St. Louis Cardinals vann World Series.

Jag vet inte hur ofta en grabb från trakten vunnit MVP i de fyra stora sporterna i nordamerika men jag gissar att det inte är speciellt många.

Här är i alla fall den senaste:
David Freese, St. Louis, World Champion.

Ni minns match sex och St Louis Cardinals David Freeses uppvisning? Det var då han slog en trippel och sedan sin vinnande homerun när St Louis Cardinals på något jävla sätt lyckades tvinga fram en sjunde avgörande match mot Texas Rangers trots att man två gånger bara vara en strike från att torska.

David Freeses insats i natt var inte av samma magnitud men matchen som sådan, eller snarare vad den betydde, var det största i hans 28-åriga liv.
St. Louis Cardinals vann World Series.
David Freese blev MVP.

Cardinals vann med 6–2 och hade en tämligen enkel resa, vinden i ryggen efter match sex.
– Sista månaden på säsongen, det var där det började. Olika spelare började ha stora matcher, få stora hits och vi bar det in i slutspelet och här är vi, World Champions, sa Albert Pujols.

Cardinals tredjebasman David Freese föddes i Corpus Christi i Texas men växte upp utanför St. Louis. I high school var han en maskin men slutade under hans sista år för att han var trött på baseboll. Han tackade nej till ett basebollstipendium för Missouri Tigers men gjorde comeback efter sitt freshman-år – då i St. Louis Community College. Han var all-american på tredje bas som senior och ritades då ned på den platsen före en sån som Evan Longoria.

2006 dryftades han som nummer 273 totalt av San Diego Padres. Det blev bara en säsong i Padres system. 2008 byttes han bort till Cardinals. 2009 blev det 177 matcher i The Show, 2010 blev det 70 efter att en skada avslutat hans säsong i förtid. 2011? Well. Han vann World Series och blev MVP. Vad mer måste du veta?

– Om du skrev en sån story – en kille blir trejdad, kommer tillbaka till sin hemstad och blir en hjälte… Om du skickade in det manuskriptet hade du fått det tillbakakastat i ansiktet, sa MLB-bossen Bud Selig.

Nåja. Så jävla otroligt är det väl inte. Men Freeses rekord på 21 inslagna runs under slutspelet är tveklöst anmärkningsvärt. Och så var det ju den där sjätte matchen.
– Din insats i match sex, David, kommer att gå till historien. Det här måste vara en dröm för en kille från St. Louis, sa Selig.
I finalserien hade slog David Freese in sju runs och sprang själv in fyra poäng.
– Jag har inte ord än att beskriva David Freese, sa Albert Pujols, som kan ha gjort sin sista match i Cardinalströjan.

•••

Texas Rangers förlorade alltså sin andra World Series på två år. Ett av problemen: walks. I finalserien gav man Cardinals slagmän 41 gratisresor till första bas. Det är, förstås, för många.
Men efter match sju pratade man ändå mest om match sex.
– Det är ingen skön känsla att bara en strike ifrån – två gånger. Jag antar att det känns bättre att förlora i fyra raka i en World Series, sa Rangers Adrian Beltre.

•••

Pujols, ja, och det här med att han är free agent. Många tror ju att han stannar kvar i Cardinals. Men jag undrar vad han kvar att göra där.
– Jag tänker inte ens på det där. Jag tänker på att, du vet, vi är World Champions. När tiden kommer så ska jag fundera på det, sa Pujols.

/Wikdahl

Ni som ibland funderar på varför ni bryr er om folk som jagar en boll, det här är varför:
Två gånger i natt var St. Louis Cardinals en strike från att förlora World Series till Texas Rangers.
Nu har vi en match sju framför oss. Match sju. Match sju!

Med 7-4-ledning efter sjunde inningen kan jag tänka mig att George W. Bush, tidigare ägare av Texas Rangers, satt och småhoppade i sin stol. Rangers, som i fjol föll i World Series mot San Francisco Giants, var ju i natt så nära att ta hem titeln för första gången.
Några inningar senare satt han möjligtvis och fingrade efter pluntan i innerfickan.

