Nu fortsätter USA-bloggens följetong – Skäl Vi Vill Att Lockouten Avslutas (SVVALA).
NBA-säsongen skulle egentligen redan ha börjat, men ett bråk mellan miljardärer och miljonärer kom emellan. Hela säsongen är i fara om ägarna och spelarna inte enas om ett nytt kollektivavtal, väldigt snart.
USA-bloggen tycker att det suger.
USA-bloggen är ledsen, upprörd och uppgiven.
Vi vill ha vår basket tillbaka – och här listar vi orsakerna varför.

SVVALA #2: Juldagsmatcherna

Det kan låta otroligt – det är ju ungefär tre Berlinmurar, ett Colosseum och en Amazonasflod mellan parterna – men NBA kan faktiskt rädda majoriteten av säsongen 2011/2012.
Enligt New York Times har ägarna och spelarna återupptagit förhandlingarna med målet att ro i land ett spelschema med 66 omgångar.
Säsongen skulle i så fall börja söndag den 25 december.

Det vore en dröm.
Det vore det bästa sättet att begränsa, och börja reparera den pr-skada NBA har åsamkat sig själv under lockouten.

Ända sedan 1946 har matcher på juldagen varit en ligatradition.
Under 2000-talet har intresset exploderat, med tittarrekord och några av säsongens mest emotsedda matcher varje år.
Vem kan glömma första mötet mellan Shaquille O’Neal och Kobe Bryant efter ”skilsmässan”? Hur en 18-årig LeBron James pressade Tracy McGrady till förlängning och vann Magic-stjärnans respekt (”He’s not 18, can’t possibly be”)? Roger Masons buzzer-beater mot Spurs ständiga rival Suns? LeBrons triple-double?

Här är de potentiella julklassikerna som står på spel i år:

18.00 (svensk tid): New York Knicks–Boston Celtics
Manhattan-basketen var hetare än på åratal efter Carmelo Anthonys intåg ifjol. Men slutspelet blev en besvikelse med fyra raka förluster och respass direkt mot Celtics. Nu kan alltså säsongspremiären 2011 bli en re-match. Jag vet inte vad som blir mest spännande att se: den elektriska stämningen i Madison Square Garden, eller vilka astronomiska höjder biljettpriserna kommer landa på.

20.30: Dallas Mavericks–Miami Heat
Om någon nu skulle ha glömt – det här är vad som hände senast det spelades NBA-basket. Den 12 juni 2011:

23.00: Los Angeles Lakers–Chicago Bulls
Kan Derrick Rose och Chicago ta nästa steg? Kan Lakers hitta ny energi under Mike Brown? Kan kommentatorerna säga ”That’s a three for World Peace!” utan att börja skratta?

/Petter.

Fotnot: För den som vill hålla sig uppdaterad om lockout-processen – det är krångliga grejer, det här – rekommenderar vi läsning på exempelvis ESPN eller Yahoo.

Idag inleder USA-bloggen en ny följetong – Skäl Vi Vill Att Lockouten Avslutas (SVVALA).
NBA-säsongen skulle egentligen redan ha börjat, men ett bråk mellan miljardärer och miljonärer kom emellan. Hela säsongen är i fara om ägarna och spelarna inte enas om ett nytt kollektivavtal, väldigt snart.
USA-bloggen tycker att det suger.
USA-bloggen är ledsen, upprörd och uppgiven.
Vi vill ha vår basket tillbaka – och nu börjar vi lista orsakerna varför.

SVVALA #1: Ettore Messina
Få amerikanska basketfans har ens hört hans namn, men Ettore Messina kan mycket väl vara den bästa coachen i hela NBA. 52-åringen har tillhört europabasketens dominanter i över ett decennium.
Han har inhemska liga- och cuptitlar så det sprutar ur öronen på honom.
Han har vunnit Euroleague fyra gånger (1998, 2001, 2006, 2008).
Han har basat över storklubbar som Virtus Bologna, Benetton Treviso, CSKA Moskva och Real Madrid.

Messina har alltid stått emot locktonerna från Nordamerika – fram till i somras. Nu när han äntligen valt att testa vingarna i NBA vill vi förstås följa det.
I Los Angeles Lakers är hans officiella titel ”coaching consultant”. Räkna med att klubbens nye head coach Mike Brown kommer pumpa kunskap ur Messinas väldiga källa. Italienaren ska finnas med vid alla matcher, träningar och coachmöten.

