Måndag mot Baltimore: 1/4, en home run, två RBI. Tisdag mot Baltimore: 4/4, fyra home runs, åtta RBI. Torsdag mot Baltimore: 2/8, en home run, två RBI. Fredag mot LA Angels: 3/4, tre runs, två home runs, två RBI. Lördag mot LA Angels: 1/4, en home run. Söndag mot LA Angels: 2/5, tre RBI.
…jisses. När Josh Hamilton sitter där på ålderns höst med sina barnbarnsbarn kan ni räkna med att han kommer berätta om vecka 19, 2012. Snacka om att ge ”in the zone” en helt ny dimension. Texas 30-årige outfielder har nu totalt 18 homers på 32 matcher. Han är inne på sista året av sitt kontrakt. Gissar att det blir dyrt för Rangers eller vilka som nu signar honom till slut…
•••
NBA-slutspelet rullar vidare, båda Los Angeles-lagen klarade sina Game 7 samtidigt som Boston och Miami tog första steget mot vad jag tror är ett oundvikligt möte i östfinalen.
En av slutspelets stora snackisar har annars varit alla filmningar. Nu kliver basketvärldens mäktigaste man in i debatten: – I think it’s time to look at flopping in a more serious way, because it’s only designed to fool the referee. It’s not a legitimate play in my judgment. I recognize if there’s contact you move a little bit, but some of this is acting. We should give out Oscars rather than MVP trophies, säger NBA-bossen David Stern enligt ESPN.
Så snart kanske vi har böter, eller till och med avstängningar, för spelarna som faller för enkelt. Jag lämnar er med den här videon av en syndare in action. Den annars eminente Chris Paul, som blivit så van att sprattla till vid varje kontakt att inte ens domarna går säkra längre…
Söndagkvällens mest omtalade spelsekvens – Philadelphias Cole Hamels rammar Washingtons superlöfte Bryce Harper med en fastball. Harper svarar genom att…sno home!
Hamels erkände efteråt att kastet var totalt avsiktligt, hans sätt att säga ”Welcome to the big leagues”. Här ska ingen 19-årig hotshot komma och tro att han är nåt, typ. – It’s that old school prestigious way of baseball, sa Phillies stjärnpitcher.
Hmmmm. Någon med mer historisk kännedom om baseboll får gärna upplysa undertecknad om VAR, exakt, äran och prestigen i att pricka motståndaren i rumpan med en 150-kilometer-i-timmen-missil ligger.
Ni kan drillen – fyra sporter, fyra frågor, öppet kommentarsfält. Fire away. NFL: San Diego Chargers-ikonen Junior Seau tog livet av sig vid 43 års ålder, vilket återigen sätter fart på debatten om våld mot huvudet, hjärnskakningar och permanenta hjärnskador inom amerikansk fotboll. Gamla Super Bowl-quarterbacken Kurt Warner gick så långt att han påstod sig inte vilja se sina egna barn spela football. Efter hård kritik tog han mer eller mindre tillbaka sitt uttalande, men frågan kvarstår: Skulle du låta dina barn spela amerikansk fotboll?
Wikdahl: Jag vet inte om det är hjärnskakningarna som skulle få mig att säga nej till football. Redan när jag såg ”The Last Boy Scout” lärde Damon Wayans mig att det är painkillers som är den stora boven. Jag lärde jag mig också att motståndare med en puffra i brallan är ännu farligare. Men det är klart, utan vissa förändringar, som jag antar är oundvikliga, så vettefan. Jag skulle föredra om mina barn gjorde som de blev tillsagda: spela basket, bli FN:s generalsekreterare.
Westin: Ja, men bara om de coachas av Eric Taylor. Skämt åsido – jag skulle försäkra mig om att det var under en coach som tog spelarnas säkerhet på allvar. Någon som var utbildad om farorna med hjärnskakningar och hur de ska behandlas.
MLB: Mariano Rivera drog av korsbandet i veckan. New York Yankees closer säger att han absolut ska tillbaka, men han är också 42 år gammal och det är svårt att inte tänka tanken att detta skulle kunna vara slutet. Vem är din all-time favorite yankee?
Wikdahl: Jag väljer alternativ D: Ingen. Jaså, du tvingar du mig? Okej då. För att irritera Persson och andra eventuella Red Sox-fans: Bucky ”Bleeping” Dent.
Westin: Det måste bli ”Mo” ändå. Det är någonting väldigt speciellt med closers, den enorma pressen, den mentala tuffhet som krävs för jobbet – och Rivera är den bäste någonsin. Femfaldig World Series-mästare med 608 saves.