Fem gånger kvitterade Cardinals mot Rangers i natt. Men framför allt så lyckades man två gånger undvika torsk när man bara var en strike ifrån.

Nionde ilningen: David Freese drog iväg bollen åt höger, mot väggen. Nelson Cruz såg ut att kunna hinna den men gjorde det inte. Det betydde två runs och kvitteringen från underläge 7-5 för Cardinals.
Tionde ilningen: Efter att ha gett Albert Pujols fripass till första bas så klev Lance Berkman fram. Hans singel i mitten betydde 9-9.
(Det är mitt rättstavningsprogram som ändrat inningen till ilningen. Jag tyckte det var passande och lät det stå kvar).

Freese blev sedan superhjälte när han slog en vinnande homerun i elfte. Cardinals vann med 10-9. Det var förresten den 13:e matchen i slutspelet som vanns med blott en poäng. Det är rekord. Det tidigare slutspelsnoteringen låg på tolv. Vi hade alltså inte bara ett drama i natt, vi har haft ett hela slutspelet.

Nattens match var, förstås, helt galen. Det finns mångra som kallar den för en av de bästa någonsin i World Series-sammanhang, tveksamt försvarsspel till trots. Jag antar att kan bero på vilken sida om segersnöret du står på.
”Det här är den bästa matchen jag någonsin spelat, eller sett,” sa Cardinals outfielder Skip Schumaker.
Han, liksom de flesta i Cardinals, var tämligen uppumpad efter matchen. Albert Pujols var iskall. När han fick frågan om den här matchen betydde något extra svarade han:
– Nej, det tycker jag inte. För vi har legat under förut. En match är en match.

•••

Ställ klockan.
02.05: St. Louis Cardinals-Texas Rangers
Jag spelar inte emot hemmalaget.

•••

Till sist:

/Wikdahl

NFL behöver sina bad guys, men Ndamukong Suh är lite väl evil ibland. Foto: AFP/Getty Images

Gränsen mellan mediaälsklingar och skurkar kan vara hårfin.
Detroit Lions är på väg att kliva över till The Dark Side.

Förra helgen fick head coach Jim Schwartz en del kritik för sitt barnsliga handslags-bråk.
Efter söndagens förlust mot Atlanta är det försvarsstjärnan Ndamukong Suh som får rubriker av fel anledningar.
– I lost a whole lot of respect for 90 today, säger Atlantas Roddy White till AJC.

Suh har byggt upp sitt rykte som smutsig spelare under en längre tid. Det är efterslängar, brutala tacklingar och en rakt igenom OND spelstil.
Jag har inga problem med det – det är effektivt så länge domarna inte straffar honom, och NFL behöver sina bad guys precis som alla andra proffsligor.
Men lite besvärad är man ändå av de senaste uppgifterna.

När Matt Ryan gick ner i tredje quartern, ska Suh ha hånat Atlanta-quarterbacken.
– I had respect for Suh before the game. But when Matt was on the ground, the things he was saying and the trash he was talking was definitely uncalled for. There are certain things you don’t do, säger Atlantas center Todd McClure till AJC.
Vad Suh sa?
– ”Get the cart” and several other things that I can’t repeat.
I det läget låg Ryan alltså på marken i till synes svåra smärtor.
Att då trash-talka om säsongs-avslutande skador känns…aningen sjukt.

Att Suhs lagkamrat Cliff Avril också var med på ett hörn bekräftar bilden av Lions som en bully in the making.
– 92 was kicking Matt’s feet, saying, ”Get him off the field”. We don’t do stuff like that. We don’t rally over guys when they get hurt, säger Roddy White.

Detroit blev allas nya favoritlag efter 5–0-starten på säsongen, och det var till och med tal om Super Bowl på vissa håll.
Nu kan kärleksfesten snart vara över.