Brown är en erkänt skicklig försvarscoach, men har ett betydligt sämre rykte på den offensiva planhalvan. Det blev hans fall i Cleveland. Alltför ofta var det LeBron James en-mot-fem, obefintlig bollrörelse och lågprocentiga avslut i kritiska lägen.
Förmodligen ska Messina agera motmedel mot allt sånt där. Han är bland annat känd för att lägga stor tonvikt på insidespelet. Det här artikelutdraget från 2009 torde vara ljuv musik för Lakers stora pojkar Pau Gasol och Andrew Bynum:

”For our offensive rhythm, it is critical that the ball find its way to our inside player. Playing the ball only on the perimeter creates a lot of difficulties for our offense and, as a result, it becomes harder to win games. On the other hand, getting the ball inside gives us balance and allows us to attack the heart of the defense, where we know that the opposing teams have a defensive organization ready to counteract. Therefore, we must be ready to play against this reaction in order to take an advantage and get an uncontested shot at the basket.
Over the years, we realized that we must aim to have at least 20 shots coming from these low-post situations.
/…/
When we were at Virtus Bologna, with Ginobili and Jaric, we worked a lot on passing: When and how to pass the ball was a primary goal and we quickly saw that it helped improve our game. We worked on passing into the center playing in the low post. We taught our players how to get the ball in that delicate situation, and how to reverse the ball side.”

(Det finns ännu mer detaljer och pil-och-kryss-nörderi för den som klickar sig in här.)

Förhoppningsvis är detta bara början på en NBA-karriär som så småningom resulterar i ett head coach-jobb.
Och dessutom – det torde bli intressant varje gång någon sticker en bandspelare under näsan på Messina.
Vid ett seminarium för ett par veckor sedan resonerade han kring omställningen från Europa till NBA:

– Här i Europa hade jag Musse Pigg och Långben. Nu ska jag till Disneyland, sa italienaren.

Han ringde upp Lakers-personalen och frågade vart i Los Angeles han borde bosätta sig. Vissa valde att bo nära anläggningen, andra – som superstjärnan Kobe Bryant – har sitt hus lite längre bort. Och ibland, när trafiken är som värst, väljer Kobe ett lite annorlunda färdmedel: helikoptern.

– Då tänkte jag bara: Den här killen tjänar 25 miljoner dollar om året och åker helikopter till träningen – Vad ska jag säga till honom? ”Ner med röven, böj på knäna”?

/Petter.

Fotnot: För den som vill hålla sig uppdaterad om lockout-processen – det är krångliga grejer, det här – rekommenderar vi läsning på exempelvis ESPN eller Yahoo.

Basketbollar är inte speciellt hårda, om du inte får dem på näsan.
Det är väl ungefär så spelarfacket känner om David Sterns senaste förslag – och deadline.
Lustigt nog känner några av ägarna tydligen likadant.

I den idrottsliga katastrof vi kallar NBA-lockouten 2011 så känns det som att varje ny rapport förändrar världsbilden helt. Ena dagen kommer uppgifter så får oss att tro att det finns hopp om en nästan full säsong, andra dagen kommer uppgifter som som indikerar att parterna är så långt ifrån varandra att Dwyane Wade börjat fundera på att förstärka Sundsvall Dragons. Så är det naturligtvis inte. Dragons jagar inte förstärkningar i dagsläget.

Huvudfrågan i det här läget är fördelningen av intäkterna, det som heter basketball-related income. I det förra avtalet hade spelarna 57 procent.
Det som ligger på bordet nu är att NBA-bossen David Stern har gett spelarna ett bud som, enligt spelarfacket, ska ses som ett ultimatum.
Stern erbjuder en 50-50-split – men kräver svar senast onsdag. Ett nej, eller inget svar alls, innebär att nästa förslag blir 53-47 till ägarnas favör – och dessutom ett, i princip, hårt lönetak

Spelarna är inte helt nöjda. Sterns deal skulle göra dem till förlorare på två punkter: systemet (hårt lönetak) och fördelningen av basketrelaterad inkomst. Samtidigt så säger källor att spelarna börjar ha lite panik och att det finns många som faktiskt är villiga att ta dealen. För vad som händer om man inte gör det vågar man inte ta reda på.
Men det har också kommit uppgifter om att ägarna är splittrade. En källa till ESPN säger att minst 15 ägare ber till gud att spelarna ska säga nej.

Så vad har vi?
En deal som varken spelare eller ägare gillar med deadline i morgon. Men det är väl det här som är en kompromiss: ett avtal som ingen vill ha.

