanley Ramirez tvingas be sina lagkamrater om ursäkt.

Han har fått ta emot en ansenlig mängd kritik sedan i måndags. Florida Marlins stjärna Hanley Ramirez råkade sparka iväg en boll i måndags, joggade sedan tämligen oinspirerat efter den och tillät två runs för Arizona Diamondbacks.
En inning senare bänkades han av managern Fredi Gonzalez för ”a lack of effort”. Och han bänkades inte bara resten av matchen. I går fick Ramirez se sitt Marlins besegra Diamondbacks med 8–0 från sidan.
Så vad gör man om man är Hanley Ramirez?
Ber om ursäkt förstås.
Men Ramirez gick åt motsatt håll.
Han sågade först Gonzalez…
– Han förstår inte. Han har aldrig spelat in the big leagues.
… och sedan sina lagkamrater.
– Vi har en massa spelare som inte kämpar efter ground balls. De ber inte om ursäkt.

Det kunde man ju förstå, att lagkamraterna inte skulle gilla det där beteendet från en av lagets största och mest välbetalda spelare.
– Jag kan inte acceptera det. Jag vet att folk säger det är bara så han är, men vet du vad? Det är inte så det ska vara. Det är inte så den här sporten ska spelas, säger Wes Helms.
– Vi står bakom Fredi Gonzalez beslut och vi tycker det var rätt beslut, säger Cameron Maybin.

I dag tycks Hanley Ramirez ha tänkt om och tänkt rätt. I ett par radiointervjuer har Gonzalez sagt att han räknar med stjärnan i uppställning i natt när man möter St Louis Cardinals.
– Det kommer att lösas på ett eller annat sätt. Jag skulle bli väldigt förvånad om han inte är med i laget i dag, sa Gonzalez till en radiostation.
Men Ramirez har inte bett om ursäkt.
– Nej, det har han inte. Inte än. Men jag förväntar mig att han gör det. Jag förväntar mig att han gör det rätta. Jag tror han måste prata lite med sina lagkamrater. När det händer så är allt lugnt efteråt, sa Gonzalez till en annan radiostation.

/Wikdahl

Atlanta Hawks ligger under med 0–3 i matcher och alla är överens: Hawks har inte en chans att gå vidare.
Philadelphia Flyers låg under med 0–3 i matcher, lyckades reducera till 1–3 men alla är ändå överens: Flyers har inte en chans att gå vidare.
Men lugn nu, här kommer den tunnaste strimma hopp du någonsin har sett.

Tre lag har faktiskt lyckats med konststycket att vända 0–3 i matcher i de tre stora ligorna som har bäst av sju-formatet i slutspelet.

Toronto Maple Leafs 1942
Maple Leafs startade sin titelsamling på allvar på 1940-talet. Toronto hade visserligen redan tre Stanley Cup-titlar (1918, 1921 och 1932) men förlorade fem finaler på sju år mellan 1934 och 1940.
1942 kom vändningen.

Efter tre raka förluster i finalen mot Detroit Red Wings fick coachen Hap Day nog och bänkade flera spelare till förmån för rookies. I Stanley Cup-finalen mot Detroit Red Wings gjorde doldisen Don Metz hattrick i match fyra och matchvinnaren match fem. Målvakten Turk Broda höll nollan i match sex och i den historiska match sju klev Dave ”Sweeney” Schriner fram.
Schriner, född i Ryssland, gjorde två mål i tredje perioden när Maple Leafs vann med 3–1.
– Sweeney var den bästa vänsterforwarden jag någonsin sett, påstod legendaren Conn Smythe.

Målvakten Turk Brodas namn graverades in två gånger på Stanley Cup-bucklan. Men, nej, det var inte för att han var så fantastisk i de sista fyra matcherna. Det var helt enkelt ett misstag.

New York Islanders 1975
Det tog 33 år innan någon klarade av det Maple Leafs gjorde 1942. Klart att det låg en svensk bakom. Eller, ja, en nästansvensk i alla fall. Bob Nyström föddes i Stockholm 1952 och gjorde sin tredje säsong i Islanders 1974-1975.

Pittburgh Penguins leddes 1975 av bland andra Syl Apps (namne och son till en viss Syl Apps som var center bredvid Sweeney Schriner i Maple Leafs 1942). I kvartsfinalen mot New York Islanders gjorde Penguins 14 mål på de tre första matcherna och tog en, i normala fall, ointaglig ledning med 3–0 i matcher.
Klassiske coachen Al Arbour gjorde som Hap Day i Maple Leafs 1942. Han satsade på en rookie. In i mål kom Glenn Resch. Hans smeknamn var ”Chico” men borde ha varit ”Väggen”.

Pittsburgh gjorde bara ett mål i match fyra, två på hemmais i match fem och ett i match sex. I match sju, i Pittsburgh, träffade Penguins stolparna tre gånger under de första minuterna.
Resch tackade på sitt sätt.
– Jag tänkte att om du har en vän som gör något fantastiskt för dig så skulle du ju ge vännen en kram, ge vännen en kyss, sa Resch.
Så, ja, Resch kysste stolpen.
– Där och då så var stolpen min bästa vän i hela världen och jag tyckte att jag skulle behandla den rätt och ge den a big smacker.
Resch höll nollan i match sju, kaptenen Ed Westfall gjorde matchens enda mål och comebacken var ett faktum.