NBA: Vem är slutspelets osjungna hjälte så här långt?
Wikdahl: Hans insatser är i den stora bilden meningslösa, men någon har ju tryckt på Big Baby Davis on-knapp inför slutspelet. 20 poäng och 9,5 returer per match i Orlando är inget att fnysa åt. Men i samma matchserie, fast på andra sidan, har vi mitt val: David West, som tveklöst har höjt sin nivå. Pacersforwarden snittar 16,8 och 10, att jämföra med grundseriens 12,8 och 6,6. Jag säger inte att Pacers slår ut Miami i andra rundan bara för att David West ser ut som en all-star igen, men matchserien kan åtminstone bli intressant.
Westin: Vad sägs om en applåd för överstegrisen himself; Reginald Jamaal Evans? 13 returer på 21 minuter i match ett, 11 returer på 24 minuter i match tre. Hans Clippers vann båda två. Odraftade Reggie är ju en extremt begränsad spelare, men hans hårda slit kommer väl till pass mot insidestarka Memphis.
NHL: Vem tar hem hela skiten?
Wikdahl: Det är väl tämligen glasklart va? New Jersey Devils.
Westin: Los Angeles Kings. De har målvakten, karaktärsspelarna och den offensiva spetskvaliteten. Om de nu bara kunde väcka sitt powerplay, också…
Tyson Chandler gick direkt från high school till NBA när han valdes som tvåa i draften 2001. Då jämfördes han med Kevin Garnett och skulle bilda en ny dynasti i Chicago tillsammans med ett annat tonårslöfte vid namn Eddy Curry. Den korta sammanfattningen: Det gick inte alls vägen.
Men även om 29-årige Chandler aldrig blivit en offensiv superstjärna, så har han genom åren etablerat sig som en av NBA:s mest uppskattade spelare. Det handlar om en total hängivenhet till de oglamourösa, men ack så viktiga delarna i spelet – försvarsspel, screensättning, returtagning. Och, som videon här nedanför visar, kommunikation. Chandler är en jävel på att snacka på planen. Dels för att styra och orientera försvaret. Dels för att mana på sina lagkamrater.
Coachar du kanske själv ett ungt basketlag? Då kan du visa dem det här klippet. Sedan kan du berätta att killen med tröja nummer 6 i blåa laget tjänar 88 miljoner kronor den här säsongen. Och att det inte beror på hans såsiga crossover eller coola fade-away-treor.
•••
Tyson Chandler och hans New York Knicks är, med tio matcher kvar av grundserien, inne i en tät slutspelsjakt. Tre lag, två platser står på spel i Eastern Conference:
7) New York, 29 vinster och 27 förluster 8) Philadelphia, 29 vinster och 27 förluster ———————————————————– 9) Milwaukee, 28 vinster och 28 förluster
Knicks hjälpte sig själva ordentligt genom att slå Chicago Bulls i en övertidsrysare på söndagsförmiddagen, 100–99. Räkna in USA-bloggen bland de som tror på slutspelsbasket i Madison Square Garden även den här våren.
Åttondeplatsen? Det måste ju bli Milwaukee. De har vunnit 13 av sina 17 senaste, och farhågorna om att Brandon Jennings och Monta Ellis inte ska kunna leva med varandra verkar obefogade. För Philadelphia är formkurvan den rakt motsatta, förlust i tio av de 14 senaste. För någon månad sedan snackades det om Doug Collins som en Coach of the Year-kandidat. Nu går rykten om dålig stämning och spelare som tröttnat på hans intensiva coachning.
•••
…och hela helgen har gått och New York Mets är fortfarande obesegrade! Tredje raka segern mot Atlanta Braves på söndagen, samtidigt som storebror blev svept av Tampa Bay Rays. Handen på hjärtat, hur många av er hade tippat det innan helgen?
•••
Jag vet att det bara är den 9 april, men Detroit Tigers offensiv ser läskig/snuskig/äcklig/ruggig/väljdittadjektiv ut. Svepte Boston, 26 runs/39 hits/7 home runs efter tre matcher. Många av er läsare har mer baseboll i lillfingret än vad jag har i hela min välgödda journalistkropp, men nog ser det rätt imponerande ut? Efter tre matcher (nyckelord, förstås). Red Sox bullpen, däremot – hur fan ska de lösa den huvudvärken?
MLB drog igång på allvar med sju matcher ikväll, och vi har redan fått…
…ett rekord: Torontos seger 7–4-seger borta mot Cleveland var den längsta opening day-matchen i historien. JP Arencibia dundrade in en home-run på Jairo Asencio i 16:e inningen.