Jim Schwartz – som ju själv har för vana att håna motståndarspelare, och gestikulera på ett sätt som kanske inte är helt gentlemannamässigt – leder ett lag som i rask takt tycks glömma bort att de inte haft en winning season på elva år.
Detroit Lions är inte bättre än 5–2, men ödmjukheten och respekten tycks ha gått förlorad.
Då kan steget från poplag till hatlag vara väldigt kort.

•••

Tim Tebows femtifem förfärliga, och fem fantastiska minuter.
Saints 62-poängsexplosion.
DeMarco Murrays 253-yardare.
Jets vändning, Raiders nolla, Arian Fosters generella grymhet och Chris Johnsons allmänna sugighet.
Det händer så många spektakulära saker varje vecka i NFL att man skulle kunna skriva blogg åtta timmar om dagen utan att få allting sagt, så tillsvidare nöjer jag mig med detta:
I love this game.

•••

Vi var många som trodde att St Louis Cardinals mer eller mindre dödade World Series när Albert Pujols dundrade bollen halvvägs till New Mexico i lördags natt.
Men Texas kom tillbaka, och som de kom tillbaka.
Derek Holland släppte bara två hits på 8.1 innings, när Rangers vann med 4–0 och kvitterade till 2–2 i matcher.
Imponerande.

/Petter.

Så Texas Rangers bjuder in Dirk Nowitzki för att kasta den ceremoniella invigningspitchen, väcka publiken i Arlington och påminna om att det inte alls var särskilt längesen ett professionellt idrottslag i regionen blev mästare.

Ett par timmar senare har…
…domaren Ron Kulpa gjort en jättetabbe som placerat Texas i ett 0–5-hål redan i fjärde inningen.
…Albert Pujols, hit-less i de två första matcherna, dundrat in tre (3!!!) home runs och sex RBI:s för gästerna, och ytterligare understrukit sin plats bland tidernas största.
…St Louis Cardinals gjort fler runs (16) än grannarna i St Louis Rams gör poäng i en normal NFL-match (13, 16, 7, 10, 3) – och tagit ledningen med 2–1 i World Series.

Allt framför ögonen på en tysk basketstjärna.
Lucky charm? Skulle inte tro det.

/Petter.

Det är lite anmärkningsvärt ändå.
Innan förra säsongens resa till World Series så hade Texas Rangers inte vunnit en enda slutspelsserie.
Nu är man är i World Series igen och den här gången har man med sig något vi kan kalla revanschlusta.
– Så fort säsongen startade så var vi hungriga. Vi var hungriga på att ta oss tillbaka, säger Rangers shortstop Elvis Andrus.

Rangers slog Detroit Tigers med 15-5 i match sex och avancerade för andra året i rad till World Series. Där blev det torsk mot San Francisco Giants i fjol. I år ska det bli seger, har man tänkt sig, mot Milwaukee Brewers eller St Louis Cardinals.
– Vi är ganska självsäkra, sa Rangers manager Ron Washington.

Nelson Cruz är den stora hjälten det här året, och matchseriens MVP. I natt hade Cruz två runs, två hit, två RBI och en homerun. Sett över hela matchserien så slog Rangers right fielder in 13 runs. Ingen spelare har slagit in så många runs i en slutspelsserie någonsin.
– Det var kul att se. Det är en sak att vara på läktaren men när man är här nere på planen kan man se intensiteten och hans fokus Att se honom göra det där var otroligt, säger förra årets AL MVP Josh Hamilton.

Brewers tar emot Cardinals på hemmaplan i natt. Cardinals leder matchserien med 3-2.

/Wikdahl

Vår Sportbladet-kollega Hans Abrahamsson har skrivit ett dokument om Detroit – där sporten glöder trots att staden blöder.
Bland annat berättar Nicklas Lidström om sin relation till Tigers och Lions, och vad idrotten betyder för en stad i kris.
Så knata ner till din lokala tobaksaffär och köp dagens Aftonbladet, eller köp Plus och läs artikeln här.