Spelarfackets ledning samt 30 spelarrepresentanter träffas i dag i New York. Då lär mer information sippra ut. Och antagligen ändras världsbilden igen.

/Wikdahl

Pssst: det här är krångliga saker. Vill du fördjupa dig så rekommenderar vi ESPN:s sida om förhandlingarna. Den hittar du här. Även nba.com har en jäkla massa info.

Jag vet inte hur körigt ditt november är men det har öppnats några luckor i kalendern.
NBA är nu inställt åtminstone till 1 december. 

Det såg ju annars lovande ut inför fredagens möte mellan spelarfacken och ägarna. Efter flera månader utan framsteg i förhandlingen om ett nytt kollektivavtal så tycktes det lossna under onsdagen och torsdagen. Efter en maratonsittning på onsdagen så verkade det nästan som att lockouten gick mot ett slut och att vi kanske till och med skulle få en hel, 82 matcher lång, säsong.

Spelarna och ägarna har hittat lite gemensam mark i ett nytt system men när man på fredagen återupptog frågan om intäktsfördelningen så låste sig förhandlingarna igen.
(Exakt vad som gäller i den här lockouten, vad man bråkar om, tänker jag inte gå in på. Du hittar en hel del information på NBA:s hemsida och om du inte litar på rapporteringen där så hittar du också en massa info på ESPN:s lockoutsida.) 

I det förra kollektivavtalet så fick spelarna 57 procent av de basketrelaterade inkomsterna. Den här gången är spelarna villiga att gå ned till 52 procent. Ägarna kräver dock 50 procent. Det tycks vara de där två procenten vi pratar om. Låter lite va? Men i rena, raka, ovikta sedlar är differensen mellan spelarnas och ägarnas förslag 100 miljoner dollar per år.
– Derek Fisher (fackpresident och Lakers-spelare) och jag gjorde det tydligt att vi inte kan ta en 50-50-split. Inte med alla eftergifter vi har gjort, sa fackpampen Billy Hunter.
– Vi måste ha några dollar. 

NBA-bossen David Stern var också hoppfull inför fredagens möte och NBA har sagt att om sidorna skulle nå en överenskommelse i helgen så är en full säsong möjlig. I och med att Stern efter mötet ställde in alla matcher i november (tidigare var de två första veckorna inställda) så får vi anta att det hoppet är ute. Inget spel i november – det är 221 matcher det.
– Det är varken praktiskt eller möjligt att ha en full säsong nu, sa Stern. 

Om NBA tänker fortsätta spela hårt så är det intressant att notera att förlusterna NBA gör på en månads förlorat spel, och det är en jävla massa stålar, tänker man ta tillbaka.
– Vi kommer att behöva omkalkylera hur stora skadorna är. Vårt nästa bud kommer att reflektera de enorma förluster som byggs upp nu, sa Stern. 

Inget nytt möte är inplanerat.
Tjoho!

/Wikdahl

Om någon gav dig 10 gånger pengarna på att Dwight Howard har spelat sin sista match för Orlando Magic – skulle du ta det då?
Det kan vara ett bättre vad än du tror.

I en ny intervju med Esquire berättar 25-åringen om sin vilja att växa som varumärke/ikon, och att det finns bättre förutsättningar för det i en större stad:

– There’s more you can do in a bigger place. I’m stuck in a tough position because I feel like right now, where I’m at, I’ve done so much. And I just don’t know what else I can do. I can’t live for everybody else. I don’t know what decision I’m gonna make as of right now. It’s been crazy. Everybody wants me to come here, come play here, come to our team, do this. It’s a great feeling, though, to be wanted.

Reportern Scott Raab flikar in ”You’re gone – I can feel it”, och Dwight svarar:

– The toughest part for me is the city – the people. They’ve got burgers named after me in Orlando, they’ve got a Web site saying, ”Please stay.” I love the people in the city. I’ve literally sat on the bench with a towel on my head crying, because I feel the passion in the stands. I just think about what’s going to be best for what I want to accomplish in my life. And I don’t want that door to close on me, wherever that door is. I don’t want it to close.

…nå? Visst har vi hört den förut? En basketstjärna som fått nog av att bära sin klubb på egen hand, och vill söka sig till en större marknad (LeBron till Miami, Carmelo till New York etc)?