…en anledning att börja fila på ”Year of the Pitcher, Part III”-artiklarna. • Justin Verlander, Detroit: Åtta innings, noll runs, två hits, en walk, sju strikeouts. Jo, det verkar som att fjolårets AL MVP fortfarande got that good stuff. • Roy Halladay, Philadelphia: Åtta innings, noll runs, två hits, noll walks, fem strikeouts. Well, duh. • Stephen Strasburg, Washington: Sju innings, en run, fem hits, en walk, fem strikeouts. Det 23-åriga superlöftet har ett jobbstopp runt 160 innings i år, så njut medan ni kan. • Justin Masterson, Cleveland: Åtta innings, en run, två hits, en walk, tio strikeouts. Låt oss bara säga att Chris Perez tar notan nästa gång Indians pitcher-gäng käkar middag ihop. • Johan Santana, New York Mets: Fem innings, noll runs, två hits, två walks, fem strikeouts. Skön comeback för 33-åringen efter 19 månaders skadefrånvaro. Tommy Hanson, Erik Bedard, Ryan Dempster, Johnny Cueto och Jon Lester är andra som förtjänar att nämnas.
…årets första ”ni-ska-inte-tvivla-på-oss”-tal, efter Mets 1–0-seger mot Atlanta: – Today is the perfect situation to show some negative people out there we can do it. We can win more than they think we can, sa Mets-closern Frank Francisco. We’ll see about that, Frank.
…en bruten supersvit: Detroits closer Jose Valverde pitchade hem 49 av 49 möjliga saves förra säsongen, men tillät Boston göra två runs i nionde inningen ikväll. Detroit vann ändå med 3–2 efter Austin Jacksons avgörande ground ball. (Och hur länge dröjer det innan vi har en bullpen-kontrovers i Boston förresten?)
•••
Vi lär återkomma till Dwight Howard/Stan Van Gundy-dramat – den bästa såpan i hela idrottsvärlden just nu – men en sak kan vi konstatera direkt: Howards match mot Knicks ikväll var de 40 mest viljelösa, oengagerade minuter jag sett på en basketplan den här säsongen.
•••
Det lär dröja lääääänge innan Gregg Williams coachar i NFL igen.
UPPDATERING: Ligan full. Men avhopp kan fortfarande komma. Boka en plats på reservlistan vettja!
Vi är sena ur startblocken som vanligt. Det kan verka slarvigt det där, att vi alltid startar sent. Men det är snarare så att vi ser det som en utmaning att komma ikapp. Det verkar helt ologiskt, eller hur?
I alla fall. Baseballsäsongen har redan startat men det har inte USA-bloggens fantasyliga. Det måste vi göra någonting åt (vi har ju trots allt inte missat speciellt mycket, det är ju bara två lag som spelat match än). Därför draftar vi redan på måndag.
Jag tror inte att jag behöver förklara så mycket mer vid det här laget. Vid det här laget vet alla hur det fungerar. Om inte så kan ni surfa in på espn och klicka er fram till fantasy baseball. Grundförutsättningarna är i alla fall som följer: 16 lag. Vi kör en tunn uppställning: C, 1B, 2B, 3B, SS, tre outfielders, sju pitchers, tre bänkplatser. Head to head tio kategorier.
Vill du spöa USA-bloggens skribenter? Klart du vill. Draften sker måndag 21.15. Kan du inte delta då? Sluta läsa nu. Det är av yttersta vikt att alla deltagare kan delta i draften 21.15 på måndag. Lämna en kommentar i kommentarsfältet om du vill vara med – och glöm för allt i världen inte bort att skriva din mejladress i fältet avsett för detta, oavsett om du är plusmedlem eller inte.
Smoak slog 23,4% med 15 home runs och 55 RBI:s på 123 matcher ifjol. Foto: AP
Mycket av Seattle Mariners omedelbara framtid är knuten till hur förstabas-spelaren Justin Smoak utvecklas. Och en bra utveckling är ju att sluta äta skräpmat.
– I gave up Mexican food – man, I could crush burritos. And pizza. I could crush those too, sager 25-åringen till The News Tribune.
Förändringen är resultatet av en utmaning manager Eric Wedge gav honom på fjolårssäsongens sista dag: Satsa järnet, och kom i bättre form. Nu säger Smoak att han är i sitt bästa skick sedan collegeåren. Han har slutat med bröd, äter mest bara kött och grönsaker samtidigt som han tränar fyra dagar i veckan, två timmar om dagen.