Tajmingen kunde knappast vara bättre med tanke på gårdagen. Tigers kvitterade till 1–1 i matcher mot New York Yankees, och Lions chockade Dallas Cowboys – seger 34–30 trots ett 3–27-underläge i tredje quartern.
Jag vet inte hur man återhämtar sig från den kollapsen om man är Cowboys-fan (eller heter Tony Romo).
Men det är en fråga för ett senare inlägg.

/Petter.

New York Yankees–Detroit Tigers 1–0 i matcher (9–3)
Milwaukee Brewers–Arizona Diamondbacks 1–0 i matcher (4–1)
Philadelphia Phillies–St Louis Cardinals 1–0 i matcher (11–6)
Texas Rangers–Tampa Bay Rays 1–1 i matcher (0–9, 8–6) 

:+++++:
Och hela tiden trodde vi att Matt Moore var en risig backup-quarterback i Miami Dolphins. Så visar det sig att han i själva verket är The Hottest New Shit In Baseball.
Den 22-årige rookien pitchade minor league-boll för bara ett par veckor sedan. I fredags (vi vet, det känns som ancient history, men hur kan vi INTE toppa den här listan med honom?) gjorde han sin andra MLB-start i karriären. Det råkade också vara Tampa Bays match 1 i ALDS mot regerande mästarna Texas Rangers. Inget svett, dock – Moore var lysande och släppte bara två hits, inga runs över sju innings.
Welcome to the postseason, kiddo. 

:++++:
Kan nån, kan Cano. Nyligen uppflyttad till tredje man i slagordningen av manager Joe Girardi. Robinson Cano tackade för förtroendet genom att dundra in en grand slam mot Detroits Al Alburquerque, en relief pitcher som kastade exakt 43,1 innings under grundserien utan att släppa en enda home run.
4–1 blev 8–1 i sjätte inningen, och efter det var Tigers chanslösa att återhämta sig. 
Nån timme senare undrade Robinson Cano på Twitter:
”That felt good! Dit it look good?”
Sure did, Robinson. Suuure did.

:+++:
”Baseboll har blivit brewligt igen”. Typ så lyder rubben på vårt Milwaukee Brewers-knäck i NHL-bibeln (som Persson förtjänstfullt pimpar här nedan). Det skojfriska gänget, som lirar slutspel för blott fjärde gången i klubbens historia (1981, 1982, 2008 och 2011), har inte svikit våra förväntningar. 4–1 i match 1 mot Arizona, och ikväll kliver bloggfavoriten Zach Greinke in för att tysta alla tvivlare med bara tre dagars vila.

:++:
Ingen drömstart, men titelfavoriten Philadelphia Phillies gjorde till slut jobbet och avfärdade St Louis Cardinals med 11–6. Och inte blir det enklare för Cards ikväll då slutspelskungen Cliff Lee pitchar.

:+:
Det man vinner, förlorar en annan. Efter Matt Moores magiska slutspelsdebut hade Tampa Bay drömläge i match 2 mot Texas. Istället blev det en kraschlandning. James Shields hade en ledning på tre runs att jobba med, men det hjälpte inte. 3–0 i fjärde inningen blev 3–1, blev 3–3, blev 3–4, blev 3–5 och blev till sist 3–7 innan Shields fick gå och sätta sig i sjätte inningen.
– He had his typical stuff, his typical composure. I think he just tried to do too much with those pitches, sa Rays manager Joe Maddon.

/Petter.

318 500 000 – så många kronor är Larry Fitzgerald garanterad i sitt nya åttaårskontrakt med Arizona Cardinals. Det är alltså 318,5 miljoner, för er som blev förvirrade av alla nollor. Som mest kan Fitz tjäna 764 miljoner kronor på den nya dealen.
Han blir den bäst betalda receivern i NFL – och den bäst betalda icke-quarterbacken vid sidan av Oakland-försvararen Richard Seymour, skriver ESPN.
Det är dyrt, men för dyrt? Nja, det fanns väl bara ett scenario Cardinals INTE hade råd med – att förlora Fitzgerald.