Magic-coachen Stan Van Gundy tycks vara en annan börda på Dwights breda axlar:
– Stan’s a great guy away from basketball. He’s passionate. He loves the game. I have no problem with him off the court. The only thing I had a real problem with was the way he coached.
Well…det där sista är ju ett ganska väsentligt problem eftersom han är din COACH, Dwight.
Det är det enklaste problemet att lösa, förstås – det  vore inte första gången en klubbledning offrade en coach för att få behålla sin bästa spelare. Frågan är om det skulle räcka?

General manager Otis Smith, den gamle Solna Vikings-liraren, har bytt och värvat och haft sig – men särskilt mycket bättre har Orlando inte blivit.
Även om Howard drivs av att bygga sitt varumärke, så tror jag att det basketmässiga väger tyngst i hans klubbval.
Han har sett Magic bli ifrånsprunget i Eastern Conference av Chicago och Miami. Han lär vilja se en konkret plan på hur laget ska bli bättre under det nya kollektivavtalet – annars sticker han och tar sina chanser i New York, Los Angeles eller någon annanstans.

Han har ett år kvar på kontraktet med Magic – men om lockouten raderar ut hela NBA-säsongen, kommer också det sista året på Dwight Howards kontrakt att försvinna.
Och därmed kan han redan ha spelat sin sista match för Orlando.
Tio gånger pengarna? Jag är frestad.

/Petter.

Bilden är tagen den 23 juni – men det finns knappast ett bättre sätt att illustrera den uppgivna känslan kring NBA just nu.
Tisdagens möte mellan klubbägarna och spelarfacket gav absolut ingenting. Lönetaket beskrivs som en ”blood issue” som parterna inte alls kan komma överens om.
Nu börjar spelarna tvivla allt mer på att säsongen börjar i tid – om den börjar överhuvudtaget.
– Det finns många killar just nu, många toppspelare, som har kontraktsförslag utomlands. Frågan är vad de ska göra? säger spelarfackets Billy Hunter.

Lyckligtvis finns det andra sätt att få sin basketfix.
Det pågående EM-slutspelet, till exempel. Inte bara ett prestigefyllt mästerskap som kryllar av NBA-stjärnor – det är också den snabbaste vägen till London-OS 2012 för de europeiska landslagen.
De två finallagen är direktkvalificerade, medan de fyra nästföljande nationerna slåss om tre OS-platser i en kvalturnering nästa år.

USA-bloggen bänkade sig framför TV10 för att följa kvällens två kvartsfinaler – det här är vad vi såg.

Frankrike–Grekland 64–56 (14–17, 13–14, 13–12, 24–13)
En sak är säker: Tony Parker kommer att göra någon klubb lycklig i vinter. Oavsett om den ligger i Frankrike, i Texas eller någon helt annanstans.
Fransmännen strugglade stora delar av matchen mot Grekland. När man gick ikapp och förbi i fjärde quartern – då var det vintage Parker som låg bakom rycket. Det löjligt kvicka steget, förmågan att hitta avslut nära korgen. Åtta av hans totalt 18 poäng kom i fjärde quartern.
– Jag har jobbat alldeles för hårt i sommar och de tio senaste åren för att låta det här ta slut nu, säger 29-åringen.
Matchens höjdpunkt var väl annars när Magnus Dahlborn svävade ut i en jämförelse mellan ”grekernas sätt att spela basket och tjeckernas sätt att spela hockey”. Per Stümer bara typ: ”Det där, ja… Jag har ingen aning vad du pratar om”.

Ryssland–Serbien 77–67 (16–12, 18–15, 20–21, 23–19)
När Andrei Kirilenko är i fysisk och psykisk balans, då kan han fylla ut ett statistikprotokoll som få andra i basketvärlden.
• 14 poäng, varav 10 i fjärde quartern
• 3/6 field goals och 8/9 straffkast
• 11 returer, varav 6 offensiva
• 4 steals
• 2 blockade skott
Med de siffrorna visade han vägen för ett försvarstaggat Ryssland. Laget är turneringens enda obesegrade nation med nio raka vinster.
Semifinalen mot Frankrike blir en drömmatch.

I den andra semifinalen ställs regerande mästarna Spanien mot sensationslaget Makedonien. Tipset? Säg så här: Det är större chans att jag går in och snittar en triple-double i Sundsvall Dragons i Basketligan än att Makedonien gör match av det här.

/Petter.