– My wife loved it, because she always ate well and worked out, säger Smoak.
Okej, då. Jag tänker två saker: 1) Det här är bra för Mariners. 2) Är det inte någonting galet när ett så kallat superlöfte, som föll till elftevalet i draften 2008 för att han påstods kräva så mycket pengar, har sämre matvanor och träningsdisciplin än…sin hustru?!
MLB-premiären är en och en halv månad bort. Seattle inleder med en fyramatchersserie borta mot Oakland onsdag den 28 mars.
Vi har en liten blänkare om Green Bay Packers i söndagens Sportbladet (överallt utom i delar av Norrland, där tidningen är mindre och sidan inte fick plats). Så låt oss lyfta frågan: Hur stor är chansen att Aaron Rodgers & Co går rent och vinner rubbet? Spelbolagen har i alla fall stor respekt för lagets kapacitet. Packers är klara Super Bowl-favoriter till oddset 2.75 hos Bet365 (närmast är New England på 5.50 och New Orleans på 7.00). Att laget går 19–0 ger inte bättre betalt än 3.50 gånger pengarna.
Här är Green Bays kvarvarande matcher i grundserien, och vår spontana bedömning av lagets vinstchanser:
I kväll: Oakland Raiders hemma. Segerchans: 90%. Gästerna slåss om en slutspelsplats, men dras med skadeproblem och har inte anfallskraften för att hänga med Packers.
Söndag 18 december: Kansas City Chiefs borta. Segerchans: 90%. Chiefs har fått ihop 35 poäng på sina fem senaste matcher. Green Bay gör 35 poäng i snitt per match. Söndag 25 december: Chicago Bears hemma. Segerchans: 80%. En av ligans äldsta rivaliteter – det går aldrig att vara säker på resultatet. Bears lär ha allt att spela för. Men utan offensiva nyckelspelarna Jay Cutler och Matt Forte (hans status är fortfarande osäker) blir det svårt. Söndag 1 januari: Detroit Lions hemma. Segerchans: 70%. Sista omgången, lurig match. För Detroit kan det vara vinna eller försvinna med en galet motiverad spelartrupp. Och Matthew Stafford kan sätta poäng på tavlan. Å andra sidan: Om Packers kommit så här långt utan att förlora, finns inte en chans att man ger bort någonting gratis.
Matchen mot Oakland sänds 22.15 i TV10. 19.00 i samma kanal hittar du Packers kanske svåraste hinder på vägen mot Super Bowl: New Orleans Saints, som möter Tennessee Titans på bortaplan. Men kvällens höjdpunkt är slaget om NFC East: Dallas Cowboys–New York Giants på Sunday Night Football 02.20.
***
”Det allra sista basebollen behöver nu är…” Ni har antagligen läst den meningen förut, och nu är det dags igen. Milwaukee Brewers superstjärna Ryan Braun har testat positivt för dopning och riskerar 50 matchers avstängning. Det är förstås det värsta tänkbara besked som MLB kan få, bara några veckor efter att han utsågs till säsongens MVP i National League. Brauns läger bedyrar 28-åringens oskuld och tänker överklaga domen: ”There are highly unusual circumstances surrounding this case which will support Ryan’s complete innocence”, heter det.
***
Tur för MLB och Braun att det hände en del andra grejer i det nordamerikanska idrottslandskapet den här lördagen – annars hade dopningsfallet varit dagens överlägset största story. Nu drunknade den i en rad uppseendeväckande händelser. En av dem: Orankade Indiana Hoosiers som chockade collegebasketens etta Kentucky med en trepoängare på slutsignalen, 73–72. – That’s probably the biggest moment of my life, sa hjälten Christian Watford. Tro fan det. Kolla in röda havet:
***
RG3 är nummer ett. Briljante quarterbacken Robert Griffin III tilldelades Heisman-trofén i New York ikväll. 21-åringen ledde sitt Baylor till nio segrar på tolv matcher med den här statistiken: • 267 av 369 passningar, 72.4% • 3998 passing yards • 36 passing touchdowns, 6 interceptions • 161 carries för 644 yards och 9 touchdowns Den 29 december avslutar Griffin säsongen med Alamo Bowl i San Antonio. Washington står för motståndet, och vi har en stark känsla av att det blir hans sista match på collegenivå.
***
Och ja, just det. Det händer ju en del grejer i NBA också… Dagens stora snackis var Dwight Howard. Orlando-centern har nu öppet och ärligt erkänt att han begär att bli bortbytt från Magic. Jag gillar det inte, men jag respekterar det. Bättre att lägga korten på borden nu, än att hålla klubben på halster om han ändå tänker sticka som free agent i sommar.