1 – Oklahoma Sooners position på säsongens första AP-ranking i collegefotbollen. Favorittrycket är ingenting nytt – det här är tionde gången OU blivit framröstade som etta på försäsongen.

29 – antal home runs Dan Uggla har slagit den här säsongen, på 125 matcher. Inatt dundrade han in två när hans Atlanta Braves slog Arizona Diamondbacks. Braves har inte ångrat femårskontraktet (62 miljoner dollar) man gav honom när han anslöt från Florida i vintras. Inte ens när han strUGGLAde (hihi) rejält och bara slog 18,5% före all-star-uppehållet.
– You’ve got to believe the back of the baseball card, säger Braves manager Fredi González.
Och han har rätt. Uggla har stadigt levererat runt 30 homers varje säsong, och kommer med stor säkerhet slå sitt personliga rekord (33) den här säsongen.

17 – så många NFL-klubbar bevittnade Terrelle Pryors egna provträning igår. Under ett tvåtimmarspass visade 22-åringen upp sin passningsarm och sin atletiska förmåga. 40-yardsloppet sprang han på 4,36.
Pryor var firad collegestjärna på Ohio State, men lämnade/kickades ut från skolan efter att uppgifter framkommit om att han tagit emot otillåtna gåvor. Därmed blev han tillgänglig för NFL:s supplemental draft, och det är där han nu hoppas att något lag ska ge honom chansen – helst som quarterback.

170 – antalet followers USA-bloggen har på Twitter. Du kan bli nummer 171! (Nej, jag har inget vettigare säljargument än så.)

6 – antalet head coach-kandidater Minnesota Timberwolves har intervjuat. Man hoppas fortfarande på den sjunde, han som inte vill komma. Rick Adelman, tidigare i Houston, lär vara favoriten före Sam Mitchell och Don Nelson. Låt oss för de plågade T-Wolves-fansens skull hoppas att de aldrig behöver gå till det tredje namnet på den listan.

/Petter.

Undertecknad återförenades med mitt NFL GamePass inatt, sneglade på ett par försäsongsmatcher och mådde allmänt gott. Såhär ett par veckor efter att lockouten upphävts känns det som en fullständigt absurd tanke att säsongen faktiskt kunde ha blivit avblåst.
NFL är en välmående miljardindustri, en mäktig maskin som kommer dominera det amerikanska nyhetsflödet även den här hösten och vintern.

Så hur ser årets GamePass ut? Tja, precis lika lysande kvalitet som tidigare säsonger – och det är ju det viktiga.
Ny design, fortfarande cleant och hyfsat lättnavigerat. Det finns integrerade stats som ska uppdateras i realtid. Det funkade inte speciellt bra under de matcher jag tittade på inatt. Men det känns som en petitess i sammanhanget.
För runt 2000 kronor får du hela grundserien, slutspelet (som du måste köpa som ett separat tillägg) samt allas favoritkanal NFL Network. Bara att få söndagarna med Deion Sanders, Michael Irvin och gänget är ju nästan värt den slanten…

Och matchanalyserna? Njaaa…we probably shouldn’t go there yet.

***

Vi hyllade ju CC Sabathia i såväl tidningen som i bloggen för några dagar sedan.
Jag får nu be Anwest och alla andra Yankees-fans bland våra läsare om ursäkt. Vi tycks onekligen ha satt någon sorts jinx i verket.
Sabathia släppte FEM home runs för första gången i sin karriär i 1­–5-förlusten mot Tampa Bay. Tidigare hade han som mest gett upp tre i en och samma match.
Storstjärnan Evan Longoria slog sin hundrade HR i karriären, sin artonde för säsongen. De andra fyra lyckliga Rays-spelarna? Johnny Damon, Casey Kotchman, Kelly Shoppach och Elliot Johnson – 29 home runs tillsammans i år.