318 500 000 – så många kronor är Larry Fitzgerald garanterad i sitt nya åttaårskontrakt med Arizona Cardinals. Det är alltså 318,5 miljoner, för er som blev förvirrade av alla nollor. Som mest kan Fitz tjäna 764 miljoner kronor på den nya dealen.
Han blir den bäst betalda receivern i NFL – och den bäst betalda icke-quarterbacken vid sidan av Oakland-försvararen Richard Seymour, skriver ESPN.
Det är dyrt, men för dyrt? Nja, det fanns väl bara ett scenario Cardinals INTE hade råd med – att förlora Fitzgerald.

1 – Oklahoma Sooners position på säsongens första AP-ranking i collegefotbollen. Favorittrycket är ingenting nytt – det här är tionde gången OU blivit framröstade som etta på försäsongen.

29 – antal home runs Dan Uggla har slagit den här säsongen, på 125 matcher. Inatt dundrade han in två när hans Atlanta Braves slog Arizona Diamondbacks. Braves har inte ångrat femårskontraktet (62 miljoner dollar) man gav honom när han anslöt från Florida i vintras. Inte ens när han strUGGLAde (hihi) rejält och bara slog 18,5% före all-star-uppehållet.
– You’ve got to believe the back of the baseball card, säger Braves manager Fredi González.
Och han har rätt. Uggla har stadigt levererat runt 30 homers varje säsong, och kommer med stor säkerhet slå sitt personliga rekord (33) den här säsongen.

17 – så många NFL-klubbar bevittnade Terrelle Pryors egna provträning igår. Under ett tvåtimmarspass visade 22-åringen upp sin passningsarm och sin atletiska förmåga. 40-yardsloppet sprang han på 4,36.
Pryor var firad collegestjärna på Ohio State, men lämnade/kickades ut från skolan efter att uppgifter framkommit om att han tagit emot otillåtna gåvor. Därmed blev han tillgänglig för NFL:s supplemental draft, och det är där han nu hoppas att något lag ska ge honom chansen – helst som quarterback.

170 – antalet followers USA-bloggen har på Twitter. Du kan bli nummer 171! (Nej, jag har inget vettigare säljargument än så.)

6 – antalet head coach-kandidater Minnesota Timberwolves har intervjuat. Man hoppas fortfarande på den sjunde, han som inte vill komma. Rick Adelman, tidigare i Houston, lär vara favoriten före Sam Mitchell och Don Nelson. Låt oss för de plågade T-Wolves-fansens skull hoppas att de aldrig behöver gå till det tredje namnet på den listan.

/Petter.

Jonas Jerebko är välkommen tillbaka till sin gamla klubb Angelico Biella när han vill.
Men 24-åringen har valt att tacka nej.
– Vi har pratat med honom, men han är lite bekymrad över en skada och har bestämt sig för att stanna i USA tills vidare, säger klubbens general manager Marco Atripaldi till Hoopshype.com.
– Vi har byggt laget utan honom, men om han vill komma hit så ordnar vi en plats åt honom eftersom det är Jonas.

Det är ingen överraskning att Jerebko nobbar den italienska klubben. Han har flera gånger upprepat att han ser sig själv som en NBA-spelare, lockout eller ingen lockout. För att ett europeiskt erbjudande ska bli aktuellt måste det vara en toppklubb i Euroleague – och det ska finnas en ”out” i kontraktet i händelse att NBA-säsongen återupptas. Biella kan erbjuda det sistnämnda, men någon stormakt à la Barcelona eller CSKA Moskva är man ju näppeligen.

Det man hajar till över i Marco Atripaldis uttalande är istället att Jonas påstås vara ”bekymrad” över en skada. Det är dock mest troligen bara en efterhandskonstruktion från en klubb som fått nobben. Tongångarna från Jerebkos läger har varit positiva hela sommaren; han är helt återställd från hälsenan som pajade ifjol och han tränar för fullt.

Givetvis finns det också Euroleague-klubbar som har hört sig för om Jerebko, men hittills har ingen av dem erbjudit NBA-klausuler, säger agenten Doug Neustadt till Borås Tidning.

•••

HoopsHype har också listan över vilka NBA-spelare som är klara för spel utomlands.
Deron Williams (Besiktas), Leandro Barbosa (Flamengo) och Ty Lawson (Zalgiris Kaunas) är några av de som har valt att inkludera outs i sina kontrakt. Men det finns även namnkunniga spelare som struntat i det, och förmodligen fått ett rejält lönelyft på köpet. Sasha Vujacic (Anadolu Efes), Darius Songaila (Galatasaray) och Nenad Krstic (CSKA Moskva) har gjort sina val – för gott.