Bob Nyström? Okej då, han låg väl inte bakom segern mer än någon annan. Bob gjorde bara fyra poäng det där slutspelet men var desto viktigare några år senare under Islanders 1980-talsdynasti.
I semifinalen 1975 kom Islanders igen tillbaka från 0–3 men föll i sjunde avgörande mot slutgiltiga mästaren Philadelphia Flyers.

Boston Red Sox 2004
Rivaliteten mellan Red Sox och Yankees är över 100 år gammal, så när Red Sox, the cursed Red Sox, äntligen vann World Series igen för första gången sedan 1918 så är det klart att det inte skadade att Yankees var laget man slog i AL-finalen.
Och inte bara slog.
Red Sox blev det tredje laget i majorligorna att vända 0–3 i matcher. Inte många trodde det, inte efter match tre där Yankees satte lagrekord i runs och vann med 19–8.

I match fyra tog Yankees ledningen med 2–0 i tredje inningen när Yankees Alex Rodriguez slog en homerun. Red Sox tog ledningen i femte, Yankees tog tillbaka den i sjätte och Red Sox kvitterade i nionde. David ”Big Papi” Ortiz blev hjälte med sin homerun i tolfte inningen.
Och bollen var i rullning.
Match fyra blev lika dramatisk – 5–4 till Red Sox i fjortonde inningen (”Big Papi” igen) och match sex i Bronx tog Red Sox hem med 4–2. Redan där var man historiskt. Inget lag i MLB hade på 26 försök lyckats tvinga fram en sjunde avgörande match efter underläge 0–3.

En avgörande match sju. Hur laddar du? Är du inte lite nöjd ändå? Du har ju vänt 0–3, gjort det ingen trodde att du skulle klara, redan skrivit historia.
Red Sox laddade med filmen ”Miracle”, den om USA:s fantastiska OS-guld i hockey i Lake Placid 1980.
Tre homeruns av ”Big Papi”, två av Johnny Damon och två av Mark Bellhorn förseglade inte bara Yankees öde, utan också förbannelsens öde.
1918 vann Red Sox World Series, 1919 sålde man en viss Babe Ruth till ett visst New York Yankees. Sedan dess har man tryckts ned under vattenytan av ”The Curse of the Bambino”. Enligt de som tror på sånt alltså.
Men inte mer. Aldrig mer.
– Inte många människor får chansen att chocka världen. Vi gjorde det, sa Bostons Kevin Millar.
– Vi höll ihop – och suddade ut historien, sa Johnny Damon.
Red Sox vann sedan World Series.
På fyra matcher.

Okej.
Tre gånger har det hänt.
Det här är inte mycket för Philadelphia Flyers och Atlanta Hawks fans att krama om i tv-soffan i natt, men det är något i alla fall.
Philadelphia Flyers nedsläpp i Boston är 01.00.
Atlanta Hawks tar emot Orlando Magic 02.00.
Lycka till.

/Wikdahl

Dallas Braden. Perfekt. Foto: AFP/GETTY IMAGES

Det är en vacker och lite sorglig historia.
När Dallas Braden hade avslutat sin perfekta match från pitcherkullen pekade han upp i himlen.
Bradens mamma dog i hudcancer när han gick i high school.
I går var det mors dag i USA.

Oakland Athletics Dallas Braden kastade den nittonde perfekta matchen i MLB:s historia. Tampa Bay Rays spelare fick knappt nudda bollen, ännu mindre ta några steg mot första bas.
– Ganska coolt, sa Braden.
– Det är utan tvekan en laginsats. Vi har åtta killar som jagar bollar där ute för min skull.

Som var det.
Cool alltså.
Det är en kontrast mot bilderna från april när han helt tappade huvudet efter att Alex Rodriguez gått över hans pitcherkull under en match mot New York Yankees. Braden tyckte att A-Rod bröt mot en oskriven regel och skrek åt stjärnan. Bråket puttrade vidare ganska många dagar efteråt men lugnade ned sig efter att A-Rod sa att han ”inte vill förlänga Bradens 15 minutes of fame.”
Det klarade Dallas Braden, visade det sig, ganska bra själv i går.
– Bra för honom. Och ännu bättre, han slog Tampa Bay Rays, sa A-Rod.

Bradens perfekta match var den första sedan Mark Buehrle, Chicago White Sox, gjorde det mot just Tampa Bay Rays i juli i fjol, och alltså den nittonde i MLB-historien. För Oakland var det den första perfekta matchen sedan 1968.
Bara 12 228 personer var på plats för att se det.
Men inte den Dallas Braden helst av allt hade velat ha där.
När Braden gick sista året på high school så dog hans mamma Jodie Atwood i hudcancer.
Det var därför Dallas Braden – på mors dag i USA – pekade upp i himlen efter matchens sista out.
– Jag har inte haft en lycklig dag på tag. Men med min grandma på läktaren så kändes det mycket bättre, säger Braden.
Grandma heter Peggy Lindsey (tillsammans med Dallas på bilden här bredvid) och är den som tog hand om Dallas efter att hans mamma gått bort.
De delade en känslosam omfamning på Oakland Coliseums gräsmatta.
– Mama loves you, sa Peggy.

Och sen sa hon faktiskt en sak till:
– Stick it, A-Rod.
Jag skojar inte.

/Wikdahl

Fick just följande meddelande av en vän:

cnnbrk: Oakland A’s left-hander Dallas Braden has just thrown the 19th perfect game in major league history.http://on.cnn.com/cU6diy
Original Tweet: http://twitter.com/cnnbrk/status/13690894275
Sent via TweetDeck (www.tweetdeck.com)

Vi återkommer till detta i natt när måndagens tidning är färdigställd.

/Wikdahl