***

Vän av ordning kräver att vi påpekar det:
Carlos Zambrano, Chicago Cubs, gav också upp fem home runs inatt (4–10 mot Atlanta).
På något sätt är vi inte lika förvånade där.
Men faktum är att det kan ha varit Big Z’s sista match.
Efter det ograciösa uttåget (utslängd av domarna efter två aggressiva kast mot Atlantas Chipper Jones) rensade 30-åringen ut sitt skåp i omklädningsrummet, sa till Cubs-ledningen att han lägger av och stack innan slutsignalen.
Zambrano har en ERA på 4.82 i 24 starter den här säsongen.

/Petter.

Mer amerikansk proffsidrott i Sportbladet – så här ser sidan 16 ut idag torsdag.
När Chad Ochocinco säger så galna saker som att han letar en roommate (som dessutom ska vara ett fan), ja, då är det klart att vi gör plats i tidningen. Samtidigt som vi drar oss till minnes några av hans galnaste påhitt, och listar tre heta snackisar (Eagles, Haynesworth, CJ2K) med en månad kvar till NFL-premiären.

När Chad anslöt till Patriots sa han ju att han skulle snacka mindre och synas mindre.
Men jag tycker det är ett positivt tecken när han drar igång sina upptåg. Givetvis handlar det om att bygga sitt eget varumärke, men det visar också att Chad trivs och har roligt. Och då blir det enklare att spela bra football.
Man behöver inte ha en slätstruken, nertonad personlighet bara för att man spelar i Patriots.

Ochocinco har lämnat en av ligans sämst skötta klubbar, för en respekterad maktfaktor som är med i toppen år efter år. Han kommer vara grymt motiverad att göra sitt livs säsong i år. Han vill tvätta bort pajasstämpeln och bli sedd som en vinnare.
Frågan är bara om skillsen fortfarande finns där.
Rapporterna från Foxborough skvallrar om ett svajigt training camp med många tappade passningar.

Till sist, vi är förstås skyldiga er det här.
Topp 10-listan över vilka nu aktiva proffsidrottare vi helst vill ha som rumskamrater.

1. Chad Ochocinco, 33 år, wide receiver, New England Patriots.
It goes without saying. Spela Xbox, käka McDonald’s (Chad älskar Mickey D’s), varva dåliga realityserier med att titta på game tape? Det låter så himla mysigt.

2. Brian Wilson, 29 år, relief pitcher, San Francisco Giants.
Fullständigt galen. Fullständigt, totalt, jävla galen. Exempel här, här och här.

3. Ray Lewis, 36 år, linebacker, Baltimore Ravens.
Hemmet skulle bli renare och mer välskött än någonsin. Skulle du våga fuska med städning, tvätt och disk om hotet var en utskällning från den här mannen?

4. Steve Nash, 37 år, pointguard, Phoenix Suns.
Han är antagligen den enda på listan som vet vem Zlatan Ibrahimovic är, så redan där har vi ju en gemensam nämnare. Dessutom: vi skulle lära oss så sjukt mycket om basket.

5. Bartolo Colon och CC Sabathia, 38 respektive 31 år, pitchers, New York Yankees.
Fatta – det skulle ALLTID finnas en massa mat och snacks hemma. Alltid. Och om det mot förmodan tar slut ringer vi bara över Eddy Curry.

6. Gilbert Arenas, 29 år, guard, Orlando Magic.
Skojig, positiv kille som är känd som en generös festfixare. Nackdelen är väl att han ibland bestämmer sig för att bajsa i dina skor.

7. LeBron James, 26 år, forward, Miami Heat.
Inte för att vi tycker att han är speciellt cool. Inte för att vi tycker att han verkar speciellt rolig. Men vilken intressant inblick man skulle få i idrottsvärldens mest omdiskuterade psyke.