Så vad händer nu – Nets? Clippers? Bulls? Lakers, som tydligen dragit sig ur Chris Paul-förhandlingarna och skickar Lamar Odom till Mavs för att rikta in sig på just Howard? Eller det här lustiga, förnuftiga förslaget – Heat i utbyte mot LeBron James? Äh. Överlägset coolast vore ju ändå om HORNETS nu chockade alla och svepte in med en superdeal som parar ihop Dwight med CP3 i New Orleans. DET är en stjärnallians vi skulle digga fullt ut.
Pop quiz! Vem är mannen på bilden – och varför är han så glad? Han heter Jerry Dipoto, han är general manager för Los Angeles Angels of Anaheim – och just nu är det nog ett jobb som är jävligt roligt att ha.
Dipoto relief-pitchade åtta säsonger i MLB (Indians, Mets, Rockies) innan han la av och gav sig på en front office-karriär. Efter korta sejourer hos Boston och Colorado hamnade han 2006 hos Arizona Diamondbacks. Där fick han titeln vice president of player personnel, och i somras tog han över som GM när parhästen Josh Byrnes fick kicken. Arizona ville behålla Dipoto, men han tog sikte på grönare gräs och signade med Angels i slutet av oktober. Nu har 43-åringen fått skälet bekräftat för sig: Hans nya klubb har aaaaningen mer pengar i kappsäcken än den han lämnade.
Inom loppet av ett par timmar levererade Angels idag två av vinterns tyngsta värvningar: Albert Pujols, 10 år och 254 miljoner dollar. 31-åringen är en av tidernas bästa slagmän, har vunnit två World Series med St Louis Cardinals (den senaste i höstas) och tre MVP-titlar. CJ Wilson, 5 år och 75 miljoner dollar. Vänsterhänt pitcher som var utmärkt i grundserien (vinster-förluster 16–7, ERA 2.94, WHIP 1.19, 206 strikeouts på 223 innings). Han svek i slutspelet (noll vinster på fem startade matcher, ERA 5.79) men Angels var villiga att se bortom det. Att man snor 31-åringen från AL West-rivalen Texas är säkert bara en extra skön bonus.
Jerry Dipoto var således på strålande humör när han mötte media idag för att prata om silly seasons största transferbomb. Inga frågor tycktes få honom ur balans, inte ens (det befogade) påpekandet att Albert Pujols kommer hinna passera 40-årsstrecket innan monsterkontraktet löper ut. – He hits like he’s 27, sa Dipoto. Att Pujols statistik gradvis ”försämrats” (han är ju fortfarande awesome) de senaste säsongerna oroar inte heller Angels-bossen. – We understand that players will go through peaks and valleys of sort. Albert has spent many years operating at peak, and if we want to call a decline going from superhuman to just great, I don’t think we’ve seen the last great days of Albert Pujols, obviously, or we wouldn’t be sitting here today.
Så vad säger våra basebollkännare? Är det en vettig investering som gör Angels till en stark World Series-kandidat? Eller är det en galen miljardvärvning som kommer bita klubben i rumpan om några år? Kommentarsfältet är öppet.
Detroit Tigers pitcher Justin Verlander joinade ett exklusivt sällskap inatt: spelarna som vunnit både en Cy Young och en MVP. 28-åringen gjorde sitt livs säsong i grundserien. En ERA på 2.40 – fjärde bäst i MLB. En WHIP på 0.92 – bäst i MLB. 250 strikeouts – flest av alla i MLB. På 34 starter räknade han in 24 segrar och 5 förluster.
För det fick han 13 av 28 förstaplats-röster till American League MVP. 280 poäng, vinnare före Bostons CF Jacoby Ellsbury (242) och Torontos RF Jose Bautista (231). Ingen jordskredsseger, men det är ju inte alla som tycker att det här med pitchers och MVP-utmärkelser är helt förenligt. Skitsamma – en remarkabel prestation har han stått för, Verlander. Här är alla som fått både en Cy Young och en MVP:
2011: Justin Verlander, Detroit 1992: Dennis Eckersley, Oakland 1986: Roger Clemens, Boston 1984: Willie Hernandez, Detroit 1981: Rollie Fingers, Milwaukee 1971: Vida Blue, Oakland 1968: Bob Gibson, St. Louis 1968: Denny McLain, Detroit 1963: Sandy Koufax, Los Angeles 1956: Don Newcombe, Brooklyn