•••

Samtidigt kommer allt fler spelare, precis som under NFL-lockouten i våras och somras, att själva styra upp träningstillfällen.
– Jag har pratat med killarna hela sommaren. Det verkar som att många är i form redan ifall ligan kommer igång. Jag vill inte att nån ska ha ett försprång mot mig om säsongen börjar den 1 januari, säger Philadelphia-forwarden Elton Brand till AP.
Han får sällskap av lagkamrater som Andre Iguodala, Evan Turner och Lou Williams i Los Angeles nästa vecka.
Frågan är vad de förbereder sig för – en ny NBA-säsong, eller bara månader av fruktlösa och frustrerande förhandlingar.

/Petter.

LeBron James är en av alla världsstjärnor på pr-tour i Asien i väntan på en NBA-säsong som kanske kommer, kanske inte.
Häromdagen spelade han nån sorts uppvisningsmatch i Taipei.
Men det var en annan lirare som stal showen…

Tre frågor som obönhörligen måste ställas:
1) Vem är den taiwanesiska baller som inom kort kommer bli YouTube-kändis?
2) Varför är det så roligt att se LeBron på fel sida av en dunk?
3) När får vi se korgar det sprutar rök ur i svenska Basketligan?

/Petter.

Mer amerikansk proffsidrott i Sportbladet – så här ser sidan 16 ut idag torsdag.
När Chad Ochocinco säger så galna saker som att han letar en roommate (som dessutom ska vara ett fan), ja, då är det klart att vi gör plats i tidningen. Samtidigt som vi drar oss till minnes några av hans galnaste påhitt, och listar tre heta snackisar (Eagles, Haynesworth, CJ2K) med en månad kvar till NFL-premiären.

När Chad anslöt till Patriots sa han ju att han skulle snacka mindre och synas mindre.
Men jag tycker det är ett positivt tecken när han drar igång sina upptåg. Givetvis handlar det om att bygga sitt eget varumärke, men det visar också att Chad trivs och har roligt. Och då blir det enklare att spela bra football.
Man behöver inte ha en slätstruken, nertonad personlighet bara för att man spelar i Patriots.

Ochocinco har lämnat en av ligans sämst skötta klubbar, för en respekterad maktfaktor som är med i toppen år efter år. Han kommer vara grymt motiverad att göra sitt livs säsong i år. Han vill tvätta bort pajasstämpeln och bli sedd som en vinnare.
Frågan är bara om skillsen fortfarande finns där.
Rapporterna från Foxborough skvallrar om ett svajigt training camp med många tappade passningar.

Till sist, vi är förstås skyldiga er det här.
Topp 10-listan över vilka nu aktiva proffsidrottare vi helst vill ha som rumskamrater.

1. Chad Ochocinco, 33 år, wide receiver, New England Patriots.
It goes without saying. Spela Xbox, käka McDonald’s (Chad älskar Mickey D’s), varva dåliga realityserier med att titta på game tape? Det låter så himla mysigt.

2. Brian Wilson, 29 år, relief pitcher, San Francisco Giants.
Fullständigt galen. Fullständigt, totalt, jävla galen. Exempel här, här och här.

3. Ray Lewis, 36 år, linebacker, Baltimore Ravens.
Hemmet skulle bli renare och mer välskött än någonsin. Skulle du våga fuska med städning, tvätt och disk om hotet var en utskällning från den här mannen?

4. Steve Nash, 37 år, pointguard, Phoenix Suns.
Han är antagligen den enda på listan som vet vem Zlatan Ibrahimovic är, så redan där har vi ju en gemensam nämnare. Dessutom: vi skulle lära oss så sjukt mycket om basket.

5. Bartolo Colon och CC Sabathia, 38 respektive 31 år, pitchers, New York Yankees.
Fatta – det skulle ALLTID finnas en massa mat och snacks hemma. Alltid. Och om det mot förmodan tar slut ringer vi bara över Eddy Curry.

6. Gilbert Arenas, 29 år, guard, Orlando Magic.
Skojig, positiv kille som är känd som en generös festfixare. Nackdelen är väl att han ibland bestämmer sig för att bajsa i dina skor.

7. LeBron James, 26 år, forward, Miami Heat.
Inte för att vi tycker att han är speciellt cool. Inte för att vi tycker att han verkar speciellt rolig. Men vilken intressant inblick man skulle få i idrottsvärldens mest omdiskuterade psyke.